My secret weapon och lite annat

Den här så kallade näsinfektionen motar jag med hela kroppen, lite C-vitamin brus (inte överdosera, då blir det chokladpudding i toan) och så… mitt hemliga vapen:

Mitt hemliga vapen mot förkylning.

Ett vapen som med detta inlägg inte är så hemligt längre eftersom jag ju har avslöjat det. Men i alla fall. Onsdag innebär kycklingspett på thaistället och där… DÄR säljer de dessa ingefärskarameller som biter på förkylning. Vill jag hävda, i alla fall. Och tron kan ju, som bekant, försätta berg. Ibland. I alla fall enligt Bibeln, (1 Kor 13:2).

Jag köpte två askar för att vara på den säkra sidan. Dessutom bjöd jag en stackars intet ont anande professor från Eritrea på en karamell. Jag har inte sett honom sen dess. Men jag tänkte att just en professor från Eritrea skulle tåla dessa urstarka, sega, mjöliga godsaker. Första gången jag åt en höll jag på att smälla av! Det starka stiger rakt upp i näsgångarna och dödar säkert allt i sin väg – även ondsinta baciller. Tror jag, dårå.

I kväll och i morgon kväll står det städning hemma på agendan. Fy te rackarns så här ser ut! Överallt ligger ett lager svart – nej, jag ljuger inte! – damm. Får en ju att fundera lite över ventilationssystemet i lägenheten… Jag är klar i badrummet och i duschrummet/toan. En maskin jeans och handdukar mullrar i badrummet och innan dammningen tyckte jag att jag var värd en GB Sandwich. Glass är ju bra när man är lite sjuk, har jag hört. Ehu, ehu*…

Nä, saatteee sjuk tänker jag inte bli till midsommar. Då ska jag och Fästmön vara lediga tillsammans. Vi har inga särskilda midsommartraditioner mer än att vi äter sill och dricker snaps därtill. Nåt år vet jag att vi förirrade oss ut i skogen mitt i natten för att plocka en bukett med sju blommor att lägga under huvudkudden. Jag tror att det var den midsommaraftonen när mina så kallade kompisar partajade här nedanför och vi inte var bjudna – för att de hade börjat ta aaavstånd från mig redan då, enligt initierad källa som emellertid inte har upplyst mig om varför man tog avstånd. Vilken TUR att vi slapp gå dit!

Så här kul hade vi på ballen**!

Det är bara att hoppas på att vi kan inta vår sill och snaps på ballen även i år. Köket blir ju inte riktigt lika mysigt. Men jag måste ju städa ifall att. Och nu är den här pausen slut. Dags för mig att ta fram vippan och studsa omkring bland svart damm och andra trevligheter.

Och ja just det… du kanske minns husvagnslägret…

Husvagnslägret på en bild från tidig maj i år.

Idag har de brutit upp och lämnat två stora, skitfula gula fläckar på gräsmattan. För gult är ju, som bekant, alltid fult.

*ehu, ehu = flepigt hostljud
**ballen = balkongen 

Read Full Post »

Alla Hjärtans Dag – en mildare dag

Äntligen är det lite mildare väder! I morse var det bara ungefär tre minusgrader. Fast å andra sidan snöar det. Inte så mycket, men några små flingor har singlat genom luften och det har nog snöat mer i natt. Den här vintern har verkligen varit konstig! Först var den bara mörk och snöfri och full av oro, för min del. Nyårsafton slog till och blev skitkall. Sen blev det varmare ett tag igen innan vintern kom på riktigt. Varje morgon ser jag nu hur det ljusnar allt mer. Vågar jag tro på en ljus framtid?

Ett vinterdopp kanske?

Nää, nån vintermäniska är jag inte! Men jag förvånas över – ta i trä! – att jag inte har blivit sjuk den här säsongen. Inte nånting, nästan, förutom magsjukan som den lilla överdoseringen av C-vitamin brus. Då trodde jag ju att jag skulle bli förkyld – men inte! Den enda riktiga krämpa jag har haft i vinter är självsprickor vid tummarna. De vill inte riktigt läka på grund av kylan och ändå smörjer jag händer och fingrar noga och flera gånger varje dag.

Så här ond såg högertummen ut för ett par veckor sen.

Idag är det Alla Hjärtans Dag och jag tänker mig ut till min Fästmö i kväll. Var och en får tycka vad den vill om den här dan, men jag råkar älska nån och vill uppmärksamma det lite extra just idag. Helst av allt hade jag bjudit ut min kära, men det får bli vid ett annat tillfälle, jag tror inte att ”barnen” skulle uppskatta att gå på romantisk middag med oss. I stället tänker jag åka ut och dela ut några pussar och vara med familjen ett par timmar innan jag måste hem och sova.

Den Mest Älskade. Bilden är från i somras. 

Anledningen till att jag måste hem och sova i tid är att jag ska ha avstämningsmöte med prefekten i morgon förmiddag. Det var han som anställde mig och nu vill han veta hur långt jag har kommit. Jag är nervös, men laddad och nöjd med det jag har åstadkommit hittills, på knappa två veckor. Idag blir det till exempel en intervju innan vi har institutionsinformation då bland annat jag ska presentera mig. I eftermiddag får jag besök av en Mats som vill prata elektroniska informationstavlor med mig. Det är så roligt och det känns fortfarande ovant och stort att nån efterfrågar mina tjänster och mina kunskaper. Det var inte så väldigt länge sen jag var en utstött, bortstött och tärande – i mina egna ögon. Tro inte för en sekund att jag har glömt det! Tro inte att jag inte vet vad du som inte har jobb går igenom – jag har varit i alla känsomässiga faser: hopp, förtvivlan, apati, suicidalfunderingar, nytt hopp, jävlar anamma, förtvivlan igen…

I helgen frågade Anna mig vad jag vill gör på min födelsedag. Ja, det råkar ju vara så att jag fyller halvsekel i vår. Jag skulle så gärna vilja ordna en fest för alla som har funnits här för mig på olika sätt under de här senaste tre åren, men tyvärr tillåter inte ekonomin det. Och faktum är att min framtid inte på nåt sätt är ”säkrad”. Jag står utan försörjning igen den 1 maj. Mamma tycker att jag ska fira högtidsdan i Metropolen Byhålan, men det tycker inte jag. Troligtvis försöker jag ordna så att Anna och jag kan åka bort några dar inom Sveriges gränser och njuta av varandra och kansek nån hotellfrukost, eller så. Vi får se.

Sist, men definitivt inte minst…

Ett stort GRATTIS till min vän Bibbi som fyller år idag!

Jag har inte glömt bort dig och jag har inte glömt bort mina löften om att försöka få till samarbete. Jag jobbar på det!!!

Nu blev du allt förvånad, Bibbi! 

Read Full Post »

Så blev det fredag, helt plötsligt…

Fredag igen… I morse när jag vaknade kom jag på att gårdagen var den sista torsdagen jag är ledig på ett tag. Och idag är den sista lediga fredagen… Men det känns inte som nåt bekymmer, bara roligt! Tänk att hjärnan ska få bli lite stimulerad snart och framför allt, att få lite annat än sina bekymmer att tänka på!.. Åtta timmar om dan borde jag kunna blunda för dem i alla fall, för jag lär nog inte ha tid att känna efter…

Känna efter är inte bra, som sagt. Om jag känner efter lite, lite har jag faktiskt ont i luftrören. Rejält. Och jag kan inte bara skylla på puckona som envisas med att blåsa in sin giftrök via min öppna balkongdörr. (Ja man måste ha öppet eftersom det ju helt plötsligt har blivit ganska varmt!) Det kan vara en liten infektion på antågande och det har jag verkligen inte tid med! Jag gjorde en grogg på två C-vitaminbrus sent igår kväll eftersom jag inte kan äta färska apelsiner på grund av magsåren. Jag vet ju att kroppen inte kan lagra C-vitamin, men ändå. Det kändes faktiskt lite bättre! (Snacka om placebo…) Men idag är det irriterat igen och det känns som en tyngd på bröstet. Tungt och ont att andas…

Mina luftrör och jag gillar inte puckon som släpper ut sin giftrök så att den hittar in genom min öppna balkongdörr.

                                                                                                                                                          Fästmön slutar jobba klockan 13 idag och när jag har hämtat henne åker vi och handlar det sista, det vi inte kunde handla i tisdags, typ mjölk och sånt. Vi passera New Village där jag tänkte att vi skulle hinna slänga i oss kaffe och var sin macka innan vi far ut till Himlen med våra grejor. Och vidare till skolan för att hämta Elias. Taxi Tofflan åker gissningsvis vidare sen och antingen hämtar tjejerna eller deras packning. Ja, man är inte bara taxi, man är kollifraktare också. Framöver blir det emellertid mindre bilåkning för samtliga. Egentligen har jag redan idag inte råd att åka och fara som jag gör, men från och med nästa vecka behöver jag bensinen för resor arbetet tur och retur. Anna och Elias ska cykla till skolan under veckorna och med lite träning tror jag det går bra för killen. För Anna handlar det om att få sin söta rumpa att vänja sig vid den hårda och otäcka sadeln… Aj, aj!..

Det är konstig värme idag! Det är mulet, men oerhört kvavt. I morse vid 6.15 var det 18 grader varmt – jämför det med de nio graderna härom morgonen! Är vi på väg mot sommar igen??? Nej, jag vill ha höst nu!

En bild från en tidig höstmorgon 2009. Jag var på väg till tandläkaren och stan var folktom.

                                                                                                                                                             Inte så mycket på nån lista idag att göra. Jag ska sätta mig med lokalblaskan en stund och efter det ska jag se gårdagskvällens inspelade avsnitt av The Killing. Det är lite jobbigt med såna där TV-serier som är lååånga, hela 13 avsnitt totalt. Nu är det väl avsnitt nio eller tio…

Read Full Post »