Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘brutalitet’

Ett inlägg om en TV-serie.


 

Så blev det lördag igen och därmed Stjärnorna på Slottet. I kväll tittade jag ensam, men som vanligt från bästefåtöljen. Och dagen var Özz Nûjens, kanske den stjärna jag var minst nyfiken på eftersom jag inte gillar stå-upp-komik.

Özz Nûjen

Özz Nûjen var stjärnan på Slottet för dagen. (Bilden är lånad från SvT:s webbplats.)


Det som däremot intresserar mig 
är Özz Nûjens bakgrund. Jag känner flera kurder och folket och kulturen är spännande.

Den historia som Özz Nûjen berättar, full av hemskheter, våld, brutalitet… Den är så obegriplig för nån som jag som aldrig har levt i ett krig. Förmiddagens ”övning” går inte att beskriva i ord, den måste du helt enkelt se och uppleva – på SvT Play. För vi här i Sverige slipper uppleva minfält i verkligheten. Ordet fruktansvärt räcker inte.

En del överraskande avslöjanden blev det – för min del. Vissa saker höll vi tittare på att missa när Harriet Andersson nästan stal showen och höll på att kvävas. Men jag måste säga att även om jag inte estimerar stand up får Özz Nûjens dag högsta Toffelomdöme.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

 

Nästa lördag är det Örjan Rambergs dag.


Här kan du läsa vad jag har skrivit om säsongens andra stjärnor:

Helena Bergström

Rikard Wolff

 


Livet är kort.

Read Full Post »

En författare som har blivit en klar favorit hos mig ganska nyligen är Kjell Eriksson. Nu har jag läst hans Jorden må rämna, en julklapp från vännen FEM – tack! Och jag fattar inte varför jag inte har läst ALLA Kjell Erikssons deckare med polisen Ann Lindell i huvudrollen. (Fast jag har läst sju nu, i alla fall.)

Jorden må rämna

Kjell Eriksson har blivit en klar favorit!


Tiden är 1999.
En sliten man tar sig till landet för att fira midsommar med sin syster. Han har just rånat posten och har gott om pengar. Han får låna ett torp i närheten. Några månader senare hittas först ett par brutalt mördade i sitt hem, strax därpå en ung kvinna inne i stan. Det enda som länkar samman mordoffren är att båda kvinnorna heter Veronica. Eller är det nånting annat? Ann Lindell och hennes kollegor får fullt upp.

Det här är en spännande deckare. Läsare får inte bara följa polisens arbete utan också mördaren. På så vis får vi skälen till alla mord. Och trots deras brutalitet kan åtminstone jag ändå känna en viss sympati för mördaren, en man som har hamnat utanför såväl samhälle som social tillhörighet.

Det här blir högsta betyg och ingenting annat!

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini


Livet är kort.

Read Full Post »