Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘borgerlig’

Torsdag och Antikrundan på SvT 1! Tack för att jag hann att titta i kväll! Men jag undrar vad som hänt min expertkollega fru Hatt. Denna lyste med sin frånvaro. Å andra sidan lyste vår expertkollega i väst, orange-experten Inna, upp mitt program!

  • I kväll blev det en massa intressanta lektioner om samisk historia och kultur. Birger Nordin visade sin fina samling.
  • Besökarna hade förstås med sig en hel del samiska föremål, bland annat en man som kom bärande på en vagga som han själv legat i som barn.
  • Nils Nilsson Skum var en sägenomspunnen samisk konstnär, som bland annat sades ha haft två fruar och massor av ungar. En kvinna kom med ett hiskeligt älghuvud av sagde konstnär. Huvudet värderades till runt    10 000, men varken ägarinnan, Orange-experten eller jag tyckte det var annat än… hiskeligt. Fult, alltså.
  • En litografi, inköpt för några tusenlappar, visade sig vara en Picasso och värderades upp till en halv miljon. Inte illa!
  • En ung tjej kom med sin mosters gamla handväska. Ingen märkesväska och därmed låg värdering, men med det fiffiga lilla skofacket var den just… fiffig. VAR VAR FRU HATT? Vi hade behövt ett expertutlåtande här!
  • Snyggve visade ljuskronor för Anne Lundberg och jag hörde ända hit hur Orange-experten i väst FLÅSADE. Men vi var rörande överens om att Snyggve nog antingen är borgerlig eller bög – eller rentav både och.
  • Mannen med de röda brillorna envisas med att ha sina tröjor knutna runt halsen. Jag blir irriterad för jag tror att tröjorna är snygga och tål att visas upp. Alltså, antingen har man en tröja på sig eller också inte!!!
  • Knut var iklädd en förskräcklig rutig kavaj och en än mer förskräcklig grön slips med vita prickar, Claes sin gulrutiga kavaj. Knuts lite för korta byxa blottade ett hårigt ben, men var lugn, var lugn! Inna har fyra rullar silvertejp som hon genast sänder till Uppsala! Förutom dessa kavajer tycktes samtliga övriga var iklädda ytterplagg i Innas favoritfärg orange. Allt gult är fult, det vet vi, men orange… Det är bara lysande vackert!!!

Nästa torsdag är rundan kvar i Kiruna!

Read Full Post »

Varning! Detta inlägg är skrivet i affekt!

Som rubriken säger: jag är inte bara ful och fet och vidrig, jag är snygg i håret. Just nu. Kommer precis från frissan och har haft en timma välgörenhet för kropp och själ. Det behövde jag.

Jag har fått ett stort FY mitt inlägg om gårdagens Antikrundan. Jag tycker att det är konstigt om alla gillar precis allt jag skriver, så jag tar emot det där FY:et. Men jag tänker inte göra det tyst och stillasittande. För jag är så urbota TRÖTT på alla som hugger på det jag skriver. Jag kan inte skriva skämtsamt för då är jag elak, jag kan inte skriva om politik för då är jag borgerlig, jag kan inte skriva om Annika Östberg för då är jag en idiot.

Jisses anoga, om jag skulle skriva så det passar alla då vore jag nog inte en simpel bloggare. Jag vore en Übermenschschriftställerin oder was det nu heter. Ett tips är ju att inte läsa det jag skriver om det upprör så. Det senaste som var upprörande för en person var att En Bekant var med i programmet jag bloggade om. Då måste man kommentera och skriva ett stort FY.

Detta får mig att undra lite. Vad är det för människor som läser min blogg, som följer mitt liv så inpå, så nära? Det liv som jag verkligen fläker ut här. En del av er känner jag, andra har jag lärt känna. Men alla ni som läser varje dag och kanske kommenterar HÖGST en gång om året… Vad är ni för människor som följer mig? Gottar ni er åt mitt pissiga liv eller vad? För upprörda tycks ni ju inte bli så länge en bekant inte skymtar förbi… Jag menar, ni tar er ju inte tid att kommentera när jag skriver att jag planerar att ta livet av mig (en enda person hörde av sig på annat sätt och det DIREKT), men när jag har skrivit ett inlägg, med ett bearbetat och avkodat referat av en sms-dialog om ett TV-program DÅ reagerar NÅN. DÅ är det viktigt att reagera.

För varje gång jag skrattar och fnissar och tramsar som jag gjorde den där timman igår kväll, gråter jag tusen miljoner gånger. Jag vill bara göra det klart så att inte nån ska gå omkring och tro att jag skrattar åt folk hela dagarna. Jag gråter och häcklar och hatar mig själv större delen av tiden för att jag befinner mig i den situation jag är i.

Ingen behöver förnedra mig. Jag gör det så bra själv. Och jag gör det här på min blogg. Men jag är snygg i håret i alla fall.


Sniggt rufs!

Read Full Post »