Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘brist på personal’

Ett skakigt inlägg, kort och gott.


 

Sökta jobbhögen den 16 september 2014

Sökta jobb-högen den 16 september 2014.

Det känns skakigt i tillvaron lite här och var, tycker jag. Idag har jag, precis som vanligt, inlett min dag med att leta lediga tjänster som är lämpliga att söka samt sökt ett par. Generellt kan sägas att antalet börjar mattas av, men det har jag ju skrivit om tidigare. Det gör ju inte mitt liv mindre skakigt…

Nu har jag varit arbetssökande i över två och en halv månad. Jag har sökt cirka 150 jobb (troligen fler). Visst har jag fått en del nej, men de har faktiskt inte varit så många. Frågan är om jag ska se det som nåt positivt – eller bara som att rekryterarna har många ansökningar att gå igenom… Intervjun i somras, den som blev inställd typ tre gånger, har jag inte fått nåt nytt datum för. Jag har kontaktat bemanningsföretaget, men de har ingen ytterligare information. Jag tror att det bara är att lägga den tjänsten på hyllan, för min del. Dessutom var det ju bara ett uppdrag om cirka fyra månader – och dessa månader har ju börjat ticka på.

När jag ändå är inne på den egna personen kan jag också meddela att jag sen ett tag kör en liten egen bantningsmetod. Jag kallar den 4:3 och den fungerar inte. Den innebär att jag under veckorna (måndag – torsdag) inte äter godis, kakor, snacks och sånt och bara frukost och middag. Under helgen (fredag – söndag) är det fri ätning av sötsaker och snask. Ja, du fattar kanske att jag är helt utsvulten på godsaker när fredagen kommer! Jag äter och äter och äter – in i det sista på söndagen. I söndags kväll, till exempel, satte jag till och med fram en skål chips. Och jag är inte överdrivet förtjust i chips… Nej, 4:3 är ingen fungerande metod. Jag måste ta till nåt annat som skakar loss några kilon.

Egentligen handlar det om betydligt mer än

några kilon

dessutom. Det är väl där skon klämmer om hälsporren: jag behöver äta bättre, mindre och så behöver jag röra på mig. Promenader älskar jag, men inte mina hälsporrar. Nåt simkort har det inte blivit än – den här månaden fick jag lägga pengarna på tandläkaren. Men nästa kanske?

Men det är inte bara min tillvaro som är skakig och min kropp som behöver skakas om. På riksnivå har sosse-Stefan sagt nej till samarbete med vänstern. Hur tänker han då? Samarbete över blockgränserna har ju en tendens att skaka sönder blocken. Det är risk att vi får en väldigt svag regering, som jag ser det. Nog om politik nu!

Inte långt härifrån var det ett jordskalv igår eftermiddag. Skalvet uppmättes till hela 4,1 p Richeterskalan, vilket är kraftigt här i Sverige. Det var norra Dalarna, ungefär, som drabbades, cirka fyra mil söder om Sveg och sju mil norr om Mora. Förhoppningsvis blev det inga större skador på varken hus eller människor – jag har i alla fall inte läst om nåt sånt.

Ett liv för lite

Denna ska recenseras.

Idag skakar jag vidare i min tillvaro, men gör en paus i bokskriveriet. Jag har fått en nyutkommen bok att recensera, så den ska jag fokusera på. Och så är Fästmön ledig idag. Hon skulle ha varit ledig i morgon också, men har anmält sig för extrapass. Det är skakigt på hennes jobb just nu med brist på personal och då måste de som redan arbetar arbeta mer, även på sina lediga dagar. Lite orättvist när det finns såna som jag som inte har nåt jobb och som inget hellre vill än att arbeta… Dessvärre har jag ingen utbildning inom Annas gebit. Vi kanske skakar ut på nån utflykt under dan. Himlen är alldeles blå, men björken utanför mitt arbets-rumsfönster har börjat gulna.

Nån som definitivt kommer att skaka vidare i tillvaron är lokalblaskans chefredaktör och vd Hanna Stjärne. Efter bara tre år här går hon vidare till SvT där hon blir vd. Grattis till nya toppjobbet, Hanna!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en av änglarna som jobbar med våra äldre.


För ett tag sen hittade jag en ängel på nätet.
En ärkeängel, till och med. Gabriel. Fast Gabriel är ju förstås inte ängelns riktiga namn. Det hade inte varit möjligt att skriva under ett riktigt namn. Gabriel bloggar nämligen om hur jävligt det är i äldrevården. För Gabriel är inte bara en ängel bland äldre, Gabriel är människa av kött och blod också. En männsika som jobbar med äldre.

ängel
Gabriel, en ängel bland äldre.


Gabriel började skriva om missförhållanden i äldrevården
så sent som i maj i år. Det första inlägget handlade om skillnaden mellan offentliga huvudmän och privata. Gabriel konstaterar torrt att det inte är nån större skillnad. Det finns dåliga boenden av båda sorter, boenden där man bara vill tjäna pengar eller boenden där man vill göra ett bra jobb – trots sparbeting.

De kommande inläggen handlar om små och stora missförhållanden – vanvård eller bara slarv, ofta orsakat att stress och brist på personal. Det kan vara bortglömda kissflaskor som sprider dålig lukt, smutskläder och rena kläder i en enda röra. Ett inlägg som berör mig särskilt är det om Hilma, som egentligen heter nånting annat. Hon som är kristallklar i knoppen, men vars kropp inte lyder. Och för det fick hon inte nåt kaffe den dagen – en i personalen vägrade att köra ut hennes rullstol till matsalen. Som svar på Gabriels fråga om skälet till denna vägran fick Gabriel höra att Hilma bara utnyttjar personalen. En svag, 94-årig, rullstolsburen tant utnyttjar personalen… Det köper jag inte!

Detta ständiga upphandlande av vem som ska driva verksamheter och boenden för äldre är ett kapitel i sig. Visst är det bra att allt inte löper på i gamla spår år ut och år in. Men att göra upphandlingar med korta intervaller och enbart i syfte att spara på pengar på våra äldre kan aldrig vara bra. Gabriel berättar om vaktmästartjänster som försvann, liksom aktiviteter för de boende. Bemanningen minskar, medan sjukfrånvaron bland personalen ökar.

I de senare inläggen läser jag om sparkrav på toalettpapper, skitiga tandproteser, sammanbrott, värdegrunder som inte efterlevs, obytta blöjor, felvända blöjor…

Det går inte att låta bli att bli berörd. Detta handlar om våra äldre. Skulle vi ta hand om våra barn på det här sättet? Nej. Jag blir förbannad! Och tycker att Gabriel är modig och gör rätt. För vi kan inte hålla tyst längre bara för att cheferna struntar i personalens avvikelserapporter!


Här kan du läsa Gabriels blogg!


Livet är kort.

Read Full Post »

Ja, jag tycker att torsdagar är en alldeles utmärkt dag att städa på! Men det klart att det var ju roligare att städa förut när jag inte jobbade, för då slapp jag ju städa torsdag kväll. Nu har jag semester och då är torsdag min städdag igen. Suveränt – det blir rent och fint till helgen och man kan ägna sig åt annat då.

Mamma svingade vippan som ett trollspö. Eller… nåja…

 

Jag hade hjälp från mamma som erbjöd sig att damma. Själv skurade jag badrummet och duschrummet med toan. Sen hjälpte jag mamma lite, för vi har lite olika syn på det där med dammning. Hon satt mest och dammade bland sina pillerburkar och då kommer man ju inte så långt när det handlar om fyra rum… Men mamma svingade vippan som ett trollspö – och jag dammade lite diskret efteråt där hon hade missat innan jag dammsög.

Golvtorkningen sparar jag till i kväll, för jag ska ställa mig och krydda och steka mat och då kan det vara klokt att vänta. Och sen doftar det ju blommor i stället för härsket smör och curry när jag har torkat köksgolvet! Golvmedlet Fête des fleurs betyder ju blomsterfest på franska, så det kan vi ju ha sen.

Mamma och ja g skulle strutta över till Tokerian för att inhandla lite prylar, men jag fick mamma att stanna hemma i ovädret. Det vräker ner regn och blåser så till och med fettot Tofflan fick slagsida. Jag mötte för övrigt en människa som jag tyckte blivit extremt ful.

Det blir man när man är elak!

tänkte jag och hånlog mot min spegelbild.

På Tokerian rådde det brist på personal eller så var personalen inte riktigt färdig med julledigheten i sina kroppar, så att säga. Det blev lååång kö till scannerkassan och den stackars tjejen i kiosken anropade hjälp flera gånger. Människan före mig fick dessutom avstämning. Jääättekuuul. Alla i kön blängde surt, men det är ju sånt som händer, bara, och inget nån kan rå för. Jag fick betala mina varor hos en trevlig kille som lurade mig att det fanns blompåsar utanför. När jag påtalade detta senare var han gullig nog att skänka mig en papperspåse. Bra kundvård! Tokerian blir bättre och bättre, måste jag säga, trots att ryktet säger att små barn blir rånade på sina pantburkar där. (Tror jag inte ett smack på! De otroooligt smarta barnen – absolut mensa-material – vädjade nog till personalen, som tänkte att ”ja, det är ju snart jul…”)

Idag avslutas mitt husdjursväkteri – om nu familjen i fråga kommer hem från sin resa till varmare breddgrader i detta oväder. Själv ska jag åka och hämta Fästmön från jobbet och skjutsa hem henne samt passera en livsmedelsaffär på vägen. Det är, som sagt, ett riktigt skitväder som jag vill bespara henne från. Dessutom är jag självisk och vill ha en puss eller två, kanske tre.

Dagens middag blir tunna kycklingskivor. Till det potatisklyftor med sour cream & onion-smak och het béa-sås. Det snor jag ihop till kvällen när jag har återvänt från Himlen.

Medan jag väntar på att det ska bli dags att fara till Äldreboendet häcklar jag en av barnens kusiner på Twitter. Den syskontrion fick nämligen teletubbiesdräkter One-piece-overaller i julklapp och vad jag förstår utövar föräldrarna nån sorts utpressning mot barnen, typ

One-piece på eller bli utan stavar till skidorna i fjällen!!!

Den stackars tösen beskriver sig och syskonen som en gris, ett bacon och en svart en. Jag uppmanade henne just att se upp för vargen, han brukar ju gilla små grisar.

Ja, som du märker har jag svårt att vara snäll, så det är ju inte så konstigt att jag är ful, dårå. Men va f*n, det är nästan ett år tills Tomten kommer igen, inte behöver jag bli mesig riktigt än, heller?!

Teletubby eller bara en liten gris? Nää, one piece är inte snyggt på nån, tycker jag.

 

Och nej. Varken Tokerian eller Ajax har betalat för att jag ska skriva snällt om dem i det här inlägget!

Read Full Post »