Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘byta jobb’

Ett redovisande inlägg.


Som du kanske vet
är jag i jobbsökartagen igen. Och nyfiken. Därför undrade Tofflan den gångna veckan när du bytte jobb senast.

Så här fördelade sig de 23 inkomna svaren (siffrorna är något avrundade):

35 procent (åtta personer) svarade: 2000 – 2012.

26 procent (sex personer) svarade: Förra året.

22 procent (fem personer) svarade: 1990-talet.

Nio procent (två personer) svarade: 1980-talet. 

Fyra procent (en person) svarade: I år. 

Fyra procent (en person) svarade: Other:
Student atm. 🙂

Ingen svarade: 1970-talet, På stenåldern eller Jag har aldrig bytt jobb.

Stort TACK till dig som delgav mig detta! Jag hoppas att du kollar in den nya frågan, som vanligt i högerspalten här intill, under rubriken Tofflan undrar…


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om mat, erbjudanden och om att känna sig viktig (NOT!).


Igår kväll var vi bortbjudna
på middag hos Fästmöns snälla mamma och hennes man L. Anna hade fullt upp med diverse hela dan, nästan. Själv hade jag en bra dag – jag hittade tre intressanta jobb att söka och jag gick en härlig promenad i solen. Idag är det klenare med jobbutbudet. Höll på att skriva ansökningar på två jobb jag redan har sökt! Vilken tur att jag kollade min Excel-lista först… Jag har suttit och letat en god stund nu, men inte hittat nånting. Det är en dålig start på dan.

Jag var och handlade lite igår och köpte hem körv och lax så vi ska ha några planerade middagar framöver. Annars är det lätt att det blir skräpmat och det är varken bra för oss eller ekonomin. På Tokerian har de ofta fina extrapriser som jag försöker utnyttja när det passar. Jag köper till exempel gärna fisk och kalkon när det är billigt. Eftersom jag är Willys+-kund får jag lite fler erbjudanden än vanliga kunder. Ibland delar jag med mig till Anna, särskilt om hon ska ha alla ”barnen” hos sig och det är kött som jag inte äter.

Men igår slapp jag försöka trolla vid spisen, som sagt. Vi var alltså bortbjudna – och jag kan ju meddela att vi inte gick utsvultna därifrån. Annas snälla mamma hade lagat en härlig, nyttig och mättande soppa som vi åt med bröd och ost till. Efter det var jag mätt, egentligen… Då blev det ansjovispaj och sallad, ost och kex. Som avslutning på det hela intogs kaffe och söt paj i soffan. Inte konstigt att Anna ser lite övermätt ut på bilden…

Anna m handen för munnen

Anna har nog tryckt i sig lite för mycket här…


Medan Anna klurade på
ett tankepussel hjälpte jag L med lite datorbestyr. Annas snälla mamma förevisade ett tusenbitarspussel som hon sitter med – framför TV:n. Jag blev så sugen att pussla igen, men vet hur det var sist: jag vill bara sitta vid pusslet och inget annat blir gjort.

Eftersom parkeringstiden började gå ut blev vår sorti lite hastig. Jag vill inte ha fler p-böter, tack så mycket. För att vi inte skulle svälta ihjäl på den långa vägen hem (hade vi inte varit på olika håll strax före middagen så hade vi nog promenerat – det är ungefär 1,4 kilometer…) fick vi med oss lite färdkost. Det var härliga äpplen från Slottsträdgården! Äpplen, som verkligen doftar äpplen, du vet…

äpple i hand

Äpple som verkligen doftar äpple…


Under tiden jag har skrivit det här inlägget
har det trillat in ett nej på ett sökt jobb. Igår fick jag tre nej. Eftersom nejen är så många gäller det att försöka matcha med att söka ännu fler jobb. Lite svårt, dårå, när inget finns kvar att söka… Igår kväll skickade jag i alla fall över mitt CV till en Twitterbekanting som ska byta jobb. På det snart före detta jobbet (före detta för personen, alltså!) behövs nån som tar över och kanske kan det finnas en möjlighet för mig där. Desperationen närmar sig, kan jag meddela.

På fredag tänkte jag förnedra mig genom att gå till Arbetsförmedlingen. De vill ju träffa mig där för en uppföljning av min aktivitetsrapport. Du kanske minns att jag fick brev från dem om detta i fredags. Visst känner man sig viktig när de skriver så här (ett direkt citat ur brevet):

[…] Räkna med väntetider och förbered dig på ett 5 minuters samtal utifrån din inskickade aktivitetsrapport.
Du kommer att träffa en arbetsförmedlare som följer upp ditt arbetssökande utifrån din inlämnade aktivitetsrapport. […]

Dessutom, som du noterar, är brevet illa skrivet. Samma sak, nästan, tjatas om i två på varandra följande meningar. Man undrar om det jobbar några skrivkunniga kommunikatörer på Arbetsförmedlingen..? Och så avslutas brevet med sedvanligt hot:

[…] Om du inte besöker oss för uppföljning enligt ovan, riskerar du att det påverkar din ersättning från Arbetslöshetskassan.

Nej, det här var ingen bra start på min tisdag. Förhoppningsvis kan dan därför bara bli bättre! Anna är ledig och det står nåt litet ärende på dagordningen idag. Jag tänkte hänga på och samtidigt tanka.

Hur har din dag börjat??? Bättre än min??? Skriv gärna några rader och muntra upp mig, för ingens dag kan väl ha börjat sämre än min. Eller???

Livet är kort.

Read Full Post »

Söndag och påskdag. Vi hade lust att gå på lokal och tog därför en taxi till Maestro i Gamlis. En synnerligen otrevlig taxichaufför körde oss dit. När jag ringde Uppsala Taxi och beställde bilen bad jag specifikt om att bilen skulle köra in på gården. Det gjorde den – fast till fel port. Att mamma stod och hängde på en krycka utanför rätt port sket chauffören i. Så när jag hade låst ytterdörren sprang jag ner och fram till chauffören och bad chauffören backa till rätt adress. Jag blir så jädra irriterad, jag hade ju sagt att en av oss som skulle åka med hade svårt att gå! Sen visade det sig att chauffören inte hade tagit med nån bomnyckel, för chauffören cirkulerade runt på området tills chauffören hittade en uppfälld bom. Det var för övrigt jättesvårt att uppfatta vad chauffören sa och uppenbarligen hade chauffören skitsvårt att uppfatta vad jag sa. Dåligt, UppsalaTaxi!

Men på Maestro var servicen utmärkt som alltid! Jag tror att det är en familj som driver restaurangen sen nåt år tillbaka. Alla – till och med mormor och farmor – verkar jobba där. Man blir alltid bra bemött och maten är superb!

Mamma studerar menyn
Mamma hade svårt att välja.


Det enda som är lite trist
är att menyn har varit densamma ungefär lika länge som restaurangen har drivits av den här, som jag tror, familjen. Men servitrisen sa när vi skulle gå att en ny meny är på gång. (Fast det har jag hört förr…)

Vi delade på en förrätt bestående av vitlöksbröd med aioli och oliver. Mamma drack vatten till maten, jag valde öl.

2 En öl i högt glas
En härligt god öl på flaska – fatölspumpen var trasig.


Medan vi väntade på maten
studerade jag inredningen. Jag noterade att man ännu inte plockat ner julpyntet. Det är liksom pepparkaksgubbar på fönsterbelysningen…

uldekorationer kvar i fönstrenJuldekorationer med pepparkaksgubbar. 


Mamma valde en tallrik med köttmix (nöt och fläsk) samt rostad färskpotatis, jag valde en quattro formaggio pizza. Men jag hittade inte alla fyra ostarna, bara fetaost, parmesan och gorgonzola. Kanske var det ruccolan som dolde det mesta?

Quattro formaggio med ruccola o soltorkade tomaterRuccolan dolde det mesta på pizzan, men jag hittade tre sorters ost och underbart härliga soltorkade tomater.


När maten hade sjunkit undan
tog vi en ny titt på menyn och beställde dessert. En solig dag som denna passade glass med bär alldeles utmärkt! De inlagda bären var björnbär, men glassen toppades av en vacker, stenhård och smaklös jordgubbe. Över det hela hade man rivit vit choklad. Ljuvligt gott – utom den snigga men smaklösa jordgubben, dårå.

Glass med bärLjuvligt gott med glass, björnbär och vit, riven choklad. Jordgubben var mest dekor.


Till desserten tog vi
var sin kopp kaffe som bryggdes av en otroligt högljudd maskin. Kaffet smakade mycket gott.

Kaffe
Högljutt men gott kaffe.


Notan slutade på 670 kronor cirkus
och snälla mamma betalade. Jag tyckte att det var ett rimligt pris.

Servitrisen var vänlig nog att ringa en taxi åt oss när vi skulle åka hem. Chauffören (vet ej från vilket bolag) som kom och hämtade oss var supertrevlig och hade bomnyckel, men jag skötte bomöppningen. Bara för det drog han av lite på notan.

Sammanfattningsvis:

  • Utmärkt service på Maestro!
  • Trist att man inte bytt ut menyn.
  • Inte bra att ölpumpen var trasig! Det kom in många som bara ville ta en öl.
  • Gör nåt åt ljudnivån på kaffemaskinen!!
  • Jag gillar ruccola, men det var liiite för mycket sånt på pizzan.
  • God mat, särskilt desserten, men jordgubben kunde man ha skippat.
  • Ta bort juldekoren, det är påsk nu!
  • Taxichaufför 1 från Uppsala Taxi: Byt jobb! Man ska vara serviceinriktad när man kör taxi!
  • Taxichaufför 2 från okänt taxibolag: Helt rätt person på rätt plats! Trevlig och hjälpsam.

En väldigt bra kväll som jag avslutade med del åtta av tio av Brottet, en serie som jag verkligen tycker har onödigt många avsnitt. Fem hade varit lagom.

Vad gjorde du på påskdagen???


Livet är kort.

Read Full Post »

Lokalblaskan har en intressant artikel idag om avtackning från jobb. Jag läser och begrundar lite av det artikeln förmedlar: avtackning från arbetet har förändrats.

Att sluta jobba för att man går i pension eller för att man byter jobb, till exempel, är vanligen en ganska stor omställning, enligt artikelskribenten. Avtackningen har mist sin betydelse eftersom folk idag allt oftare byter jobb. Yrkesrollen var viktigare förr, men var sitt jobb. Idag är andra saker viktigare. Ytterligare ett skäl till att avtackningen har mist betydelse är att det först diskussioner om höjd pensionsålder. Det blir liksom inte ett lika stort steg, en lika stor omställning.

Uppsala kommun, som är länets största arbetgivare, enligt artikeln, tycker fortfarande att avtackningar är viktiga. Det finns rutiner för avtackning och enligt dessa är 650 kronor avsatta till avtackningspresent. Guldklockor är inte lika populära längre, många väljer i stället en guldmedalj, kanske för att guldpriserna har gått upp.

På PRO tror man också att avtackningen är viktig. För en del personer är kollegorna det enda sociala livet de har och då blir avtackningen extra värdefull. Det behöver dock inte vara nåt märkvärdigare än en fika…

Den som har följt min blogg har kanske läst att jag inte fick ens ett tack för de 23 åren jag gett av mitt liv till min förrförra arbetsgivare. Jag tänker att allt jag hann göra under dessa år kanske inte var dåligt..? Jag minns inte hur många avtackningspresenter och liknande jag själv skänkte pengar till. Det gör fortfarande ont att tänka på den uteblivna avtackningen, trots att över tre år har passerat. Det lär fortsätta att göra ont. I stället för avtackning hade de säkert fest, mina före detta kollegor. Man skulle ju ha kunnat tänka sig att nån så kallad arbetskamrat hade ordnat nånting. Men inte ens det. Nej, de festade säkert allihopa tillsammans eftersom de hade lyckats i sitt uppsåt att bli av med mig.

Hos min förra arbetsgivare var jag ett halvår. Ett halvt år. Sex månader. Avtackningen blev ett jättefint och varmt minne för livet – med kaffe, önsketårta, tal och alldeles för dyrbara presenter. Jag kände mig verkligen uppskattad av den arbetsgivaren. Det var fint med en gemensam stund innan jag lämnade min arbetsplats, det ställe där jag hade tillbringat åtta timmar om dan.

En sån fin tårta fick jag.


Jag har lärt mig att människor kan vara ganska hårda
– en utebliven avtackning ger ju en klar och tydlig signal. Jag har också lärt mig att 23 år inte var nåt värda hos just den arbetsgivaren. Men att sex månader hos en annan arbetsgivare var värda så mycket mer. Tänk sån skillnad det är!

I lokalblaskans artikel blev fyra personer tillfrågade om de hade blivit avtackade. Två pensionärer hade blivit avtackade, en person som skulle börja på ett nytt jobb blev avtackad i samband med en jullunch och en student svarade att hon ju har ett tag kvar till pensionen, men att hon nog skulle kunna tänka sig en middag med arbetskamraterna.

Skulle du vilja bli avtackad om du bytte jobb, slutade eller gick i pension? Och hur i såna fall?

Read Full Post »

Läser om en intressant undersökning som tidningen Chef har gjort. Bland cirka tusen chefer vill 75 procent byta jobb. Samtidigt som det finns saker som skulle kunna hålla dem kvar.

Främsta skälet till att cheferna vill byta jobb är missnöje med den närmaste chefen. Så en ny chef till chefen skulle kunna vara ett sätt att få henne eller honom att stanna kvar. Andra saker att vifta med är förstås löneförhöjning, men också effektivare organisation, bättre karriärmöjligheter och mer stöd i chefsrollen.

Sämst betyg i ett chefstest får Socialstyrelsens chef Lars-Erik Holm. En del menar att han har skapat ett skräckvälde. Bloggaren Gullan har under lång tid kritiserat honom.


Makt har man som chef också…

                                                                                                                                                        Enligt Chefs ledarliga finns det fler dåliga chefer, till exempel Gudrun Sjödén, Stefan Ingves och Micael Bindefeld. Medelbra chefer enligt listan är bland andra Anna Maria Corazza Bildt, Cecilia Malmström, Peter Settman, kungen, Amelia Adamo och Erik Fichtelius. Toppchefer är, för att nämna några, Marie-Louise Ekman, Christer Björkman, Barack Obama och Robert Aschberg.

Tja, inte är det lätt att vara chef. Man måste fatta en massa beslut och man har en massa makt och lön, dessutom. Samtidigt har man också en massa ansvar. Inte konstigt att många anser att de flesta chefer är psykopater… Hur står de annars ut?..

Read Full Post »