Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘bortbjuden’

Ett inlägg om dagens promenad.


Inte nåt skönt väder idag.
Grått, blåsigt och kyligt. Men jag gick inte ut för att njuta av nån jäkla sol, jag gick ut för att ladda mitt jävlar anamma. Det där som vissa tror att jag har oooändligt av, medan andra tycker att jag klär mig i offerkofta. Nåja, jag är inte på den här jorden för att tilltala andra, mina uppgifter är annorlunda.

Grå himmel

Grått…


Även en bitsk Toffla
kan ha riktigt svarta dar. Det har varit ett par såna nu. Det räcker och blir över. Dags att vända och bli jävlar anammig i stället. (Det syns fortfarande inte utanpå hur jag gråter.)

Idag hade jag min första dejt med Runkeeper. Vännen Agneta hade varnat mig för den peppande tjejen som tilltalar en var femte minut. Därför hade jag tryckt i headsetet. Jag fick veta hur fort jag gick och hur långt jag gick. Inga maratonlopp, precis, men det blev tre kilometer. Efter två kilometer gjorde hål-foten (= foten jag trampade ner i ett hål på Kulturnatten och ramlade) ont, så jag fick sakta farten. Sen stannade jag åtta gånger för att fota och en gång för att slänga soppåsen. Typ 13 minuter per kilometer anser jag därför vara hyfsat för Vår Fallna Hjältinna (= Petite Moi).

Trädgren som är av

En annan fallen hjälte.


Medan jag gick och funderade
 såg jag en tant med keps och gåstavar, en kvinna med hund och en en tjej med en dramaten. Var är alla gubbar/män/killaridag, tro?

Passerade det som kunde ha varit min egen taxiplats. Men jag skulle ju ALDRIG göra en sån förskräcklig isärskrivning!!!

Taxi plats Hurtig

Taxi plats… Förskräcklig isärskrivning!!!


Funderade på det där med ålder…
När man söker jobb ska man tydligen vara mellan 30 och 35 och ha 25 års erfarenheter och kompetenser. Det går liksom inte ihop för mig…

Rönnbär

Rönnbär kommer när året åldras går mot höst. Röda, vackra… Varför är det bara människor som anses fula och värdelösa när de åldras?


Det är som att människor
som är lite äldre, men ännu inte pensionsmässiga *pekar med hela handen på mig själv*, både anses fula och värdelösa. I naturen är det tvärtom, tycker jag. Åldrandet är vackert! Som röda rönnbär, eller bara utblommade blommor…

Utblommat

Vackert och utblommat på bredden.


Å andra sidan…

Utblommat på höjden

Utblommat på höjden.


Får mig att undra
om vad som är värdefullt här i livet och vilka människor som är värdefulla. Funderar vidare på när Den Rätta Arbetsgivaren ska se att det röda lönnlövet till och med är lite vackrare än de gröna. För de gröna är ju så många och vanliga…

 Rött lönnlöv bland gröna i träd

Vem är vackrast i det här trädet?


Planerna för eftermiddagen
har ändrats lite. Jag är bortbjuden på fika. Värdinnan hade tänkt baka, men messade nyss för att hon inser att det inte går att baka: ugnen är upptagen hela dan. Jag föreslog att vi skulle åka till ICA och sno nåt fikabröd. SJÄLVKLART skämtade jag! Här snos ingenting, här görs det rätt för sig!

Har du gjort nån rätt för dig idag???


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg där Tofflan berättar om dröm och verklighet när det gäller jobbet – och om hur hon gjorde bort sig i hastigheten häromdan.


Det cirkulerar mycket kring Jobbet
i huvudet just nu. Dels är det nog för att jag försöker distansera mig och

göra slut,

dels för att jag vill slutföra öppna ärenden och göra bra ifrån mig innan jag lämnar byggnaden.

I natt låg jag i sängen och snurrade och snurrade. Det kliade i hela kroppen. Jag somnade snällt strax för klockan 23, men vaknade vid ett-tiden. Sen blev det sömn, vaka, sömn, vaka resten av natten. Och lite dröm. Jag drömde att kollegan MF och jag befann oss på jobbet och höll på att skriva

Mycket Viktiga Saker

på våra datorer. Då gick strömmen! Inte nog med att det vi skrivit försvann, här blev kolsvart! Ingen annan än MF och jag blev upprörd. Och vi höll verkligen på att gå upp i limningen!!! Jag tänkte berätta för MF idag om min lustiga dröm – men MF är inte här den här veckan. Kanske hemma och sliter sitt tjocka hår i förtvivlan?

En av mina andra kollegor började följa mig på Twitter igår. Det känns helt OK. Sen kan det bli jobbigt om J läser mina personliga blogginlägg, men what the heck, jag ska ju som sagt snart lämna byggnaden! Upptäckte då en annan kollega på Twitter. Det visade sig att F är från Bosnien, vilket jag starkt misstänkte. I morse hade jag tänkt hälsa F med

Dobro iutro!

Fast i morse var h*n ute på fältarbete. Nej, i stället blev det till lunch jag stack in huvudet och undrade

Jesti?

Min bosniska kollega blev jätteförvånad och undrade om jag kunde flera bosniska ord och varför. Jag berättade då att jag under många år i mitt förra arbetsliv började alla mina arbetsdagar med att säga just

Dobro iutro!

till en kollega.

Och nu kan du göra det igen!

svarade F.

Jaa, ett tag till…

tänkte jag, men svarade instämmande.

På förmiddagen hade jag besök på rummet av J som hade lite dåligt samvete (behövde J inte alls ha) för att h*n inte meddelat mig att jag ska närvara på ett möte i morgon. Nu var det ju inte J:s uppgift att kalla mig. Kallelsen kom via e-post igår kväll när jag hade somnat, klockan 23.19… Jag har bara kort svarat att jag inte vet om jag kan närvara eftersom jag jobbar för institution 1 på tisdagar (har gjort det i ett år snart, bara…). Dessutom uttryckte jag att det var lite (!) kort framförhållning, men att jag nog ska kunna förbereda en föredragning på cirka 20 minuter inklusive frågestund. Ibland förväntas man trolla med knäna på mitt jobb. Vilken tur att jag har alldeles väldigt flexibla knän. Och att jag är säker och trygg i min yrkesroll. Dessutom har jag inget att förlora, men en och annan oupplyst själ att vinna.

döskallearmband
Nån gjorde en gång en tabbe vid köpet av detta armband. Men det är fint, tycker jag!


Idag uppdagades en riktig tabbe jag har gjort!
Det är nog den största missen jag har gjort hittills. Professor K fick i fredags besked om att ett projekt fått ett synnerligen stort anslag. Jag gjorde en nyhet till externwebben om detta – en version på svenska, en på engelska. Men jag var lite slarvig och lät Google translate hjälpa mig på traven. Jaa, jag erkänner! 😳 Jag hade nämligen bråttom och skulle få ut nyheten efter lunch men före halv tre på eftermiddagen när jag var ”bortbjuden” på fika hos institution 1. Google translate hade översatt ett efternamn eftersom det tolkades som ett vanligt ord. Jag skämdes, men erkände för professor K, berättade som det var att jag var stressad. Professorn gjorde inte alls nån stor sak av det, utan skrattade och sa att det viktiga var ju att jag ändrade snabbt. Och jisses anoga så snabbt jag ändrade…

Stack in näsan till M och fick veta att M tyvärr inte deltar på mötet i morgon när jag ska ha min lilla föredragning. Jag sa att jag ska vara lite ledig framöver, först och främst semester från fredag och ledig till och med onsdag i nästa vecka. Sen får vi se. Jag kommer hit och tömmer mina datorer och så nån dag. Frågade åter om Ajfånen och möjligheten att köpa ut den, men den är obefintlig – statens egendom ska lämnas tillbaka när man slutar. Nåja, jag får ju två löner till så det ska väl räcka till en ny.


Livet är kort.

Read Full Post »

Varning för läskig bild sist i inlägget!


Min fjärde dag hemma
från sjukhuset är snart till ända. Det är en vecka sen min operation. I slutet av det här inlägget får du se mitt operationsärr som jag fotade idag på förmiddagen.

Eftersom natten var så kass ville jag göra allt för att dan skulle bli bättre. Jag har pinat mig själv att vara uppe nästan hela tiden, vilade bara en liten stund strax innan Fästmön dök upp i kväll för att spruta mig. Det tar på krafterna, stundtals var jag helt kallsvettig. Men det gör under för syresättningen och andningen!

Jag började med att försöka förmänskliga mig igen genom att peta i mina örhängen. Först i vänsterörat…

Örhängen i vänster öra

Tre stycken skulle in i hålen.


Sen i högerörat…

Örhänge i höger öra

Tack och lov bara ett!


Jag tvättade mig ordentligt
nära operationssåret och bytte förband. Det är fasen så tejprester kan sitta fast! Bilden på såret kommer sist i inlägget så att du som tycker att sånt är läskigt ska slippa se!

För att försöka hålla mig upprätt och få i mig ordentligt med syre tog jag en liten dammtrasa och dammade lite. Passade på att pynta – julkrubban med de sex vise männen har du redan sett! Men jag slängde ut lite tomtar och skit här och var.

Två små tomtar och en liten halmbock

Två små tomtar och en liten halmbock.


Inga excesser  i år,
det blev några tomtar här och var och en och annan julduk. Skiten ska ju snart packas ner igen.

Tomten i glaskupan

Tomten i glaskupan fick jag ett år i julklapp av äldsta bonusdottern. Jag är barnsligt förtjust i snöande glaskupor!


Många små saker
har hängt med länge. Som det här paret som jag en fick av mormor och morfar.

Två trätomtar

Två trätomtar från 1960-talet.


Andra saker är nyare.
Det här hjärtat fick jag av en kompis första julen efter att jag hade separerat.

Hjärta m tomte på korsstygnsduk

Hjärtat är ganska nytt, duken betydligt äldre och från mormor eller farmor.


I köksgardinen hänger jag
mina fina julfigurer. Jag har totalt sex stycken. I år får du se julängeln.

Julängel

Julängeln i köksgardinen.


Köksgrisen har fått ett rött sidenband
om halsen och sällskap av tomten med grötsleven. I det här köket äter vi nämligen inte gris utan vi sparar på våra små gulle- och julgrisar!

Köksgrisen m sidenband o tomte

Köksgrisen med rött sidenband och tomten med grötsleven.


I vardagsrummet
har skulpturen Påskliljan transformerats till Julliljan medelst tomteluva – same procedure as every year.

Påskliljan har fått tomteluva

Påskiljan har transformerats till Julliljan.


Mitt coffeetable
i vardagsrummet har blivit julgransbord. Här ska jag lägga mina klappar sen.

Granen på mitt coffeetable

Julgransbord. 


Senare på eftermiddagen
ringde jag mamma. Hon är lite uppspelt för på lördag är hon bortbjuden och det var ett tag sen. Jag är glad för hennes skull!

Jag åt en enkel middag, nyponsoppa och en banan som är på väg att bli brun. Mådde lite lätt illa efteråt och blev bara tvungen att lägga mig ner.

Middag banan o nyponsoppa

Banan och nyponsoppa = min middag.


Sprut-Anna dök upp vid halv sex-tiden
och medförde mer nyponsoppa. Det är det som för tillfället går bäst att få ner. Anna hade med sig dagens post också, info från bostadsrättsföreningen full av negativa pekpinnar som alltid, lönebeskedet, som inte heller var nåt att glädjas åt eftersom jag är sjukskriven och så, dagens ljuspunkt, ett julkort från Hortellskan och Kitty!

Julkort lönebesked o info från BRF

Dagens post.


Anna stannade lite längre idag,
men tiden sprang iväg och plötsligt var det dags för henne att rusa till bussen. Hennes Ajfån funkade inte att skicka sms-biljett från, så hon fick låna mitt busskort. Och nu har jag hört att hon hann hem och att expertisen i form av dotter hjälper henne med den krånglande tekniken.

Jag har suttit med mina räkningar och kvar att göra är att sortera in pappren i pärmar. Men det kanske jag sparar till i morgon, måste ju ha nåt att göra då också.

I kväll ska jag försöka läsa ut min bok på gång och förhoppningsvis hitta en ställning som funkar för lite TV-tittning.

Nu får du som är lite kackelmagad sluta läsa, för här kommer en bild på mitt operationssår. Jag har räknat agrafferna och det är totalt 23 stycken.

Såret en vecka efter operation

Såret en vecka efter operationen.


Anna har tittat på bilden
och tycker att det ser ut som om det har läkt ihop bra. Själv tycker jag mest att det ser läskigt ut.

Vad har du gjort idag??? Skriv gärna några rader i en kommentar och berätta!!! Jag behöver input!


Livet är kort.

Read Full Post »

Jag har varit på utflykt till Högre Höjder. Det är så märkligt, när jag kom hit till fakulteten i höstas, tyckte jag att jag hade kommit till Paradiset. Men nu kan jag meddela att mitt första intryck av Högre Höjder var

nära Himlen…

Men begreppet Himlen är, som bekant reserverat för min Fästmös boning. Hur som helst, första känslan jag fick när jag kom in i Fort Knox (ja, det var inte helt lätt…) var

trivsam arbetsplats och trevliga arbetsmyror

Och faktum är jag ju vill lita på min intuition…


Tidig morgon utanför Högre Höjder!  


Jag möttes av J som nog är en av de mest positiva människor
jag känner till – utan att vara överdriven.

Smitta mig!

fick jag lust att skrika, men det gör man ju inte när man är bortbjuden till nån på förmiddagskaffe första gången!

Jag fick hälsa på såväl tvåbenta som fyrbenta varelser och jag kan nog säga att om den fyrbenta hade fått bestämma så skulle jag ha fått jobb där direkt. Som hakkliare! Underbar liten ullig hund som låg vid min fåtölj och lät sig klias under hela fikastunden.

Det var intressant att höra om Högre Höjders spännande och divergerande, minst sagt, kunder och att få tillfälle att berätta lite om mig själv. Men jag kände nog att det blev lite ostrukturerat från min sida. Vi kom in på så många intressanta saker, helt enkelt! Och plötsligt hade över en timma passerat… Innan jag gick tillbaka under valvet till bilen hälsade jag på nere hos E. Sen blev det nästan bestämt att jag ska komma dit en fredagseftermiddag och prata lite… bloggande! Jaa, det är sant! Jag ska få prata om en av mina favoritsysselsättningar! Och eventuellt kan det bli föreläsning för företag också under nån temadag. Ett ypperligt tillfälle att knyta kontakter…


Det här valvet passerade jag under två gånger.


Märkligt hur det kan svänga i tillvaron.
Häromdan var jag helt förtvivlad för att nu plötsligt ha flera intressanta eventuellt-på-gång-saker…


Stort TACK till J som bjöd in mig på besök!


PS Om Högre Höjder hade köpt det här inlägget av mig via
Blogvertiser – knapp i högerspalten! – hade jag skrivit ut dess korrekta namn samt länkat! Nu får ni som läser fundera och fantisera om vilket häftigt ställe jag har varit på!!!

 

Read Full Post »

Jag är arg. Jag är hungrig. Det blev ingen lunch idag. Och jag är trött! Inte nog med att jag har klivit upp strax efter klockan sex varje dag den här veckan, jag har attackerat en superduperstrykhög samt hängt en maskin tvätt.

Så jag ville vila. Jag la mig ovanpå gästsängen, med en pläd över kröppa. Läste två sidor. La ifrån mig boken och… slumrade till. (Efter att för säkerhets skull ha ställt alarmet på mobilen – jag är ju bortbjuden i kväll.)

Vad händer? Jo, ”Nån” i familjen Pucko med stort P dänger igen sin ytterdörr. Inte en gång, inte två gånger, inte tre gånger. FEM jävla gånger med några minuters mellanrum. Och när jag skriver dänger igen så menar jag dänger igen. Inte stänger. Dänger. Så där så hela gästsängen hoppade som en brunstig hotellsäng.

Det var bara att kliva upp och inse att det var tji vila. Smaskar på en liten påse blandade nötter (passande…) och torkad frukt i hopp om att få upp blodsockret och kunna le mot värdparet i afton.


En kokosnöt kanske är lösningen! Med en sån ”tappad” på huvet sover man nog gott. Och länge…

Read Full Post »

« Newer Posts