Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Brit Stakston’

Ett trolleri trollera-inlägg.


 

Troll

Typiskt troll.

I torsdags läste jag en intressant artikel i Metro på nätet. Artikeln handlar om internettroll och det är sociala medier-experterna Brit Stakston och Fredrik Wass som Metro har pratat med. Att Brit Stakston är expert på sociala medier vittnar bland annat det faktum om att hon så sent som för några dar sen blev prisad med 100 000 kronor för sin kunskap av Borås stad och Högskolan i Borås. Fredrik Wass är senior rådgivare vid Intellecta Corporate. Två synnerligen kunniga på området, alltså.

Jag läser och tar in och tänker efter… För kanske som de allra flesta tänker jag, när jag hör ordet

internettroll/nättroll

på folk som är extrema på ett eller annat sätt. Typ generella näthatare, rasister, sexister och såna. Men faktum är att Metroartikeln redan i början fastställer att internettroll kan vara

[…] en person som skriver på sociala medier bara för att vara jobbig, för att irritera folk […] Den gemensamma nämnaren är att de är otroligt jobbiga att ha att göra med. […]

Visst är det så! Men frågan är hur man drar sig ur en eventuell diskussion med troll. Brit Stakston och Fredrik Wass levererar nio tecken på ett typiskt internettroll, men inte så många råd hur man hanterar troll. Nåja, låt oss gå igenom punkterna:

  1. Troll

    Troll lite von oben.

    Trollet söker aldrig konsensus.
    Nej, inga relevanta motargument. Syftet är ju enbart att sabba diskussionen, göra den ointressant. Att plötsligt byta åsikt kan få vem som helst både konfunderad och frustrerad.

  2. Trollet kan byta åsikt ofta.
    Jajamens, sånt känner vi igen! Ett annat syfte med trollets intervention är ju att aktivt skapa konflikter. Ungefär som en tonåring som försöker spela ut föräldrarna mot varandra för att få sin vilja igenom…
  3. Trollet är ofta anonymt – men behöver inte vara det.
    Jag känner till både ett och två trollnamn, fast jag känner ingen av dem, har inte träffat dem i verkliga livet. Enligt Fredrik Wass hänger detta ihop med att vara ett troll mer handlar om beteende, ett sätt att vara, oavsett om man använder sitt eget namn eller är anonym.
  4. Lyckotroll

    Internettroll låtsas ofta vara flera olika personer.

    Trollet framställer sig ofta som att hen är flera personer.
    Känns igen! Jag har fått de mest fantasifulla namn som besökare. Syftet med detta är förstås att få det att se ut som om trollets åsikt är vanlig – alltså att flera/många tycker likadant fast det bara är en enda person.

  5. Du kan inte ”vinna” en diskussion mot ett troll.
    Nej, det är sant. Syftet från trollets sida är ju att skapa en frustration, inte att diskutera. Mitt sätt att hantera det är tystnad.
  6. Att ”mata” trollet hjälper inte.
    Nej för 17! Jag håller med Fredrik Wall när han säger att trollen ska tigas ihjäl. Brit Stakston föreslår att man kan göra en mer övergripande kommentar. Men trollen är tidstjuvar och de skrämmer och vill tysta – gärna med hänvisning till yttrandefriheten, lägger jag till.
  7. Stentroll

    Internettrollen försöker få ner dig på sin nivå.

    Trollen försöker få ner dig på sin nivå.
    Ja – och jag erkänner att de troll jag har råkat ut för lyckades med det en gång i tiden – för så där en fem år sen. Så länge har nämligen jag haft sällskap med ett internettroll, en person jag aldrig har träffat men som har lagt mig till sin dagliga agenda. Snacka om fixering… Brit Stakston säger att trollen vill dra ner mig i gyttjan och dunka mig i huvudet för att jag tänker fel. Precis så är det!

  8. Trollen har ofta nystartade konton.
    Så kan det naturligtvis vara. Men som bloggare har jag råkat ut för åsiktsmaskiner som inte själva har bloggar där det finns all plats i världen att lufta sina egna åsikter. Fast det är ju inte det trollen vill, de vill ju, som sagt, bara frustrera och irritera. Däremot är det vanligt att de ser ut som ägg i profilbilden på Twitter.
  9. webbtroll

    Internettrollen för en kamp mot etablerade medier.

    De för ofta en kamp mot etablerade medier.
    OK, allt som står i tidningen är inte sant. Men… att traditionella medier inte är att lita på tycker internettrollen, inte jag. Alla texter är skrivna av människor och hur noga en journalist är med att verifiera sanningshalten i saker och ting, kolla källor etc varierar. I det stora hela måste vi nog ändå lita på att de allra flesta inte fabulerar.

Tyvärr är det nog så att internettroll alltid lär finnas. Inte blir de snällare heller. De är bara otroligt jobbiga. Men man kan vägra ge dem utrymme. Det är mitt enda råd!

 

PS Även Jerry har läst artikeln och bloggat om den!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett mätande inlägg.


 

TwitterbarometernDet spelar egentligen ingen större roll, men lite roligt är det allt att kolla hur man syns sociala medier. Ja det är ju ingen risk att jag hamnade på nån twittertopp, för enligt den senaste twitterbarometern finns där mest män. Och i klass med Lina Thomsgård (känner en släkting till henne, men det räknas inte), Brit Stakston (följer henne på Twitter, men på det kan jag inte åka snålskjuts) och Cissi Wallin på listan över PR och kommunikationsmänniskor är jag inte. Det är den listan som innehåller flest kvinnor, sex av de tio i topp är kvinnor. På övriga listor, vare sig det gäller artister, journalister eller politiker med flera, är det männen som dominerar.

 

Klout loggaDen gångna veckan fick jag i alla fall mejl om att mitt Kloutvärde har stigit. När jag gick med i december förra året låg jag på närmare 43 i Kloutvärde. Nu ligger jag på över 51. Vad Kloutvärde är? För den som inte är arbetssökande är det knappast intressant, men för den som letar jobb kan det vara det. Enkelt förklarat är Kloutvärde…

[…] ett nummer mellan 1 och 100 som representerar ditt inflytande. Ju mer inflytelserik du är, desto högre Kloutvärde har du. Inflytandet i det här fallet är förmåga att få till aktivitet. Alltså att du delar nånting i sociala medier eller i verkliga livet och du får respons från människor. DEN sortens inflytande. […]

Det Klout räknar samman är följare, delningar, omnämnanden, publicerade texter och bilder, kommentarer, gillamarkeringar, antal kontakter med mera. Ärligt talat är jag rätt nöjd med att ligga strax över 51 – jag kan ju inte samla ”poäng” via Fejan eftersom jag inte finns där, utan det är övriga ställen i sociala medier där jag finns som har genererat mitt värde. Utom min blogg, för den räknas inte in. Men med den senaste tidens hänvisningar från Fejan borde jag ha fått lite extra värde, tycker jag nog.

Det är absolut inget skryt. Om jag har över 51 har Barack Obama 99. Då förstår du min… position.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

I morse när jag satt och surfade runt i media vid frukostbordet studsade jag till vid en artikel hos Aftonbladet. En  47-årig man (ja, åldern på en man är tydligen viktig att ha med i en rubrik) hittade en död trebarnsfar i en vägkorsning. Enligt artikelns ingress var mannen död (bäst att nämnas igen, tyckte väl skribenten) och dessutom hade han trasiga kläder. I ingressen får också 47-årige taxichauffören som hittade liket uttala sig. Han säger:

Det är någon som kört på honom eller kastat ut honom […]

OK… En och annan undrar förstås om denne taxichaufför (47-åringen) inte bara är just taxichaufför utan också rättsmedicinskt bevandrad. Men det får vi som läsare förstås inte veta.

Nåväl, hur journalisten har formulerat sig kan man ha synpunkter på, men det gladde mig enormt att 47-åringen inte tvekat att ringa SOS Alarm och hoppa ur sin taxi för att se om han kunde hjälpa den skadade. Tyvärr var mannen redan avliden.

Mannen är nu identifierad och ska undersökas av riktiga rättsmedicinska experter för att fastställa dödsorsaken. Enligt polisen rör det sig emellertid troligen om en smitningsolycka.

Jag tycker att taxichauffören ska ha en eloge för att han ville och försökte hjälpa samt påkallade professionell hjälp. MEN… jag går i taket när jag ser den läsarbild som Malin Persson har skickat in till Aftonbladet. Fick du bra betalt för bilden, Malin Persson? Fy 17 så osmakligt!!!

Vill du läsa nånting riktigt intressant, tänkvärt och välformulerat råder jag i stället att läsa Brit Stakstons inlägg med rubriken Tommy, twitter och tintingate. Glöm inte bort att ifrågasätta det du läser ibland, typ…


Livet är kort.

Read Full Post »

Småföretagen finns inte på Fejan, Twitter eller bloggar. Det är bara 18,6 procent av dem som använder Fejan i affärssyfte och 0.5 procent som twittrar. Och 81 procent använder inte sociala medier alls. Siffrorna kommer från en undersökning som Visma Spcs har genomfört.

Men hur kan det här komma sig? Sociala medier är ju för det mesta gratis. Vismas vd Rolf Dahlberg tror i Svenska Dagbladet att det handlar om tid. Som småföretagare har man fullt upp med att få företaget att gå runt och man anser sig inte ha tid att hänga på Facebook, twittra eller blogga. Ett annat skäl kan vara att man är rädd för ryktesspridning.

Brit Stakston, expert på sociala medier på pr-byrån JMW, menar att småföretagarna har fastnat i gamla sätt att marknadsföra sig. Man inser inte att affärer och sociala medier faktiskt hör ihop. Det är där man har sina kontakter och mycket av marknadsföringen kan göras helt gratis. Affärsrelationer kan stärkas. Ja, fördelarna är många. Att småföretagen ändå inte använder sociala medier tror hon beror på kunskapsbrist delvis. Man inser inte sociala mediers värde.  Tidsbrist är mera nåt man skyller på .


Tidsbrist är nåt småföretagarna skyller på. Det handlar kanske mer om kunskapsbrist om sociala mediers värde.

                                                                                                                                                                 Men genom att vara aktiv inom sociala medier har småföretagarna ganska god möjlighet att konkurrera med de större företagen. Att vara aktiv ger ”fotavtryck” och många ”fotavtryck” gör att man syns i träfflistan när nån Googlar, till exempel.

Brit Stakston vill ge råd till småföretagarna. Hon säger:

[…] De måste komma bort från sina fördomar och prova. En blogg kan vara en strategisk publiceringsplattform, det är den bästa hemsida de kan ha. Marknadsföring är dyrt, de måste förstå att deras nätverkande kan förlängas och förstärkas genom att de är aktiva på nätet […]

Och faktum är att mer än var tredje svensk använder sociala medier varje dag. Så många som 35 procent av svenskarna i åldrarna 9-79 år använder sociala medier under en genomsnittlig dag. Jämför det med de 28 procent av befolkningen i samma åldrar som besöker mer traditionella medier på nätet, alltså tidningar, tidskrifter, radio och tv. Nog finns det möjligheter, alltid.

Jag skulle vilja säga att sociala medier borde vara en självklarhet för företag, stora som små. Man syns, man knyter kontakter, man odlar kontakter och man får ganska mycket marknadsföring så gott som gratis… Inte illa…

Men finns det något negativt? Tja, ska det bli nåt resultat måste man vara aktiv. Det räcker inte med att till exempel starta en blogg, man måste skriva också. Och så måste man förstås tänka på vad man skriver och hur – man vill ju inte uppnå motsatt effekt…

Read Full Post »

Tobias Brandel skriver om nätskepticism i en intressant krönika hos Svenska Dagbladet. Han lyfter fram det pysande missnöjet och skepticismen mot internet och nätkulturen och undrar om det har blivit mode att vara skeptisk mot internet.

Under året har det förekommit flera debatter kring internet. Vi har till exempel Apples förbud mot nakenhet, sex, religionskritik och skarp satir i appar till Ipad och Iphone. Wikileaks har blivit allt mer ifrågasatt – organisationen har fått stark kritik för sitt dåliga skydd av käll0r.

I vissa länder har sociala medier använts när folket har kämpat mot diktaturer. Men sen visade sig ju den försvunna bloggaren A gay girl in Damascus vara en 40-årig heterosexuell man i Skottland… Vidare har Google anklagats för att filtrera nätet så att vi som användare bara ser det Google tror att vi vill se. Och sommarens terrorattacker i Norge har startat en debatt om internet och övervakning och anonymitet – nåt som upploppen i London har spätt på så att man nu diskuterar att förbjuda människor att twittra eller fejsbooka om man misstänker att de håller på med nåt olagligt. Vi har också en pågående debatt om brottslighet på internet och polisens små befogenheter att övervaka nätet.


Webbtroll ägnar sig snart åt brottslighet på internet, i alla fall enligt svensk lag från den 1 oktober.

                                                                                                                                                                  Men vad handlar det om? Är det inne att vara skeptisk mot internet? Är det ett bakslag för internet eller handlar det faktiskt om besinning? Den amerikanska författaren och journalisten Susan Maushart menar att det handlar om det senare. Det var för övrigt hon och hennes familj som under ett år levde helt offline.

Bäst sammanfattning tycker nog ändå såväl Tobias Brandel som jag att Brit Stakston gör:

Nätet är en del av vår verklighet och kan användas lika mycket till goda saker som till onda… Det är ju inte antingen eller. Det är inte internet som är problemet. Det är vi människor som är det.

Vad ville jag nu säga med det här inlägget då??? Jo, att det ju inte är internet i sig som är farligt utan vi människor och hur vi använder nätet, våra syften ibland. Personligen använder jag bland annat min blogg för att skriva mig ur en kris, men också för att upprätthålla en hyfsad nivå och träna mitt skrivande genom att skriva om sånt som intresserar och engagerar mig. När det gäller internet generellt ser jag det som en oändlig källa till kunskap och nyheter. Men jag har också lärt mig att bli mer och mer skeptisk och kritisk till det som skrivs och att bli mer och mer observant på vad jag själv skriver, hur jag uttrycker mig med mera.

Hur använder du internet? Tycker du att nätet är farligt?

Read Full Post »