Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘buske’

Ett spanande inlägg.


 

Den där våren som folk börjar prata om… Har den kommit nu, eller? Jag bestämde mig för att sparka igång min Runkeeper och gå ut och kolla!

Blå himmel med trädgrenar

Blå himmel…

 

Sopning av gång- o cykelväg

Sopåkaren lämnade ett moln av damm efter sig – och grus och sten längs med kanter och i gräset.

Jorå, himlen var i alla fall blå och solen lyste. Jag såg en man som reparerade en cykel åt en pojke. Mannen var alldeles för tunt klädd, i mitt tycke. Sååå varmt var det inte. Däremot var det inte bara min Runkeeper som var dammig. En sopåkare lämnade ett dammigt spår efter sig på den kombinerade gång- och cykelbanan. Det sopas ovanligt tidigt på dessa banor i år. Och det sopas mest åt sidan. Vad händer med grus och sten sen? Ska det bli liggande i gräset till förtret för den som så småningom ska klippa gräset? Grus och sten sprätter rätt bra och inte är det skönt att få på vare sig sin person, sin bil eller sin ruta…

Jag höll mig på behörigt avstånd. Ville inte få damm i mitt nytvättade hår. Inte gick jag särskilt fort heller. Man ska inte överanstränga sig och sina onda hälsporrar. Det var skönt bara att komma ut och gå en liten tur. Betoning på liten.

En stor trädgren som har gått av

En stor trädgren knäckts i vinterstormarna. Det såg rätt skönt ut att ligga ner…

 

Hängen

De här var lite hängiga, förstås.

Vid tomten där det en gång stod baracker är det numera öde. En stor trädgren hade knäckts sen sist. I vinter-stormarna, månntro? Ett och annat äppelträd finns det där och framåt hösten kan man förse sig med en del fallfrukt.

Det var inte många själar ute och vandrade så här mitt på torsdagen. Jag såg en vithårig tant och en ung, målmedveten kvinna som marscherade gångvägen framåt med lurar i öronen. Jag hade också lurar, men mest för att omgivningen skulle slippa få höra Runkeepertjejens utrop av min taskiga gångtakt var femte minut. Men men, det är varken gångtakten eller sträckan som är viktig för mig. Det viktigaste är att komma ut för en dos av ljus och luft. Bättra på såväl immunförsvar som humör och inte känna sig så hängig.

Träd med mossa mot blå himmel

Till och med ett rätt mossigt träd kan vara vackert.

Inte vet jag om jag såg några direkta vårtecken mer än den blå himlen och några hängen. Inte en tussilago så långt mitt grumliga öga kunde se. Det pep väl lite grann i träd och buskar, förstås och att det är kärlek i luften är väl ett typiskt vårtecken?

Jag gillar träd! Jag fascineras av att de kan se så döda ut och sen plötsligt kan de vakna till liv. Grenar och kvistar är som armar, händer och fingrar – i min fantasi.

Fast jag såg faktiskt ett vårtecken som jag inte gillar nåt särskilt. På en innergård tronade en svart tingest. Jag vet att i använt läge sprider den rök som jag får hosta och ont i luftrören av. Den får mig att tro att det finns glasbitar i varje andetag, grillröken. Grillrök och cigarrettrök, det är mindre trevliga vårtecken som gör mig sjuk. Och arg. Arg för att det gör så ont och kanske en aning för att jag skulle vilja vara med. Åtminstone vid grillen – ciggen skippade jag för gott för över tio år sen. Bland det bästa jag har gjort! Det finns inget försvar för rökning.

 Grill

Ett mindre trevligt vårtecken för mig.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett röjande inlägg med lite pust, stånk och stön.


 

Att hålla ordning hemma är inte alltid så roligt. Men det är viktigt för att jag ska må bra. Därför har jag röjt lite idag. Det började med att jag tog bort ljusslingan från balleräcket*. Jag har nog sett att det finns ljusslingor lite här och var på ballar**, buskar och träd här i området. Fast idag var det dags att på riktigt säga ajöss till vintern, tyckte jag.

Sen började jag rulla ihop min slinga. Jag rullade och rullade och rullade… Rulladirulla, med andra ord. Men inte fasen begrep jag hur slingan, vars ljuskedja är sex meter lång och vars totala längd är det dubbla, det vill säga tolv meter, fick plats i den lilla, lilla kartongen till höger på bilden… Efter många fula ord och rivsår (det är metallkrokar i slingan) slet jag fram en papperskasse från en affärskedja jag sällan handlar på. Nån nytta ska man ha av såna också. Hos mig blev den förvaringskärl för min ljusslinga. Kärlet, påsen, alltså, är nu utburen i förrådet. Vi får se om vi ses nästa år.

Ljusslinga i papperskasse kartong bredvid

Hur ljusslingan fick plats i den lilla, lilla kartongen till höger på bilden är en gåta.


Övrig röjning här hemma 
har bestått av lite uppfräschande åtgärder i köket samt ett snabbvarv med den lilla dammsugaren. Ljusslingan barrar nämligen nästan mer än en äkta rödgran

Sen har jag suttit med mina räkningar, det ingick i dagens administration. Trots räkningen för årsskötseln av graven gick jag på plus den här månaden – ändå har jag betalat alla mina övriga räkningar. Men jag lever stundtals fortfarande på mammas julklappspengar och de kontanter hon stack till mig under de två veckor hon var här. Ja, jag skäms. Jag blir snart 53 år och tar emot pengar av min gamla mamma, som får en urusel pension.

 Jag o mamma

Jag och mamma i somras på hennes 79-årsdag.

I sommar fyller mamma 80 år och har varit ensam nio av dessa. Hennes sorgebarn i Uppsala gör inte mycket för att sprida ljus i hennes tillvaro. Om allt hade varit annorlunda hade jag till exempel köpt mamma en ny höj- och sänkbar säng. Den hon har nu gick anordningen sönder på i och med flytten till lägenheten 2010. Fem år… Mamma vägrar kontakta en arbetsterapeut och få det hela utbytt. Hon är rädd att hon ska få betala för att hon har haft sönder den gamla. Så annorlunda MYCKET hade varit om jag hade bott närmare mamma… Ja ja, en höj- och sänkbar säng till min mamma står överst på önskelistan…

Nu ska jag inte röja så mycket mer än en liten hemlighet: vi ska äta slaskmat i kväll. Fästmön vet en snabbmatskedja som serverar ett alternativ inom hennes diet så dit åker vi när hon har slutat jobba. Eventuellt slutar Anna senare idag, för det ska pratas övertagande av arbetsplats av privatägt företag. Jag tycker mest det verkar struligt när offentlig verksamhet ska leka affär. Rykten går och folk – och därmed kompetens – flyr. Nej, det är inte lätt att vara arbetstagare i Sverige år 2015. Och bland arbetsgivare skulle det behöva röjas lite, inte bara inom verksamheter.


PS Missa inte tävlingen! Den är för ett gott ändamål!!! Klicka här och skriv nåt fenomenalt!

 

*balleräcket = balkongräcket
**ballar = balkonger

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om slottsliga bär och grönsaker.


 

Det gick som en dans att handla idag. (Ja, jag är lite ironisk.) På Stormarknaden, dit vi for, var vi inte ensamma. Fler människor än vi behövde mat och dryck. Men efter att vi fyllt på våra förråd gjorde vi en visit på Slottet – lagom till eftermiddagskaffetid. (Ful får en vara, men inte dum!). Annas snälla mamma hade gjort hallonbakelser, vilket inte hindrade hennes yngsta dotter från att palla ett och annat bär från buskarna. Också…

Anna pallar hallon

Anna pallar hallon i Slottsträdgården.

 

Papperssvala

Papperssvalan fungerar utmärkt som fågelskrämma, enligt Annas snälla mamma.

Det blev en härlig stund i Slottsträd-gården där såväl flora som fauna är vida representerade. I buskarna hittade jag till exempel en svala som landat för evigt… Svalan var årets variant av Annas snälla mammas fågelskrämma och enligt konstruktören själv fungerar den bäst av alla varianter hon hittills har testat!

Hallon på buske

Kvarlämnat hallon.

Vi avnjöt kaffe och bakelser i skuggan under ett parasoll. L visade sig vara en riktigt bra tränad butler. Han servade oss med kaffe och påtår. Som om inte detta var nog fick vi med oss en massa gott från landen – färskpotatis, sallad och lök. Potatisen blir finfin till sillen vi tänkte äta i morgon! En burk hallon slank också ner i påsen, samt norsk firre från Annas brorsa. Tänk att vara bortbjuden och få med sig en massa godsaker därifrån! Själva medförde vi bara ett stycke före detta hallonburk (lånad för 100 års sen) samt saxen som råkade komma med hem i en rabarberpåse en gång… Men ett och annat hallon lämnade vi kvar.

Nu väntar vi på att räkorna ska tina och vinet ska bli tillräckligt kylt. Jag tror att jag får kolla om det inte finns var sin Ginger Joe som är alldeles lagom kall i kylen. Och kanske lite salta nötter till… Tungan och strupen känns underligt torra…

Groda

Underligt torr tunga. (Grodan står i Slottsträdgården och enligt Slottsfrun lyser den när det blir mörkt.)

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett hastigt, men reflekterande inlägg.


 

Kors i taket

Ritat av nån där uppe.

En halv arbetsdag har snart gått. Jag har avverkat den. Jag har jobbat, jag har lunchat, jag har också över-levt. Ryggen är stel och ond, men den kunde ha varit ondare! Jag ska inte beklaga mig för mycket. Det är som om Gud ibland ritar ett stort kors i taket. Det funkar att jobba. Hyfsat. Jag utför, levererar och nu återstår mest en massa mejl att läsa. Bäst av allt var att finna att min plats hos Kurre fanns kvar. Vänligheten jag sökt mig till när ingen annan har funnits nära.

Gul tulpan i buskarna

En utblommad gul tulpan i buskarna.

I eftermiddag har min chef anhållit om ett kort möte. Vi får se om det blir av eller om det blir som sist – det skjuts till den sista minuten. Jag har inga förhoppningar, ingen längtan. Det går att leva utan att brinna, men jag kan det inte. Och frågan är om jag nånsin skulle få brinna här. Möjligen som en utslagen gul tulpan i buskarna..?

 

 

 

 

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om utomhus och inombords.


Kylan har trängt sig in.
Hur jag än gör hittar den mina innersta vrår. Att gråta hjälper inte. Det gör bara ont när tårarna fryser på kinderna. Jag suger i mig värmen från min älskade och från dem som vill mig väl. Men jag är så rädd att jag ska ta deras krafter också. Bli en energislukare. Bättre då att dra sig undan lite, hålla sig på sin kant.

Natten var fylld av märkliga drömmar. I en av dem var Anna och jag på min förra arbetsplats. Jag skulle sluta och hade massor att avsluta; Anna var där för att hjälpa till. Men jag blev så ledsen när jag inte hittade alla dem jag ville säga hej då till. Faktum är att jag blev så ledsen att jag hoppade upp ur sängen och ställde mig på golvet – och grät. Även i sömnen.

Det var skönt att få sova lite längre idag också. Mitt personliga batteri visar på low och jag gör vad som helst för att ladda det. Äter till och med grönsaker. Men just mackan på bilden nedan är Annas frukostmacka!

Macka med mycket tomat

Macka med mycket tomat…


Ljus och sol och frisk luft
är också bra för att ladda batterierna och få mer energi. Vi gick ut i den halvfrusna oktobersöndagen.

Eklöv

Eklöven har antagit en orange ton.


Det är ännu vackert ute.
Det är fortfarande liv. Men frosten äter sig in i buskar, gräs och löv.

Frostnupna gröna små blad

Frostnupna gröna små blad.


Om det är nånting vi alla måste
så är det att dö. Döden kan vara en befriare, den kan vara vacker.

Frostnupet brunt löv och gräs

Det är dött. Men vackert.


Vi gick till kolonilotterna.
Nån hade eldat där. Inte en människa fanns där. Frosten låg som ett vitt täcke.

Frostiga små gröna blad

Frosten låg som ett vitt täcke.


Till och med vattnet
 i pölarna hade stillat sig.

Frusen vattenpöl

Stillat vatten.


Vi gick mot kvarnen,
men det går inte längre att gå fram till bron och fallet. Husen är uthyrda. Närmaste ladan, dock, har blivit hunddagis. En alldeles lysande idé! Verkligen fin natur för hundarna! Så du som finns på Fejan, hoppa in och gilla Hunderbart Dagis!

 Hunderbart Dagis

Hunderbart Dagis.


På väg tillbaka
mötte jag en före detta kollega, upptagen med nån banderoll. Jag fanns inte för honom, han fanns inte för mig. Jag bara noterade.

Marken var full av fallna löv, fallna hjältar. De har fullgjort sitt uppdrag, nu behövs de inte mer.

Bruna löv på marken

De behövs inte mer.


Kaffe och äppelkaka
efter över fyra kilometers trampade satt fint! Lite inköp av mat och så hem till stan för min del. Här är som igår.

Gul björk

Björken är kvar.


I morgon har jag städdag.
På tisdag ska jag på en mässa, inte för att jag vill, bara för att jag borde. Om jag inte har frusit helt och hållet till is innan dess. Det finns en viss risk. För varje kallt ord fryser en kubikmilliliter av jag. Snart känner jag ingenting, för det går undan.


Livet är kort. Vi måste alla leva ett tag innan vi kan dö.

Read Full Post »

Ett inlägg om kontraster i tillvaron samt viss oordning och en hel del ordning.


När Fästmön är hos mig
blir det ordning på torpet! Hon brukar annars anklaga mig för att vara perfektionist och ha superordning. Detta är emellertid nåt jag har ruckat rejält på den senaste tiden. Framför allt när det gäller mig själv.

Matlagning har aldrig varit min grej, men ett nödvändigt ont. Man måste äta – ibland – för att må bra och orka. Fast det är väldigt mycket lättare att trycka i sig en chokladbit än att ställa sig vid spisen, tycker jag.

Igår blev jag bortskämd av Anna som lagade till sin übergoda thai-torsk med wokgrönsaker. Mitt bidrag till själva iordningsställandet blev kokning av ris och dukning. Alltid något…

Thai-torsk

Thai-torsk på Annas vis.


Även idag ska jag bli bortskämd
– men jag är inte den enda. Hela gänget ramlar in i Himlen för att äta middag på seneftermiddagen och fira Fritzlans födelsedag med tårta och hembakade kakor. Jag klantade till det och bokade in ett möte med en radiojournalist när jag i stället borde ha stått vid Annas sida och hjälpt till. Matlagning och bakning hade hon nog fått sköta själv, men en dammsugare kan jag hantera. Nu blev min insats i det hela enbart att hjälpa till med inköp och att skjutsa ut Anna med alla kassar. Det är tur att det är ordning på Anna när det inte är det på hennes särbo…

Intervjun, ja… Det var alltså inte nån jobbintervju utan en intervju för P4 Radio Uppland. Där jobbar journalisterna med ett större reportage i en angelägen fråga. Mitt bidrag blir nog av den mindre arten, men jag lär höras i etern och synas på webben – med skitigt hår (jag har inte hunnit duscha och tvätta barret än, men det är på gång!). Jag talar om mina egna erfarenheter och om min egen oro, så ingen behöver frukta att jag ska beskriva vare sig pogromer eller utfrysning eller nån annan kränkning. Men vem vet, det kanske kommer nåt om detta framöver. När dagens material sänds är inte klart ännu. Mer info om detta kommer förstås på en blogg nära dig. Snart.

I övrigt var det en intressant upplevelse att få uppleva det jag som kommunikatör i vanliga fall lär ut – att prata i och med media… Det läggs till min egen personliga erfarenhetsbank!

Det är en typisk höstdag idag. Dagen är mörk och lite kylig och solen lyser med sin frånvaro. Naturen går allt mer från grönt via rött till gult.

Höstbuske

Från grönt via rött till gult nu.


Då passar det hur bra som helst
att få äta tårta med sommarens hallon från Annas snälla mammas Slottsträdgård.

Halva dan har gått och det har varit en kontrasternas dag, lika färgrik som busken på bilden ovan. Matinköp, bilkörning, radiointervju, jobbsökeri och hittills bara ett enda nej.

Champagnen i svalen lär bli en riktig årgångsskumpa innan vi får dricka den. Men då kommer den att smaka helt underbart, det är jag övertygad om! Idag firar jag emellertid nån annan, med hallontårta och kycklingburgare, och det är inte alls fy skam. Fast först ska jag se till att bli renhårig… In i duschen med mig!!!


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om veckans fråga.


Bär hör sommaren till.
Jag äter gärna bär med mjölk eller i frukostfilen. Eller direkt från buske eller tuva. Men den här veckan undrar Tofflan vilket bär du tycker är sommarens bästa.

Frågan hittar du som vanligt här intill i högerspalten, under rubriken Tofflan undrar. Det är också direkt inne i omröstningen som du kan kommentera och inte vid det här inlägget.

Stort TACK på förhand för din medverkan!


Livet är kort. 

Read Full Post »

Efter regn kommer solsken. Och idag på förmiddagen kom verkligen solen hit! Därför hamnade Promenad på agendan. Men först plingade jag på hos Tant och fick en pratstund. Har inte velat höra av mig förrän nu med tanke på min förkylning. Tant är ju liksom nånstans runt 85 bast…

Sen blev det ett varv här i området, med den tejpade mobilkameran i högsta hugg. Idag fotade jag bara lövverk…


Den här rönnen hade både gult och rött lövverk, men några bär såg jag inte till. Kanske blir en mild vinter, då..?

                                                                                                                                                         Att krypa omkring i förnan ingår när man ska fota löv.


Lövverk av okänd art, men blandat gult och rött.  

                                                                                                                                                              En del lövverk är verkligen enbart gula. Och för en gångs skull är gult inte fult – mot de svarta stammarna och grenarna!


Gult och svart är lönnens färg just nu.

                                                                                                                                                               En del träd är så där underbart blodröda. Men samtidigt omöjliga att fånga med min kamera… 😦


Det här höstträdet var blodrött – från vissa sidor. Tyvärr lyckades jag inte fånga det med min mobilkamera.

                                                                                                                                                      Björkarna är också helt gula i sina lövverk. Det blir spännande till den vita och svarta stammen.


Gult lövverk till björkens vita och svarta stam blir spännande.

                                                                                                                                                        Många buskar har otroligt vackra färger. Här hittade jag en som jag klev närmare på vägen hem – till ett skrivuppdrag!


Så rött och gult och bara väldigt vackert…

Read Full Post »

Det är en vacker dag. Dagen är kall. Dagen är solig. Strålarna gick nästan att röra vid. Luften är hög och frisk. Färgerna är fantastiska. Jag tog en tur med mobilkameran. Den gör naturligtvis inte rättvisa åt naturen idag, men…


Så många färger! Och solens strålar är nästan möjliga röra vid…

                                                                                                                                                       Lönnlöv är bland det vackraste jag vet på hösten, även sen de fallit till marken.  


Även det fallna är vackert.

                                                                                                                                                          Några kliv över vägen, in bland det gula.


Gult så långt ögat kan se.

                                                                                                                                                          Solen nådde in mellan löven, ända in i skogen.


Solen nådde in.

                                                                                                                                                         En underlig figur på stigen. (Varning för fjortisbild – men Inna säger att såna är OK!)


En skogstoffla som har lite svårt att le idag.

                                                                                                                                                             Träden och grenarna trängde sig nästan på. Jag fick svårt att se skarpt och tydligt.


Svårt att se skarpt…

                                                                                                                                                          Vissa vrår i den här skogen är som gjorda för en Halloween-skräckis… Men det gäller att se skogen för alla träden. Eller att se träden, ett och ett…


Det gäller att se skogen. Eller träden.

                                                                                                                                                              På vägen ut såg jag denna fantastiska buske. Färgen är otrolig, kameran kan inte riktigt hitta den rätta, men jag har INTE Photoshopat denna mer än ändrat bildstorleken!


Fantastisk röd buske!

                                                                                                                                                               En tur in till Tokerian tog mig ur drömvärlden till verkligheten igen. Tyvärr. Jag köpte pålägg, mera kycklingfärs och kycklingkorv till nästa vecka, kvällsblaska med tillhörande TV-bilaga och svindyrt naturgodis. Bara för att i nästa stund få dåligt samvete över att jag köper sånt. Borde spara varje krona.

Read Full Post »

Trots den gråa dagen blev det en promenad idag! Notera att jag har kategoriserat detta inlägg som bland annat stoiskt, men även som epikuréiskt! För idag kände jag att jag inte kunde avstå från min lilla tur.

Fast… först strök jag, städade badrummet, städade duschrummet, städade toan och tvättade och hängde upp två maskiner (tvätten hängde jag upp, alltså, inte maskinerna…).


Det blev blågult i badrummet!

                                                                                                                                                      Tog så klivet över vägen, via soprummet och in i lilla skogen. Där hade det torkat upp rejält, men näckrosdammen såg mest smutsig ut – trots att en andtjejmaffia höll till där! Men det sägs att änder byter kön – från hanar till honor…


Näckrosdammen utan näckrosor men med smutsbrunt vatten och en andtjejmaffia!

                                                                                                                                                       Det hade som sagt torkat upp rejält sen jag var här sist, men Mount Nyby från i vintras har lämnat efter sig känslan av att befinna sig i De Tusen Sjöarnas Land…


Blött och björkar och Mount Nyby till höger som en gigantisk hög av sand.

                                                                                                                                                              Inne i skogen åt andra hållet fanns det också björkar.


Björkar i skogen.

                                                                                                                                                              Där fanns också mygg… Och vatten…


Vattenpölar mellan stammarna.

Myggen jagade ut mig ur skogen och jag fångade lite nyanser av grönt…


Olika nyanser grönt…

                                                                                                                                                         Blev tvungen att gå nära en liten blomma och fota också!


Det vita hundkexet bröt av mot det gröna.

                                                                                                                                                            Tog sen in på cykelbanan mot Blå området. Jisses, vilka sprickor där har blivit i asfalten redan!


En låååååååång spricka redan i den relativt nylagda asfalten.

                                                                                                                                                              På väg in i Blåa området blev jag bara tvungen att stanna och fota en av de vackra lönnarna.


Maffiga träd, lönnar…

                                                                                                                                                            Och nån hade tänkt på att även de små med vingar skulle ha en liten fin bostad i busken.


Vilket fint hus i busken!

                                                                                                                                                             Nån annan hade med några enkla penseldrag i gult gjort en grå vägg glad.


Så enkelt, men visst smittar leendet av sig?

                                                                                                                                                              Tog in en massa härliga dofter av jasmin och rosor, bland annat. Och utanför ett staket träffade jag på några riktiga skönheter.


En vacker, ljusrosa ros med knoppar stod utanför ett staket.

                                                                                                                                                         Några steg till… Sen fick jag backa. Var det pioner eller magiska rosor?


Magi vet jag inte, men en makalöst vacker ros i rosa och gult.

                                                                                                                                                           Gick vidare och sprang plötsligt på en allé.


Strama, raka träd i denna allé med gräs och vit klöver som golv.

                                                                                                                                                          Strax innan jag kom hem kunde jag inte låta bli att fota denna färgsprakande buske.


Vilken härlig röd nyans mitt i det gröna!

                                                                                                                                                       Dagens promenad var doftrik och skön, trots att regnet hänger i luften och att det blåser en kylig vind. Men jag känner mig så uppiggad, så nu kanske jag orkar gå och handla middag också…

Read Full Post »