Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Börje Ahlstedt’

Ett inlägg om en biografi.


Hur kan man ens försöka
att skriva en biografi över en av Sveriges största skådespelare? En person som levt i sus och dus och efterlämnat 17 papperskassar med dagböcker, anteckningar och privata dokument. Hur får man rätsida på materialet? Hur kan det överhuvudtaget bli en bok? Journalisten Annika Persson gav sig i kast med materialet och Jag vill ju vara fri. En bok om Lena Nyman kom ut i år, lite mer än två år efter Lena Nymans bortgång.

Jag vill ju vara fri

Det blev en bok…


Människoöden fascinerar mig!
Det behöver inte nödvändigtvis vara kända personers liv och leverne. Nu råkar Lena Nyman vara en känd person. Men den här boken är bra för det! Annika Persson väjer inte för det svarta, hon vågar och hon visar delar av det innersta, den lilla Lena, så osäker och sårbar.

Redan tidigt valde Lena skådespelarbanan. Jag har faktiskt sett filmen hon var med i som tioåring, Farligt löfte. Hon var stjärna redan då. Rollerna växte naturligtvis med åren. Det är spännande att läsa om Lena Nymans jobb ihop med regissörer som Vilgot Sjöman, Ingmar Bergman och Alf Sjöberg, men också Hasse och Tage, kollegor som Viveka Seldahl och Börje Ahlstedt, för att nämna några, samt elever som Rikard Wolff. Listan blir ogörlig om alla ska nämnas!

Det som emellertid mest griper mig är skildringen av hennes kamp mot missbruket. Eller kamp… Det var ju inte alltid en kamp, det var missbruket som styrde. Det och rökningen som avslutade hennes liv i förtid.

Det här är en riktigt bra biografi!!! 

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini


Livet är kort. Vissa liv är kortare än de borde ha fått vara.

Read Full Post »

Torsdagens Babel gav oss tittare en märklig blandning av nutid och dåtid. För nutiden står Íngrid Betancourt som nyligen gett ut en bok om sina sex och ett halvt år som fånge hos gerillan. Marilyn Monroe representerar dåtiden – nu är hennes okända dikter på väg att ges ut.

Dokuförfattare den här gången var Fredrik Lindström, aktuell med sin andra diktsamling. Jag spolade förbi tramset, som vanligt, men noterade att platsen han valt för att skriva var ett krematorium. Sjukt…

Íngrid Betancourt var första gäst i studion. Politikern, som var den colombianska gerillans fånge under sex och ett halvt år. Programledaren ställde som vanligt en del fåniga frågor, i denna intervju på svengelska, vilket inte hjälpte upp det fåniga intrycket. Så otroligt dumt att fåna sig när det handlar om den här kvinnan! Även tystnaden har ett slut, heter hennes bok på svenska. Boken, om ett förändrat liv…


En bok om fångenskap och ett liv som för alltid är förändrat.

                                                                                                                                                 Självbiografier var nästa programinslag, en bra övergång från den första, mycket känslosamma intervjun. (Ja, alltså Íngrid Betancourt och hennes berättelse var känslosamma, programledaren fånig.) Kim Thúy och boken Ru var en böckerna som fick exemplifiera den nya självbiografin. Ru betyder vaggvisa och författaren ser ord som ljud.


En ny självbiografi.

                                                                                                                                                          Det andra exemplet var Lizzie Doron och hennes bok Varför kom du inte före kriget? En annan typ av självbiografi, av två kvinnor. Den här boken kom ut redan 1998, men har inte getts ut förrän nu på svenska. Huvudperson är Lizzie Dorons mamma, en av de överlevande från Buchenwald, och författaren skrev den för sin dotter.

De nästa två gästerna i studion var Lena Katarina Swanberg och Herman Lindqvist. Herman Lindqvist har skrivit mängder av böcker, bland annat åtta biografier. Den senaste är Ludvig XIV: Solkungen. Herman Lindqvist skaffar sig en ensidig relation till personen han skildrar.

                                                                                                                                                         Lena Katarina Swanberg är både journalist och författare, precis som Herman Lindqvist. Hennes senaste bok är Börje Ahlstedts Från min loge på Dramaten, en memoarbok som blivit väldigt omskriven. Lena Katarina Swanberg är ofta den som sitter vid tangentbordet åt kända personer. Men hon skriver bara om personer hon tycker om. Dessutom måste de ha en historia värd att berätta. Att hon ser snäll ut är en bra egenskap, anser hon, för det får folk att lita på henne och våga berätta.

Från Marilyn Monroe har man hittat lösa minnesanteckningar. Marilyn Monroes teaterlärare ärvde hennes kvarlåtenskap. Det var hans fru som hittade anteckningarna i några lådor när hon städade efter maken. Tillsammans med en fransk förläggare har de nu skapat en bok av alla lappar. Marilyn Monroe skrev ofta när hon var förtvivlad. Det vimlar av stavfel och hon har troligen inte skrivit för nån annan än sig själv. Boken heter, i sin svenska översättning, Fragment och kommer ut på svenska i höst.

                                                                                                                                                Veckans boktips, en biografi, blev:
Herman Lindqvist: Talleyrand av Duff Cooper
Lena Katarina Swanberg: Blonde av Joyce Carol Oates [en fantastisk bok, som är fiktion, men ändå!]
Íngrid Betancourt: Bibeln

Read Full Post »

En halvtimma i kväll på SvT 2 med Lena Nyman, blott 153 centimeter. Men ett stort geni, enligt en de teater- och filmkollegor som medverkade i dokumentären Lena Nyman – ett litet stort geni.

Under de 30 minuterna fick vi se glimtar från Lena Nymans karriär – också från de allra tidigaste filmerna som barn. Lena Nyman medverkade bland annat i Luffaren och Rasmus (baserad på Astrid Lindgrens bok Rasmus på luffen) som åttaåring och ett par, tre år senare var hon med i dramathrillern Farligt löfte.

Rörande är bilderna när de tio som antagits på Dramatens elevskola, med bland andra Marie Göranzon.


En ung Lena Nyman.

                                                                                                                                              Fascinerande är filmklippet ur Jag är nyfiken – gul när Lena och Börje Ahlstedt är det unga paret som ska ha sex. Scener ur denna film och ur Jag är nyfiken – blå som Lena Nyman fick utstå mycket skit för, bland annat av Artur Lundkvist och Nils Beyer som tyckte att hon var exhibitionist, själlös, lite dum och dessutom hade en fet bak… Snacka om hög nivå…

Och så Gösta Ekman, hennes fiktive lillebror och Kristina Lugn (född i Tierp!), som hon spelade teater med de sista aktiva åren, som talar så varmt om henne.

En fin liten dokumentär, som börjar och slutar med Lena Nymans mammas klippbok om dottern. Men jag hade gärna sett några halvtimmar till…

Read Full Post »

En trevlig ny bekantskap har varit vänlig nog att skicka mig en award! Jag blev förstås mycket glad och hedrad, tack Vita damen! 😀

Och eftersom jag valde att ta emot den ingår en del förpliktelser – som det även gör de fem jag vill ge MIN award till, om de nu accepterar:

1. Tacka den du fick Awarden från.
2. Kopiera Awarden till din blogg.
3. Berätta vilka tre författare som hör till dina favoriter, och nämn en favoritbok per författare.
4. Skicka Awarden vidare till fem mottagare du tycker förtjänar den.

Jag läser så otroligt många böcker, men mina senaste favoritförfattare och -bok av desamma är:

  1. Maria Lang: Dödligt drama på Dramaten (i vilken även en ung Börje Ahlstedt, nu petad från teatern, figurerar i kulisserna!) 
  2. Sofi Oksanen: Utrensning
  3. Hanne Vibeke Holst: Drottningoffret

Jag skickar awarden vidare till dess fem:

  1. Bokoholisten – för att hon förtjänar uppmuntran och älskar böcker!
  2. Reb – för att hon älskar böcker och är en spännande ny bekant!
  3. Fästmön – för att hon älskar böcker och att läsa, men inte har så mycket tid för det ibland!
  4. Inna – för att jag TROR att hon läser ganska mycket och ofta!
  5. Fru Hatt – för att jag är så NYFIKEN PÅ vad hon läser!

Jag hade gärna gett en sjätte person en cupcake award – vännen FEM – för jag vet att hon älskar böcker, men tyvärr har hon ingen egen blogg!

Read Full Post »