Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘bränna’

Vi tog en liten tur in till stan, Fästmön och jag. Det var så skönt att slippa höra samla jävla dansbandsskiva en hel dag och ungar som är dumma mot varandra. Jaa, det är inte bara mina omkringboende som kan obete sig.

Hemma hos mig hämtade vi dagens lokalblaska, ett halsband och två öl. Vi skrattade lite tyst när vi hörde nån i trappuppgången prata om bajs, för sånt tycker i alla fall jag är roligt. Lite senare såg vi en sur rumpa vickandes en bit bort. Maj gadd, vad somliga är TRÅÅÅKIGA!!!

Det blev en tur in på ICA Solen också innan vi återvände till Himlen. Jag satt och läste på ballen* mest hela eftermiddagen. Min häl värkte idag och smärtan gör mig trött.

”Som ett vårdtecken…”


Anna utfordrade sina utsvultna
med KÖTT, själva åt vi korv och mos. Det var mitt förslag. Vi båda gillar potatismos, men ingen annan i familjen är överförtjust. Jag käkade kalkonbrännare som verkligen brände ända ner i magen. Och nu, kan jag meddela, bränner jag av saker från ett annat håll**…

Mina korvar var som vanligt groteskt stora.


Jag fick gudomlig vård
av Anna i form av försiktig fotmassage och därpå följande insmörjning med antiinflammatorisk gel. Nu är det dags för skräckfilm och snacks. Så jag inte biter ner mina naglar av rädsla, alltså…


*ballen = balkongen

** bränna av saker från ett annat håll = flatulens


Livet är kort.

Read Full Post »

Idag var det så dags för mamma att få hjälp med håret. Jag skulle ju kunna tvätta det åt henne, men se lägga hår är inte min gebit. Därför hade jag bokat tid  åt henne hos min frissa. Och idag höll vi oss på östra delarna av stan hela eftermiddagen.

Vi höll oss i närheten av Musikens hus. Eller Uppsala Konsert och Kongress, som väl är dess riktiga, tråkiga namn. 


Men innan vi rollade in på salongen
 efter bussturen in till stan ville mamma titta på skor. Och ett par röda sommarskor följde med oss ut från Norrmans skor, som hade stor rea.

Jag eskorterade mamma till salongen och gick sen till Katalin, du vet, stället som

är en restaurang och inte ett kontor

men där var det till min häpnad stängt. Klockan 15 en solig julidag… Konstigt… Tur att Broströms kafé ligger alldeles bredvid, för det var där jag fick slå ner min röv rumpa. Tryckte mig intill husväggen för att få skugga, men jag tror bestämt att julisolen brände mig på vänsterarmen! Det fläktade lite och jag njöt av cheesecake och cappuccino samt min bok på gång. Andras nakna fötter, däremot, var ett mindre trivsamt inslag i environgerna…

Gott i solen, fast en kall öl hade varit mer läskande…


När jag fick nog av solen
gick jag in och kikade lite på vad affärerna i Godsmagasinet hade att bjuda på. Där fanns en del fina saker, många regnbågsprylar, ett och annat skitroligt spel och alldeles för många Marimekkogrejor (= uff!) Men… jag träffade på en gammal bekantskap från ett annat yrkesliv, way back when… Jag träffade T, som mejlade mig så sent som till födelsedagen. Vi hade inte setts sen 1980nånting… Ett synnerligen kärt återseende – och jag hoppas att det blir ett nytt tillfälle snart, med gott om tid för umgänge och mer prat!

När det blev dags att hämta mamma traskade jag iväg och gjorde det. Hotade samtidigt min frissa med att ta med henne ut och dricka öl nån gång, det tror jag hon behöver. Hon jobbar alldeles för mycket!

Mamma rollade och jag gick över till Restaurang Lucullus där vi intog en lucullisk måltid, förstås! Mamma valde fläskfilé med pommes och béarnaisesås, medan jag valde fisk- och grönsaksspett med pommes från sommarmenyn. Förträffligt gott!

Mamma på ”Luckan”.


Till dessert tog mamma glass med chokladsås,
medan jag tog ytterligare en öl, men en liten. Å, jag var så varm och törstig!

Hemfärden gick med en trevlig chaufför från Uppsala Taxi, som vi viftade till oss utanför Musikens hus. Skönt att slippa trängas på en svettig Uppsalabuss.

Idag kom ett fint vykort från några som befinner sig i Göteborg, några som jag saknar alldeles förfärligt. Annars låg det bara reklam i postboxen.

Jag har mobiltelefonerat med en yngre person som det ska bli trevligt att få med sig i bilen till Thuns i morgon eftermiddag. Nu har vi ju fått lön, så varför sitta still med pengarna när man kan låta dem rulla??? (Skämt åsido, jag är ju ingen storshoppare, men vissa andra har ju såna talanger, så…) Vi ska plocka upp den yngre generationen i stan vid 13.15. Sen har vi på oss ända till klockan 20 att shoppa loss… Dagen avslutas som vanligt med middag på Olandsbaren.

Read Full Post »

Den som läser här på bloggen vet säkert vad jag menar med ballen, men för nytillkomna läsare gör jag ett förtydligande – kolla asterisken (*) i slutet av inlägget!

Det blev balkongväder till kvällen. Vi satt ute och åt rökt kalkon med mimosasallad, paprikor, oliver och vitlöksbröd. Fräscht och gott i värmen!

Underhållningen är gratis. För andra året i rad har en talgoxefamilj hyrt in sig bakom tegelstenarna i väggen. Helt fantastiskt att se hur mamman och pappan flyger in och ut till de skrikande ungarna (påminner om några, ingen nämnd, ingen utpekad!..)  med en massa äckligt i näbbarna. Men de är väldigt skygga, så nån bild har jag inte lyckats ta. Än. Fästmön och min närvaro där ute stör antagligen i rutinerna, för föräldrafåglarna kan cirkulera en bra stund innan de klämmer in sig till ungarna. Och det gör de gissningsvis när den stora, elaka Tofflan går in och skriver wicked things på sin blogg… But, let me remind you, birdbrains, I’m your landlady!!! 👿

Vad hände mer när jag var inne och skrev? Jo detta:

En trött Lill-Kicka somnade. Eller slumrade till lite, i alla fall.


Jag har suttit och läst en stund
och vi har ätit var sin glass. Jag gissar att ingen läsare har lyckats klura ut Päronsplittfrågan än! Ni suger verkligen! 😮  (Jag retas lite!) För övrigt har jag bränt mig på magen (!) så trots tjockis-svart linne är magen numera inte trind och vit utan trind och röd. Hoppas solen bränner ihjäl min alien också! 😈

I morgon väntar provtagning och läkarbesök. Jag är lite orolig, faktiskt, fast jag begriper inte varför. Vi ska alla dö, liksom…


*ballen = balkongen

Read Full Post »

Framåt kvällen dök killarna O upp. Elias, genomsvettig, fick äntligen visa hur duktig han har blivit på att cykla! Men hans föräldrar var inte riktigt coola med det utan tog en liten löprunda efter lintotten. Elias längst fram i vit t-shirt vid röd pil, pappa Jerry vid lila pil och mamma Anna vid orange pil.


Anna och Jerry jagar sin son.

                                                                                                                                                                Själv ägnade jag mig mest åt att försöka se cool ut 😎 i mina vita, håriga ben som bländade alla skogens invånare där de (benen, alltså) stack fram under shortsen. Och så plockade jag och Anna några såna här:


Vackra, vita klockor.

                                                                                                                                                                Vi var inte ensamma i skogen. Där var fullt av illasinnade flygfän som iiinade kring öronen och stack mig i skinnet för att komma åt mitt blod. Att fisa hjälpte då rakt inte.

Jag fotade några vackra blå blommor också. I verkligheten var de mer lila än blå, men färgen på bilden blev ganska läcker.


Vackra blå, fast lila…

                                                                                                                                                                  Det fanns andra, mindre vackra växter också. Såna som bränner och sticker och gör ont…


Tisslingar!!!

                                                                                                                                                                      Nu börjar solen sjunka och jag ska sätta på en panna java. Den Blivande Studentskan har anlänt och plötsligt är det… förväntan i luften, blandad med doften av liljekonvaljer.

Read Full Post »

Ju fler tittare, desto snabbare dör offret! Ja det var huvudbudskapet i den otäcka mördarens sajt. Vi fastnade framför filmen Utan spår (2008) på SvT1 igår kväll, Fästmön, Frida och jag.


Blodig och läskig historia!

                                                                                                                                                       Jennifer Marsch är internetspecialist inom FBI. Hon får i uppdrag att hitta vem som har en sajt där obehagliga bilder av djur visas. Men hon får att göra med en mästare! Och när han slutar använda djur och i stället kidnappar människor och låter dem dö live blir det riktigt otäckt. Ju fler tittare på sajten, desto snabbare ”avlivar” webbmastern sina offer. Tittare finns det gott om, antalet ökar för varje offer. Samtidigt kommer seriemördaren allt närmare Jennifer själv…

Det här är en riktigt läskig historia och med tanke på alla människor med konstiga intressen skulle den mycket väl kunna vara sann. Morden är grymma och raffinerad – mördaren låter till exempel sina offer blöda till döds och brännas ihjäl genom att tillföra blodförtunnande medel och starka lampor…Vi får emellertid mot slutet en förklaring till morden som innebär att det inte egentligen är mord för skojs skull. Slutet blir lite rumphugget, men medelbetyg får filmen för sin spänning och för att de skildrar sånt som faktiskt kan hända på nätet och i verkliga livet idag…

Read Full Post »

« Newer Posts