Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘busskort’

Ett lördagligt inlägg.


 

Vet du nån som kan gå på stan i en hel arbetsdag (åtta timmar) och inte köpa en pryl mer än fika och mat? Ja, det gör du ==> jag. Inte ens en bok från Röda rummet följde med mig hem igår!

Vi tog bussen både in till stan och hem. Det var som vanligt en pina, framför allt eftersom mitt busskort alltid krånglar och alla glor. Men jag överlevde – Fästmön var ju med och då blir inte tankarna om att bussresor är jobbiga för själen så påträngande.

Inte var det jättemycket folk på stan heller, vilket också passade mig utmärkt. Men det blåste som 17 och vinden var nordlig.

Vaksala torg  var halvdött när vi kom dit. I affärerna vid Katalin fanns både roliga och fula prylar och alla var skitdyra. Röda rummet hade inte en bok som jag ville köpa med mig hem.

Vi fikade hos min vän Greken. Där såg vi en apa i taket. Min vän Greken var för en gångs skull dock inte där. Mycket förvånande – och lite oroväckande.

Det blev några besök i affärer. Anna kom ut med en liten, liten påse från en av dem. Sen var det dags för vätskekontroll. Vi hittade lite sol och lä på Villa Romanas uteservering. Där glodde vi på folk och där passerade verkligen såväl höga som låga, lustifika som propra, präster som icke helt laglydiga, konstiga hattar som stekarmössor… tja, egentligen borde ingen nämnas så att ingen glöms. Några bilder blir det i alla fall inte på alla kufar. Som vanligt var vi snyggast själva, för övrigt. (<== ironi. Jag är skitfet och jätteful, har fått det bekräftat nu.)

Lördagsgodis inhandlades på ICA Torgkassen (svindyrt, förstås). Mat intogs på Soul Food – vid Vaksala torg. Där var så lite folk att ägaren ägnade sig åt att putsa fönster medan vi åt. Fast en och annan skrattande man pratade i mobil och ett ungt par som var gravida åt där också. Och eftersom vi återvände till Vaksala torg kan man ju säga att vår dag gick i cirkel.

Som vanligt vid hållplatsen på Väderkvarnsgatan är jag rädd att bussen bara ska köra förbi oss (den har ju gjort det förr), men igår kväll stannade den och körde oss ända till slutstationen. Hemma blev det lite TV med delar av en skräckis och fem bitar godis. Vi orkade varken film eller godis och somnade säkert före midnatt.

Här kommer ett bildspel från gårdagens utflykt. Kommentera gärna nåt på bilderna:

Detta bildspel kräver JavaScript.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett fint inlägg.


 

Den gångna helgen har varit en av de bästa på länge. Tyvärr tog den slut alldeles för fort. En dag till hade inte varit fel.

Det varma vädret gjorde entré. I lördags, när vi åkte in till stan, hade vi jackor med oss. Vi behövde knappt sätta på oss dem ens när vi åkte hem på kvällen.

Skor på bussätet

Vuxna människor med dålig uppfostran.

Efter förmiddagens lilla shoppingtur fixade vi till oss och tog bussen in till stan. Det är alltid en kamp för mig. Att åka buss, alltså, men jag överlevde även denna gång. Däremot slogs jag av hur jäkla dålig uppfostran en del människor har. Jag blir förundrad varje gång jag åker buss (och det är inte ofta!), för alltid är det nån vuxen som sätter upp fötterna med skor på i sätet mitt emot. Tänk som roligt – NOT! – om det kommer nån med vita brallor/kjol/klänning och sätter sig i deras skosmuts. Bussigt (!).

Kinamat

Fin kinesisk buffé!

Lördagsmiddagen intogs, efter en del diskussioner, på China River, ganska nära teatern. Där avnjöt vi en fin buffé. Den var inte så stor som hos andra kinesiska restauranger, men väldigt vällagad. Vi försökte äta måttligt, men det blev ändå två vändor till varmrätterna.

Persika och glass

Persika och glass till dessert.

Måltiden avslutades med glass och konserverad frukt. Persikorna i sockerlag var inte ett dugg söta, nehej då.

Glückskekse

Glückskeksen innehöll inga bra kaklappar.

Vi fick som vanligt var sin fortune cookie. Eller Glückskekse, som det stod tryckt på. Båda två blev mycket besvikna på innehållet. På Fästmöns lapp stod nånting om framgång hos det motsatta könet. På min stod att det var bättre att födas med tur än med rikedomar. Tja, min kaklapp kanske var korrekt etiskt sätt, men lite pengar skulle inte skada. Nu väntar endast två månadslöner till för min del. Och den som kommer i maj lär bestå av tre veckors sjukavdrag…

 

Cabaret

Föreställningen var helt amaaazing!

Föreställningen var helt amaaazing! Det var en sån fin födelsedagspresent jag fick av Anna! Och så roligt att få göra nåt sånt här tillsammans! I höst har vi varit ett par i sju år och detta var första gången vi var på teater. Vi har så mycket kvar att upptäcka och göra tillsammans! Vi har till exempel inte rest längre än till Stockholm eller Metropolen Byhålan tillsammans. Vi har faktiskt inte ens dansat…

Affischer på Katalin

Hos Katalin är ägaren artig och hälsar på sina gäster.

Efter föreställningen var det fortfarande varmt och ljust, så vi gick för att ta en öl. Först tänkte vi oss Stationen, men eftersom jag tycker att de är så snorkiga och inte särskilt serviceminded där gick vi vidare till Katalin. Hon hälsade i alla fall på mig.

Anna dricker öl

Gott med nåt att kallt att dricka.

Det var härligt med nåt kallt att dricka och att diskret – OCH UTAN SKOR! – lägga upp fötterna på en stol eller en soffa. Tyvärr satt det två äckliga gubbar och eyeballade oss – allra helst när deras kärringar fruar gick ut för att röka. Så äckligt, vidrigt och oförskämt – både mot oss och fruarna. Den ena gubben var så vidrig att han fick be en ur serveringspersonalen om en filt – som han la över skrevet. Ja, då kanske du fattar att jag inte överdriver när jag skrev äcklig…

Vi tog så bussen hem och det jobbiga busskortet vägrade nästan att låta sig avläsas igen. Jag hatar verkligen när hela bussen glor på mig. Det stod på displayen att jag tog bort kortet för fort. Då stod jag fortfarande och höll kortet emot läsaren… Hur svårt kan det vara, även om man är en maskin, liksom?! Hemma blev det lördagsgodis och Mr Selfridge, som jag hade spelat in på DVD-hårddisken. Sen slocknade vi som två ljus.

I natt sov vi med öppet fönster i sovrummet för första gången i vår.  Underbart härligt med frisk luft. Fast inte med oljud. Vi väcktes av en helikopter som cirkulerade över husen. Det visade sig att den letade efter en försvunnen person. Hoppas personen blev funnen vid liv!

Jag gjorde iordning på ballen* på förmiddagen. Min intention var att vi skulle äta söndagsmiddag där ute – och det gjorde vi! Men först gick Anna en promenad medan jag duschade, tvättade håret och ringde mamma (ja, jag ringde ju inte från duschen utan efteråt). Därpå åkte vi till Förorten för några ärenden.

Lax o potatissallad

Lax och potatissallad blev säsongens premiärmiddag på ballen.

Söndagsmiddagen bestod av varmrökt lax med svartpeppar och potatissallad med citron, kapris och havssalt. Underbart gott! Vi satt på ballen och läste sen fram till dess att det var dags att traska in och glo på Bletchley circle.

Jag har fått stor responsartikeln om Anja Kontor – såväl kommentarer, högt antal besök på bloggen och delningar. För detta vill jag tacka! Och förstås hoppas att Anja får göra en tredje säsong av När livet vänder. Låt oss hålla tummarna för det!

Ha nu en fin vecka, vare sig du arbetar, pluggar eller ingetdera! Själv ska jag träffa vännen Eva i kväll. I övrigt ska jag tvätta bilen i veckan och göra den finfin till besiktningen på fredag. Då har jag också en semesterdag. Det ska bli såå skönt.


*ballen = balkongen

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett omvärldsspanande inlägg.


Bara för att jag kommer ut
ur min håla mitt hem minst en gång om dan på promenad (i alla fall sen i tisdags) ska du inte tro att jag missar att surfa runt i cyberspace! Fast jag har faktiskt aldrig nånsin suttit vid datorn 24-7 – som en del tycks tro… Häng med på en tur i medierymden så får vi se om vi hittar nåt… galet/roligt/intressant/knäppt/viktigt! Om du vill, alltså. Det finns de som tycker att mina omvärldsturer är att ta lätta poäng (till vad???), men de kan ju stå kvar. No friends of mine.

ULkort

Drabbat av ätstörningar.

UL:s nya kortläsare äter kort. Ätstörningar har man ju hört talas om. Men kortläsare som äter kort… Dessutom nya kortläsare… Det handlar förstås om UL:s nya kortläsarsystem som inte fungerar så bra. Än. Nu har 90 procent av alla bussar fått en uppdaterad programversion och därmed är felet åtgärdat, enligt företagets propagandaminister Jonsson.


Annonsen som Hemnet tog bort.
Man ska inte luras hur som helst! En av Uppsalas mäklarfirmor, Roi, använde bilder med modeller som sades bo i huset som skulle säljas. Sånt kan slå tillbaka dyrt – på säljaren, förstås… Modellerna som Roi har använt sägs ha varit både flashiga och lättklädda. Hemnet tog i alla fall bort Rois annons. För visst är det väl fortfarande så att för att marknadsföring ska funka, måste den vara trovärdig..?

politiker

Höger eller vänster?

Sossarna öppnar för borgerligt samarbete. Här i Uppsala sägs sossarna inbjuda Folkpartiet till samarbete. Eh… ja… Det låter väl något bättre än riks där man samarbetade nyligen med SD. Lite undrar man om det finns nån som fortfarande röstar på sossarna, när de flaxar så där till andra sidan blockgränsen…


Bojkott mot pasta efter Barillagroda på radion.
Det är väl ingen som har missat nu att Guido Barilla sa i radio att han inte ville göra reklam för Barillaprodukterna med en regnbågsfamilj? Nä, tänkte väl det.

iphone5black

Uppdatera lite till, så kanske det blir bättre.

Nya iOS orsakar åksjuka och svindel. Det tycker några av dem som är kritiska mot iOS7. Apple har redan kommit med en uppdatering. Åksjuk av iPonen vet jag inte om jag har blivit, men jag har fått starta om den minst en gång om dan sen jag uppgraderade systemet. Efter uppdateringen som kom häromdan har det dock gått bättre, peppar, peppar! Tips till åksjuka, alltså!


Blev kallad skitstövel – bröt armen på kvinna.
I Byhålan är allt sig likt: man super och slåss.


Kvinna drabbad av hundbajs.
Dessutom, är det inte skitstövlar i farten så är det skitande hundar. I alla fall i Borghamn (där det är skitfest sikfest en gång om året fortfarande, hoppas jag..?)

frågetecken

Vad beror det på???


Nu är det över tre veckor sen UppsalaTidningen
hittade till stadsdelen New Village i Uppsala. Trots fyra (4) anmälningar har jag bara fått ett svar – från redaktionen. Från distributören: nada. Har Stormogulen redan påbörjat nedläggningen av tidningen??? (Att läsa tidningen på nätet är inte samma grej.)


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om just det rubriken säger: mänskliga kontakter och skönt grönt!


Dagen har mycket riktigt passerat
och gått förbi, precis som jag förutspådde i morse när jag skrev dagens första inlägg! Jag har ansträngt mig och tänkt till när det gäller att bryta isolering och odla mänskliga kontakter – jag skriver ju om det ibland, hur viktigt det är. Följande mänskliga kontakter har jag därför haft idag:

  1. Jag ringde min Sister och vi pratade länge!
  2. Jag gick till Tokerian och pratade med minst två som jobbar där.
  3. Jag hämtade Fästmön från jobbet.
  4. Jag var på ICA Solen och pratade dels med en som jobbar där, dels med en mamma till ett barn i Prinskorvens klass.

Detta är nog baske mig personbästa!!!

På ICA Solen bytte jag dessutom in mitt busskort, ett värdekort, till UL:s nya. Man säger ju

GuRT är fuRT!

i vår familj. Inte vet jag om det stämmer… Det nya kortet kan jag nu alltså inte använda förrän den 4 september. Bra, UL – NOT!

ULkort

Är guRT fuRT???


Det som åtminstone var lite bra
var att det tillsammans med kortet kom en folder i microformat med information om kortet. UL lanserar därmed inte bara ett nytt kort utan också uttrycket

blippa.

Vem vet, det kanske finns med i nyordslistan nästa år… (Jag är här mycket ironisk.)

Värmen håller i sig. Det är därför jag lagar mat i ugnen idag, så det ska bli extra varmt. Om en stund serveras här vegetariskt! Alltså en pizza från Dr Oetker…

Min paprikaväxt har tillfälligt fått flytta ut på ballebordet* igen! Där är det nämligen växthusvarmt på eftermiddagen och fram tills solen går ner. Det kan tänkas behövas. Jag upptäckte nämligen den här:

Paprika grön

En liten grön paprika på g!


Och när jag tittade närmare
upptäckte jag den här också:

Paprika grön

En till!


Sen tittade jag riktigt nära
– och du upptäckte jag en massa småttingar! Så jag får göra som en av granntanterna höll på en gång med sina pelargoner: flyttade in dem till natten och ut dem på dagtid.

Och om vi nu kan enas om att

guRT är fuRT,

så kanske vi också kan enas om att

grönt är skönt..?

Kan vi inte enas är det inte hela världen heller. Vi tycker olika om saker och ting.


*ballebord = balkongbord


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om Tofflans göranden och låtanden denna underbara måndagsmorgon i augusti.


Men igår fick vi väl sommaren tillbaka?!
(Retorisk fråga.) Här i Toffeltrakter var det soligt och varmt långt in på kvällen! Fästmön och jag var ju till skogs på eftermiddagen och hade jag kunnat så hade jag parkerat mig på ballen* igår kväll. Tyvärr är här allt annat än lugn och ro om kvällarna – åtminstone fram tills alla barn har gått och lagt sig. Problemet är bara att då har solen också knoppat in…

I stället satt jag inomhus och tittade ikapp på ett par TV-program som jag hade missat eller som jag ville se lite mer koncentrerat på SvT Play. Och min söndagskväll i upprätt tillstånd avslutades i sedvanlig stil med Miss Marple. Det var svårt att komma till ro sen, så TV:n i sovrummet åkte på. Det var nåt program om spökjägare. Jag tittade inte särskilt utan låg mest och försökte dejta John Blund. Med lite svagt bakgrundsljud brukar det funka – och det gjorde det även igår kväll.

När det är såna där fina dagar som det var igår tar man kanske inte itu med att börja tömma sin balle..? Men det gjorde jag nu på morgonen. Eller jag tömde inte, jag rensade bland krukväxterna och tryckte in de flesta av dem i köket. Det kommer säkert synpunkter på detta från en mig närstående person… Sen tog jag in kräftljusen och monterade ner min midsommarstång. Ja, för midsommaren är ju passerad sen två månader…

Midsommarstång i ask

”Tänk att ha en stång i byrån, i en liten ask bland andra grejor…”


Min midsommarstång ryms i en liten ask
i nedmonterat skick. Och asken förvarar jag i min rokokobyrå i vardagsrummet. Till nästa sommar. Om jag nu får vara med och uppleva den. Det vet jag inte. Det vet ingen. Jag är i fullt beredskapsläge, men tänker inte gå in närmare på det. Allt står inte att läsa på en blogg nära dig.

Att röja bland växterna på ballen medförde att jag behövde gå till soprummet. Tog lite andra sopor också och blir lite förundrad varje gång. Det blir ju så många påsar! Men så inser jag att allt ju faktiskt är förpackat på ett eller annat sätt. Och förpackningar tar plats…

Tre jobb har jag sökt idag och jag har redan hittat två intressanta att söka i morgon. Men det ena jobbet har ett sånt där irriterande webbformulär när man ”för hand” måste lägga in varenda post man har i sitt redan färdiga CV… Snacka om slöseri med tid. Så kanske, kanske att jag skippar att söka just DET jobbet. Det finns ju så många andra att söka. Just nu har jag ett trettiotal ansökningar inne. I början av september går de flesta ansökningstider ut och jag hoppas att det innebär att nån spännande arbetsgivare vill träffa mig och prata mera.

Tills vidare har jag ägnat en stund åt att fylla i och skicka in mitt kassakort till a-kassan. Sajten låg nere i helgen och i morse krånglade den så det såg ut som om kortet inte blev inskickat. Men det blev det, såg jag, när jag loggade ur och loggade in igen. Nu väntar jag på att få en specifikation och en liten utbetalning som jag blev lovad i början av september eftersom jag inte fick en spänn förra veckan på grund av karensdagar till a-kassan.

I övrigt idag har jag tvätt som behöver vikas och en del som ska strykas. Måste hasa över till Tokerian och köpa basvaror som toapapper, fil, mjölk och ost. Har ställt fram en påse med pant i hallen för att inte glömma. Igår var Anna och jag och pantade PET-flaskor och en och annan burk för närmare 70 kronor… Men det klart, med tre unga vuxna och en Prinskorv dricks det väl en del läsk. Här dricks det inte läsk. Jag gillar inte läsk, bara till korvkioskmat och det äter jag kanske en gång i månaden. Här dricks det öl eller bubbelvatten. Men det är pant på sånt också!

Gissningsvis har den här dan snart också passerat. Jag tror att den blir het och därför ska jag försöka komma iväg i tid och handla. Den här veckan måste jag också gå och byta in mitt värdekort till bussen. Anna bytte sitt igår på ICA Solen, men jag var dum och gjorde inte det. Grejen är bara att när man har bytt in kortet mot det nya kan man inte använda det nya förrän från och med den 4 september. Den som åker buss mellan kortbytet och den 4 september tvingas därför köpa ett häfte med pappersbiljetter.

busskort

Det gamla kortsystemet på bussarna ska bytas ut.

 


Jag vet ju inte
om jag ska åka buss den närmaste tiden, men jag tror inte det. Så jag byter in mitt kort endera dan på ICA Heidan och chansar lite. Jag tror nämligen att det nya kortet kostar att införskaffa efter ett visst datum. Jag vet inte, det hela verkar otroligt rörigt, ärligt talat. Och i stället för information till hushållen via papper använder UL media och sin webbplats. Men det som står på webbplatsen genererar bara i ytterligare frågetecken. BEHÖVER UL EN KOMMUNIKATÖR, KANSKE? Jag råkar veta en som är tillgänglig för nya uppdrag…


*ballen = balkongen


Livet är kort.

Read Full Post »

I natt blev det lite mer sömn än den föregående natten. Men inte tillräckligt. Jag känner att jag är seg i roten och jag är yr – jag vinglade till i korridoren på jobbet i morse och fick ta stöd av väggen. Men tyvärr, tyvärr du som avskyr eller hatar mig – jag tänker inte dö den här gången heller. Jag är jävligt envis.

Satt som vanligt lite för länge vid datorn i morse (ja, det är ovana som får mer och mer tid). När jag kom ut från badrummet efter tandborstningen och skulle börja packa mig iväg noterade jag att jag hade fått ett sms. Det var Lucille, som egentligen heter nånting heeelt annat, som undrade om hon kunde få lift till jobbet idag. Hon var sen, hon var trött och dessutom hade hon lämnat busskortet till sin dotter. Klart hon fick åka med! Vi strålade samman några minuter senare och jag frågade lite halvt på skämt om hon hade messat själv eller om dottern hade hjälpt henne (hon har inte klarat av att messa tidigare). Men nu gick det fint, berättade hon, för hon hade fått en ny och enkel mobil av maken.

Vi skrattade lite och jag blev så uppspelt av mitt morgonsällskap att jag glömde hundscarfen hemma. Dock inte vantarna. Jaa, jag kör bil med de orange och det går alldeles utmärkt. Däremot blev det ingen duettsång med Sarah Dawn Finer i morse – jag ville bespara Lucille detta.

PongoscarfOrange vantar
Kallt om halsen men inte om händerna.


Det var emellertid inte riktigt lika kallt
i morse som igår. Termometern visade bara en minusgrad, medan den ju var nere på sex igår morse.

Idag på förmiddagen har jag en sista (?) avstämning med Lille M om webbplatsen jag har byggt för Huset. Vi ska gå igenom en del synpunkter jag har fått (några har jag redan åtgärdat, andra vill jag diskutera först). Vidare ska jag ska ytterligare en flik och måste visa Lille M hur det funkar att lägga in dokument. Nehej, det blev framflyttat till i morgon på grund av sjukdom, så jag är på möte i stället!

Morgonen började mindre bra, för rätt som det var slutade datormusen att fungera. Bara tvärt så där la den av. Batteriet, förstås! Sprang ner till vaktmästeriet och började leta. Johans plats såg övergiven ut och H var inte där. Skenade upp igen och mötte då H, frågade var batterier fanns och skenade ner igen. Jag är nog inte den mest populära hos Blondie som stod och försökte fixa till dörren in till institutionen som började låta som en ylande varg igår eftermiddag. Före de fyra turerna in eller ut var jag nämligen ut på toa också. Totalt sex gånger fick Blondie sluta arbeta. Men jag fick tag i mitt batteri och nu funkar musen som den ska.

Solen har tittat fram och jag tror att det blir ytterligare en fin vårdag. Tänk om jag kunde tillåta mig att njuta lite. Tänk om min kropp kunde vila en stund. För än borde ju inte paniken vara här, jag har ju nästan två månaders frist.

Har du varit med om några äventyr idag på morgonen???


Livet är kort.

Read Full Post »

Söndagar är bra dagar för födelsedagskalas. I alla fall om man som vi var idag, lediga. Allihopa. Men egentligen blir han 22 bast först i morgon, Fästmöns äldste, Kronprinsen, kallad, Johan döpt. Min jobbarkompis, du vet!

Johan i kostym

Så här fin var han i kostym för snart två år sen.


Men först ska det ju bakas.
Eller… var det BAKO* som låg på bordet???

degrulle

BAKO eller degrulle?


Hur man kan få till
två sorters kakor och en tårta bara HEPP! så där, begriper inte jag. Men Anna kan. Hon är ju kvinnan i familjen, för hon bakar. Jag är mannen, för jag äter det hon bakar.

bagerskan och degen

Se vilket handlag hon har med degen!


Johan fick ett berg
med presenter av sin mamma och mig. Det var bara mjuka paket, men han tycktes inte ledsen för det.

Johan öppnar paket

Mjuka paket…


Tyvärr var ett
av de två paren jeans jag köpte för stora, så jag lovade att åka och byta dem i morgon på väg hem från jobbet. Konstigt det där, när båda paren var i samma storlek. Men det handlar väl om olika tvättar och så. I övrigt tror jag allt var bra.

Johan på sniskan

Han firade med kompisarna igår, så han var liiite på sniskan idag…


Johan överraskade oss
med att frivilligt dra in dammsugaren i sitt rum. Vi såg ut som två fågelholkar, Anna och jag. Den händige unge mannen lagade också sin säng – med silvertejp. Jag tror att vi får försöka skramla till en ny säng till nästa födelsedag.

Mitt på dan plingade mormor på dörren. L fick stanna hemma så att han inte skulle ge oss sin förkylning. Annas snälla mamma hade krycka med sig och vi fick veta att det väntas bli operation inom tre månader. Det låter bra, för hon är ju så pigg och aktiv för övrigt, Annas snälla mamma. Inte precis den som sitter still inomhus och ugglar i ur och skur.

Presenter hade mormor med sig till Johan också – ett mjukt paket och nånting som prasslade. Nu har han både nya kläder och matpengar och busskort för en månad. Pengar till busskortet fick redan igår eftersom han skulle ner på stan med kompisarna för att fira. Det är inte så dumt att fylla år ibland.

När vi smaskat i oss hembakade kolakakor och chokladkakor och bullar (Annas snälla mammas) samt tårta mådde vi nog rätt gott. Kaffet hade jag kokat och det blev inte riktigt bra. Det var ju första gången jag bryggde i Annas avancerade bryggare.

Jobbdag i morgon för oss alla, så fram på eftermiddagen blev det dags för mig att åka hem till New Village. Men först blev det en tur till macken, Palmen och ICA Solen. ICA Solen har för övrigt utökade öppettider. Numera har affären öppet 8 – 20 – varje dag! Och dessutom är det så himla bra för det går att ladda busskort där. Suverän affär, helt enkelt!

Jag har tvättat en maskin med mest handdukar och jag har pratat med min väsande mamma. Jag tycker nog att hon låter bättre, men naturligtvis är hon inte helt frisk än. Det är svårt att avgöra i telefonen och hon har en tendens att låta lite värre än hon är. Den här gången var det nog en riktig släng av influensan. Två veckor i morgon.

För min del blir det en surfrunda nu och sen ska jag läsa en stund innan jag ser på Brottet. Och därpå är det läggdags för en som ska skutta upp tio över sex i morgon bitti.

Vad har du för dig så här på söndagskvällen???


*BAKO = någon i familjen tyckte nån gång att det räckte med att skriva BAKO i stället för BAJSKORV.


Livet är kort.

Read Full Post »

Åter en kall natt, även om temperaturen har stigit ett par grader. Du tycker säkert att jag tjatar om kylan och eländet. Och jag har ett skäl till det! Du och jag klagar så ofta att vi fryser – trots att vi går omkring i våra dunjackor eller ligger i våra sängar, under såväl duntäcken som tak över huvudet. Det gör inte alla. Det finns många som måste tillbringa nätterna utomhus. Vad gör du för dem? Själv gör jag inte så mycket mer än att jag skänker kläder. En gång gjorde jag misstaget att ge bort pappas alla kläder till nån som inte behövde dem – eller ens förtjänade att gå i pappas skor. Sen dess har jag lärt mig att kläder skänker man till verkligt behövande. Såna som måste tillbringa vinternätterna utomhus. Så jag tänker inte be om ursäkt för att jag inte gillar vintern… För faktum är att jag inte bara tänker på mig själv utan lite längre än min stora kran räcker. Faktiskt. Det kallas empati och jag visar det i handling.

dunjacka

Dunjackor behövs till dem som inte har tak över huvudet.


Hela förmiddagen idag
ska jag diskutera min yrkesroll i förändringsprocessen. Är det nånting jag är expert på så är det detta! Och det var därför jag reagerade lite (underdrift) när jag läste om en av de stora organisationerna i stan som, liksom liknande organisationer, kringgår de lagar vi har (framför allt LAS) genom att köpa ut folk som är för gamla, för uppkäftiga, för tråkiga eller för… vad-som-helst-som-inte-passar-in-när-alla-ska-vara-så-lika-som-möjligt. (Konstigt resonemang, det där, jag undrar om man verkligen eftersträvar homogenitet? En annan sak jag undrar är hur arbetsgivarna får tag i alla som är högst 35 år och som har 25 års yrkeserfarenhet. För det är ju såna som alltid efterfrågas…) Alla icke önskvärda skrattar inte gott när de tar emot avgångsvederlag. Många gråter och vill inget hellre än att arbeta. Men vad ska de leva av? A-kassa eller aktivitetsersättning räcker ju knappt/inte alltid till hyran. Sen får man välja om man ska köpa mat eller busskort (som man kanske behöver för att söka jobb; kläder köper man inte). För om man inte kan betala sin hyra hamnar man ju dubbelt ute i kylan – dissad från sitt jobb och arbetssökande samt bostadslös. Det är lättare att hamna där än du tror.

Det syns kanske inte här, men eftersom jag själv har varit nästan nere på botten vill jag nu hjälpa andra som är på väg ner. Naturligtvis vill jag först och främst ge tillbaka lite till familjen – på olika sätt. Men också stötta och hjälpa arbetssökande praktiskt. För hos de myndigheter, vars namn missvisande nog säger att de ska hjälpa till att hitta jobb, får man ingen vidare hjälp. Många känner sig misstänkliggjorda, tillplattade, förminskade, till och med tillintetgjorda. Och för en del slutar det med att de inte orkar längre utan tar sina liv. Du får tro vad du vill, men det finns många, många arbetssökande som inget hellre vill än att arbeta. Ägna dessa en tanke – och gärna en handling! – när du klagar över ditt jobb. (OK, alla dagar är inte solsken på jobbet, det tycker inte jag heller. Men i verkligheten är det inte rosenskimrande på jobbet till 100 procent. Då ser/ger man inte hela bilden. För lite är det regnet som gör väntan på solen värd…)

15 Regn på busskurens fönster

Regnet gör väntan på solen värd.


Ha en bra dag där ute, vad du nu ska ta dig för! Skriv gärna en rad i kommentarsfältet och berätta!


Livet är kort.

Read Full Post »

Varning för läskig bild sist i inlägget!


Min fjärde dag hemma
från sjukhuset är snart till ända. Det är en vecka sen min operation. I slutet av det här inlägget får du se mitt operationsärr som jag fotade idag på förmiddagen.

Eftersom natten var så kass ville jag göra allt för att dan skulle bli bättre. Jag har pinat mig själv att vara uppe nästan hela tiden, vilade bara en liten stund strax innan Fästmön dök upp i kväll för att spruta mig. Det tar på krafterna, stundtals var jag helt kallsvettig. Men det gör under för syresättningen och andningen!

Jag började med att försöka förmänskliga mig igen genom att peta i mina örhängen. Först i vänsterörat…

Örhängen i vänster öra

Tre stycken skulle in i hålen.


Sen i högerörat…

Örhänge i höger öra

Tack och lov bara ett!


Jag tvättade mig ordentligt
nära operationssåret och bytte förband. Det är fasen så tejprester kan sitta fast! Bilden på såret kommer sist i inlägget så att du som tycker att sånt är läskigt ska slippa se!

För att försöka hålla mig upprätt och få i mig ordentligt med syre tog jag en liten dammtrasa och dammade lite. Passade på att pynta – julkrubban med de sex vise männen har du redan sett! Men jag slängde ut lite tomtar och skit här och var.

Två små tomtar och en liten halmbock

Två små tomtar och en liten halmbock.


Inga excesser  i år,
det blev några tomtar här och var och en och annan julduk. Skiten ska ju snart packas ner igen.

Tomten i glaskupan

Tomten i glaskupan fick jag ett år i julklapp av äldsta bonusdottern. Jag är barnsligt förtjust i snöande glaskupor!


Många små saker
har hängt med länge. Som det här paret som jag en fick av mormor och morfar.

Två trätomtar

Två trätomtar från 1960-talet.


Andra saker är nyare.
Det här hjärtat fick jag av en kompis första julen efter att jag hade separerat.

Hjärta m tomte på korsstygnsduk

Hjärtat är ganska nytt, duken betydligt äldre och från mormor eller farmor.


I köksgardinen hänger jag
mina fina julfigurer. Jag har totalt sex stycken. I år får du se julängeln.

Julängel

Julängeln i köksgardinen.


Köksgrisen har fått ett rött sidenband
om halsen och sällskap av tomten med grötsleven. I det här köket äter vi nämligen inte gris utan vi sparar på våra små gulle- och julgrisar!

Köksgrisen m sidenband o tomte

Köksgrisen med rött sidenband och tomten med grötsleven.


I vardagsrummet
har skulpturen Påskliljan transformerats till Julliljan medelst tomteluva – same procedure as every year.

Påskliljan har fått tomteluva

Påskiljan har transformerats till Julliljan.


Mitt coffeetable
i vardagsrummet har blivit julgransbord. Här ska jag lägga mina klappar sen.

Granen på mitt coffeetable

Julgransbord. 


Senare på eftermiddagen
ringde jag mamma. Hon är lite uppspelt för på lördag är hon bortbjuden och det var ett tag sen. Jag är glad för hennes skull!

Jag åt en enkel middag, nyponsoppa och en banan som är på väg att bli brun. Mådde lite lätt illa efteråt och blev bara tvungen att lägga mig ner.

Middag banan o nyponsoppa

Banan och nyponsoppa = min middag.


Sprut-Anna dök upp vid halv sex-tiden
och medförde mer nyponsoppa. Det är det som för tillfället går bäst att få ner. Anna hade med sig dagens post också, info från bostadsrättsföreningen full av negativa pekpinnar som alltid, lönebeskedet, som inte heller var nåt att glädjas åt eftersom jag är sjukskriven och så, dagens ljuspunkt, ett julkort från Hortellskan och Kitty!

Julkort lönebesked o info från BRF

Dagens post.


Anna stannade lite längre idag,
men tiden sprang iväg och plötsligt var det dags för henne att rusa till bussen. Hennes Ajfån funkade inte att skicka sms-biljett från, så hon fick låna mitt busskort. Och nu har jag hört att hon hann hem och att expertisen i form av dotter hjälper henne med den krånglande tekniken.

Jag har suttit med mina räkningar och kvar att göra är att sortera in pappren i pärmar. Men det kanske jag sparar till i morgon, måste ju ha nåt att göra då också.

I kväll ska jag försöka läsa ut min bok på gång och förhoppningsvis hitta en ställning som funkar för lite TV-tittning.

Nu får du som är lite kackelmagad sluta läsa, för här kommer en bild på mitt operationssår. Jag har räknat agrafferna och det är totalt 23 stycken.

Såret en vecka efter operation

Såret en vecka efter operationen.


Anna har tittat på bilden
och tycker att det ser ut som om det har läkt ihop bra. Själv tycker jag mest att det ser läskigt ut.

Vad har du gjort idag??? Skriv gärna några rader i en kommentar och berätta!!! Jag behöver input!


Livet är kort.

Read Full Post »

Så här skrev jag nyss till UL, som har hand om Uppsalabussarna:

Jag och min fästmö står med två vänner och väntar på 3:an på Väderkvarnsgatan, mitt emot Kvarnen. [Jag har angett datum och klockslag i formuläret.] Bussen kommer, något efter utsatt tid. Den saktar in och vi säger hej då till våra vänner och går fram mot bussen. Jag haltar, men har busskortet synligt i näven. Just som vi når fram till bussen svänger chauffören ut och åker. Vi stod som fyra fån och fattade ingenting. Det här gav mig ytterligare ett skäl till att inte åka med de gröna bussarna! Fy så störigt av chauffören. För jag antar att det var för att vi inte var tillräckligt snabba som hon körde iväg. Eller? Efter några minuter kom en 2:a – som stannade. Jag fick sen halta sista biten hem.

Jag kan ju inte låta bli att undra varför den kvinnliga chauffören saktade ner och sen bara körde. Var det för att vi såg otrevliga ut? Verkade vi bråkiga? Eller var det för att vi var homosexuella? Eller var det nåt annat som gjorde att hon så uppenbart inte ville ha oss på sin buss? Vi var fyra i sällskapet som såg detta, det fanns även en eller två okända som väntade på bussen och såg det hela.

Mitt ärende är nu registrerat och jag har fått följande autosvar från UL:

Tack, vi har registrerat ditt ärende! Ditt ärendenummer är 196799.
Med vänlig hälsning
UL

Väntar med spänning på svar eftersom jag uppgav mitt namn och mina kontaktuppgifter i formuläret.


Livet är kort.

Read Full Post »

« Newer Posts - Older Posts »