Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘busig’

Ett kattans inlägg.


 

Lussekatter

En del katter går att äta.

Faktum är att Fästmöns katter, framför allt kattungarna, har botat min katträdsla. Jag vågar närma mig både de små och den stora, deras mamma, utan att vara rädd. Vi har tillbringat snart ett dygn tillsammans i Himlen. Det känns nästan trist att åka in till stan och bli utan kattunderhållning. Men vi börjar från början… En del katter är så söta att en vill äta upp dem. Fast jag tyckte nog att det var lite tidigt av ICA Solen att saluföra lussekatter igår… Vi köpte inga, utan det blev var sin rejäl påse med smågodis, nåt jag inte har ätit på flera månader, faktiskt. Men så är jag fem kilo lättare än för en månad sen också – utan att banta eller plåga mig med nån diet.

Maxi och jag

Maxi tog en wefie på oss. Som den linslus han är är det han själv som syns mest.

Nu hoppar jag tillbaka lite i tiden. Vi tittade in på Morgonen också för att avlämna ett stycke son till sin fader. På Morgonen bor två gamla kattgubbar och en kattjej tillsammans med Jerry. En kan väl säga att gubbarna inte alltid är lika lekfulla som den tjejen. Det verkar som om det är kvinnan som styr i det hushållet. Jag fick mig ett allvarligt samtal med en av gubbarna, Maxi, om detta. Maxi passade på att ta en wefie av oss också, för båda kattgubbarna är riktiga linslöss.

 

 

 

Så småningom landade vi i Himlen. Där är livet mycket annorlunda jämfört med vad det var för några månader sen. Kattungarna är så busiga att Annas hem börjar bli mer och mer likt Villa Villekulla. En ny sorts inredningsstil, alltså. Det är allt ifrån böcker som knuffas ur bokhyllan, till lampor som tänds, tavlor som hamnar på sniskan, solstrålar som jagas, sylvassa tänder och klor på nakna tår, gamla lampskärmar som rullar över golvet med mera. Att min datorväska blev kattleksak kunde jag inte föreställa mig, men framför allt killkatten Cosmos blev överförtjust i den. Båda kattungarna har för övrigt av och till hjälpt mig att skriva det här inlägget, så jag har med milt våld fått flytta ner dem ett antal gånger.

Nu har vi frukosterat, kattungarna på mina tår och tofflor, och det börjar bli dags att samla ihop pinalerna för att flytta in till stan. Vi tänker besöka Hjalmar Brantingsgatan 4 A där Ilonas och Lottas antik- och vintagebutik har öppet till klockan 16 idag. Därefter söker vi oss nog till nån kyrkogård för att ta in allhelgonaljusen och reflektera lite över nära och kära som inte längre är här.

 

Här är några bilder på sötnosarna och deras inredningstips:

Detta bildspel kräver JavaScript.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om den årstid jag verkligen älskar.


De flesta tycker
att jag är fläng rent generellt, det vet jag nog. Och om jag säger att jag älskar hösten får de väl sina åsikter bekräftade. Vem älskar hösten, liksom?.. JAG! I love it! Jag älskar alla vackra färger, jag älskar mörkret och jag älskar regn och blåst! (Påminn mig nån dag sen när jag har fått tillfälligt nog av de två senare…)

Regn på busskurens fönster

En regnig kväll i en busskur i stan, september 2012.


I skrivande stund
vräker regnet ner. Det har regnat i natt också och igår kväll. Jag somnade till regnets smattrande på plåttaket, ett ljud som invaggar mig i trygghet, konstigt nog. Dessa regnnätter behöver jag inte somna till TV-ljudet i bakgrunden. Då låter jag regnet söva mig. Och det är ljuvligt!

regnbåge

Efter regn kommer… regnbågen… Bilden är tagen hösten 2012.


Ibland efter regnet
kommer regnbågen. Igår var det en vidunderligt stor regnbåge, som jag ju inte kunde fota eftersom jag körde bil. Och när jag anlände till mitt mål och stannade bilen var den flyktiga bågen borta.

Andra höstdagar är det ljuvlig sol och knallblå himmel. En sån där himmel som nästan gör ont att se på… Förra hösten, när jag fick min tjänstemobil, begav jag mig ut för att testa kameran i iPhone 4S-modellen. Det visade sig att kameran är skitdålig på att återge rött, men fantastiskt bra på blått! iPhone 5 är bara snäppet bättre, tyvärr…

Höstträd mot blå himmel

Ett höstträd med en knallblå himmel. Bilden är tagen den 6 oktober 2012.


Bilden ovan,
på det härliga höstträdet mot den knallblåa himlen, hade jag länge som bakgrundsbild på min tjänstemobil.

Dimmiga morgnar får jag inte uppleva just för tillfället. Jag häckar ju här hemma. Men jag minns en morgon hösten 2011 när jag jobbade på Fakulteten. Det var bara fantastiskt vackert!.. Jag sprang ut och fotade med min gamla Nokia N95, den som hade suverän optik från Carl Zeiss… (En spännande man bakom varumärket, för övrigt…)

Träd i dimma

Träd i dimma. Den här bilden tog jag i november 2011.


Vid samma tillfälle
fotade jag det här trädet. Och när jag ser bilden nedan får jag korrigera mig själv och medge att gult inte alltid är fult…

gult träd i dimma

Gult träd i dimma, fotat hösten 2011.


Hösten är emellertid en sorgeperiod
för många, även för mig. Snart närmar sig årsdagen av vännen Karins död, till exempel. Det tycker jag fortfarande är sorgligt och ledsamt. Jag är självisk. Jag hade velat ha vännen kvar här på jorden.

Mot slutet av oktober är det också min pappas födelsedag. I år skulle han ha fyllt 86 år. Jag kan inte tänka mig pappa som en gammal gubbe! För mig är han den där evigt unge, busige med håret på ända (ja, det håret har jag ärvt…). Han som retades så man kunde bli galen på honom, men också den snälle och omtänksamme som i sitt tidiga liv varit med om nåt så svårt som kriget och dess verkningar – från första parkett. Sånt blir man inte opåverkad av.

Pappa 1947

Min pappa 20 år gammal. Två år efter krigsslutet. Vattenkammad.


Lite sorgligt var det också att se idag
att en av mina före detta chefer ska sluta. Det är ingen gammal person utan nån som är yngre än jag. Jag gissar anledningen och förbannar den. En del sjukdomar borde bara bli utrotade!

Men nu ska jag inte deppa ihop idag utan njuta av hösten. För jag älskar den ju! Jag älskar nog det vemod den för med sig och de möjligheter till eftertanke som den också ger. Det är en sinnesstämning som passar mig – även om jag också har en ganska stor humoristisk ådra. Det måste man ha när delar av livet är kassa. Annars överlever man inte.

Efter förmiddagens bestyr ska jag ge mig ut i rusket. Det är bara ett problem med hösten: jag har inga bra ytterkläder! Jag har ingen lust att traska omkring i storstövlar här inne i stan. Regnkläderna har en design från anno dazumal – är det vintage det kallas? – och det är hål i skorna. Men vad gör det? Jag ska ju bara ta en promenad till Tokerian tur och retur…

Var spatserar du idag??? Skriv gärna några rader och berätta! Du vet ju att jag är nyfiken!


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om management by love och kärleken.


Igår skrev jag ett lååångt inlägg om Arbetsförmedlingen och Arbetsförnedringen och dess avgående generaldirektör.
Eller, det var mest ett inlägg fyllt av länkar. Länkar till saker som jag själv har skrivit om AF och dess ledare, men också länkar till den senaste tidens artiklar i två dagstidningar och två kvällstidningar.

Men redan igår började tystnaden lägra sig kring Angeles Bermudez-Svankvist. Nu har regeringen gjort sitt, media sitt och vi i sociala medier vårt. Jag kan inte hjälpa att undra hur Angeles Bermudez-Svankvist mår idag efter den här helgen som slutade med att hon fick sparken. Hon som leder enligt management by love och som också föreläser om det. (Undrar om det blir inställt nu..?) Jag hoppas hon har nån som kan visa henne bara kärlek just nu.

Management by love

Management by love av Angeles Bermudez-Svankvist.


Tro nu inte
att jag skriver det här för att häckla Angeles Bermudez-Svankvist – det gör jag inte! Jag skulle ha kunnat skriva ganska elaka inlägg, för min uppfattning om AF är att det är ett ställe som det känns förnedrande att gå till och fram till nyss var Angeles Bermudez-Svankvist dess chef. Men jag har redan skrivit om hur man blir bemött som nåt katten har släpat in, hur man misstänks för att fiffla från den dan man registrerar sig och om några av handläggarna, som gör fel eller inget alls. Jag skulle ha kunnat skriva ännu mer elakt om löner och ersättningsnivåer, men jag har redan tidigare sagt flera gånger vad jag tycker. Generaldirektörslönen är alldeles för hög och ersättningsnivån för a-kassa alldeles för låg.

Men jag tänker faktiskt på Angeles Bermudez-Svankvist idag. Jag undrar verkligen hur hon mår, hur hon känner. Hon ville inte ge upp sitt uppdrag trots att hon inte hade nåns förtroende längre. I somras fyllde hon 50. Ingen attraktiv ålder när man ska söka jobb – lika lite attraktivt som det faktum att man har blivit utköpt… Vad ska hon göra nu? Vad ska hon ta sig till? Nu när hösten närmar sig – både på året och i livet…

Grönt löv bland gula

När hösten närmar sig, i såväl livet som på året…


Idag är det exakt sex år sen Fästmön
och jag hade vår första träff. Tänk, sex år har gått… Och Anna finns fortfarande vid min sida! Vilken kvinna det är… Hon skulle ha kunnat lämna mig 20 tusen gånger om – och just detta att hon inte har gjort det vet jag att MÅNGA undrar över.

Hur kan Anna vara tillsammans med en sån som mig?

Jag kan förstås inte svara på den frågan, den får du ställa till Anna själv. Det enda jag kan svara på är varför jag älskar henne. Anna är…

  • rolig
  • söt
  • vass
  • klipsk
  • klok
  • sexig
  • varm
  • pussig
  • älskansvärd
  • vacker
  • snäll
  • lugn
  • busig
  • inte gapig
  • inte mesig
  • bäst

Jag älskar dig, Anna! Bara så du VET och ifall du har MISSAT detta.

Anna med huvudet i händerna

Anna i Stockholm i somras.


Livet är kort.

Read Full Post »

Lördag, ledig och barnhelg innebär att jag åker till Fästmön på lördagen. Men jag hade en del att greja med hemma igår så klockan blev ganska mycket innan jag kom iväg. Dessutom är jag både glömsk och synsvag. Jag hade fyra soppåsar som stod i hallen hemma att gå ut med innan jag skulle hämta min rygga och lilla datorn uppe i lägenheten och gå till garaget. Vad händer? Jo, jag glömmer en påse i hallen. Det var ju bara att ta med sig den till och kasta den i soprummet närmare garaget, en omväg på typ 2 x 50 meter. Inte så långt, men irriterande.

Hemma hos Anna var det nystädat och renbäddat. Jag har en egen krok i tjejbadrummet och på den kunde jag hänga en ren handduk. Min älskling är snäll, hon. Den där kroken – eller snarare bokstaven över den – har en egen berättelse som vi numera skrattar åt internt i familjen.

U krok
Min krok i badrummet.


Det var en solig och fin lördag,
vi var trötta efter allt fejande (det tar på krafterna att ha tio rum, två badrum, två dusch- och toarum samt två kök att städa – TACK, jag undanber mig kommentarer som med ”goda råd” om att vi ska flytta ihop -. det gör vi när vi vill och kan!) så jag föreslog att vi skulle dra till Kreta och äta mat. Typ en för tidig födelsedagsmiddag. Dessvärre fick vi inte med oss alla ”barnen” – en var ute med kompisar och två var justerade (hostig respektive svåra skavsår). Vi blev bara tre. Men vi hade det vi tre!

Elias o Anna
Elias och hans busiga mamma, mitt middagssällskap.


Vi promenerade till och från restaurangen
 och det var skönt att få både ljus och luft före och efter maten. Jag hade solbrillorna och mina fina vantar, förstås.

Solbrillor och vantar
Solbrillorna och mina fina vantar fick följa med till Kreta.


Restaurang Kreta
är det väldigt god mat och personalen är trevlig. Däremot kom det en del gäster som var ganska högljudda och naturligtvis blev de placerade vid bordet intill vårt. Åtta pers inklusive fyra ungar varav framför allt flickebarnen hade gälla röster och massor av myror i brallorna. Elias satt snällt med oss och varken gapade eller skrek, trots att han var i samma ålder som barnen i sällskapet bredvid. Efter måltiden blev det lite spring i benen även där, men då gick han ut och sprang. Inne i en restaurang springer man inte.

Anna kom på att hon ska börja fota en viss detalj när vi går på restaurang. Jag kom på att jag ska fota salt- och pepparströare. Här kommer därför den första:

2 Salt och peppar
Salt och pepparströare på Kreta.


God mat och trevlig personal är det,
som sagt, på Kreta, men dekorationerna lämnade oss lite konfunderade. En död ros i en vas med en gul servett i..? Vad menas? Ett stilleben? Nog för att konst ska engagera, men…

Torr ros i vas med gul servett
Nån som tycker nåt? Jag tycker… fult!


Vi körde hela racet igår – förrätt, varmrätt och dessert (jag blir ju snart arbetslös och då får a-kassan försörja mig – IRONI!!!). Elias nöjde sig med varmrätt och dessert. Jag tog hipititi till förrätt.

Hipititi förrätt
Förrätt.


Till förrätten valde jag
en grekisk öl av märket Vergina. Virgin… oskuld… Eh… harkel… ja, det var ju passande…

Verginaöl
Verginaöl.


Till huvudrätten delade vi på en halv karaff husets röda vin. Anna tog
souvlaki, jag fileto kotas. Kycklingen var stor, men inte riktigt så hårt grillad som jag skulle ha önskat, så jag åt inte upp den. Men tzatzikin var ljuvlig – som alltid!

Fileto kotas med klyftpotatis
Fileto kotas som inte varit tillräckligt grillad för min smak, men tzatzikin uppvägde den – nästan.


Elias ville ha glass till dessert
och valde blandad topping, det vill säga både jordgubb och choklad. Vi tanter rundade av måltiden med friterad camembert, glass, persilja och hjortronsylt. Underbart gott!

Friterad camembert med glass o persilja
Friterad camembert – underbart gott!


Så rullade vi hem
för att se sista delen av Mr Selfridge och äta ytterst lite lördagsgodis. En bra avslutning på vår lördag – men för mr Selfridge blev det aningen tuffare.

Söndagen vi vaknade till var grå och kall. Ingen snö dock, tack! Anna har skrivit en storhandlingslista och vi ska strax iväg för att fylla stridsvagnen varuvagnen med mat och förnödenheter för några dag framöver. Det går åt en del när familjen är femhövdad…

Jag tuffar hem till mitt i eftermiddag. Har fortfarande en del att fixa med, lite kontorsarbete och annat. Mamma ska få ett samtal och innan jag ser Brottet ska jag ta en lååång dusch och smörja in mig med sheabutter så att jag blir fet och luktar doftar nöt. Vad gör du idag, tro???


Livet är kort.

Read Full Post »

Torsdag och dags för veckans höjning (Påsk) respektive sänkning (Pisk). Så här fördelar sig dessa tu:

Påsk


Pisk

Read Full Post »

Dagens födelsedagsbarn skulle naturligtvis firas! Vi inhandlade både blommor och paket. Fästmön var noga med att passa Amaryllisen…


”Opp Amaryllis, vakna min lilla…” nynnade jag med Bellman

                                                                                                                                                      Själv var jag… något exalterad efter en… detaljerad erotisk skildring i boken jag läser just nu och började därför nynna

”Opp Amaryllis, vakna min lilla…”

Fikabröd hade vi medtagit, även om jag först glömde det i bilen. Men det fanns massor av gott på bordet. Så trots att vi var och grattade Mr Kakmonster Himself som blev det faktiskt kakor över…


Mr Kakmonster Himself a k a Ynglingen som fyllde blott 45…

                                                                                                                                                     Elias fick en stund med mamma och pappa och en jädra massa papper och frågor. Bland annat var det ett frågeformulär som skulle fyllas i av gossen själv inför hans allra första utvecklingssamtal i skolan.


Elias svarar på frågor inför sitt allra första utvecklingssamtal i skolan. Pappa och mamma Glasögonormar tittar på.

                                                                                                                                                      Vidare fick mamma och jag se prov på vad han åstadkommit under terminen. Det var många fina saker, till exempel ett par fina böcker. Och så den här teckningen av Elias familj:


Från vänster i översta raden: Mamma, pappa och Slaktar-Pojken. Från vänster i nedersta raden: Lillan, Fritzelina och Elias själv. Notera att pappa överst i mitten ser rätt busig ut och att storasyster Lillan, längst till vänster i nedersta raden, har nagellack.

                                                                                                                                                        Jerry bjöd som vanligt på gott kaffe, men jag undrade vad det var för skit skräp i muggen..?


Men det var ju bara en påmålad logotyp myra!

Read Full Post »

« Newer Posts