Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘camembert’

Ett delikat inlägg.


 

En påse från Skafferiet

En påse från Skafferiet hade följt med FEM från Metropolen Byhålan till Uppsala.

Den däringa gamle kömpisen FEM jag har, ho ä allt bra snäller! (Ja, det där var östgötska och betyder ”den där knappt fem månader äldre väninnan FEM jag har är väldigt snäll”.) Innan hon lämnade Metropolen Byhålan hade hon inhandlat en påse delikatesser från ett ställe jag har lyckats missa – Skafferiet. Skafferiet ligger på Kungsgatan i Metropolen, väldigt nära där min mamma bor. Men så är det, Tofflan är uppenbarligen inte lika skarpögd som på äldre stenåldern när hon bodde på orten.

I Skafferiet saluförs ostar och delikatesser, precis som det står på påsen. När jag kikar på webbplatsen ser jag att det är ostar, choklad och lakrits som är huvudvarorna. Och nog var det sånt i påsen. FEM hade köpt en Saint Agurost, en sorts grönmögelost, samt en Brieost som var så mogen och fin att den nästan gick åt Camemberthållet i smaken. Vidare låg det två askar Black i påsen. Nej, det var inte Tommy Nilsson i dessa utan chokladöverdragen lakrits med chili. Starkt var det så det förslog, men annorlunda gott. Två bitar nöjde jag mig med, men jag lär knapra en och annan bit av det som blev över.

Som tillbehör medförde FEM tre sorters kex och gröna druvor. Eftersom hon dessutom hade bjudit på hemkörningspizza till middag kan jag meddela att det blev många kex över. Några får följa med tillbaka till Metropolen, medan andra stannar kvar här – tills de äts upp, förstås.

Jag sköljde ner detta smaskens med ett sista glas Amicone som jag ”klämde ur” flaskan, FEM höll sig till alkoholfri läsk. Alltihop var ljuvligt gott och jag vill verkligen TACKA FEM för detta! Dessutom ska jag definitivt besöka Skafferiet nästa gång jag är i Metropolen!


Här kommer några bilder på allt gott vi mumsade på under lördagskvällen:

Detta bildspel kräver JavaScript.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

I eftermiddags bestämde vi oss för att strunta i ekonomiproblemen, matlagningen och disken. Vi käkade middag på Kreta. Kanske hade jag önskat att det var på ön Kreta, men restaurang Kreta i Förorten är helt OK!


Restaurang Kreta – för grillkåta? Nej, en grillkåta för 20 personer… Men… vad har den HÄR bilden med vår middag att göra?..

                                                                                                                                                       Vi lämnade Clark Kent* hemma och tog en promenad för att få fläsket i gungning – så vi skulle få ork att stoppa i oss rejält. Passade på att fota ett vårtecken, de första blåsipporna som jag har sett.


Så små och fina blå blommor med gröna blad i den för övrigt ganska grå naturen…

                                                                                                                                                      På ett ställe i skogen tycktes snösmältningen ha kommit så plötsligt att en färgklick från vintern glömts kvar.


Röd och grann pulka – men nu är det väl dags att ställa undan den?

                                                                                                                                                      Vi fick ett bord för sex (PERSONER, alltså, snuska där!). Menyerna granskades och alla hittade nåt ätbart.


Alla var där – även om Frida gömde sig bakom mamma vid fönstret. Bara pappa Jerry saknades, fast han var medbjuden. Men det var nåt idrottsevenemang som lockade mer… 😉

                                                                                                                                                   Jag och sport… Jag hade ju missat att Förorten var i innebandyfinal… Visste väl inte jag förrän på eftermiddagen idag… Däremot fick jag nyss veta att Förortens lag vann, så även en tråkmånsa som jag får väl gratulera till SM-guldet!

Frida var nyttigast och valde en kycklingsallad, Johan åt kebabtallrik, Elias tog en pizza och Anna och jag fileto kotas med potatis, tzatziki och grönsaker. Linn beställde souvlaki, men det hade kocken missat… Som kompensation fick hon tzatziki och bröd att inleda med.


Min middag!

                                                                                                                                                  Elias chockade personalen på restaurangen med att äta upp en hel vuxenpizza! Dessutom klämde han ner en stor coca cola och två klubbor. Han orkade emellertid ingen dessert…


Renrakat!

                                                                                                                                                            Till dessert valde tjejerna glass, Johan Banana split och Anna och jag – lika som bär IGEN (är det varning, eller?) – tog friterad camembert med glass och hjortronsylt.


Min favoritdessert!

                                                                                                                                                      Vi blev ganska mätta (litotes… Vet du inte vad litotes är? Slå upp det i ordlistan/sök på nätet, det här är ingen svenskalektion!) och Elias tyckte att vi var tråkiga som åt och åt och åt. Storasyster lyckades roa honom med diverse små knep (TACK, LINN!). Bland annat fick han testa hennes solbrillor och såg så här läcker ut:


Ugglan? Näää, Elias med Linns solbrillor.

                                                                                                                                                       Vi orkade med nöd och näppe ta oss hem. Linn tog bussen halvvägs – men hon skulle ju in till stan för att träffa kompisar. Killarna hade spring i benen och var hemma en kvart före oss andra… Kanske berodde det på att vi skrattade åt en finklädd gubbe med lustig uppsyn och fjollig gång som vi mötte. Somliga skrattade nog så det hände en liten olycka, rentav… Eller???

Nu har vi gömt lördagsgodiset, för det vete 17 om vi orkar pressa ner nåt mer i kväll. Elias pizza har emellertid sjunkit undan och nyss tog han en glasspinne från Hemglass

                                                                                                                                                     *Clark Kent = min bil

Read Full Post »