Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘bomb’

Ett inlägg om oväntade klappar och lite annat.


Jag måtte ha varit snäll.
Förvånar det dig? Det förvånar mig. Men idag fick jag två julklappar. Två julklappar på ett jobb där jag jobbar min fjärde vecka. Med posten kom ett paket med julhälsning och fin choklad. Först var jag lite rädd att det skulle innehålla en bomb eller så från nån av mina förföljare – man vet ju aldrig vad galningar kan ta sig för. Men avsändare var företaget som sköter den tekniska servicen av webbplatserna på mitt jobb. Jag vet inte om jag riktigt förtjänar denna, för merparten av asken borde gå till Per som jobbade lite längre än jag…

Choklad o julkort från C9

Julhälsning och fin choklad som jag borde dela med Per.


Arbetsdagen innebar
några planerade möten och insatser, resten blev lite akutprylar. Det handlade om att lägga ut nyheter på externwebben och justera felaktigheter på densamma. Joråsaaatte, nog märks det att chefen är tillbaka… Jag fick bromsa honom lite, för jag tycker inte att vi ska kräkas ur oss nyheter i parti och minut på externwebben…

På eftermiddagen kom Tomtemor på besök. Det var gulliga P från facket som överräckte en julklapp! En julklapp från facket!!! Jag, som har varit medlem i 27 år, fick för första gången en julklapp från facket! Det var väldigt roligt och jag blev glad att jag var ihågkommen trots att jag är så ny. Men det är stor skillnad hur ombudet jobbar här och mot hur ombuden jobbade på min förrförra arbetsplats. (På min förra arbetsplats fanns inte ens mitt fack representerat.)

Biobiljett fr Vision

En biobiljett från mitt fack Vision.


Jag kan meddela
att jag blev väldigt, väldigt rörd för biobiljetten från Vision. Det betyder mycket det här att få känna att man hör till gänget.

Och HEPP så vart det kväller och kolsvart. Jag såg sämre än nånsin när jag körde hem. Mina ögon är mycket trötta när arbetsdan är slut och jag har suttit och stirrat in i en datorskärm i princip hela tiden. I postboxen hittade jag ett nytt julkort, denna gång från Annas snälla mamma och hennes L. Jaa, jag skäms fortfarande, jag kunde ju ha skickat några julkort, i alla fall. 😳 Julkort till människor jag faktiskt bryr mig om och gillar – typ Annas snälla mamma och hennes L…

Julkort

Julkort från Annas snälla mamma och hennes L.


I kväll regnar det.
Jag håller på och städar lite. Har varit ute med sopor också och vattnat kruttorra krukväxter. Ska fortsätta städa på lördag förmiddag, för jag tror inte att mamma kommer förrän på eftermiddagen. gissningsvis ringer hon i kväll och berättar när hon blir upplockad. Det är så skönt att hon fick riksfärdtjänst och får åka taxi från dörr till dörr. Dessutom känns det bra att jag är ledig hela nästa vecka och även delar av nyårsveckan. Måndagen den 30 december ska jag jobba hemifrån och vara tillgänglig mellan klockan åtta och klockan 13. Jag hoppas verkligen inte att det blir nån brandkårsutryckning då…

Mina julklappsinköp är nog klara. Jag hade tänkt köpa nåt mer till mamma, men när jag räknade efter får hon tio paket från mig och det får räcka. I morgon efter jobbet ska jag därför bara handla mat, mest grönsaker och nåt fikabröd tills mamma kommer.

Jag är väldigt trött. Det har varit fyra hektiska veckor på mitt nya jobb. I morgon ska jag luncha med en kollega på kontoret, dock inte en av de närmaste. Det känns som om jag har fått bäst kontakt med andra personer i huset, många finländare, dessutom. Det får mig förstås att tänka på farmor… I morgon ska jag få höra slutet av en historia som inleddes med stulna nummerplåtar och slutade med ett rån. Visst har jag spännande nya kollegor?!


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg med vilket Tofflan hade intentionen att vara neutral, snudd på optimistisk, men som blev rätt gnälligt.


Torsdagen blev underbart varm och solig.
”Lisbeth” och jag tog en alldeles för lång lunch. Vi skulle nog kunna prata non stop i flera timmar. Vi måste antagligen slut ses så här, vi hinner ju aldrig snacka klart!

Hemma i New Village stålsatte jag mig och började städa. Först dammade jag, sen skurade jag badrummet, därefter duschrummet/toan och sist dammsög jag. Jag var trött och varm efteråt, men jag drack vatten hela tiden. Ändå lurade en lätt huvudvärk bak i skallen. Mamma ringde när jag hade slagit ner rumpan för att vila ut före duschen, men vi pratade inte så länge. Jag trodde verkligen att duschen skulle göra susen. Men icke! När jag kom ut slog huvudvärken ner som en bomb. Jag blev så dålig att jag började må illa och var tvungen att lägga mig. Som tur var släppte det med en tablett, men det tog ungefär en timma och jag hann bli ganska rädd under tiden. Det kom så plötsligt, så intensivt. Solljuset genom mina skitiga fönster gjorde så obarmhärtigt ont.

Solen bakom molnen
Solens strålar är härliga, men kan också göra rätt ont.


Jag hade tänkt skriva ett inlägg
om bra och mindre bra dagar på jobbet innan jag såg på Eurovision Song Contest 2013:s andra semifinal. Det gick inte. Därför skriver jag dessa rader när klockan är alldeles för mycket.

Bra dagar och mindre bra dagar… Den där dagen det var strömavbrott på jobbet blev ändå en ganska bra dag, trots allt. Det blev en konstruktiv dag. Det blev en bra dag, med bra möten. Likaså var dagarna, veckorna, när jag byggde hus på jobbet fantastiska. Jag såg hur nånting växte framför mina ögon och det var jag som skapade det.

Men andra dagar… Andra dagar är mindre bra. Frustrationen lurar runt hörnet. Maktlösheten. Oron. Försöken att kommunicera som misslyckas, trots att man först tror det motsatta. För mina ord kan väl inte vara så svåra att förstå? Jorå, det kan de! För i nästa stund möts jag av saker som bara är… på tvären.

regn på backspegeln
Andra dagar…


Jag har faktiskt kämpat
och jobbat med mig själv de senaste åren. Rannsakat mig. Försökt ändra vissa beteenden. Men tro inte en endaste sekund att det är lätt att lära gamla hundar att sitta! Och jag har ju fått höra så många gånger hur dålig jag är och hur jag måste vara på ett annat sätt att jag till sist trodde på det. Nu är jag nånstans mitt emellan. Jag  har blivit mjukare, fogligare, fått ett bättre pokerface. Jag kan le fast jag gråter inuti. Eller rasar. Fast det syns inte! 

Men dessa andra dagar… Ibland går det inte att visa upp ett falskt leende eller säga falska saker. Jag brister och fäller hårda ord. Eller nej. Inte hårda, utan korta. Och jag avslöjar lite för mycket vad jag tänker.

stenar och rutor
Hårt. Eller kort.


Det är en kamp att vara människa.
Att vara en sån människa som andra kan acceptera utan att jag gör mig själv till nån jag inte vill vara. Balansgång är svårt. Jag är inte mycket för kompromisser, men jag har blivit bättre på det.

Det gör bara så ont vissa dagar. Dessa dagar när mina ord blir korta. När jag inte orkar le med ögonen. När jag inte orkar peppa dig eller dig eller dig. När jag bara skulle behöva få höra av nån att jag kan släppa kontrollen och relaxa, allt är fixat. Men mitt liv blir aldrig fixat. Jag är spänd till det yttersta just nu, jag gör saker och lovar saker jag aldrig hade haft en tanke på att sänka mig till att göra för några år sen. Allt för att få behålla lite värdighet, få låtsas vara nån.

Mindre bra dagar behövs! För hur skulle jag annars kunna uppskatta de bra dagarna? Det är allt jag vet. Just nu. I denna stund. När jag skriver detta, nån gång mellan torsdag och fredag. Jag lär vara död när jag ska upp om några timmar.

soluppgång
Solens uppgång. Kommer jag också upp?


Livet är kort.

Read Full Post »

Äntligen blev det tillfälle att se filmen Järnladyn (2011), en DVD som har legat ett par månader och väntat på att bli sedd av oss. Vi, Fästmön och jag, bänkade oss för att beundra Meryl Streep.

Järnladyn
Beundrad.


Vi får här följa Margaret Thatcher
på sin ålders höst, änka och dement. Men det blir förstås glimtar tillbaka genom ett liv i Storbritanniens konservativa parti. Margaret Thatcher, den första kvinnan att leda ett brittiskt parti, men också den första kvinnliga premiärministern. Hon blev vald strax före jag flyttade till England och mycket av det som utspelar sig i filmen minns jag väl. Däremot tycks jag ha förträngt bomben på Grand Hotel i Brighton, ett hotell jag passerade så gott som dagligen.

Det här är bland det bästa i seriös filmväg jag har sett på länge. Meryl Streep är en helt fantastisk skådespelare. Hon kan ju baske mig spela vilken karaktär som helst. Hon är väldigt porträttlik i den här filmen, inte bara utseendemässigt utan även vad gäller rörelsemönster. Helt otroligt!

Det kan inte bli annat än högsta betyg!

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

Livet är kort.

Read Full Post »

Söndag och dags för SvT1 att fortsätta sin Arne Dahl-serie. I kväll visades det första av två avsnitt med titeln Arne Dahl: Upp till toppen av berget. Frågan är om dessa två nya avsnitt, vart och ett långfilmslångt som sist, är bättre än Arne Dahl: Ont blod.

Några ur A-gruppen beskådar en utbränd bil Holland.


Det här avsnittet börjar med
buller och bång, kan man säga. Vi får se en holländsk man som lär sin son att cykla. Mannens filmer det hela. Samtidigt ser vi en svensk familj på bilsemester – i Holland. Bilen närmar sig pappan och pojken och min första tanke är att barnet blir påkört. Så blir det emellertid inte – i stället smäller en bomb av – i bilen. Fallet hamnar hos A-gruppen, bland annat därför att mannen visar sig vara polis. Han hade dessutom infiltrerat en mästerkocks restaurang för att kolla om där förekom knarkhandel.

I bakgrunden sker som vanligt en del med poliserna privat – en har förlorat sin käraste, en har fått en dotter, en jobbar med barnpornografi, en träffar en ny tjej – och så vidare. Som vanligt en del pökande, vilket enbart gör pryda mig generad.

Jag tycker att Upp till toppen känns mer lovande än Ont blod! Den har lite mer fart, den känns mer realistisk och så är Magnus Samuelsson tack och lov lite nedtonad eftersom han ju jobbar med annat. Detta första avsnitt får därför ett högre Toffelbetyg!


Livet är kort.

Read Full Post »

Oj, vilken trevlig kväll vi hade igår! Vi satt på en altan, under tak, för vädret är ju som det är. Men mot slutet av kvällen sprack det upp, himlen blev blå och solen tittade fram. Vi fick mycket gott att äta och jag hade en synnerligen underhållande bordskavaljer. Så jättesent blev det inte, vi är flera som fortfarande jobbar. Fast vi var ganska trötta när vi kom hem – vi hade ju gett oss iväg, Fästmön och jag, direkt efter jobbet.

Lite blått


Jag ringde mamma när vi kom hem,
för hon är ju en riktig nattuggla så hon skulle vara uppe, hade hon sagt. Men hon var lika trött som vi efter ett härligt födelsedagsfirande på en underbar plats i Östergyllen. Stort TACK till tant och farbror Blå (som nog inte läser den här bloggen, men ändå…) för det ni gjorde och gör för min mamma! Vi pratade i typ tolv minuter och under den tiden sa mamma tre gånger att nio personer hade ringt på hennes telefon, men hon kunde inte få fram numren i nummerpresentatören. Och jag har en annan sorts telefon så jag kunde inte vägleda henne. Gissningsvis ringer folk igen om det var nåt viktigt. Faster E och kusin B hade mamma i alla fall pratat med och det var de två viktigaste för mamma, det vet jag.

I natt kom det massor av regn. Jag vaknade av att det smattrade mot taket. Morgonen var blöt, men nu ser det ut att spricka upp igen och bli en ganska solig dag, trots allt. Vädret upphör inte att förvåna…

Två arbetsdar kvar före semestern och jag börjar runda av rejält. Ser fram emot fyra veckors ledighet, men också mot att få komma tillbaka hit. Jag trivs så bra, jag har aldrig tyckt att det har varit så här roligt att gå till jobbet som jag gör nu. Inte så länge. Och tänk, jag har varit på just den här arbetsplatsen, på det här kontoret, i snart sex månader. Fortfarande är det tomt i fönstret, blomlöst, jag vågar inte pimpa för mycket, jag är rädd för den besvikelse som kan slå ner som en bomb när jag minst anar det. Det är en känsla jag får leva med, en skada jag har fått. Tiden må läka en del sår, men inte alla. Jag är i vart fall glad att jag överlevde. Nu ska jag ägna all kraft åt att visa mig starkare än främlingen, fienden, inom mig. Den svarta (?), onda. Alla yttre fiender – tyvärr, slå mig om ni gillar det, jag tänker inte slåss tillbaka. Jag behöver min kraft till annat än att slåss med små människor. Nu ska jag fokusera på mig en stund.

Read Full Post »

Alltså, hur jag än försöker att hitta positiva ämnen att skriva om och att försöka vara mer positiv rent allmänt, så går det liksom inte. Det händer så mycket knäppt i vår omvärld att man baxnar…

 

 

Read Full Post »

Inte nog med att jag har konstaterat att det är Bad Photoshop Day idag (fler än jag har nämligen drabbats av programmets förbannelse). Det tycks vimla av fula ord. Till exempel

F*n så många fula ord jag hittade idag!!! Jag blir riktigt arg!

Read Full Post »

Fästmön och jag bänkade oss för att se Bron som hade premiär på SvT1 igår kväll. Och visst var den spännande, den nya dansksvenskanorskaskånska serien. Men också väldigt konstig. Så konstig att jag ärligt talat satt och retade upp mig.


På bron hittas ett kvinnolik. Eller egentligen delarna av två kvinnor…

                                                                                                                                                              Det hela börjar spännande med slocknande ljus i en knapp minut på Öresundsbron. Och så ett kvinnolik med halva kroppen i Danmark, halva i Sverige. Danske polisen Martin Rhode ska försöka samarbeta med svenska polisen Saga Norén. Tro mig, det blir en sann ”norénare”. Denna Norén verkar nämligen inte heller riktigt klok… Ännu märkligare blir det när det visar sig att liket egentligen är två – överkroppen är en svensk kommunpolitikers, underkroppen en dansk horas. Samtidigt vävs två historier in – en om en man som ska få ett nytt hjärta, en om en kvinna med två små barn som får en chans att bryta upp från sin misshandlande man. Och ja just det! Bilen som transporterade likdelarna till bron tillhör en journalist. Journalisten blir instängd i bilen – tillsammans med en bomb. Rörigt? Ja man överdriver inte om man säger att det är just rörigt… Snarare underdriver.

Bron är inte bara rörig så här i första avsnittet. Jag retar ihjäl mig på karaktären Saga Norén som inte verkar klok. Eller åtminstone fantasilös och i total avsaknad av empati. Vidare har jag svårt att uppfatta vad hälften av skådespelarna säger på grund av accenter och dialekter som jag är ovan vid. Eller nåt. Snälla, TEXTA för hel***e!!!

Nej, hade detta första avsnitt inte varit så spännande – jag vill ju veta hur det kommer sig att de två kvinnodelarna hamnade där de hamnade – så hade jag nog inte sett mer. För det här var bland det märkligaste TV-program jag skådat. Jag kan bara ge det två tofflor i betyg eftersom jag vill veta vilka, varför och hur.

Read Full Post »

Dags för veckans höjning (Blomma) respektive sänkning (Blemma). Ganska lätt, eller hur? Här kommer de!

Blomma

  • Mina vardagar! (De är fantastiska och ger mig tillbaka min självkänsla, mitt självförtroende och en del av mitt värde.)
  • Fästmön (som har trott – och tror – på mig hela tiden. Hon är fantastisk!)
  • Rökfrihet (som verkligen är med betoning på frihet! Och lycka!)
  • Närodlat ( Jag gillar tanken på att gynna mat som produceras nära mig!)
  • Regnbågssockarna från Monica den norska (Så fin jag ska bli på ”jobbet”!)

Blemma

  • Lingonvecka i plural (Man borde slippa eländet när man är tant som jag, men i stället dras man med det typ två veckor av månadens fyra…)
  • Bomber i Uppsala (Jag blir rädd…)
  • Alltför tillgängliga journaler (All vårdpersonal behöver liksom inte veta allt om min hälsa. Och trots att det finns lagar och regler är överträdelserna många!)
  • Näthatet (som gör att media tvingas till hårdare kommentarsregler till artiklar på nätet, det vill säga censur)
  • Den just nu ondaste människan jag vet (som driver folk från hus och hem, ljuger så h*n tror sig själv, fegar med tystnad och fortsätter spela rättrådig. Jag kräks!)

Read Full Post »

Uppdaterat: Avspärrningarna är nu borttagna. Man hittade ingen tändanordning på bomben, men det var en sprängladdning…

Läser till min förskräckelse att man har hittat en misstänkt bomb i Uppsala. Bomben, eller det man tror vara en bomb, hade lämnats på tröskeln till en restaurang på Svartbäcksgatan. Vad jag förstår handlar det om Restaurang Lingon. Bredvid bomben, eller vad det nu är, ska det också ha funnits ett hotbrev.

Området kring Lingon har spärrats av och bostäderna i närheten har utrymts, enligt lokalblaskan.  Bombtekniker från Stockholm håller i skrivande stund på att kolla bomben.

Jag har ingen aning om vad detta handlar om, men det är jäkligt skrämmande. Terrorn har onekligen kommit allt närmare, restaurangen ligger mitt i centrala Uppsala…

Read Full Post »

« Newer Posts - Older Posts »