Vi fortsätter att gno och gnussa idag…

Gnoendet och gnussandet fortsätter idag. Jag har inlett med att smörja in sofforna så nu glänser de svarta – utan en fläck och utan en smula. Gissa bara hur sur jag lär se ut vid första droppen nån spiller eller första brödsmulan som faller?!

Strax bär det av in till Stormarknaden där vi ska inhandla färskvaror till i morgon och diverse annat. En del mat är redan klar, annat återstår.

Vi stannar till hemma hos mig för att hämta serveringsfat och skålar och, snälla Nurse Rached, kolla postboxen!

Såna här blir det i vaserna i kväll!

                                                                                                                                                                    Kvar att göra idag är också förstås ett sista varv med dammsugaren och att plocka liljekonvaljer.

Jag har pratat med Den Blivande Studentskan i telefonen och anar att känslorna inför morgondagen är väldigt dubbla. Inte lätt, men nu står hon inför faktum:

Skolan är slut och jag är vuxen.

Det går nog bra, är jag säker på! Jag hade hoppats få flyga över henne till en brylling till mig och hans familj i sommar, men jag vet inte hur det blir med den saken. Linn är inte en tjej som sitter sysslolös och väntar utan jag är säker på att hon hittar nåt vettigt och bra. Hon har resurser, den tjejen!

Read Full Post »

En mycket ljusrosa dag

En mycket ljusrosa dag blev det idag efter att alla sorters färger susat igenom mitt huvud. Dagen kunde till exempel ha blivit ostgul, för månen var som en gigantisk rund ost på himlen i morse när vi for till fritids med Elias, till jobbet med Fästmön och till skolan med Linn. Ett tag, när vi just kommit in till stan, såg det ut som om månen höll på att ramla ner från himlen, till och med!

Den här höll på att trilla ner på jorden i morse…

                                                                                                                                                         Det hade blivit kallt i natt och jag hade förstås glömt att sätta på vindruteskyddet. Detta medförde att framrutan nästan inte gick att skrapa fri från is. Därför blev vi lite sena i morse, helt enkelt. Linn satt och läste ett mejl från min brylling Robert i  England på sin iPhone och gav ifrån sig många glada utrop. Tyvärr kunde vi inte titta på bilderna, men jag hoppas få se dem i kväll!

Det är Robert som är pappa till de här två darlingarna! 😀

                                                                                                                                                       När jag hade släppt av Linn i stan började bensinmätaren blinka, så det var bara att svänga in till Preem och låta Clark Kent* få lite näring** i sig. Clark är för resten så duktig och miljövänlig att Transportstyrelsen har skickat tillbaka 132 kronor på skatten på honom! Jag undrade just vad det var för pengar som plötsligt fanns på mitt konto.  Men det är ju kul när det blir tillskott och inte tvärtom! Förklaringen hade kommit i ett fönsterkuvert av den trevliga sorten i min postbox. Tyvärr hittade jag också ett av den andra sortens fönsterkuvert, men jag betalade räkningen som låg i och försökte se glad ut när jag speglade mig i skärmen. Och framför allt försökte jag se hoppfull att det trillar in lite pengar från a-kassan mot slutet av månaden…

Igår eftermiddag tittade barnens mormor ut och hade med sig goda, hembakade muffins till eftermiddagskaffet. Jag kände att jag pratade alldeles för mycket, så jag lämnade Anna och hennes mamma ensamma en stund och åkte och hämtade Elias från fritids. Men Elias ville mest spela sitt nya x-box-spel, Indiana Jones i lego, trots att varken mormor eller jag fattar så mycket av det. Jag tycker mest att det är en fläng gubbe som hoppar omkring på TV-skärmen och ger konstiga ljud ifrån sig. Anna är lite mer hemma i spelvärlden och sitter med Elias och spelar.

Jag ser bara en fläng gubbe som hoppar omkring och låter konstigt, men Elias och Anna fattar lite mer än jag.

                                                                                                                                                            Jag satt framför datorn och häckade igår kväll. Kände mig oinspirerad och ledsen, trots att jag fick gulliga mejl från två vänner. Det är som om jag inte har rätt att må bra eller att få vara glad. Känner jag mig det minsta glad ser jag till att jag åker ner. Jag försöker visserligen också hålla undan tårarna, men de kommer alltid till slut. Igår kom de när vi hade gått och lagt oss. Tur att jag hade Anna bredvid mig som kunde hålla om mig och säga snälla saker. Och så läser jag ju en Karin Brunk Holmqvist-bok och då kan man bara inte låta bli att skratta åt stolle-karaktärerna! Som du förstår pågår en jobbig kamp inuti mig!.. Inte konstigt att man är som man är!.. Jag får inte vara för glad och jag får inte vara för ledsen.

Mycket handlar det om att jag känner mig ostimulerad och att jag verkligen vill jobba. Det känns som om tiden är totalt bortkastad när jag går här och skrotar. Jag försöker hitta på vettiga och bra saker att göra, men vissa dagar – som igår – blir det inte tillräckligt. Idag har jag emellertid två uppdrag: jag ska halka över till Tokerian och köpa kvällsblaska med TV-bilaga och jag har med mig en påse silverbestick från Anna som jag ska putsa!

                                                                                                                                                         *Clark Kent = min bilkille
**näring = bensin

Read Full Post »

Listan som jag är först på (och lite annat självgott)

…tillika listan som jag är den ENDA bloggaren på är UppsalaListan! Man måste väl få skryta och lyfta fram sig själv – tongue in cheek 😉 För övrigt kan nog UppsalaListan bli nåt bra – så småningom. Vad jag förstår är den i ett uppstartsskede…

Dagens projekt att duscha och tvätta håret är avklarat. Snart får jag nog nåt pris för att jag är en fena på att nå mina mål. Annars har jag mest legat raklång på gästsängen och läst en fruktansvärt-annorlunda-på-ett-bra-och-roligt-sätt-bok! Och så har jag ringt mamma och lyssnat till lite snack om de otaliga kusinerna och andra.

MEH! Det där är ju INTE mammas kusiner utan min brylling Dear David och hans fru Susie. Det är ingen ordning på mina bilder…

                                                                                                                                                      Nästa projekt är att vila fram tills det är dags att slänga på sig jeansen. Jag har nämligen bestämt att jag ska åka ut och skjutsa Anna och två av barnen till de senares fader. Jag ska. Klara. Detta. Jag vill träffa barnen, även om det bara blir en snabbis och så ska jag återlämna en bok till Jerry som räddade mina nätter under sjukhusvistelsen (ja inte Jerry personligen, alltså, utan hans bok). Detta dagens andra lilla projekt innebär att jag måste vila. Men vila är tråkigt. Jag skulle vilja… Dansa, hoppa, studsa. Fast det går ju inte. Det går ju bara INTE. Så tills vidare, håll till godo med en stillbild, dessutom i svartvitt. För jag har ju HÖRT, RYKTESVÄGEN, att det är inne att lyfta fram sig själv.

Inte bara först på UppsalaListan, först i Annandalesbladet osså! 😆

                                                                                                                                                             PS Sa jag för resten att jag kan böja mensa*? Mensa är ett första deklinationens substantiv och böjs i ordningen nominativ, genitiv, dativ, ackusativ och ablativ. Det blir då i singularis mensa, mensae, mensae, mensam, mensa samt i pluralis mensae, mensarum, mensis, mensas, mensis.

                                                                                                                                                     *mensa är latin och betyder bord

Read Full Post »