Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘brobygge’

Idag är det resdag igen. Den fjärde långresan väntar, den tillbaka hem. Jag har vaknat i min bädd på golvet i ett rum som är underbart svalt, snudd på kallt. Övriga lägenheten är uppvärmd och instängd. Samtidigt som jag längtar hem till mitt önskar jag att jag kunde stanna här. Här där livet går på som vanligt och inget vet nånting om mig.

Vackert som ett vykort är det här! Den här bilden tog jag för två år sen, men just den här platsen ser likadan ut idag.


Idag har jag ont lite här och var,
men jag vaknade i alla fall och det är jag glad och tacksam för. Det är väldigt tyst här, så jag undrade om jag hade kommit till himlen. Fast det gör ju inte elaka tanter som jag. Det enda som hörs en bit bort är nån som dammsuger. Måsarna hade fest vid 5-tiden i morse, men nu håller de sig lugna. Brobygget tycks ske i det tysta, jag vet inte om de har semester, brobyggarna, nu när det är så nära slutet.

Det blåser en svag vind utanför och det är inte riktigt klar himmel. Det blir bra väder att köra i. Jag försöker komma iväg mitt på dan, senast. Mamma var trött igår efter körningen och jag tror att hon är nöjd med sin semester. Nu vill hon vara ensam, precis som jag.

Livet är kort.

Read Full Post »

Neråt landet blev vädret sämre och sämre. Faktum är att det kom regnstänk på framrutan mot slutet av vår resa. Vi kom inte iväg särskilt tidigt, klockan hade passerat 13.30 och med nödvändig paus var vi inte framme i Metropolen Byhålan förrän fyra timmar senare.

Vi stannade på sedvanligt ställe och intog, förutom toa, även var sin äcklig macka, kaffe och vatten. Inget var gott, inte ens vattnet, tyckte mamma och grimaserade för att det var beskt. Men en sån här bakelse – som vi DELADE på – slank ner fint:

Bilbakelse till de två bilburna.


På vägkrogen förfasade jag mig invärtes
över en stackars pojke som var klädd i turkos från topp till tå. En annan pojke klädd i randigt hade uppenbarligen fått dålig uppfostran för han rapade ljudligt när han passerade mig. Eller också kvävde han en kräkreflex, jag är ju så ful och äcklig.

Har du varit i Brattebrobacke* nån gång? Det har jag. Fem gånger hittills i år och i morgon väntar en sjätte. Det är ett väldigt vackert namn, tycker jag, på en fasligt lång uppförsbacke. Vägen ner till Metropolen är annars ganska trist, förutom de sista sex, sju milen när man har svängt in på riksväg 50. Där finns det i alla fall lite fin natur att se på.

Vi landade som sagt vid 17.30-tiden. Mamma packade upp i en och en halv timma, medan jag pysslade med hennes blommor, läste och beundrade ett gäng elefanter i hyllan.

Ett gäng elefanter.


I hyllan hittade jag också en spännande bok
som jag har tänkt låna och läsa hur länge som helst. Det är Zarah Leanders memoarer, signerade av divan själv och skänkt till mina farföräldrar 1973, samma år farfar dog. Jag tror att Zarah och farfar låg på sjukhus i Norrköping samtidigt.

Zarah Leanders memoarer, signerade av divan själv på försättsbladet.


Efter ett tag började det knorra i magen
och till sist fick jag äntligen åka iväg till mitt favoritställe och hämta mat, Nattkröken. Här får man alltid rikliga portioner gammal hederlig korvkioskmat, till suveränt lågt pris. Rekommenderas varmt för den som passerar eller stannar i stan ett tag!!!

Mor åt grillad krov med mos och tuggad hackad gurka, jag spätta med pommes och räksallad. Som avrundning tog jag en tur med soporna samt längs med sjön. Jag ville se hur det går med brobygget och det går framåt, minsann!

Bron Skepparpinan ska leda trafiken söderut utanför stan.


Det blåste bara en svag vind
och vattnet var alldeles klart. Tänk om jag hade kunnat ta ett kvällsbad!

Klart, klart Vättervatten.


Och medan jag promenerade 12 kilometer,
passade jag på att ringa Fästmön, som jag saknar och längtar efter massa, massa!

Närå, jag gick inga tolv kilometer, men jag undrar vad det är tolv kilometer till…


I m0rgon ska jag försöka komma iväg
lite tidigare än halv två uppåt landet, för jag vill gärna hinna och orka köpa en ryggsäck på Stormarknaden. Och i morgon går jag in i min tredje semestervecka…


Livet är kort.


*Uff! När jag googlar på Brattebrobacke läser jag bara om en massa fruktansvärda olyckor som har skett där, så jag lägger inte in nån länk…

Read Full Post »

Perfekt resväder idag och alldeles lagom med trafik på vägarna. Jag körde Uppsala – Metropolen Byhålan på under tre timmar – och då höll jag hastighetsbegränsningarna nästan hela tiden. Ehum… utom en gång på motorvägen när det var 110 och jag låg en bit över. Fast efter en blick i backspegeln upptäckte jag farbror Blå i en bil strax bakom… Jag saktade ned och höll mig sen i skinnet resten av vägen. Blev lite svettig och tänkte att jag nog skulle bli stoppad, men icke. Tack!


Jag är här nu, i Solfjäderstaden!

                                                                                                                                                        Anlände till Metropolen aka Solfjäderstaden vid 15-tiden. Mamma hade laddat med räkmackor, kaffe och namnsdagspresent. Gott!

Så blev det en tur upp till kyrkogården. Mamma satt kvar i bilen medan jag kollade planteringarna på graven. Och det var INTE roligt! Några klenare tagetes hade jag aldrig sett! Det blev direktfärd till blomsterhandeln för inköp av nya plantor samt en bukett rosor. Innan vi åkte upp till graven igen tog vi några varv inne på ICA Maxi, precis som jag förutspått. Idag hittade vi nästan allt vi skulle ha utom sandaler till mamma och en lock till en vindunk till mig. Uppe på kyrkogården nöjde jag mig med att sätta rosorna i en vas. Tänkte plantera i morgon, för dels började det regna och dels hade jag ingen planteringsspade med mig.

Vi åkte hem och satt ner med var sin mugg java innan jag åkte till Nattkröken efter lite näring. Gott, men flott, kan man säga… Efter denna stabbiga måltid behövde vi röra lite på oss. Det givna promenadstråket blev då Vätterpromenaden.


Det hade blivit lummigt och grönt sen sista jag var här, i påskas.

                                                                                                                                                             Där hade hänt en del sen jag var här i påskas. Träden var lummiga och gräset grönt. Ljuset för fotografering var emellertid inte det bästa.


Inte bästa ljus för foto i kväll…

                                                                                                                                                                Mamma trodde inte att hon skulle orka gå så långt, men tack vare att det finns bänkar längs med hela promenadvägen kan man alltid sätta sig och vila en stund. Jag tyckte att hon pinnade på bra!


Mamma pinnade på bra, trots att hon trodde att hon inte skulle orka.

                                                                                                                                                                     Det var ovanligt lugnt nere vid vattnet. Där brukar annars vara fullt av skränande fiskmåsar. Nu simmade där några ändor änder och en mindre fågel med ungar som var svart på kroppen med färgglatt huvud. Nån som vet arten???

Måsar är inte så populära här. Och jag fattar varför: de låter illa och de skiter illa, gärna på bilar, folk och annat. Kanske de flytt Vättern på grund av de får så dåligt med mat???


Svälter måsarna i Metropolen Byhålan???

                                                                                                                                                                När vi satt på en bänk kom en bekanting till mamma och stannade och pratade en stund. Den duktiga människan hade gjort en ”viktoperation” och minskat 68 kilo i vikt.

Inte dåligt pinkat…

tänkte Tofflan och klappade sig generat på den TRINDA maggen. 😳

Vi blickade ut över vattnet och brobygget som påbörjades förra sommaren. En bro över vattnet, en ny genomfart, efter att detta har diskuterats ungefär lika länge som Bärbyleden i Uppsala…


Det byggs en bro…

                                                                                                                                                                 Så gick vi hemåt, tog lite mer kaffe innan jag slängde på datorn. Inget besked av nåt slag, ännu. Besked som kan innebära förändringar i höst för min del.

Däremot fick jag just sms från Fästmön. Hon och Frida har anlänt till ett regnigt Berlin och ska nu leta föda. Skönt att veta att deras resa är avklarad och att de har nått sitt mål.

Slutligen, TACK SNÄLLA ALLA som har grattat mig på namnsdagen, här på bloggen och per sms! Gullpluttar där! 😛


Växtkraft vid kajkanten.

Read Full Post »