När vi är i Himlen är ofta allting så… mycket. Jag kommer från en liten familj bestående av tre personer. I Himlen kan vi vara sex personer. Jag gillar att vara många, men jag är ovan. Ovan vid alla ljud, vid alla röster.
Igår var det emellertid en märklig kväll. Först åt nästan alla, fem, middag. Jag tog mycket mat – som vanligt. Jag hade ju inte ätit mat sen jag hade haft en lunchdejt – i onsdags. (Ja, jag VET! Jag måste ändra mina kostvanor!)
Lördagsmiddag – en mycket fullastad tallrik…
Minstingen skulle på kalas och jag skjutsade dit. De två äldsta försvann ut. Kvar var vi och ett ”barn”.
Vi spelade mycket Wordfeud igår, Fästmön och jag. Och jag åkte på mycket däng, tre matcher på raken varav en riktig brakförlust. Nej, jag är verkligen inte duktig på det här spelet!
Anna gick genom skogen som var mycket mörk och hämtade hem minstingen. Sen dukade vi fram mycket mogna ostar, kex och rödvin. Vi bänkade oss framför Downton Abbey och Friday Night Dinner.
En objuden gäst…
Plötsligt var klockan mycket, typ halv två. Vi masade oss i säng, mycket trötta. Idag sov vi mycket länge. Klockan var över tio när vi slog upp våra bruna-gröna respektive blå.
Idag är det söndag. Vädret är grått och trist, minstingen ska på kalas igen. Mycket nu, kan man säga. Eftersom kalaset är i stan försöker Anna och jag roa oss med biltvätt och lite annat under tiden.
Söndagskvällen blir det telefonsamtal till mamma och Arne Dahl.
Alien-gänget höll sig mycket lugna igår, för att idag braka loss igen. Jag blir så trött, men jag har tryckt i mig leverpastej på frukostmackan eftersom jag höll på att tuppa av över bordet.
I morgon är det måndag och jag försöka vara mycket alert och gå och lyssna på en blivande licentiat på eftermiddagen. Min favoritdoktorand gör ett stopp på halva vägen och licar.
Har du nåt kul för dig idag eller i veckan som kommer???
Livet är kort.
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - en tragisk komedi 