Jag hade tänkt ta lite ledigt i eftermiddag. Ta lite sportlov jag också. Vila lite, för jag känner mig trött och slut eftersom jag inte sover varken tillräckligt mycket eller tillräckligt bra. Men jag håller på med så roliga saker här på jobbet, så jag blev visst kvar för byggnation av webbplats. Det är så fantastiskt spännande – och tacksamt! – att se nånting växa fram via ens händer och framför ens ögon. Lite stolt är jag också över det jag får till. Skulle gärna vilja visa upp det, men det går ju inte eftersom det handlar om intranät och ofärdigt material.
Lite som att pussla.
Att bygga upp en intern webbplats är lite som att pussla. Först börjar jag med ramen, det vill säga själva strukturen. Har tänkt ut innehåll för startsida, ingångssidor och undersidor. Det växer. Jag är nästan klar med allt innehåll under en flik. ML och jag hade ett snabbt avstämningsmöte före lunch och jag har bett att få visst underlag. Några större synpunkter hade ML väl inte, utan jag fick klartecken att bygga på.
Dagens lunch var trevlig och jag intog den i sällskap med två favoriter här, T och J. Ibland känns det enklare att umgås med män, de är utan krusiduller på nåt visare. Rakare, alltså. I alla fall i jobbsammanhang. Kvinnor kan vara mer om sig och kring sig, krumbuktiga. Typ säga en sak och mena en annan – och man ska gissa vilken. Hur som helst, dagens lunch gav en del idéer och tankar kring utveckling, bland annat om sociala medier. Tänk om institution 2 blir den första som… Nej, det tänker jag förstås inte avslöja här!
Nu SKA jag emellertid strax gå hem. En timmes sportlov, ungefär. Hem och slappa, fixa till mig för Fästmön som dyker upp senare. Längtar…
Livet är kort.
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - en tragisk komedi 