Förlåt mig, men en generation utan jobb…

…känns betydligt mer angeläget att läsa och blogga om än en fallen statschef. För vi snackar inte om lite ungdomsarbetslöshet, vi snackar om en hel generation utan jobb. Rubriken i Svenska Dagbladet är inte överdriven, på nåt sätt.

Ute i Europa går var femte person i åldrarna 15 – 24 år utan jobb. Jaa, 15-åringar kan vara färdiga med sin obligatoriska skolgång och arbetslösa. I Spanien är det ännu värre, där går hälften av alla unga i dessa åldrar utan jobb.

Hur ska det sluta? Jag menar, om man aldrig lyckas få nån erfarenhet eller komma in på arbetsmarknaden? Då är det ju lika bra att lägga sig ner och dö. För har du ingen försörjning kan du inte överleva.

I Sverige är 23 procent av de unga utan jobb. Det är flera än genomsnittet ute i Europa. Hur kan man då säga som forskaren Oskar Nordström Skans på Institutet för Arbetsmarknadspolitisk utvärdering? Han tycker nämligen inte att vi ska prata om en förlorad generation. Han säger bland annat i artikeln i Svenska Dagbladet:

[…] Det är klart att det är ett stort socialt problem att inte komma in på arbetsmarknaden, men för det stora flertalet kommer det ändå att gå bra.Vi ska inte glömma att ungdomsarbetslöshet skiljer sig från när äldre blir av med jobbet. De har svårare att komma tillbaka, för unga är perioden av arbetslöshet ofta betydligt kortare […]

Sluta jämföra äpplen och päron! Det är illa för både unga och oss äldre som är arbetslösa! Man slås ut – de unga redan från början, vi äldre när vårt sparkapital är slut. Skillnaden är att de unga får viss hjälp och engageras i olika program som de får några tusenlappar för i månaden. De flesta klarar sig på detta eftersom de bor kvar hemma. Vi som är äldre kan ha tur att hitta arbetsgivare som är intresserade av personer med yrkeserfarenhet. Tyvärr tycks dessa arbetsgivare vara få. De flesta av oss äldre bor ju inte kvar hemma eftersom många inte ens har sina föräldrar kvar i livet…

Alldeles nyss ringde för övrigt min lilla mamma och sa att hon var för sjuk – ja, hon har varit dålig hela helgen – för att ta sig till banken och sätta in de 1 500 kronor jag behöver till klockan 15 idag. Men lilla mamma då! Jag har verkligen inte bett att varken få eller få låna pengarna, men det skär i mitt hjärta att veta att hon är så sjuk och så vill hon hjälpa mig. Nu är jag vuxen och jag ska klara mig själv. Det jag undrar är bara var alla mammas så kallade gamla goda vänner tog vägen efter att min pappa gick bort? Tur att mamma, liksom jag själv, har förmågan att göra nya bekantskaper, men det blir ju inte lättare när man blir äldre och inte ens har arbetskamrater.

Hur som helst, ni som finns där ute för såväl min mamma som för mig, TACK! Jag sparar er i mitt hjärta – ni som hjälper med handling och inte bara tomma ord.

Det första jag själv ska göra när jag är i jobb är att byta fackförbund. Det andra jag ska göra är att försöka knyta till mig en arbetslös ungdom som behöver en praktikplats. Mina ord ska inte förbli tomma, de ska bli till handling!

Read Full Post »

A-kassan ger och a-kassan tar, som sagt…

Idag har jag haft ett svart moln som sällskap över huvet. Jag har varit skitarg hela dan. Och inte blev det bättre av att jag fick en betalningspåminnelse (!) från min a-kassa. Alltså det handlar om att a-kassan ger med ena handen – och tar tillbaka med den andra.

Jag har bloggat om det här förut. Att a-kassan ger och tar och inte kan skicka rätt summa på sina räkningar till mig. För som arbetslös ska jag betala 21 kronor mindre i månaden. Det har jag nu gjort sen jag upptäckte det hela. Fast nu har jag inte varit arbetslös. Bara största delen av tiden, men inte 4 x 40 timmar = 160 timmar i månaden. Vissa månader har jag bara varit arbetslös 159 timmar.

Gissa om jag gick i taket när jag hittade påminnelsen i min postbox i eftermiddags. Där stod, i mer eller mindre hotfulla ordalag, att om jag inte betalade SKTF:s a-kassa de 18 (!) kronor jag är skyldig dem kan jag bli utesluten! Hu så hemskt! (Det är nästan så jag önskar det…)

Naturligtvis ringde jag upp a-kassan så snart jag kunde. Efter en kvart fick jag kontakt. Jag förklarade ärendet och personen på a-kassan började söka efter min ”skuld”.

Det står ju här att det gäller juni månad,

sa jag och blev omedelbart avsnäst:

Om du lyssnar på vad jag säger, så kan det handla om vilken månad som helst.

Eh? Jag fattar inget! Hur kan det handla om vilken månad som helst när SKTF:s a-kassa i brevet till mig har angett att det handlar om juni månad???

Jag var ganska förbannad vid det här laget. Och inte blev jag gladare när jag fick höra att jag skulle betala ordinarie avgift till a-kassan eftersom jag hade jobbat i juni. Va? Jobbat? Ja, jag har under sex månader skrivit sex (6) blogginlägg mot betalning. Detta har jag nogsamt angett på mitt a-kassekort innan jag skickat in det. En följd blev att a-kassan då begärde in arbetsgivarintyg från Blogvertiser, som jag skrivet på uppdrag av. Jag har alltså inte mörkat nånting. Men nu får a-kassan det till att eftersom jag faktiskt har jobbat lite varje månad så är jag plötsligt inte skyldig dem enbart 18 kronor utan 147 kronor. Kom människan på a-kassan fram till under vårt samtal.

I efterhand har jag försökt klura ut hur hon har räknat, men inte lyckats. För det är ju inte så att jag har jobbat VARJE månad under sex månaders tid utan ibland två timmar en månad och ingen timme en annan. Hur blir avgiften till a-kassan då?

Att sen människan har mage att tala om för mig att SKTF har en av de lägsta a-kasseavgifterna hjälper ju inte mig ett smack. Skulle detta göra mig gladare eller vad trodde hon?

Nu varken orkar eller tänker jag bråka mer om det här utan i morgon ska jag sätta mig och betala in 147 kronor till SKTF:s a-kassa. Jag har varit ärlig och angett de sex (6) timmar jag har arbetat, men det är tydligen bara myglare och fifflare och bidragsfuskare som klarar sig. Den som är ärlig får betala till a-kassan trots att man får ersättning därifrån. Var finns logiken?

Till SKTF:s a-kassa kan jag bara säga att dessa 147 kronor svider som f*n. Nån a-kassa på 80 procent av min inkomst har jag aldrig fått, brutto från er har varit mindre än 50 procent, netto mindre än 30 procent av min förra lön. Tack så hemskt mycket! Så snart jag har möjlighet ska jag byta fackförbund.

Jag har hört flera personer klaga på just SKTF:s a-kassa – såväl medlemmar som anställda på Arbetsförmedlingen. Man har sagt att

[…] SKTF:s a-kassa är en av två väldigt osmidiga a-kassor. Det är alltid krångel och problem där. […]

Att ni inte skäms att skinna era arbetslösa medlemmar, som betalat till er varje månad i över 20 år, på dessa kronor.

Ni verkar inte vilja att vi arbetslösa ska jobba. Om jag hade jobbat flera timmar än sex (6) på ett halvår hade jag givetvis funnit mig i att betala full a-kasseavgift samt att få reducerad ersättning från er. Nu tänker jag överväga huruvida jag ska fortsätta vara ärlig eller inte. För, SKTF:s a-kassa, jag kan inte överleva på den ersättning jag får från er.

Read Full Post »