Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘bröstcancer’

Ett inlägg om ett TV-program.


 

Barbro Hörberg Foto SvT

Barbro Hörberg. Fotot är lånat från SvT:s webbplats.

Mamma fick mig nyfiken på ett TV-program. Det var en dokumentär om Barbro Hörberg, Med ögon känsliga för grönt – Barbro Hörberg. Jag vet inte varför jag blev nyfiken. Kanske för att hennes öde mer än hennes sånger har fängslat mig..?

När jag läser i efterhand om filmen står det att Barbro Hörberg var vispoet. Och visst har jag hört hennes visor. Men jag var liksom… för ung för att uppskatta dem när hon var som mest ”inne”.

Mitt starkaste minne är att Barbro Hörberg adopterade en dotter från Korea. Och så fick hon, Barbro Hörberg, nån sorts cancer och dog inte långt efteråt. Jag tyckte så synd om den stackars lilla flickan!

I filmen får jag höra flera av hennes visor. Berättare är hennes bröder, dottern, väninnor och kollegor från musikbranschen. Jag känner att min bild av Barbro Hörberg har blivit… fylligare. Icke desto mindre tycker jag att det var tragiskt att hon gick bort i bröstcancer, endast 43 år ung, och efterlämnade en dotter…

Toffelbetyget blir högt.  Det här är ett fint och ömsint tecknat porträtt av en spännande och annorlunda person som kunde ha blivit mycket större om hon hade fått leva.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg där Tofflan tar dig med på en runda i omvärlden.


Idag är en sån där dag
när det inte prasslar i brevlådan. Det vill säga det kommer inga papperstidningar. Jag har en sån prasselfri dag varje dag, men för dig som inte är så van tänkte jag ta en liten runda i media, kolla läget och avrapportera. Kanske inte alltid det viktigaste, i vissa fall mer nåt som sticker ut…

svensk älgUppsala firar nationaldag med säsongsstart på Parksnäckan. Det är ju nationaldag idag, ifall du har missat det. Känner du för att ge dig ut och fira i Uppsala kan jag rekommendera Parksnäckan. Här blir det musik och tal och kommunens nya svenska medborgare hälsas välkomna. Start klockan 13, men fortsättning under hela kvällen!

Strödde könshår i maten för att slippa betala. Vad gör man inte för en gratismåltid? En brittisk man skulle äta indiskt, men hade ingen lust att betala. Så han la sitt eget könshår i maten och klagade för personalen att han hittat hår i maten. Bara det att hans agerande hade fångats på krogens övervakningskamera. Tilltaget straffas nu med fängelse och böter.

fästingVar tionde fästing bär på ny smitta. Förra året fick massor av människor TBE efter fästingbett. Otäcka små saker, fästingar. Forskare i Uppsala har nu visat att vart tionde odjur var tionde fästing bär på en bakterie som kan ge en allvarlig infektion. En infektion som i sin tur kan leda till hjärnhinneinflammation, hög feber, huvudvärk, muskelvärk och hjärtmuskelinflammation. TBE kan man vaccinera sig emot och har du inte gjort det är det hög tid! Borrelia kan man däremot inte vaccinera bort. Den behandlas i stället med antibiotika. (Bilden på odjuret är lånad från http://www.fotoakuten.se)

doktorsväska leksakCancer kan bota cancer. Nej, detta är ingen Norgehistoria! Men norska forskare har kommit fram till att proteiner från cancertumörer kan hindra spridningen av… cancer. Det är alltså så att cancertumörerna själva producerar ett protein, prosaposin. Och det är prosaposinet som hindrar spridningen av tumörer. Experimenten har hittills enbart gjorts på patienter med prostatacancer, men forskarna har börjat testa även i samband med bröstcancer.

Så ökar du chanserna att få jobb via Linkedin. För en som ännu inte fått tummen ur att registrera sig är alla tips kring Linkedin välkomna!

kaktusbenBar överkropp bara på stranden och hemma. Magdalena Ribbing rules i det här fallet! Hon deklarerar bestämt att bar överkropp på stan inte är OK. Gå omkring utan överdel gäller på stranden och hemma, anser hon. Korta shorts och små linnen på stan är inte heller OK. Vem vill till exempel dela nån annans svett på bussätet? Men det handlar inte bara om hygien. Det handlar också, enligt Magdalena Ribbing, om att man inte ska behöva komma i kontakt med andra människors hud i trängsel. Hon säger:

[…] Det är varje individs rättighet att själv välja vems hud man vill ha mot sig. […]

Dessutom är det faktiskt svalare med tunna och löst sittande kläder. Och i Peking råder till och med polisen kvinnor att inte ha korta kjolar på bussen. Fast då handlar det om att kvinnor ska slippa sexuella trakasserier…


Livet är kort. Inte shorts – bara hemma.

Read Full Post »

En liten bok på cirka 200 sidor har hållit mig fången så snart jag har haft en stund över. Det är Barbara Ehrenreichs Gilla läget. Hur allt gick åt helvete med positivt tänkande, en bok som ingick i det digra bokpaket som vännen FEM skickade till min 50-årsdag. Tusen tack! Det här var riktigt intressant läsning!!!

Ironisk, humoristisk och allvarlig bok om positivt tänkande.


Jag har citerat boken flera gånger här på bloggen.
Kapitlens innehåll är synnerligen intressanta och relevanta för mig. I kapitlet om bröstcancer gör författaren upp med infantiliseringen med allt rosa och alla nallar, eller, som hon kallar det

[…] bröstcancergrannlåten […]

Noteras bör att författaren själv har bröstcancer, så hon borde ju veta. Även om jag inte har diagnosen kan jag känna att om jag fick den skulle jag ha mycket svårt att tänka positivt, jag skulle vara urförbannad! Och det är en kraft, det också, ilska…

Ett kapitel som jag tyckte var synnerligen läsvärt var det som handlade om

[…] ett annat område av personliga olyckor, de avskedade tjänstemännens värld. […]

Den här världen där man är

[…] på väg ner i fattigdom […]

och uppmanas att

[…] se sin belägenhet som en ‘chans’ som borde välkomnas […]

Sen följer ytterligare ett par kapitel som jag finner något mindre intressanta och bitvis tradiga och sega, med alltför långa stycken och meningar. Men så i ett PS-kapitel levererar författaren sin syn på saken, en åsikt som jag verkligen delar:

[…] Realism – intill defensiv pessimism – är inte bara en förutsättning för människors utan för alla djurarters överlevnad. […]

Slutbetyg: högt!

Read Full Post »

Den här måndagen den 7 maj 2012 tror jag inte går till historien på nåt vis, mer än  som ett

jaha…

i kalendrarna. Jag hade laddat och var nervös för att delvis byta arbetsställe, men när jag gick iväg för att göra det fanns ingen på plats. Det gick liksom inte ens att boka in möten med folk för där fanns just ingen. Nåja, jag hade annat att göra på vanliga stället, där jag ju ska fortsätta jobba 20 procent. Det blev mest en del publicering, uppdatering och diverse fix på såväl webb som intranät. Och det behövs ju också göras.

Lite dumt var det emellertid med dubbelbokningen av två möten samtidigt i slutet av maj. Båda två är väldigt viktiga, så jag vände mig faktiskt till två av cheferna för att få hjälp att prioritera (första gången jag ber om denna hjälp!). Jag vet inte hur det helt blev bestämt, men det lutar åt att jag går introduktionen för nyanställda. Den ges nämligen bara en gång om året. Grejen är att jag inte är så nyanställd längre. Jag har faktiskt jobbat inom ”företaget” sen den 1 september förra året. De två första månaderna jobbade jag visserligen gratis. Jag fick till viss del introduktion, men märker att jag har många luckor så nu blir det introduktionsförmiddagen som prioriteras. Ledningsgruppen får stå tillbaka. Dess ledamöter ska få material att läsa, så jag förser dem nog med jobb ändå. Moahahaahaaaaa…

På lunchen träffade jag fru Chef 2 som hastigast. Hon berättade, snabbt och rappt som vanligt, att hon hade inlett dagen med att vara skitsur, men att hon inte var det längre. Spontant känner jag att det här med att jobba som kommunikatör ofta innebär att man är av eller på vad gäller just ledningsgrupper…

I eftermiddags slank jag ner till nya arbetsplatsen en stund för att höra om den institutionens miljörevision. Jag kan avslöja att mitt företag är mycket duktigt på det här med miljöarbete – och ska så vara! – men att båda ”mina” institutioner har fått mycket beröm. Då känner i alla fall jag mig stolt över att jobba där jag jobbar.

Igår kväll började jag läsa en helt vidunderligt rolig, men samtidigt mycket seriös bok som jag fick i födelsedagspresent av vännen FEM. Den är skriven av Barbara Ehrenreich och heter Gilla läget. Dessutom har den denna underbara undertitel

Hur allt gick åt helvete med positivt tänkande.

Jag har som sagt precis börjat i boken, men jag skrattar och suckar och stönar och njuter – detta medan författaren skriver om bröstcancer.

Hur kan bröstcancer vara roligt?

undrar du säkert. Ja, nu är det ju inte cancern i sig som är rolig utan författarens sätt att opponera sig mot allt det jävla rosa, alla förbannade nallar och det hon kallar

infantiliseringen

av bröstcancerpatienterna.

Noteras bör att Barbara Ehrenreich själv är bröstcancerpatient och att hon skriver med en humor och en ironi som verkligen tilltalar mig. Den som inte pallar humor och ironi kring dödliga sjukdomar bör nog inte läsa boken. Alla ni rekommenderar jag att läsa den – cancer eller inte. Efter mindre än 50 sidor insåg jag att den här lilla boken är nåt i särklass. Nåt i särklass skitbra. Det som fångade mig var den här delen av baksidestexten:

[…] Barbara Ehrenreich ilsknade till när hennes läkare uppmanade henne att se sin cancersjukdom som en gåva. […]

Det påminner mig mycket starkt om ett viss Odjur som efter att ha dragit bort mattan under mina breda 42:or deklarerade att jag en dag skulle tacka för detta…

En bok i särklass, tycker jag efter att ha läst färre än 50 sidor.


I kväll ska jag vässa min egen ironi
och glo på sista delen av presentationen av låtarna till årets Eurovision Song Contest samt naturligtvis blogga om eländet bidragen. Märkligt, igår såg jag sista delen av Titanic och även denna gång flödade tårarna – trots att jag inte har PMS… Du som missade den serien missade nånting riktigt bra!

Men innan jag sjunker ner i TV-fåtöljen gissar jag att mamma ringer och så borde jag själv ringa ett eller ett par samtal. Därför börjar jag med att göra en surfrunda bland mina Kickor och Pluttar – se högerspalten!

Read Full Post »

I Dagens Nyheter hittar jag idag en intressant artikel där man hävdar att kriser kan mana fram kreativitet. Det är Marianne Goldman som arrangerar skrivarkurser för kvinnor som fått bröstcancer.

Marianne Goldman är inte bara workshopledare i kreativt tänkande, hon är dramatiker och diplomerad psykosyntesterapeut. Inte för att jag vet vad det senare är för nån sorts terapi, men jag tror absolut på att kriser inte bara kan locka fram kreativitet, utan också vara en del av den läkande processen. Det är till exempel så jag har använt – och använder! – den här bloggen!


En kris kan helt klart ge kreativitet, det är jag den första att skriva under på!

                                                                                                                                                            De senaste två åren har Marianne Goldman lett workshoppar för en brötcancerförening i Stockholm där färdigbehandlade deltagare skriver om det de varit med om. För under tiden man behandlar cancern fokuseras allt på kroppen och själen hinner man inte riktigt med alla gånger.

Marianne Goldmans skrivövningar pågår i två dar. Det finns en viss struktur och skrivövningarna är tidsbegränsade. Men det är genom dessa skrivövningar som deltagarna får hjälp att uttrycka det de har varit med om. Förhoppningen är att deltagarna ska hitta nya insikter och göra nya upptäckter inom sig själva.

Den som vill läsa om min vän Rippes resa genom cancervården kan läsa här, här, här och här.

Read Full Post »

Gårdagen blev lugn. Det blir ju alltid en annan ljudnivå när vi är sex personer, men det är bara trivsamt.

Roligast var nog att prata med Slaktar-Pojken som har ”jobb” på gång! Killen strålade och det var länge sen jag såg honom så glad och nöjd. Nu hoppas vi att allt funkar med bussresor (för stället ligger på landet och lite otillgängligt) och själva arbetet, förstås. Men det tror jag, för Johan är en bra grabb. Och dessutom får han nu chansen att omsätta sina förvärvade kunskaper från utbildningen i praktiken.

Fästmön bjöd på god fisk med ris eller potatis och hollandaisesås eller currysås samt grönsaker till middag. Det är nåt alldeles speciellt gott med att sitta ner i en familj och äta hemlagat! Det blir ju inte så ofta för min del nu för tiden. Lite senare på kvällen dukade vi fram ost och kex och mitt hemtrampade rödvin. Gott!

TV var däremot väldigtdeprimerande. Elias ville ha sällskap framför Fångarna på fortet på TV4. Det är verkligen inte nåt av mina favoritprogram, men vi höll självklart grabben sällskap. Jag tycker att programledarna är så flåshurtiga och gårdagskvällens tävlande med Anna Anka i spetsen var så blåsta att det var riktigt pinsamt. Men det enda som räknas i den där ”tävlingen” är ju muskler så då gör det ju inte så mycket att de som tävlar inte har mycket mer än luft innanför pannan. 


Ankor har inte stora hjärnor.

                                                                                                                                                                Efter detta upplyftande gick Elias och satte sig för att spela datorspel. Anna och jag började titta på en deprimerande film om en flicka som blivit till som reservdelsbarn för att rädda livet på sin leukemisjuka storasyster på samma kanal. Hemsk och deprimerande, den gick inte att titta på. Väldigt amerikansk också.

Vi bröt av med lite mord och elände, massor av blod och tortyr, i Stulen identitet på SvT1. Känns skönt med lite äkta brittisk polisserie.

Kvällen avrundades med bröstcancer. Även denna dokumentär var väldigt amerikansk och deprimerande, men ändå mycket sevärd. Vi fick följa ett gäng ganska unga kvinnor som fått diagnosen bröstcancer. Det som var mest ledsamt var att de alla var så unga och de flesta av dem hade småbarn – eller hade knappt börjat sitt vuxenliv. Mycket stark! Missade du den kan du se Bröstcancer? Det har jag inte tid med på SvT Play eller bara klicka här!

Idag är det fortfarande fint väder och vi laddar för en promenad längs med Bajsvägen. (Det var där jag hittade så mycket hundbajs i våras.)


Min fot i den vita jumpadojan, nåns hunds bajs ovanför.

Read Full Post »

Det är längden på pekfingret och ringfingret som kan avslöja ditt livs hemlighet. Faktum är att forskare länge har hittat kopplingar mellan sjukdomar och skillnader i längd mellan de två fingrarna. Men nu anser de att skillnaderna i längd mellan högerhandens pekfinger och ringfinger kan ge mer information om en människa.


Pekfingret på min högerhand är längre än ringfingret. Men det stämmer inte…

                                                                                                                                                              Men hur har forskarna kommit fram till detta? Egentligen handlar det inte om längskillnader mellan fingrar utan om hur mycket testosteron du utsattes för när du låg i livmodern. Och ju mer testosteron ett foster får desto längre blir ringfingret jämfört med pekfingret och personen får fler drag traditionellt manliga drag. Men varför är just ringfingret längre hos dem som får mer testosteron? Enligt forskarna är ett långt ringfinger en förutsättning för att kunna pricka rätt när man kastar ett föremål. Och för stenåldersmännen var detta väsentligt eftersom de på så vis kunde fånga fler djur och äta bättre – nåt som gjorde dem attraktiva som partners. Eftersom män med längre ringfinger fick fler partners levde de långfingrade männen vidare.

Sant eller falskt? Tja man kan undra…

Följande sägs gälla om den som har längre pekfinger:

  • Risken att drabbas av bröstcancer är större om du är kvinna
  • Troligen har du större intresse för män än kvinnor, oavsett vilket kön du själv är.
  • Du drabbas lättare av eksem, allergier och feber.
  • Du har större chans att behålla ett jobb och bli rik.
  • Du har större chans att bli gammal.

                                                                                                                                                        Och följande ska gälla för den som har ett längre ringfinger:

  • Du har lättare att bli aggressiv.
  • Om du är man löper du ökad risk att utveckla prostatacancer.
  • Risken att drabbas av hjärt- och kärlsjukdomar är större.
  • Du löper ökad risk att hamna i fängelse, bli mördad eller bli beroende av droger.
  • Du har större chanser att lyckas i yrken som militär, ingenjör, filosof och schackspelare.
  • Troligen har du ett större intresse för kvinnor än män, oavsett ditt eget kön.
  • Det är lättare för dig att bli duktig på att spela ett musikinstrument.
  • Du har lättare att utöva fysisk aktivitet och bygga muskler.

Mitt högre pekfinger är 7,5 centimeter långt och mitt högra ringfinger är sju centimeter. Detta motbevisar en del av ovanstående. Hur är dina fingrar???

Read Full Post »

Older Posts »