Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘bröllopstårtan’

Ett inlägg i vilket finns såväl glädje som sorg och ett stort mått stress.


 

Det blev en riktigt skön och slapp kväll igår. Maten lagade sig själv, nästan – räkor med tillbehör. Det var bara att koka ägg, skiva desamma samt en avocado och sen ställa fram detta och det övriga. Vi åt ganska sent och i alla fall jag var rejält hungrig. Det var länge sen frukost och eftermiddagskakan. I kylen låg sen länge ett italienskt billigt chardonnayvin som passade alldeles utmärkt till räkorna! Och som alltid när vi har ätit räkor är uppdelningen den att jag går ut med skalen till soprummet och Fästmön diskar.

Detta bildspel kräver JavaScript.


Efter maten hängde vi med på
prinsbröllopets middag via Sveriges Television. Vi lyssnade på talen, vi kollade vad de åt, blomsterarrangemang, kläder, kyssarna, bröllopstårtan, brudvalsen… Det kändes nästan lite som om vi var med och delade parets glädje.

rosa gerbera

En tröstebukett med gerbera som jag fick en gång.

Men mitt i glädjen fanns också sorgen för så många den här dan. Under kvällen kom ett tredje dödsbud på två dar, detta tredje om att Magnus Härenstam gått bort. Nu har han joinat Brasse och Eva en trappa upp och jag misstänker starkt att inte en dag blir tråkig där. Här nere på jorden fattas han emellertid, liksom ett par andra människor som har ryckts bort från sina nära och kära nyligen och alldeles för tidigt. Jag önskar jag kunde trösta, men döden är så oåterkallelig och inget jag säger eller gör gör nån skillnad. Smärtan finns där i alla fall och de döda förblir döda. Det har gett mig mycket att tänka på och fundera över och delvis förändrade perspektiv på vissa saker.

Selfie 13 juni 2015

Blandade känslor i mig.

Det var med blandade känslor jag gick till sängs i natt, även om jag flamsande försökte mig på en vals med Anna innan läggdags. Det är bara att konstatera att vi inte kan dansa tillsammans, trots att vals är bland de enklaste danserna.

På morgonsidan hade jag en fruktansvärd mardröm. Jag har fortfarande hjärtklappning och tryck över bröstet, för jag blev otroligt uppstressad. I drömmen hade jag varit i en affär och storhandlat. Jag hade min bil i ett parkeringshus. Av nån anledning glömde jag ställa in mina matkassar och en bokkasse i bilen – innan jag gick (!) därifrån. När jag kom på detta rusade jag tillbaka till parkeringhuset. Då var inte bara mina kassar borta utan även min älskade Clark Kent*! Jag sprang upp och ner i trapporna i parkeringshuset, men ingenstans fanns varken bilen eller mina saker. Det sista jag gjorde var att åka en rulltrappa inne i affären. När jag stod på toppen av rulltrappan lyckades jag tappa min plånbok också. Jag SPRANG (tro mig, jag springer ALDRIG i verkligheten!) nerför trappan. Som tur var hittade jag min plånbok bland grönsakerna. Där hittade jag också en bok från min borttappade bokkasse. Den boken var allt som var kvar…

Kanske min dröm var bilden av det som blir kvar efter mig: en bok? Jag tolkade drömmen lite på det viset. Därför fotade jag ett par av mina att läsa-högar bara för att visa att det inte är dags för avfärd än. Jag ska bara läsa de här böckerna – och några till – först…

Två att läsahögar

Två av mina att läsa-högar. Det finns fler…


*Clark Kent = min bilman

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Hade en urmärklig dröm i natt. Bland annat satt jag instängd i en immig bil och

pratade ut

med en före detta vän. Vi hade parkerat så att vi inte kunde kliva ur bilen. Vad vi kom fram till? Tja, att vi inte orkade älta det gamla och att vi skulle glömma det. Inga

därför

eller några andra förklaringar. Det kändes ganska skönt och på nåt sätt fick jag ytterligare en puff  att släppa det hela. (Ja, jag har fått en ganska stor tidigare, nyligen.)

Det nylånade pusslet från igår ligger fortfarande i sin ask. Men så här ska det bli när det blir färdigt:


Vi som inte har råd att åka hit får pussla ihop en bild av paradiset…

                                                                                                                                                         Ja, jag är medveten om att bilden är mycket turkos, men samtidigt ger den oss möjlighet att resa till paradiset i tanken eftersom vi inte har möjlighet i verkligheten. Jag var utomlands på semester senast 1996, så jag ska ärligt säga att jag inte saknar att resa särskilt mycket – jag är ju inte speciellt resvan, har aldrig haft råd. Ironiskt nog har jobbet tagit mycket av tiden, också, inte bara rent fysiskt utan också tankemässigt. Hur som helst, pusslandet ger flera timmars avkoppling och lite hjärngympa, vill jag tro. Och som sagt, så kan vi drömma oss bort till den där stranden vid det turkosa vattnet…

Fästmön börjar jobba klockan 13 idag, så det blev en liten sovmorgon i morse. Vi satt uppe ganska sent och såg en inspelad… dokumentär, får man väl kalla det, om familjen Kennedy. Den gick i repris härom natten och då passade jag på att spela in den på DVD:n. Annars beklagar jag att jag har missat serien om familjen Kennedy, en serie som gick på samma kanal, SvT1, men som tyvärr krockade med nåt annat.


Jackie och Jack vid bröllopstårtan.

                                                                                                                                                            Jag vet inte varför, men jag har alltid varit fascinerad av den här familjen. Kanske är jag morbid, för jag tror att det handlar om alla mord plus kopplingen till Marilyn Monroe, en annan person jag är fascinerad av…


Kolla bara! Inte går det att INTE bli fascinerad av denna kvinna!

                                                                                                                                                            Kanske har fascinationen att göra med att det inte bara handlar om mord och död utan också om ganska många frågetecken till dödsfallen.

I eftermiddag ska jag lugna ner mig med min sedvanliga jakt* samt att läsa en mycket annorlunda och intressant bok om Böckernas Bok.

I kväll ska jag Ut på Uppdrag. Det ger mig ett värde och det är jag tacksam för.

Ett annat uppdrag jag utförde igår var ett skrivuppdrag här på bloggen. Det var intressant att se hur många kommentarer det blev på inlägget! För även om människor säger sig vara ointresserade är vissa frågor tydligen ändå… engagerande!

                                                                                                                                                      *sedvanlig jakt = jobbsökeri

Read Full Post »