Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘bondgård’

Ett inlägg om kommande pocketar.


 

Idag hittade Månpockets månadsbrev ner i min inkorg. Jag kollade igenom listan av augustis pocketnyheter och fastnade lite för dessa, av olika skäl:

Döden tänkte jag mig så och Vänd om och var stillaVänd om och var stilla samt Döden tänkte jag mig så av Johanna Mo
Ha! Här blir det två deckare i en bok! Suveränt! Boken innehåller Johanna Mos två första romaner om kriminalkommissarie Helena Mobacke, vars bekantskap jag ännu inte gjort.
I Döden tänkte jag mig så kastas Helena Mobacke in i en utredning där en tonårspojke knuffas framför ett tunnelbanetåg och dör. Någon dag senare blir en kvinna nerknuffad på ett annat tunnelbanespår. Skräcken sprider sig i Stockholm och perrongerna står tomma. Samtidigt som Helena leder den svåra utredningen känner hon hur de gamla såren är på väg att rivas upp – till slut tvivlar både hennes omgivning och hon själv på att hon faktiskt ska orka.
Vänd om och var stilla inleds med att en ung kvinna hittas död vid en cykelväg i Högdalen. En bit därifrån finner polisen en blodig sten. Helena Mobacke blir ansvarig för utredningen. Dagen därpå hittas ytterligare en ung kvinna mördad i ett industriområde i Älvsjö. Det finns inget som tyder på att offren skulle ha dödats av samma person. Till en början behandlas därför morden som två olika fall. Efterhand börjar emellertid ett samband mellan kvinnorna komma i dagen. Helena inser att de måste arbeta snabbt om inte fler ska drabbas.

 

GårdenGården av Simon Beckett
Simon Beckett har jag inte heller läst nånting av, men denna blev jag nyfiken på eftersom den verkar vara ruskig och bra.
Det är kväljande varmt på den franska landsvägen när Sean kliver ur bilen. Bensinmätaren visar på rött. Det finns bara en sak att göra. Hastigt undanröjer han alla spår och fortsätter sin flykt till fots. Han tar sig över ett taggtrådsstängsel och in i skogen — men kommer inte långt. Fällan slår igen runt foten och järntänderna tränger igenom kängans läder.
Nästan medvetslös av smärta och blodförlust befrias han av två systrar från en bondgård i närheten. Den nedslitna gården drivs av flickornas far som gör allt för att hålla sig isolerad från omvärlden. Det är en perfekt chans för Sean att hålla sig undan ett tag. Men snart visar sig gården vara ett ställe med stränga regler, svårtolkade relationer och en egendomlig stämning. Gradvis förstår Sean att gården döljer fler obehagliga hemligheter än dem han själv bär på — och att han måste ta sig därifrån.

 

Född fenomenalFödd fenomenal av Josephine Bornebusch
Det här är en ungdomsbok. Skälet till att jag valde att presentera den här är att den verkar innehålla en annorlunda blandning av allvar och roligheter.
Det enda som Rut inte gillar hos sig själv är sitt namn. Och det är ju trots allt hennes föräldrars fel. Rut är nämligen självsäker, klarsynt och lite smartare än alla andra. Det här är inget hon kan rå för – hon är helt enkelt född fenomenal! Vid Ruts sida finns bästa kompisen Magda – en mytomanisk, översexuell hypokondriker helt utan spärrar – och den störige sportfånen Abbe. Fast om sanningen ska fram är Abbe en solklar tiopoängare. Men för Rut finns det viktigare saker att tänka på, hon är nämligen nördigt intresserad av statistik och andra världskriget och på gränsen till besatt av Anne Franks dagbok.
Ruts eget liv visar sig vara allt annat än odramatiskt. Det hela börjar med att den populära, ytliga Kattis paraderar runt i skolan i ett par nya jeans. När Rut försöker motarbeta Kattis hybris blir allt fel. Rut blir ansvarig för att få iväg hela sin dysfunktionella klass, med allt från lajvare till låtsasgangsters, på en skolresa.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

I min familj har vi TVÅ födelsedagar mitt i sommaren, i juli. Det har inte alltid varit lätt med kalasandet i dessa sammanhang och semestertider, men tack och lov har den ena parten nog vuxit ifrån födelsedagskalas (på nästa tårta står det 76) och den andra parten har inte varit särskilt intresserad (den blivande nioåringen). Det är jag glad för. I ett annat liv, med två andra små barn, skulle det kalasas. Med hela klassen. Hemma. Ja, jag behöver väl inte säga mer än att vi vuxna var som urvridna trasor efteråt???


En sån här tavla kanske vore en fin present? Jag vet inte vad den har med inlägget att göra, men jag skrattade så jag nästan kissade på mig när jag såg den på en marknad.

                                                                                                                                                                   Jag blir varm och glad och skrattar förtjust när jag läser Susanna Lans krönika om födelsedagskalas i dagens lokalblaska (tyvärr finns krönikan inte att läsa på hemsidan!). Här har vi en småbarnsförälder som inte ryggar för sanningen och som skriver med stor (själv)insikt: kalas är jobbiga och barn för ett j***a liv! Hon skriver:

[…] Jag är den första att erkänna att barnkalas är jobbigt! Ett barn kan låta väldigt mycket. Många barn låter inte, dom för ett j-a liv!
Sockerstinna femåringar i flock hemma i en trång lägenhet är inte ett drömscenario för speciellt många föräldrar, det är jag säker på. […]

Det krönikan handlar om är olika sorters kalas och hur man gör det bästa möjliga för barn som fyller år mitt i sommaren. Susanna Lans har full förståelse för de föräldrar som förlägger barnkalasen på bowlinghall, barnlekhus, bondgård och liknande ställen. Man betalar hellre tusenlappar och lever på makaroner en månad –  i stället för att

[…] ta ledigt från kobbet för att hinna baka, handla, pynta, städa och få migrän. Allt för att sedan tillbringa några timmar en ledig lördag i ett kaos som kan vara himlen för en nybliven femåring och som avslutas med sanering av det, för några timmar sedan, nystädade hemmet. […]

Susanna Lans tror inte att det handlar om status när man väljer att ”lägga ut” barnkalaset. Det handlar om bekvämlighet. Men för henne personligen är statusen trots allt högre på ett eget arrangemang hellre än ett köpt. Sen behöver det inte vara

[…] Hawaii-tema hemma i trädgården med paraplysaft och hembakade bullar […]

Det behöver inte ens vara att ta med grillen ut till skridskobanan eller en åktur i pappas brandbil. Det bästa kalaset är

[…] Där barnen får leka – alldeles av sig själva! […]

Och det var väl rätt klokt tänkt??! Jag minns ett fruktansvärt fyraårskalas på en altan nära mig klockan halv tio en söndagsmorgon. Kalaset var regisserat av föräldrarna och det var också födelsedagsbarnets och gästernas föräldrar som hördes  mest och verkade ha roligast. Fyraåringen och dess små kamrater ville inte alls sitt stilla vid barnmöblemanget och ha te-party…


Nästa gång jag fyller år behöver inte jag heller ha nåt kalas, men en tårta vore ju gott…

Read Full Post »