Drevet går

Ett inlägg om en bok.

---

 

Erikshjälpen i Uppsala är ett av stans second hand-ställen som har ganska god ordning på sina böcker. Utom pocketböckerna. De ligger i två stora trälårar, visserligen med ryggarna uppåt, men ändå. Det tar sin lilla tid att gå igenom dem. Det gjorde jag i början av juni och fann tre spännande böcker. Den första av dem, Anders Pihlblads bok Drevet går. Om mediernas hetsjakt, läste jag ut idag.

Jag fastnar för den här boken direkt! Och det handlar mycket om att författaren är journalist, men trots detta själv drabbades av ett mediedrev under senhösten 2007. Det var då han flamsade och pussades med Ulrica Schenström en kväll på krogen, nåt som uppmärksammades av en fotograf och som sen ledde till den så kallade Schenströmaffären. Ulrica Schenström är moderat och var 2007 statssekreterare hos Fredrik Reinfeldt. Den aktuella krogkvällen var hon en av dem som hade jour vad gäller krisberedskap. Klart olämpligt att dricka alkohol och gå på krogen med en journalist. Men det mediedrev, som ledde till att Ulrica Schenström senare avgick, var det mycket bättre? Ulrica Schenström har för övrigt skrivit förordet till den här boken – och det är då jag fastnar! Jag citerade till och med förordet häromdan här på bloggen.

Den här historien och flera andra kring politiker och kändisar som råkat i blåsväder, klantat sig, gjort dumma saker etc skriver Anders Pihlblad om. Och ärligt talat får jag i många fall en annan bild av händelserna och personerna han skildrar. OK, visst har framför allt politiker en sån roll att de ska ha extra rent mjöl i sina påsar. Men att drivas av hämnd och inte bara rasera somligas privatliv, utan att till och med få den utsatta att begå självmord… det är aldrig OK. Att ge sig på familjen omkring den person som nagelfars är inte heller OK. Jag köper inte argumentet att h*n borde ha tänkt på det innan h*n begick sitt fel. För vi är alla människor.

Anders Pihlblad möter i den här boken bland andra Lars Danielsson, Cecilia Stegö Chilò, Mona Sahlin, Gudrun Schyman, Björn Ranelid, Tiina Rosenberg, Liza Marklund med flera. Det är oerhört intressant att läsa vad här personerna berättar om sina erfarenheter. Vidare tar han upp skillnaden mellan sättet att skriva om kända män och kända kvinnor, bloggarnas makt, förtal och förföljelser på nätet kontra yttrandefrihet, krishantering vid mediedrev etc.

Boken kom ut för fem år sen, så den har ett antal år på nacken. Men ändå. Det är mycket i den som fortfarande är aktuellt, det är mycket givande att läsa om de drabbades tankar och det är mycket av mediedrev som kan appliceras på livet i stort. Att bli uthängd och utpekad, att bli kallad än det ena, än det andra, förtalad etc förekommer ju fortfarande. En sorts… mobbning, som vissa människor aldrig tycks växa ifrån. Man är fixerad vid en person och drivs av nån sorts hämndbegär. Många av oss upplever det varje dag.

Toffelomdömet för den här boken kan inte bli nåt än det högsta. Om jag inte tyckte så mycket om boken skulle jag kunna tänka mig både en och två och tre personer som hade behövt läsa den och som jag gärna lämnat den vidare till – med iskall hand…

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Det här med politikerförtroende/-förakt…

Det går inte att lämna sosseledaren Juholts knäpperier obloggade om på en blogg nära dig. Kort och koncist: jag förstår inte hur man kan göra som Juholt som så sent som i onsdags la fram miljonförslag om hur man ska komma till rätta med bidragsfusket. En partiledare, oavsett partipolitisk hemvist, ska föregå med gott exempel, det är min bestämda åsikt och ingen eller inget kan rubba den.

Jag tycker ärligt talat att det inte räcker med en ursäkt och att berätta att han redan har betalat tillbaka de      160 000 kronor han har lurat staten på. För Håkan Juholt är en del av staten, han är en del av det demokratiska system vi har i Sverige. En del av det system som bestämmer vilka lagar vi ska ha i det här landet. Att då säga att man inte känner till vilka regler som gäller – detta trots att han ”blivit varnad” redan 2009 – är ju bara så idiotiskt!

Juholt är inte den enda politikern som kör med dubbelmoral. Mona Sahlin gjorde det – och vi är många som minns Tobleroneaffären när den stackars människan (ja, jag kan inte låta bli att tycka lite synd om henne!) köpte en chokladbit och lät staten betala för det. Fast sen visade det sig ju att det handlade om lite mer än bara en chokladbit. Det handlade om privata inköp för 53 274 rättelse: 53 174 kronor. Sen var ju Mona Sahlin väldigt slarvig med att betala sina räkningar. All möjlig skit drogs fram om henne kring mitten av 1990-talet. Var det nån mer än jag som undrade varför hennes man inte betalade dagisräkningarna? Varför var det bara hans hustrus fel att dessa inte blev betalda?

Men sossarna är inte de enda politiker som kör dubbelt. Andra sidan kan också. En blivande minister hade använt svart arbetskraft, en annan hade inte betalat sin TV-licens. Den förra var minister i åtta dagar, den senare  i hela tio dagar innan de avgick.

Uppdaterat: Dagens Nyheter har grävt fram några till som har varit dubbelmoralister!

Varför denna skillnad? Varför avgår kvinnorna och männen sitter kvar? Jag kan inte annat än hoppas att Håkan Juholt noga funderar över sin framtid.

Nu vill jag slutligen tillägga att det också finns duktiga och ärliga politiker som arbetar hårt och som följer de lagar och regler de är med om att instifta. Man kan inte generalisera och säga att alla politiker är oärliga puckon.

Men faktum är att när man tjänar så bra som en politiker gör och när man dessutom är med och sätter lagar för vårt land då har man också ett extra ansvar, tycker jag. Den politiker som säger sig företräda de som har det sämst ställt i landet, de så kallade arbetarna, borde känna ännu lite mer ansvar. Att ni inte skäms, ni som fifflar! Det kan ju inte bli annat än en utdelning av en fet, svart bak!

En svart bak till alla fifflande, dubbelmoraliska politiker i vårt land!

                                                                                                                                                                 Läs även andra bloggares åsikter om Håkan Juholt.

Read Full Post »