Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘bröllop’

Ett inlägg i vilket Tofflan presenterar veckans nya fråga.


Ingen har väl missat att familjen Bernadotte
har hållit bröllop? I lördags gifte sig prinsessan Madeleine med sin Chris O’Neill. Den här veckan undrar Tofflan därför rätt och slätt om du såg prinsessbröllopet.

Frågan hittar du som vanligt här intill i högerspalten, under rubriken Tofflan undrar. Den här gången kan du bara välja ett svarsalternativ. Vill du kommentera ditt svar kan du göra det öppet genom att klicka på Comments inne i omröstningen. Vill du lämna ett helt eget svar, som då blir anonymt, väljer du Others. Det här inlägget kan du som vanligt inte kommentera.

Stort TACK på förhand för att du klickar!


Livet är kort. Ibland säger det bara… klick!

Read Full Post »

Ett inlägg om vår lördagskväll.


Det är så fantastiskt tyst här idag.
Kvällen har varit lugn, bara sonen Deskmedul var ute med sina barn och lirade basket i en evighet amen. Att de orkade i värmen! För även om det kom lite regn hjälpte det föga. Det är fortfarande varmt.

Elias har suttit alldeles för mycket vid datorn i kväll. Dessutom hostar han – i alla fall när han sitter vid datorn. Kanske luften blir för torr? Nån gammal TV-serie från stenåldern på DVD såg vi inte, men det är ju en dag i morgon också. Jag glodde en stund på slutet av prinsessan Madeleines bröllop. Tyvärr missade jag den mest sevärda – lilla Estelle. Men jag såg en fin bildserie på henne från kyrkan, serverad av Svenska Dagbladet. Skrattade gott, ungen är ju fantastiskt söt och charmig!

Bok o TV
Jag försökte göra två saker samtidigt – läsa och glo på TV.


I kväll åt vi grillad kyckling
med baguette till middag. Ja jag vet, jag är ingen vidare kock! Men Elias är snäll och klagar inte. Dessutom åt han duktigt med tomater, vilket är bra, förstås.

Klockan 20 bänkade vi oss framför TV:n båda två för att se Americas Funniest Homevideos. Jag skrattade högt och ljudligt, Elias tappade helt intresset efter en halvtimme. Kanske berodde det på att lördagsgodiset då hade tagit slut..?

Godisråttan Elias
Godisråttan. 


Elias är en riktig godisråtta,
men det är även jag. Så jag fick också lite godis i kväll.

Öl ostbågar o bok
Tofflans lördagsgodis.


Vid 22-tiden ringde min mamma
och var ledsen, så jag fick prata med henne ganska länge. Det var visst väldigt många av mina nära och kära som blev ledsna och besvikna i kväll av olika skäl. Det gör ont i mitt hjärta och mitt humör dalade förstås rejält efter telefonsamtalet. Vilken tur att den lugna och klarsynta Hortellskan kom med kloka ord via chatten på Wordfeud! Jag har haft flera matcher igång idag – och jag åker visst på däng mot alla mina tre motståndare…

Lillknasen har nu somnat och ligger och snusar i sovrummet. Han var så trött att han inte orkade läsa en stund först utan ville att jag skulle släcka med en gång. Jag tror att min mamma skulle behöva ha en Elias hos sig ett tag för att tänka på nåt och nån annan och få lite sällskap. Jag kan ju inte trolla och jag kan inte vara på två ställen samtidigt. Mamma blir ledsen när människor runt omkring henne tycker att jag ska resa dit stup i kvarten. De vet ingenting om min situation. För om de gjorde det skulle de inte tycka så jävla mycket. Jag har varken råd eller ork, än mindre tid med det. Förhoppningsvis kan jag göra nån sorts sommarplan efter nästa vecka eftersom jag väntar på ett besked och dessutom ska bli telefonintervjuad på torsdag. Men hoppets tråd är så skör, så skör just nu.

Vad händer i morgon då? Både Elias och jag måste duscha och tvätta håret, helst innan nån eventuell utflykt. Och vart kosan i såna fall styrs avgörs av vädret. Det verkar inte helt lovande, tyvärr. Sen äter vi ihop på kvällen innan jag skjutsar ut Elias till sin pappa. Mamma/Fästmön kommer nämligen hem först sent på måndag kväll, så Elias får sova två nätter hos pappa trots att det är mamma-vecka. Lite hattigt tycker han allt att det är, så därför har jag prioriterat att ta det lugnt och göra lugna saker i helgen. Inte flaxa omkring alltför mycket. Både pojken och jag behöver lugn och ro och tid att slappa.

Artikeln jag skrev igår kväll kanske, kanske publiceras redan i morgon kväll. Om inte, blir det på tisdag. Naturligtvis kommer det en puff på en blogg nära dig! I kväll kom jag på ytterligare två spännande personer som jag skulle vilja intervjua. Vi får se hur det blir med det, om de kan tänka sig att ställa upp. Det är två personer i min bekantskapskrets, men jag kan inte påstå att jag känner dem så väl. Praktiskt då att intervjua dem och skriva om dem, eller hur?! Det är inte bara praktiskt, det är ett privilegium också att få lära känna människor. Som jag har skrivit här tidigare har alla en historia att berätta. Om du känner att du vill berätta din för mig, hör av dig!

Nu ska jag göra pinan kort med en av mina kombattanter i Wordfeud innan jag borstar min tand och hoppar i säng. Ha en go natt och söndag!


Livet är kort.

Read Full Post »

Fredagsmorgon i november. Jag fick sovmorgon ända till klockan 7.11 då konserten i lägenheten under drog igång. Och sen följde det ena på det andra. Det verkar som om vår trappuppgång är full av TJOCKISAR eftersom alla bara MÅSTE gå och slå emot trappräcket så att det låter som The Bells of S:t Mary… Ja jag vet, det är ingen idé att försöka vidtala berörda, de är liksom inte pratbara. Om man inte ens kan hälsa räknar jag inte med att man kan kommunicera. OCH ALLA TALAR SVENSKA! Vill bara ha det till protokollet. Så här hemma går allting i samma gamla spår.

Samma gamla spår här hemma…


Det slog mig emellertid
– och det var en konstig känsla! – när jag läste lokalblaskan att där tycks poppa upp en massa nya affärer och krogar i stan som jag inte känner till. Jag är liksom aldrig i stan längre. Och det är ganska skönt… Framför allt gör jag inte av med några pengar – varken på svindyra och ovärda luncher eller på shopping. Jag har alltid pengar kvar dagarna före lön och jag har till och med kunnat stoppa undan en sparad slant till sämre tider!

Nej, jag åker inte in till stan och köper en vinterjacka för flera tusen spänn när den jag köpte förra året fortfarande håller. Skulle det vara så att jag behöver en dunjacka kan jag alltid traska över rondellen till den nya outleten som finns bredvid Tokerian. (Outleten har ingen hemsida, men finns på Fejan och dit tänker jag inte länka.)

Eller förresten. Jag skulle gå till Stadium och ta med mig nån gammal jacka jag har. Där kan man nämligen byta in sin gamla jacka och få 200 kronor i rabatt om man handlar en ny för 499. Genom ett samarbete med Human Bridge delas de gamla jackorna ut i december till behövande i Östeuropa. Ett fint koncept! Fast förra året var det 300 kronor, vill jag minnas. Lite snålt i år, med andra ord. Men ändå. Ett bra sätt att återanvända.

En annan sak som slog mig när jag läste lokalblaskan till morgonkaffet var det faktum att det numera är fler begravningar än bröllop på ett år för min del. Dop och konfirmation har jag inte varit på sen way back when. Bröllop är ungefär tio år sen. Jag ser alltid till att jag har en uppsättning diskreta, mörka kläder i min garderob. Nej, det är inget roligt faktum alls och i eftermiddag är det dags igen. För lite mer än ett år sen tog jag farväl till en före detta kollega och extra-mamma, nu följer jag en vän, blott tre år äldre än jag, till den sista vilan. Det är så hemskt och ofattbart att jag inte kan förstå, ta in, acceptera detta trots att det nu har gått ganska lång tid.

Jag har i alla fall sällskap i eftermiddag och det är gott att känna att vi kan luta oss mot varandra. Alla gamla stridsyxor borde grävas ner när nånting sånt här sker. Vi borde inse att gemenskap och frid är bättre än utanförskap och stridigheter. Jag är inte utan skuld själv, verkligen inte. Men it takes two to tango… Det är såna här strider i Den lilla världen som gör att jag inte är förvånad över hur det är ute i Den stora världen. Inte ett dugg förvånad…

Farväl…


Livet är kort.

Read Full Post »

Igår var det säsongsstart på SvT 1 för den brittiska serien Downton Abbey, ett typiskt brittiskt kostymdrama som utspelar sig i början av 1900-talet. Detta är den tredje säsongen av serien och antalet avsnitt denna gång är åtta. Fästmön och jag avnjöt starten tillsammans i Himlen.

Äldsta dottern Mary ska stå brud i säsongens första avsnitt. (Bilden är lånad från SvT:s hemsida.)


När serien startade
handlade första avsnittet om Titanics undergång. Nu har första världskriget passerat i serien och äntligen har Matt och Mary fått varandra. Säsongsstartens avsnitt handlar om deras bröllop. Om det nu blir av…

Jag tycker att det här är en helt underbar serie! Den skildrar såväl tiden som det brittiska klassamhället, där såväl fattiga som rika visste sina platser – även om några gör… avsteg från sin klass. Serien har allt – ett visst mått av spänning och drama, kärlek, humor (gamla Aristokrat-Farmor (spelad av Dame Maggie Smith– vilket underbart namn på en dam som är adlig i verkligheten också!–  är min favorit), historia, samhällskunskap. Äntligen är det nåt att se på under lördagskvällar på TV igen! Högsta Toffel-betyg, förstås!


Livet är kort.

Read Full Post »

Dags att ta en liten runda i media och kolla vad som är på tapeten. Häng med!

Read Full Post »

I sommar stundar det första (?) gaybröllopet  bland tecknade seriehjältar. Detta sker i X-Men där den flygande kanadensaren Northstar nu har friat till sin pojkvän Kyle Jinadu. Om frieriet kunde man läsa i X-Men nummer 50, som släpptes i USA förra veckan.

Inga X-män här utan snart gifta X-Men! (Bilden är lånad från DN:s hemsida och den kommer från AP/Marvel Comics.)


X-Mens chefredaktör säger bland annat i ett pressmeddelande:

[…] Marvels universum har alltid speglat världen utanför, så vi strävar mot att att våra karaktärer, relationer och berättelser ska bygga på den verkligheten. […]

Nästa nummer av tidskriften kommer ut i juni och då blir det bröllop!

Read Full Post »

En tripp in till stan. Med buss. Vånda! Men det gick bra, jag överlevde den här gången, precis som sist (när det nu var).

Mål ett för min del var att hämta Pridebiljetterna på Musikens Hus.

Två Pridebiljetter till mig och Fästmön! 😛


FEM väntade tålmodigt
medan jag hämtade biljetter och dokumenterade detta. Ja, jag hade ju förvarnat att jag är jobbig med min kamera.

FEM väntar.


Nån tur upp i huset
för att kika på utsikten blev det inte. I stället styrde vi stegen mot Vaksala torg där det var lördagsloppis. Och träff för gamla bilentusiaster.

FEM styrde stegen mot loppisen.


Det var sjukt mycket att titta på
och massor av folk, så vi gick bara en liten runda. FEM hade visst annat för sig också.

FEM passade visst på att befria några flygare också.


FEMs primära mål
var att besöka Lush som ligger i S:t Per gallerian. Där luktade det mycket. Men gott.

Det luktade både mycket och gott på Lush.


Mitt andra mål
var att inhandla en present till Mor. För den som inte vet varför kommer här en påminnelse.

Nästa söndag är det Mors Dag. Men jag köpte naturligtvis inte detta örngott med en fruktans värd sär skrivning!  😡


Så blev det dags för lite intag
av nåt ät- och drickbart. Självklart tog jag FEM till min vän Greken och hans Kafferummet Storken, bästa stället i stan för kaffe och godsaker.

En härlig lunchfika på Storkens terrass.


Nu blev solen riktigt varm
och min jacka åkte av. Jag kikade uppåt takåsarna. Filosoferade för mig själv att jag är alltför sällan i stan…

Uppåt takåsarna.


Det fanns massor
med lustifika exemplar som kunde ha

recenserats 

på en blogg nära dig, men jag har varit så elak, så elak på sista tiden att jag måste försöka mesa till mig nu. Jag sippade lite snällt på en underbar cappuccino i stället. TACK mamma, för fikapengen! Den räckte nästan.

En underbar cappuccino fick mig att hålla käften och inte kommentera lustifika exemplar.


Bokantikvariat blev nästa mål,
även om vi tog en tur in på Åhléns först för strumpinköp. Jag tog med FEM till mitt favoritbokantikvariat i Uppsala, Röda Rummet.

FEM vid Röda Rummet.


Där gjordes en del fynd.
FEM hittade nåt åt sig, jag hittade nåt åt Anna. Dock inte denna bok, den fick bo kvar på Röda Rummet:

Den fick bo kvar på Röda Rummet. 


Dags att bli lite kulturella!
Vi hasade genom centrum upp mot Dômen. Medan vi gick där och pratade, rundade vi ett hörn och –  HEPP! – så stod hon där, så magnifik mot den blåa majhimlen! Och – HEPP! – så träffade vi på före detta fakultetskollegan, trevlige J med fru K som bonus.

Magnifik, eller hur?! (Frågan är retorisk och tarvar inget svar, tack.)


Det hade just ringt ut för ett bröllop,
så vi hade tur. Inne i Dômen var det häftigt som alltid. Jag gillar till exempel ljusträden.

Ett av Domkyrkans ljusträd.


Sist jag var i Domkyrkan
var på en begravning. Den där tillställningen när jag ignorerades av ett antal före detta kollegor och satt mitt emot Annas styvmoster Elsie Johansson.

En annan favoritplats i Domkyrkan är Gustav Vasas gravkor. Där ligger han med två av sina fruar (Visst hade han väl tre? Ja det hade han.)

Taket i Gustav Vasas gravkor är så otroligt vackert – blått med gyllene stjärnor.


FEM hade nu börjat bli trött i fötterna
 (själv är jag ju mycket yngre än hon – cirka fyra månader – och pigg och rask… NOT!) och blivit sugen på glass, men se jag styrde om lite där och vi tog oss ner till Åkanten. Det fläktade härligt från Floden. Vi sjönk ner i alltför mjuka soffor och sippade på kalla drycker – för FEMs del en läskeblask, för min del en stor stark.

FEM kollar sina inköp. Snacka om att människan fick påssjuka!..


På väg till bussen
hem stannade vi på ICA S:t Per och kompletteringshandlade till kvällens middag.

Hemma igen fick FEM publicera sitt andra gästbloggsinlägg medan jag grejade med mina inköp:

Mina inköp: en bok till Anna och ett paket till Mor.


Om jag köpte nåt till mig själv?
Självklart gjorde jag det:

Livets nödvändigheter just nu, i kombination.

Read Full Post »

Det var inte länge sen jag omvärldsspanade, men det var ett tag sen jag refererade om mina spaningar och fynd här på bloggen. Bara det är ett skäl nog så gott!

  • Japanerna blir allt äldre, men håller på att dö ut. Dagens första icke-nyhet är signerad TT och den hittade jag i Dagens Nyheter. Nyheten går ut på att forskare har kommit fram till att det inte finns några japaner om tusen år. I samma artikel uppges att försäljningen av blöjor för vuxna ökar i Japan så pass mycket att det säljs fler vuxenblöjor än bebisblöjor. Alltså… om tusen år… Vilket folkslag finns då, liksom???
  • Domarskandal: liga stjäl matcher per sms. En domarskandal har uppdagats i fotbollen för unga mellan tio och tolv år i Stockholm. Fotbollsdomare får sms om att matcher är inställda och falska domare dyker upp och snor åt sig arvodet på hela 150 kronor plus resetillägg. Tja, inte nog med att man kan skada sig i idrott, nu hyser idrotten också kriminella element. Nej, det där med sport är överskattat och får nog verkligen vara för min del.
  • Nio av tio kan inte borsta tänderna. Den senaste modellen att borsta efter är 2-2-2, enligt Pia Gabre, forskare vid Sahlgrenska akademin, tidigare även anställd inom Folktandvården i vårt län. Vet du inte vad 2-2-2-modellen är? Läs artikeln och skäms om du snålar med tandkrämen! 😳
  • Rubriksättarna på lokalblaskan tar priset ibland! En del gånger är det lågvattenvarning, andra gånger är det… tja… Eller vad sägs om Fick näsan snedslagen, som det står på startsidan, en artikel som har den betydligt tristare rubriken 28-åring greps för misshandel när man klickar på länken? En annan underlig rubrik är Hoppade på bilar. Som läsare undrar man vad den sortens sexuella preferenser heter, alltså människa – bil? Det kan ju inte vara autoerotiker för då gillar man sig själv. Förslag, nån???
  • Prav.. Aftonbladet tar nog ändå priset i icke-nyheter. På hemsidan kan man läsa om hur ett visst TV-program ger en självbiografi ett lyckligt slut, att landsbygdsminister Eskil Erlandsson grät på sitt bröllop och Morotskändisarna. Jisses, säger jag bara…
  • Räddningstjänsten i Metropolen Byhålan larmades till olycka i Norge. Eh..? Jaa, jag kan säga att jag inte är mycket klokare efter att ha läst artikeln… Vad menas egentligen och var ligger Norge???

Read Full Post »

I kväll visade SvT1 sista delen av dokumentärserien Så levde de lyckliga. En serie som jag tyckte började bra – tills de sista avsnitten blev ganska likformiga.

Tittit och Rolf träffades två gånger.


De tre paren gifte sig 2003.
Men Tittit och Rolf hade träffats många år tidigare, på ett bröllop. Fast då var de gifta på var sitt håll. Tio år senare träffades de igen och då var de singlar.

Andrea och Mikael bodde långt från varandra, han i södra Sverige, hon i Stockholm. Men de blev ett par och med Andrea fick Mikael en hel familj. Efter ett år blev han den som fick ta största ansvaret för barnen eftersom Andrea blev utbränd.

Anna-Karin och Anders hade varit singlar båda två ganska länge. Men så möttes de och gifte sig. Självklart ville de ha barn. Problemet var bara att det inte blev nåt barn – varken den naturliga vägen eller med hjälp.

Som vanligt i de senaste avsnitten handlar mycket om barn. Det känns verkligen som om den här dokumentärserien klänger sig fast vid den gamla föreställningen att enda skälet till äktenskap är barnalstring. Det finns nåt som heter kärlek också…

Det blir medelbetyg ändå, för jag tycker att paren som deltog i kväll är uppriktiga och bjuder på sig själva och privata delar av sina liv.

Read Full Post »

I kväll gick näst sista delen av SvT:s dokumentärserie om livet efter bröllopet, Så levde de lyckliga. Jag tycker att det har varit en bra serie, även om vissa avsnitt har varit bättre än andra.

Barn igen, dårå…


Som vanligt
handlade det om barn. Och kriser. Johanna och Peter var med i en bröllopstidning. Hon designade smycket hon bar under vigseln. Han friade med en handduk under knäet eftersom han inte ville smutsa ner sina vita byxor. Men när de fick barn föddes den lilla flickan alldeles för tidigt…

Annika och Johan var paret som inte alls var ett par först. När de träffades var Johan nyseparerad, men Annika blev kär direkt i honom. Efter ett tag flyttade de ihop – fast de var inte ihop. Så träffade Johan en tjej. Och sen…

Lotta och Per träffades via nätet. Pers frieri var mycket genomtänkt och romantiskt. Men ett halvår efter vigseln kom krisen – tillsammans med arbetslösheten.

Det är fortfarande en bra serie, detta, men jag känner att varje avsnitt är lite likadant. Ett par träffas, de gifter sig, nån sorts kris uppstår och före eller efter den får de barn. Allas historier verkar sluta lyckligt och jag undrar om det är så i verkligheten. Samtidigt vore det kanske svårt att få par som det inte har gått så bra för att ställa upp i en TV-dokumentär.

Lite grann tycker jag att serien befäster gamla föreställningar om äktenskapet som grund och förutsättning för familj. Dessutom är det inte alla par som väljer att skaffa barn och det är lite tråkigt att inte fler såna par syns i serien.

Men jag gillar den här serien just därför att den visar upp ganska vanliga människor och att kriser kan drabba vem som helst, även vanliga dödliga.

Kvällens program får högt betyg, men inte högsta.

Read Full Post »

« Newer Posts - Older Posts »