Nej, nån vilodag blev inte denna söndag, den som försvann! Jag har varit igång sen jag vaknade, känns det som.
Jag har varit igång hela dan och då blir jag sån här!
Har fått en del ”administration” gjord efter ett av mötena i förra veckan. Slängde iväg en jobbansökan också. Och i morgon ska jag förbereda mina presentationer. Jag har inga som helst problem med att prata inför 500 personer, men när jag ska prata om mig själv räcker det med att det är inför EN person och jag blir totalskakis!!!
Jag blir totalskakis när jag ska prata om mig själv!
Kära vännen fru Hatt är en vän jag estimerar mycket! Lite grann för att hon förstår hur viktigt det är med den sortens vänskap där man bara kan lyfta en telefonlur, ringa och prata av sig. Det är så lätt att prata med henne och jag hoppas att hon känner det samma gentemot mig. Och med denna vänskap har jag lärt mig att man nog ska ha många vänliga bekanta men ett fåtal vänner som är riktigt nära. Man kan inte bära alla andras lidanden och bördor i det oändliga eller ens en sekund. Men man kan lyssna, humma och krama per telefon. För jag kan ju konstatera att sina problem måste man lösa själv, vid behov med hjälp av experter, dock inte självutnämnda sådana.
Det blev ett kort samtal med Fästmön framåt kvällningen. Köket i Himlen serverade frys-pizza idag, köket i Nyby åkte till MacJack och tryckte i sig kycklingburgare, tjocka pommes och Loka citron. Till dessert blev det lördagsgodischoklad som inte åts upp igår.
Lite lördagsgodischoklad fanns kvar.
Anna har påmint mig om vår sång och dess budskap och det klart att jag inte har glömt!!!
Jag har besvarat några mejl, bland annat ett mejl från en av mammas otaliga kusiner. Denna kusin är emellertid en klar favorit hos oss båda och då är det ingen belastning att skriva, utan bara roligt. Jag är för övrigt rädd att jag skrev alldeles för långt och för öppenhjärtligt… Hur som helst, mejlet är avsänt!
Efter en del skrivande fixade jag lite pressokaffe och slängde mig i fåtöljen för att glo på Brottet och straffet på SvT1. I kväll var avsnittet mer spännande än vanligt tycker jag. Det utspelade sig på ett tivoli, bland resandefolk och ”klarsynta” kvinnor. Jag ska ärligt säga att håren på armarna ställde sig rakt ut vid ett par tillfällen.
Nu är det dags att runda av såväl blogginlägget som kvällen. Jag är mycket, mycket trött, men Anna är tröttare och jag hoppas att hon får vila lite mer fram över. Vi fick en extra peng av min mamma att göra nåt för, så det blir nog ett restaurangbesök i veckan. Det behöver vi! Komma ut bland folk, göra vuxensaker och bara slippa laga mat…
+ 
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - en tragisk komedi 