Ett vänligt inlägg.
En remsa i en fortune cookie får stå för dagens citat, bara så där, liksom…
Jajamens! som Bosse Jerrevång brukade säga.
Livet är kort.
Posted in Diskutabelt, Personligt, tagged Bosse Jerrevång, citat, fortune cookie, jajamens, remsa, vänlig on 15 september 2014|
Ett vänligt inlägg.
En remsa i en fortune cookie får stå för dagens citat, bara så där, liksom…
Jajamens! som Bosse Jerrevång brukade säga.
Livet är kort.
Posted in Epikuréiskt, Familj, Film, Ironi, Krämpor, Personligt, TV, tagged aktivitet, arbeta, äta, bäras ut, begravningsentreprenör, bil, Bosse Jerrevång, buk, bulle, burk, Centralbadet, chokladfudge, den sista vilan, eftermiddag, ensam, fakta av, favoritjeans, fönster, förrätt, fika, flodhäst, fot, fredag, glass, gnälla, godsaker, grädde, grekisk middag, Hattarna, hälsporre, hård, höger, jajamens, jobbsökarfronten, kakhål, kexchoklad, kväll, lår, lördag, ledig, likna, lite synd om mig, livsstil, lokal loppisutflykt, macka, mamma, middag, minus, Miss Marple: The Blue Geranium, mjuk kaka, muskler, onyttighet, panpizza, pilla på, pizza, Pizza Hut, poängsystem, prästostbågar, promenad, rapport, ratt, saga, salt godis, säga åt mig på skarpen, söndag, schweizernöt, simkort, Sjuan, skärpa till mig, skriva, slät kopp kaffe, slips, späka mig, spräcka tyget, stort hål, stretchig, svälla ut, svulla, ta mig i örat, telefoni, tjock, toscamazarin, trasig, vänster, vilodag, vräka i sig onyttigheter on 18 augusti 2014| 8 Comments »
Ett svullet inlägg.
Jag. Fast utan slips, dårå.
Från fredag och till och med igår har jag ägnat mig mycket åt nåt jag inte borde: jag har svullat. Om du nånsin hör mig gnälla över att jag är tjock, ta mig då i örat och säg:
Men det är ju inte konstigt såsom du fullkomligt vräker i dig onyttigheter!
I fredags hade vi ju Hattarna här på besök. Då fikade jag med både macka och mjuk kaka med grädde. Framåt kvällen åt vi grekisk middag. Vem var den enda som tog förrätt? Jajamens, som Bosse Jerrevång, brukade säga, det var jag, det. Jag! Som allt mer börjar likna en flodhäst.
I lördags var det ju lite synd om mig, för jag var ju ensam eftersom Fästmön jobbade. Vad stoppade jag i kakhålet då? Tja, det var glass på eftermiddagen och pizza till middag. Och på kvällen, när Anna hade kommit hem, blev det prästostbågar och schweizernöt.
Söndagen ska ju vara vilodag. Fast inte från godsaker, enligt min livsstil. När Anna hade slutat arbeta for vi ut till Himlen och fikade med Storbarnen. Och då snackar vi inte var sin slät kopp kaffe utan kaffe med bulle och toscamazarin. Ja, en sån som jag vill ju inte riskera att fakta av… Därför tog jag också två salta godisar ur Annas burk.
Söndagsfika med Storbarnen.
Innan vi landade här hemma på kvällen stannade vi på Pizza Hut. Där åt vi panpizza – och förrätt. Jag telefonerade med mamma och satt en stund vid datorn på kvällen. Sen var det ju en miss Marple-film på Sjuan. Då åkte en burk chokladfudge fram och kexchoklad. Men schweizernöten (ja, det finns faktiskt en bit kvar, tro det eller ej!) orkade jag inte ens pilla på.
Idag borde jag SPÄKA mig. Jag sväller ut på alla håll och kanter och till och med mina favoritjeans, som är trasiga på ena låret (nej, det är knappast musklerna som har spräckt tyget…) och lite stretchiga, sitter åt. Inte har jag varit på Centralbadet och köpt simkort heller. Hälsporren har flyttat över från vänster fot till höger fot, så promenader är uteslutna. Gissningsvis får begravningsentreprenören såga ett stort hål vid ett av mina stora fönster när jag ska bäras ut för den sista vilan.
Det här går inte. Jag måste skärpa till mig! Hör nu att jag säger till mig själv på skarpen! Va? Vadå..?
Idag funderar vi på en lokal loppisutflykt. Anna är ledig, nämligen. Och på loppisar har de ofta inte så mycket man kan äta. Fast det beror ju på förstås om den här buken fortfarande får plats bakom Clark Kents* ratt…
På jobbsökerfronten är det väl enda stället jag ligger på minus. Bara en aktivitet i fredags, vilket gör två minus, och bara två sökta jobb idag, vilket ger ett minus. Mitt poängssystem är hårt, men det måste det vara. Tänk om jag kunde vara lika hård när det gäller onyttigheter…
Vad händer hos dig idag? Skriv gärna några rader och berätta när du får en stund över!
*Clark Kent = min lille superman till bil
Livet är kort.
En numera rätt tjock (tant) propagandaminister som sett bättre år. Bitsk och elak och hård mot de hårda, men from som ett lamm mot de snälla. Älskar sin Anna gränslöst, kopiöst, sanslöst, men tveklöst.
Du får gärna citera mig, men ange källa. Bilder från bloggen får du INTE knycka. Den här bloggen är avslutad. Vill du kontakta mig ändå eller köpa en bild? Skriv en kommentar vid det inlägget så kontaktar jag dig!
Om du ser annonser här mellan inläggen är det inget som jag har hittat på eller godkänt utan WordPress.com som lägger ut utan mitt medgivande. Sorry!
Här kan du läsa en årsrapport om den här bloggen.
https://tofflan.wordpress.com/2015/annual-report/
(Du får kopiera URL:en och klistra in i adressfältet på din webbläsare.)
Vill du ha utförligare statistik, mejla mig på
tofflan(snabel-a)home.se
M | T | O | T | F | L | S |
---|---|---|---|---|---|---|
1 | 2 | 3 | 4 | 5 | 6 | 7 |
8 | 9 | 10 | 11 | 12 | 13 | 14 |
15 | 16 | 17 | 18 | 19 | 20 | 21 |
22 | 23 | 24 | 25 | 26 | 27 | 28 |
29 | 30 | 31 |
Powered byIP2Location.com
WPThemes.