Fredagsbajs

Ett allt annat än fredagsmysigt inlägg.

Min arbetsdag var en blandad kompott. Jag gjorde en del bra prylar idag, trots allt.

Visdomsord på kylen på jobbet.

Jag gjorde en ovanlig sak idag: Jag läste lokalblaskan till morgonfikat. Eftersom jag fick rusa iväg på ett jobb blev jag utan fredags-go-fikat. Min rast blev därför ensam med tidningen närmare klockan halv elva. Passade på att tjabba lite med nån liten tillförordnad chef på blaskan också via Twitter. Likt en politiker undvek chefen att svara på en fråga. Eller också begrep h*n inte. Det var en rätt otrevlig konversation. Jag är glad att jag inte längre betalar för att få läsa blaskan.

Ensam med lokalblaskan och en mugg kaffe.

Det näst bästa jag gjorde var att hjälpa en person att göra lite struktur i internettillvaron. Det allra bästa jag gjorde var att ringa ”Lisbeth”. Ja, du kanske minns ”tokan” på mitt förra jobb, hon som är både klok och rolig och som jag då och då citerade här. Jag ringde helt enkelt för att klaga min nöd och besvikelse över det där nejet som kom idag. Och för att höra om hon vill ses nån gång. Det vill hon, så det ska vi. Men det blir väl i mars, när jag har slutat vara borta från Uppsala tolv timmar om dygnet.

I morse hann jag byta plats på kontoret också innan jag stack iväg på brandkårsutryckning. Nu sitter jag med ansiktet ut mot korridoren, fast med en ”skrivbordsvägg” emellan. Förut satt jag på andra sidan, med ryggen ut mot korridoren. Eftersom gardinen i fönstret bakom inte får vara fördragen, vägrade jag att sitta kvar. Avskyr att ha folk bakom ryggen. Arbetsmiljön på mitt jobb är under all kritik. Alarmerande. Det här är en grej av flera som inte är bra.

Alarmerande arbetsmiljö.

Sista timmarna på jobbet satt vi tre som var på plats idag på det gemensamma kontoret mest och gäspade. Alla var jättetrötta. Vi gjorde allt för att hålla oss vakna. Jag lyckades till och med HTML:a lite.

Nä, inte kom det särskilt mycket snö här. Men kallare blev det och lite halt. Det gick i alla fall bra att köra hemåt. Jag hade ingen lust alls, utan fick tvinga mig själv att stanna till vid Tokerian för att införskaffa… mjölk, fil och vad det nu var. Handlingslappen låg förstås hemma. Medicin, hade jag till exempel behövt… Det blev i alla fall tillfälle att hälsa på en granne som inte hälsade tillbaka. Mest pinsamt för grannen, tyckte jag.

Lägenheten var kolsvart när jag kom hem. Ingen Fästmö. Nej, idag åkte hon hem till Himlen efter jobbet för att vara mamma på heltid i två veckor. Men jag åker förstås ut i morgon och stannar till söndag. Och faktum är att jag tror att hon kommer tillbaka hit nån gång. Hon har lämnat lite prylar efter sig på strategiska platser.

Annas brillor ligger framför fotot på farmor, pappa och farfar på halvabordet i hallen. Jag tror bilden är tagen när farmor och farfar har kommit till Sverige. De ser i alla fall väldigt glada ut, kanske för att de är återförenade efter kriget.

Jag har jobbat i slowmotion med att montera ner det sista av julen här hemma. Till och med julgardinen i vardagsrummet åkte ner och den svarta kom på plats. Men den behöver en Annas touch, så jag litar på att hon

rättar till

nästa gång hon kommer hit. Jag har klättrat på stolar och pallar, men jag har baske mig inte aparmar som räcker till att justera gardinkappan. Ibland behöver man vara två.

Nu sitter väl 

alla andra

och ägnar sig åt fredagsmys. Själv har jag vikt den här kvällen åt fredagsbajs. Här ska baske mig inte mysas. Men jag tänker sprätta en bira och kanske hälla upp en prästostbåge eller två i en skål. Och sen tänker jag läsa ut Fjärilseffekten.

Livet är kort.

Read Full Post »

Klappad, trött och lite spänning

Ett inlägg om oväntade klappar och lite annat.

Jag måtte ha varit snäll. Förvånar det dig? Det förvånar mig. Men idag fick jag två julklappar. Två julklappar på ett jobb där jag jobbar min fjärde vecka. Med posten kom ett paket med julhälsning och fin choklad. Först var jag lite rädd att det skulle innehålla en bomb eller så från nån av mina förföljare – man vet ju aldrig vad galningar kan ta sig för. Men avsändare var företaget som sköter den tekniska servicen av webbplatserna på mitt jobb. Jag vet inte om jag riktigt förtjänar denna, för merparten av asken borde gå till Per som jobbade lite längre än jag…

Julhälsning och fin choklad som jag borde dela med Per.

Arbetsdagen innebar några planerade möten och insatser, resten blev lite akutprylar. Det handlade om att lägga ut nyheter på externwebben och justera felaktigheter på densamma. Joråsaaatte, nog märks det att chefen är tillbaka… Jag fick bromsa honom lite, för jag tycker inte att vi ska kräkas ur oss nyheter i parti och minut på externwebben…

På eftermiddagen kom Tomtemor på besök. Det var gulliga P från facket som överräckte en julklapp! En julklapp från facket!!! Jag, som har varit medlem i 27 år, fick för första gången en julklapp från facket! Det var väldigt roligt och jag blev glad att jag var ihågkommen trots att jag är så ny. Men det är stor skillnad hur ombudet jobbar här och mot hur ombuden jobbade på min förrförra arbetsplats. (På min förra arbetsplats fanns inte ens mitt fack representerat.)

En biobiljett från mitt fack Vision.

Jag kan meddela att jag blev väldigt, väldigt rörd för biobiljetten från Vision. Det betyder mycket det här att få känna att man hör till gänget.

Och HEPP så vart det kväller och kolsvart. Jag såg sämre än nånsin när jag körde hem. Mina ögon är mycket trötta när arbetsdan är slut och jag har suttit och stirrat in i en datorskärm i princip hela tiden. I postboxen hittade jag ett nytt julkort, denna gång från Annas snälla mamma och hennes L. Jaa, jag skäms fortfarande, jag kunde ju ha skickat några julkort, i alla fall. 😳 Julkort till människor jag faktiskt bryr mig om och gillar – typ Annas snälla mamma och hennes L…

Julkort från Annas snälla mamma och hennes L.

I kväll regnar det. Jag håller på och städar lite. Har varit ute med sopor också och vattnat kruttorra krukväxter. Ska fortsätta städa på lördag förmiddag, för jag tror inte att mamma kommer förrän på eftermiddagen. gissningsvis ringer hon i kväll och berättar när hon blir upplockad. Det är så skönt att hon fick riksfärdtjänst och får åka taxi från dörr till dörr. Dessutom känns det bra att jag är ledig hela nästa vecka och även delar av nyårsveckan. Måndagen den 30 december ska jag jobba hemifrån och vara tillgänglig mellan klockan åtta och klockan 13. Jag hoppas verkligen inte att det blir nån brandkårsutryckning då…

Mina julklappsinköp är nog klara. Jag hade tänkt köpa nåt mer till mamma, men när jag räknade efter får hon tio paket från mig och det får räcka. I morgon efter jobbet ska jag därför bara handla mat, mest grönsaker och nåt fikabröd tills mamma kommer.

Jag är väldigt trött. Det har varit fyra hektiska veckor på mitt nya jobb. I morgon ska jag luncha med en kollega på kontoret, dock inte en av de närmaste. Det känns som om jag har fått bäst kontakt med andra personer i huset, många finländare, dessutom. Det får mig förstås att tänka på farmor… I morgon ska jag få höra slutet av en historia som inleddes med stulna nummerplåtar och slutade med ett rån. Visst har jag spännande nya kollegor?!

Livet är kort.

Read Full Post »

Mitt i veckan

Ett onsdagsinlägg mellan uppdragen.

Onsdag idag. Mitt i veckan. Jag har arbetat rätt hårt på förmiddagen med diverse texter till intranätet samt diverse brandkårsutryckningar. Växeln tycks ha upptäckt att jag svarar i min telefon nu. Det har kommit flera samtal från ”allmänheten” idag. Känns inte som om jag kan svara på nånting. Jag är lite frustrerad, milt sagt.

Det blev en smörgåslunch idag på mitt sedvanliga lunchställe i sällskap av min bok på gång. Jag vill gå ifrån arbetsplatsen en stund. Jag vill sitta för mig själv, stänga in mig i ljudet från mina egna andetag och inte ett sammelsurium av röster och ljud. Det är så tröttande. Tyvärr klarar jag inte av att jobba med musik i hörlurarna. Ibland stoppar jag i lurarna i öronen ändå och har tyst. Låtsas lyssna. Det stänger ute en del som jag inte orkar med. Fruktansvärt trött om kvällarna…

På Södergatans café & salladsbar äter jag lunch nästan varje dag. Billigt, bra och gott.

Nu sitter jag och väntar på underlag till en nyhet som uppenbarligen är JÄTTEVIKTIG och som ska ut pronto. Det värsta är att jag inte brukar få nåt vidare underlag. Idag på förmiddagen slängde nån åt mig en USB-sticka med bilder som skulle läggas in i en intern nyhet. Ingen aaaning om vilka personerna är på bilderna. Det blir inte alls bra. Frustration… Men nu är det nerförsbacke till helgen. Det är nånting jag inte trodde att jag skulle längta efter eller känna för ett par veckor sen. Men jag biter ihop – och än så länge håller bettskenan om natten.

Livet är kort.

Read Full Post »

Bekantskapande, dragning och sökning

Igår kväll hade jag inget inplanerat alls. Det var jätteskönt – och plötsligt fick jag massor gjort! Först hade jag tänkt ta en tur till Tokerian, men eftersom jag inte hade vunnit nån ny Trisslott ens på lotterna jag fick av mamma, struntade jag i det och var hemma i stället. Jag tog en lång dusch och tvättade håret, filade fötterna och svor över fotfilen, nummer två att gå sönder. (På den första gick skaftet av, på den andra lossade själva filbladet. Aldrig mer Scholls vita fotfilar för min del!) Inte blev jag mindre arg sen heller när en irriterande telefonförsäljare ringde ut mig ur duschen. Noterade för resten att KeyCode fortfarande inte har gett upp trots att de i ett mejl lovade att sluta ringa min gamla mobil. Hur står det till med internkommunikationen där???

Eftersom jag fick min egen pappersdeklarationsblankett med posten igår, slog jag en signal till mamma för att höra hur det har gått för henne med deklarationen. Hon var ju så orolig för den, men nu kunde jag lugnt och rätt pedagogiskt förklara hur hon skulle göra. Vi får båda två tillbaka på skatten och alla tusenlappar är välkomna med tanke på alltings sönderfall runt omkring mig…

Startade laptopen därpå och började bekanta mig lite med den. Gjorde mina egna inställningar, förde över lite filer, sparade bokmärken etc. Även om laptopen är gammal känns den bra att jobba med. Det enda jag är ovan med är skärmen, men jag fick ta högsta upplösningen så blev det bäst. Och så tyvärr har jag ju inte min Photoshop-skiva kvar och det är ett program jag verkligen kommer att sakna när stordatorn lämnar det jordiska… (Men än lever den!)

Tofflans blogg finns även på laptopen numera!

Jag var rejält trött igår kväll och kunde somna hyfsat tidigt. Nattsömnen blev ganska god – jag vaknade bara ett par gånger, inte varannan timme som jag brukar. I morse var jag väldigt glad att jag hade duschat igår kväll, för varmvattnet var allt annat än varmt. Hoppas det var nånting tillfälligt eller att nån felanmäler det – jag hade inte möjlighet att göra det. Idag får jag dessutom besök av ventilationsgubbar som ska justera nånting IGEN, jag vet inte för vilken gång i ordning. Jag tycker mest att de skitar ner på mina golv (de tar inte av sig skorna) och min spis och ventilationen för mest med sig oönskade lukter och matos från grannarna samt damm i mängder, särskilt i våtutrymmena.

Var sen till jobbet – hamnade mitt i en brandkårsutryckning – men kom i tid för min föredragning om Husbygget, det vill säga webbplatsen jag har byggt upp på både svenska och engelska. Min dragning var först på dagordningen, men det blev den inte. Det var trevligt att se flera vänliga ansikten, det vägde upp de mindre vänliga, så att säga. Jag tackar också för uppbackning av prefekt 1 och Lille M och A, jag kände stödet och uppskattningen för det jag har åstadkommit.

Efter mötet tog jag mig arbetstid till att skriva en jobbansökan till en institution där de söker en kommunikatör på heltid. Jag ringde rekryteringskonsulten institutionen samarbetar med för att höra mig för om det var nån idé att jag söker. Det fanns nämligen ett skall-krav på en naturvetenskaplig utbildningsbakgrund. Min utbildningsbakgrund är humanistisk, men jag har jobbat 25+ år inom naturvetenskapliga områden. Det vore konstigt om det inte är nånting värt. Men rekryteraren tyckte att jag skulle söka, sen får vi se om institutionen kan tänkas backa/tänka om.

Lunchen med ”Lisbeth” var en av dagens höjdpunkter, den andra blir besöket i Himlen i kväll där det finns ett födelsedagsbarn – min älskade Anna.

Livet är kort.

Read Full Post »