Torka aldrig tårar utan handskar

Utan att avslöja för mycket av handlingen…

Igår gick den tredje och sista delen av Jonas Gardells Torka aldrig tårar utan handskar. Jag tittade i min ensamhet. Jag kan vara ganska iskall och hård – enligt somliga – men igår kväll rann tårarna fritt. Jag har otroligt svårt att förstå den som inte blev berörd. För berörd blir man – på ett eller annat sätt. Annars torde man vara gjord av… is.

Rasmus föräldrar och Benjamin vid Rasmus dödsbädd.

Jag skrev inledningsvis att jag skulle försöka att inte avslöja för mycket av slutet. Men alla som har sett en del, åtminstone, förstår säkert vartåt det barkar. TV-serien handlar ju om aids i Sverige – före bromsmedicinernas tid. De två unga killarna slåss mot var sina demoner. Rasmus kommer från byhålan till Stockholm för att äntligen kunna få leva som han är – homosexuell. Men leva är just det han inte får. Han, och många av hans vänner, får aids. Benjamin är Jehovas vittne, men när han träffar Paul och vännerna omkring honom, framför allt Rasmus, faller allting på plats. Även Benjamin lämnar sitt gamla liv – och förskjuts förstås av sina föräldrar. Rasmus föräldrar väljer en annan väg, tystnadens. Möjligen vill de inte detta, men de faller för byhålans krav på konvention. (Vi är många som har lämnat byhålor av detta skäl…) Först många år efter Rasmus död åker Benjamin till hans grav, inbjuden av en manlig vän till Rasmus föräldrar (här anar man att just den mannen kan ha levt ett helt liv i byhålan utan att komma ut ur garderoben…)

Det är så mycket i den här serien jag känner igen och blir sorgsen över, trots att jag varken är bög eller aidssjuk. Den unge mannen, vars enda ”brott” är att han har älskat andra män, plågas av såväl svår dödsångest som smärtor. Livet känns så jävla orättvist, helt enkelt. Och att föräldrar förskjuter sina barn, om än på olika sätt, gör inte historien mindre känslosam. Man undrar vad det är för föräldrar, egentligen, som väljer annat i livet framför sina barn. (Somliga skulle aldrig skaffa barn, som jag så ofta skriver – och själv har levt efter!)

Självklart finns det massor mer att berätta, men jag vill som sagt inte avslöja för mycket eftersom jag vet att det finns en eller två som inte har sett alla avsnitt än. Ni har en känslosam upplevelse framför er, kan jag meddela.

Den här serien får högsta Toffelbetyg. Det finns inget alternativ.

Livet är kort.

Read Full Post »

Torka aldrig tårar utan handskar – TV-serien

I kväll var det lite mycket JonasåMark på SvT. Så blir det ofta, tycker jag, när det gäller dessa herrar. Men icke förty, första delen av TV-serien av Jonas Gardells Torka aldrig tårar utan handskar ville jag inte missa. Det var rätt tänkt.

Rasmus kommer till Stockholm. 

Bögpesten, aids, kommer till Sverige på 1980-talet. Ungefär samtidigt kommer nybakade studenten Rasmus från Värmland till Stockholm för att plugga. Eller för att kunna komma ut som bög… Benjamin finns redan i Stockholm, men han är Jehovas vittne och det går förstås inte att kombinera med homosexualitet. Eller? Det vill sig inte bättre än att Paul sammanför dem.

Idag talas det inte så mycket om aids. Kanske är skälet att det numera finns bromsmediciner som fungerar – och varför ska man då tala om en… skamlig (?) sjukdom? Jonas Gardell gör det i alla fall och jag vet inte hans motiv. Men jag tycker att det är bra och modigt och viktigt. För vi får aldrig glömma dem som rycktes bort från oss av det enda skälet att de hade älskat med nån som burit på ett smittsamt virus.

Vi ska aldrig glömma. BRA, Jonas Gardell, att du påminde oss! Högsta betyg!

Livet är kort. Jag glömde nästan det.

Read Full Post »

Internationella aids-dagen

Den 1 december är dagens datum. Det är också den internationella aids-dagen. Den ger oss nåt att tänka på.

Röda bandet symboliserar aids sedan 1991.

                                                                                                                                                             Idag är det inte längre så att ett besked om hiv är en dödsdom. För sjukdomen kan hållas tillbaka med bromsmediciner. Men det är fortfarande så att hiv ofta inte upptäcks. Så många som en tredjedel av alla hiv-positiva i Sverige vet inte om att de är smittade.

Om hiv upptäcks i tid kan man leva nästan som vanligt med hjälp av medicinerna. Men troligen får man ett kortare liv än en frisk människa. Men trots att kunskaperna om sjukdomen har blivit bättre och att den gamla hiv-rädslan har minskat finns ändå många fördomar. Och användandet av kondom har INTE ökat.

Idag är det bara gravida och blodgivare som testas regelmässigt i Sverige. Hur det är ute i övriga världen varierar säkert.

Ett enkelt och tämligen billigt tips att slippa bli smittad av hiv är att använda kondom.

                                                                                                                                                             Hiv smittar genom samlag eller blod eller vävnad från en smittad person. Det kan dröja år innan man blir sjuk, vilket försvårar upptäckten av sjuldomen. Sjukdomen innebär att immunförsvaret är nedsatt vilket gör att man får infektioner. Dessa infektioner ger sjukdomen aids. Hiv går som sagt inte att bota, men med bromsmediciner kan man fördröja utvecklingen av sjukdomen.

I Uppsala uppmärksammas den internationella aidsdagen den 1 december så här:

• Klockan 14 – 16 Ljusmanifestation på Stora Torget.
• Klockan 16 – 17 Föreläsning: Fakta om hiv. Stadsbiblioteket.
• Klockan 17 – 18 Föreläsning: Aids – en säkerhetspolitisk fråga? Stadsbiblioteket.
• Klockan 18 – 19 Föreläsning: Att leva med hiv. Stadsbiblioteket
• Klockan 19 – 22 Mingel med buffé på Orange.

Källa till programmet: Upsala Nya Tidning

Idag sätter jag på mig mitt röda band. Uppmärksammar du dagen och hur?

Read Full Post »