Ett annorlunda inlägg.
Ett kuvert från Opal förlag kom i postboxen idag.
Det har varit en annorlunda dag idag. Jag har tränat inför den kommande tystnaden. Det gör redan ont och jag är rädd för den, tystnaden. Rädd att orden ska ta slut igen som de höll på att göra 2009. Ja, jag är rädd för en massa saker, helt enkelt. Det är inte slut än, men snart. Trafiken från sagoväsen och oknytt är fortsatt tät trots att jag skriver väldigt lite, så miljonen besökare blir det snart. Jag bävar för ridån. Tystnad är OK – när den är självvald. Och innan bloggen tystnar har jag ett par åtaganden som jag ska försöka fixa. Idag kom ett av dem – som ett brev på posten.
Men jag har sociala kontakter i verkliga livet också. Idag på förmiddagen hade jag ett långt och djupt samtal med en god och klok vän. Vi talade om många saker, bland annat om människor som säger sig avsky mobbning och som sen ägnar sig åt det själva. Fast de vågar ju inte stå för det, utan döljer sig bakom falska och lånade identiteter. Nu är de emellertid inringade.
Fästmön är min klippa just nu. Jag är så glad att hon följer med på min lilla resa i morgon! Och mamma har ringt och för en gångs skull lyssnade hon i alla fall till 50 procent på mig. Det är inte alla som har en familj och goda vänner. Jag är lyckligt lottad i det fallet!
Det har varit en annorlunda dag – och ändå inte. Jag har läst ut en bok, jag har dammsugit, vi har ätit och snart ska jag fika med Anna. Jag försöker lära mig att bloggen snart är död. En bit i taget, så att tillvaron inte rämnar (ja, så mycket har den betytt). Men nu ska jag leva en stund innan jag dör.
Nu tar orden slut för idag. Jag ville bara tacka för ALLA som bryr sig och alla som lämnar så fina kommentarer att jag satt alldeles överrörd i bilen och grät. Tack!
I morgon är jag inte här.
Livet är kort.
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - en tragisk komedi 