Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘botanik’

Ett inlägg om en TV-film.


 

Greenshaw's FollyVem vill se på tråkig fotboll när man kan se på miss Marple? Fästmön sussade gott i soffan medan jag glodde på Miss Marple: Greenshaw’s Folly (2013).

Miss Marple har åtagit sig att gömma en mamma och hennes lille son undan en brutal make och far. Hon tar dem till Greenshaw’s Folly, där hennes väninna miss Greenshaw forskar i botanik. Mamman får arbete som miss Greenshaws sekreterare. Men fler gäster finns på plats. Pojken Archie får berättat för sig om ett spöke. När butlern sen plötsligt faller från en stege har Archie just sett spöket. Först ser dödsfallet ut som en olycka. Så sker ytterligare ett dödsfall.  Fast det är uppenbarligen ett mord. Miss Marple nystar – och det handlar inte bara om handarbete och stickning… Det handlar om riktigt otäcka övergrepp på ett barnhem.

Den här filmen är riktigt spännande! Inte så man blir fruktansvärt rädd, men nog hoppar jag till ett par gånger. Så även Anna, innan hon somnade i soffan.

Toffelomdömet blir högt!

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en bok.


Den alldeles nyutkomna boken
Den som jag trodde skulle göra mig lycklig dansade ner i min postbox igår. Ett recensionsexemplar från Norstedts. Boken är skriven av Uppsalaförfattaren Christina Wahldén. En annorlunda bok, en historisk, men fiktiv roman om Carl von Linnés äldsta dotter Lisa Stina. 

Den som jag trodde skulle göra mig lycklig

Om erotik – lite, i alla fall – och botanik.


Lisa Stina har flera systrar
men bara en bror. Och det är brodern som skolas, som ska ta över faderns arbete. Så blir det nu inte riktigt. Sonen har varken huvud eller lust till det botaniska. Lisa Stina har både och – men hon är ju kvinna och av studier och forskning blir ingenting. 

Carl von Linné omger sig med manliga elever. Daniel Solander är hans favorit. Den unge mannen blir som en son i huset och en extrabror. Till den dagen kommer när han och Lisa Stina förälskar sig i varandra. Men Daniel Solander vill ut och upptäcka världen. Och Lisa Stina är ju… kvinna.

Någon kärleksroman är detta inte. Den påminner snarare lite grann om Jan Mårtensons Ostindiefararen, i alla fall i skildringarna av Daniel Solanders resor. Men Christina Wahldén har ett underbart poetiskt språk som nästan är som en kärlekslyrik på vissa ställen.

Den här boken sträckläste jag så gott som sen igår – med avbrott för sömn och diverse ärenden. Mot slutet tycker jag tyvärr att författaren trasslar till det lite med de många berättelserna som går i varandra. Men jag vill läsa mer! Och jag kan bara gratulera min före detta arbetsgivare till att ha gjort nåt bra för skattebetalarnas pengar för en gångs skull genom att ge Christina Wahldén ett stipendium som möjliggjort boken. För den här boken är väldigt nära ett mästerverk.

Det blir ett högt Toffelbetyg!

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini


Livet är kort. Här kan du läsa recensionen av boken hos UppsalaNyheter!

Read Full Post »