Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘bögpar’

Ett inlägg om en bok.


 

Den grymmaste månadenEtt av mina stora fynd på årets bokrea – bara 55 kronor! –  blev den tredje delen i Louise Pennys Three Pines-serie. Kommissarie Gamache är tillbaka igen i deckaren Den grymmaste månaden. Så otroligt passande att läsa denna påskekrim så här strax före påsk!

Det är påsk i den lilla byn Three Pines i Kanada. Byborna gömmer påskägg och äter påskbröd. Men för att piffa upp det hela bestämmer de sig för att hålla en seans. Problemet är bara att seansen går fel och en person dör. Kommissarie Gamache kallas åter till byn för att undersöka dödsfallet. Samtidigt pågår intriger för att tvinga bort kommissarien från sin tjänst. Vem är fiende och vem är vän när det sprids falska rykten om kommissarien och hans familj i media? Kommissarien själv konstaterar, när ryktesspridningen trappas upp:

[…] En bra dag var numera en dag då han bara blev anklagad för att supa på jobbet. […]

Det här är i mångt och mycket en pusseldeckare i Agatha Christie-stil. Många kan vara skyldiga och i slutet samlas alla för att på ett lite utdraget sätt få veta mördarens identitet. Bögparet i boken förgyller med ett HBTQ-tema – ett tema som kanske utökas av närvaron av ett lesbiskt par. Eller? Du får helt enkelt läsa boken för att få reda på hur det ligger till!

Toffelomdömet blir högt!

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

 


Livet är kort.

Annonser

Read Full Post »

Ett inlägg om en brittisk ha-ha-premiär på svensk TV.

 

Freddie och Stuart

Freddie och Stuart – ett strävsamt gammalt bögpar. Eller..?

Ibland händer det att jag blir lockad av vissa trailers. Detta skedde när jag såg trailern för brittiska humorprogrammet Vicious. I kväll visades det första av sex avsnitt på SvT 1. Jag tvingade Fästmön att titta – för annars är det ju inte mycket alls att glo på en söndagskväll. På TV, vill säga, sa hon med 15 kanaler. (Börjar jag bli TV-mätt?)

Freddie och Stuart är ett strävsamt gammalt bögpar som har varit ihop i typ 50 bast. Problemet är bara att inte alla i den närmaste släkten vet om att de är ett par. När de träffades var Freddie skådis och Stuart jobbade i en bar. Men nu består deras tillvaro mest av att underhålla gäster – och att vara taskiga mot varandra.

Jag tyckte att det här första avsnittet var elakt roligt. När Anna och jag är Offret och Martyren är vi inte ens hälften så bra som Freddie och Stuart. Det blir ett högt – och förväntansfullt – Toffelbetyg!

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini


Underbare skådisen Derek Jacobi,
som jag såg i rollen som den stammande Claudius i mitten av 1970-talet, spelar Stuart. Ian McKellen, sen 1980-talet öppen homosexuell, spelar hans partner Freddie.


Livet är kort.

Read Full Post »

Vilken kul grej!

tänkte jag när jag såg programmet Min man kan i Kanal 5:s TV-tablå. För på söndagskvällen skulle det uppenbarligen vara bögpar som tävlade. Jag bänkade mig för att se vad nu detta var för underhållning.

Min man kan

Pontus och Malin är programledare.


Fyra bögpar presenterades.
Sinsemellan ganska olika, men rätt fjolliga överlag. Hur som helst, rara gubbar verkade det vara. Frågan är bara vad de gjorde i ett sånt här tramsprogram…

En man från varje par fick betta på om hans man skulle klara av vissa saker. Det handlade om att plocka blommor, sjunga karaoke, spela sten-sax-påse med mera. Ett efter ett åkte paren ut tills det endast var ett par kvar. För att få 50 000 kronor skulle en av makarna äta tre habaneros. Alltså tre (3).

Habanero

Habanero. (Bilden är lånad från Wikimedia commons, foto: T. Voekler.)


Hur det gick?
Vann paret 50 papp? Det tänker jag INTE avslöja här utan du får allt se programmet i Play ifall du missade det.

Toffelbetyget på programmet som helhet blir rätt lågt. Det här var mest tramsigt, ärligt talat, och påminde lite grann om Tutti Frutti

rosa toffla minirosa toffla mini


Livet är kort.

Read Full Post »

Tänk att ett kommatecken kan göra sån skillnad. Jag menar, ett bögpar har anmält sig som villiga at adoptera och blir överlyckliga att få en Patrik på 1,5 år. Men glädjen blir inte långvarig när det visar sig att kommatecknet är på fel plats och grabben som kommer till dem är 15… Filmen Patrik 1,5 (2008)gick på nyårsdan på SvT 1.


Göran och Sven ska få en son.

                                                                                                                                                    Bögparet Göran och Sven, suveränt spelade av Gustaf Skarsgård och Torkel Petersson, har anmält intresse för att adoptera ett barn. Och nu ska deras dröm bli verklighet – det ska komma en Patrik, 1,5 år. De har flyttat till en villa i en typisk villaförort och nu saknas bara ett barn. De inreder en barnkammare när de får besked att de blivit godtagna som adoptivföräldrar. Men allt blir förstås fel när Patrik verkligen dyker upp. Han är nämligen 15 år, småkriminell och homofob.

I tidningen klassades den här filmen som komedi. Jag skulle vilja säga att den är mer än så, snarare ett drama med vissa roliga inslag. De djupare och allvarligare inslagen är emellertid flera och dessa gör den här filmen till en riktig pärla! Inte nog med att den ”skojar med” grannars låtsastolerans, den tar upp homfobiska inslag i vardagen som så kallade normala par aldrig skulle råka ut för. Samtidigt berättas en historia om ett typiskt, vanligt par, med vanliga problem – och en trädgård att sköta.

En underbar film, Ella Lemhagen! Högsta betyg.

Read Full Post »

Jo då, det BLEV en promme i morse!


”These sandals are made for walking…” Notera putmagen…

                                                                                                                                             Mina vita ben trippade ut iförda svarta shorts till knäna. Det fläktade härligt vid sjön. Som vanligt tog jag några bilder.

Tiltade bilden lite eftersom motivet är en typisk klassiker, den så kallade mittpunkten.


Lite på sniskan.

                                                                                                                                                   Vid Vätterpromenaden finns flera palats, naturligtvis från den äldre bebyggelsen. Allt revs inte under 1970-talet, tack och lov!


Här bodde Metropolen Byhålans bögpar, ”The Only Gays in Town”, för att citera Daffyd.

                                                                                                                                             Passade på att messa lite med Sötnosen, men det blev bara några kortisar eftersom hon är upptagen med jobb. Hemma är det mulet, här likaså. Men solen försöker bryta sig igenom molnen.


Solglitter i vattnet.

                                                                                                                                                      Ett gäng änder hade lagt beslag på en brygga.


”Det här är VÅR brygga!”

                                                                                                                                                 Åt andra hållet fanns ett annat gammalt palats, Bispmotala herrgård.


En riktig herrgård bara ett par meter från sjön.

                                                                                                                                                   Det blev EN blomma den här gången, tror det är en jasmin.


Vit som snö…

                                                                                                                                              Medan jag strök mina svarta kläder gick mamma ut och satte sig att prata med sin nya kompis K och hunden Ella. Jag är så glad att hon har fått nån som hon kan prata lite med och som inte är påflugen utan bara trevlig och normal! Och lilla Ella är så söt! 😀


Mamma, K och lilla Ella.

                                                                                                                                               Startade datorn för en stund sen för att föra över bilderna och då hade jag fått ett mejl från ett företag där jag har sökt jobb. Det visade sig att det var nåt fel på mitt mejl, så jag gjorde ett nytt försök att skicka såväl ansökan som CV – hade varit klok nog att kopiera det på USB-minne som jag dessutom hade kommit ihåg att ta med mig. Försökte sen ringa för att kolla om det gått fram, men personen var förstås på lunch. Och nu måste jag sätta punkt här och klä om.

Read Full Post »