Black work

Ett inlägg om en TV-serie.

---

 

Vera bort, men inkommer Jo i Black work på fredagskvällarna. Jaa, mycket brittiskt är det nu, många serier att kolla på. Just fredagskvällar gillar jag att se deckare. Black work inte är en deckare, precis, utan en polisserie i tre delar. I afton visade SvT1 den första delen.

Jo, spelad av Sheridan Smith, är inte bara polis, hon är även gift med polisen som mördas. (Bilden är lånad från SvT:s webbplats. Foto: Stuart Wood, Des Willie/ITV) 

Black work inleds med några icke helt lyckliga glimtar från ett polisäktenskap. Jo träffar en annan polis vid sidan av. De sitter i bilen och pratar, inget har direkt hänt även om det finns nåt emellan dem. Jo bestämmer sig till sist för att försöka ta tag i sitt äktenskap – fast då är det försent: hennes man hittas mördad. Det visar sig att maken har jobbat undercover med ett fall under ganska lång tid. Jo bestämmer sig för att hitta mördaren.

Det är aningen för mycket skuld- och relationsdrama för att jag ska tycka att det blir riktigt spännande. Därmed inte sagt att den här serien inte känns realistisk. För det gör den! Och jisses vilken mardröm att en dag upptäcka att en inte vet vem ens partner är eller vad h*n har jobbat med egentligen. Den dagen när man inser detta är dessutom den dan partnern mördas…

Toffelomdömet efter första avsnittet blir aningen över medel.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

The Driver

Ett inlägg om en TV-serie.

---

 

Brittiskt gillar vi, gärna serier, men också gärna kortare. I kväll visade SvT! 1 den första delen av tre av The Driver. Det var kvällens enda sevärda program, så vi sjönk djupt ner i soffa respektive bästefåtölj, Fästmön och jag.

Vince är chauffören i The Driver. (Vince spelas av David Morrissey. Bilden är lånad från SvT:s webb.)

Vince jobbar som taxichaffis. Det är inget höjdarjobb. Ofta råkar han ut för kunder som klagar, spyr eller lurar honom. Relationerna i familjen knakar sen sonen lämnat hemmet. En dag dyker Vinces gamle kompis Col upp. Han har just avtjänat ett fängelsestraff. Via Col kommer Vince i kontakt med The Horse. Han blir chaufför till denne. Först tycker han att det är spännande. Pengarna är lätta att tjäna. Men mot slutet av första avsnittet hettar det till och jag tror bestämt att Vince undrar vad han har gett sig in på…

Lite halvsegt tyckte jag nog att detta var. Karaktärerna känns inte helt trovärdiga heller, av nån anledning. Vissa av dem är nästan parodiska. Men självklart vill jag se hur det går och lär titta på de två kommande avsnitten.

Toffelomdömet efter första avsnittet når bara upp till medel.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Blechley circle

Himla irriterande när man TROR att man spelar in ett TV-program på DVD-spelaren – och så gör man det. Fast från en annan kanal än den man har tänkt. Då är det väldigt bra med SvT Play. Jag kollade framför datorn på första delen av tre av Blechley Circle, Fästmön vid iPhonen.

Fyra smarta kvinnor. (Bilden är lånad från SvT:s hemsida.)

Susan och tre andra kvinnor jobbade under andra världskriget med att knäcka hemliga koder och förutse tyska krigsplaner. Nu är det nio år senare. Kvartetten har skilts åt. Susan är gift tvåbarnsmor, Millie och Jean är arbetande kvinnor, och Lucy är gift med en rätt odräglig typ. En seriemördare härjar i London och Susan intresserar sig för fallet. Hon får maken att gå med på att ta henne till polisen där hon berättar om sina teorier. Tyvärr stämmer teorierna inte. Susan kontaktar då sina före detta kollegor. De träffas, men intresset är ganska ljummet. Till dess ytterligare en kvinna försvinner…

Det här är brittiskt så det förslår! Och jag gillar det! Det är spännande och otäckt och jag kan bara gissa att kvinnorna sätter sina egna liv på spel i jakten på seriemördaren. Redan i morgon går andra avsnittet och det tänker jag INTE missa!

Högt betyg!

Livet är kort.

Read Full Post »

Att bli lite arg, fundera över varför och… få sig att skratta lite

Nej jag har hittills aldrig blivit arg där jag jobbar idag. Och det är väl tur för alla inblandade. Men tro inte att jag för den skull blivit nån sorts moder Teresa. Närå, privat kan jag tända till fortfarande. Vi var på ICA Heidan och handlade när vi hade slutat jobba. Det enda som stör oss där brukar vara människor som luktar illa (typ rök) eller som skriker åt sina barn eller så. Det brukar med andra ord vara trevliga stunder. Ofta skrattar vi åt sånt vi hittar i fyndlådan – WT-varning!  Idag såg jag ingen fyndlåda, men Fästmön hittade denna mobilväska och undrade vem vill ha, liksom? Gå omkring med en tamponglogga…

Sniggt med en mobilväska med en tampong-logga på? Not! Men notera att faktiskt står ”Detta är ingen leksak. Ej lämplig för barn under tre år.”

I kassan fick jag inte köpa bara TV-tidningen utan var tvungen att köpa den kvällsblaska som ger ut den också. Jädra nitisk kassörska! Jag minns inte sist jag blev tvingad att köpa blaskan till. Så då blev jag arg. Jag blev så arg att jag väste nåt i stil med

Jaha, då går vi aldrig mer hit och handlar den TV-tidningen!

Som om tjejen i kassan skulle bry sig om det! Anna skämdes. Det var nästan så att jag tog blaskan mellan tummen och pekfingret efter att jag hade betalat den och slängde den i en papperskorg intill kassan. Men så kom jag på det där om att jag behöver träna på att behärska mig så att h*n med kalla fiskögonen rent av skulle kunna vara stolt över mig. Bara muttrade lite allmänt surt.

På apoteket hämtade jag ut medicin (nej, inget lugnande eller psykofarmaka, jag äter corpofarmaka, eller vad det heter när det är för kroppsliga åkommor). Tidigare idag blev jag tipsad av en kär vän om att jag verkligen INTE borde strunta i min onda fot, så jag shoppade loss och inhandlade även hälinlägg för en dyr penning. Får se om det funkar. Värt att testa är det i alla fall. Eftersom jag fick lön idag känner jag mig ju som miljonär, så pengar är inget problem. Inte idag…

För onda hälar. 

Hemma i New Village möttes vi av ett ihållande borrljud och nu blev till och med den tämligen timida Anna lite arg. Man undrar, som sagt, om somliga bygger ett hus i sin lägenhet med tanke på att de har renoverat den sen i november förra året eller nåt.

Vi gnagde på varsin kycklinghalva. Annas var utrustad med ett funktionshinder – ingen vinge. Min halva var normal. Tvättmaskinen har tvättat tjockis-svart och vi har druckit kaffe, till det åt jag två (2) chokladbitar (så att jag ska bli ÄNNU tyngre, så att jag får ÄNNU mer ont i fötterna). Men inte heller det fick mig att skratta.

I kväll är det första delen av sommarens hela två (2) avsnitt av Morden i Midsomer. Jag tycker att det är jättetrist med enbart två avsnitt – Morden i Midsomer ÄR så mycket sommar för mig, även om klassen på serien har sjunkit en hel del genom åren. En sorts program som däremot ökar är alla jävla allsångsprogram. VA?! Kan inte folk sjunga för sig själva, hemma i duschen eller nåt? Måste skiten visas på TV?! Det är Måns på Skansen fast på SvT (kolla vilka kritvita tänder han har i sidhuvudet jämfört med bilden längre ner på hemsidan…) och Lotta på Liseberg på TV4. Och sen såg jag nåt norskt allsångsprogram som börjar på torsdag i TV7. Maj gadd!..

Men sen fick jag skratta lite, för i kväll, efter Morden i Midsomer, kommer ett program som skulle kunna vara signerat Yours truly. Det är ett brittiskt program som heter Extra gnälligt. I fyra halvtimmeslånga delar gnäller ett gäng medelålders kvinnor om olika saker. I kväll är det om datorer. Om det hade handlat om tvånget att köpa kvällstidningar för att få den eftertraktade TV-bilagan hade jag kunnat vara med. Gratis. Och så skrattade jag lite åt programmet, mig själv och mina roliga strumpor med hundar på.

Roliga strumpor.

Read Full Post »

De sista Morden i Midsomer

I kväll var det säsongsstart på SvT1 för de allra sista Morden i Midsomer – med sir John Nettles som kommissarie Barnaby, alltså. Frågan är vad som händer när Barnabys kusin John tar över. Kvällens avsnitt var emellertid precis som vanligt. Eller bättre, faktiskt. Mamma, Fästmön och jag bänkade oss framför TV:n klockan 21.

I kväll var det Jones och Barnaby som vanligt!

                                                                                                                                                      Kvällens avsnitt var förlagt till en pianosommarskola för unga talanger. Intriger och avundsjuka spirar mellan eleverna – och en del föräldrar gör allt för att ätteläggen ska lyckas. Till och med begår mord? Det är frågan, det.

Jag tyckte att detta inledande avsnitt var livfullt, trivsamt och bara lite spännande. Tämligen brittiskt också, vilket jag naturligtvis gillar – annars skulle jag ju inte glo. Fru Joyces roll var något nedtonad. Hon brukar annars vara ganska vimsig och pladdrig. Den här gången var hon lågmäld och vänlig och inte alls särskilt förvirrad.

Totalt har det begåtts 214 mord i Midsomer (till och med säsong 13) under 200 avsnitt. Farligaste platsen i Midsomer har varit Badger’s Drift där de flesta dödsoffren har hittats. Men nu är går det mot slutet. SvT visar fyra avsnitt totalt och sen är det sorti för sir John Nettles. (Skådespelaren John Nettles adlades den 9 november förra året.)

De tre resterande avsnitten handlar om boxning, markexploatering och Tom Barnabys födelsedag.

Jag älskar Morden i Midsomer, så oavsett kvalitet får det högsta betyg! (Kunde ju ha varit liiite mer spännande i kväll, men…)

Read Full Post »

Kommissarie Lewis – återkomsten 2010

Ikväll blev det ett kärt återseende när Kanal 5 drog igång en nyinspelad serie om Kommissarie Lewis. Du vet han som kanske inte är den skarpaste kniven i lådan men som är en envis och snäll polis som blivit upplärd av den numera avlidne kommissarie Morse.

Inte den skarpaste kniven i lådan, men en envis och snäll polis.

                                                                                                                                                    Kvällens avsnitt utspelade sig i Oxford och det var rektorn själv som blev första mordoffret. Full av intriger, hemliga förhållanden och pengatörst var premiären, men ändå är ju Lewis en sån snälling i polisgenren. Jag följde och följer faktiskt fortfarande ibland kommissarie Morse i gamla repriser, på nån kanal. Och även om dessa gamla avsnitt har minst 15 år på nacken är det en njutning att titta. De är så fantastiskt brittiska och har en ömsint och varm underton – trots att Morse stundom kunde vara ganska besk mot Lewis.

Inte högsta betyg, men ett högt betyg. Det här är brittiskt och det är charmigt och lite, lite spännande också!

Read Full Post »