Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘boende’

Ett omvärldsspanande inlägg.


Vad ska jag ta mig fö
r en eftermiddag och kväll när Fästmön, den tråkan, arbetar? Helst av allt hade jag ju velat arbeta själv, men nu är det inte så. Efter ett uppiggande samtal med mammakusinen B kastar jag mig därför ut bland bladen i cyberspace. Om man nu kan uttrycka det så..?

 

I kroppen min

Den här boken tog.

Kristian Gidlund har avlidit. Fyra dagar innan han skulle fylla 30 gick Kristian Gidlund bort. För nåt år sen visste jag inte vem han var, ens, så vår bekantskap var ganska ny. Jag läste Kristian Gidlunds bok i somras och skrev om den här på bloggen och i nättidningen Uppsalanyheter. Kristian Gidlunds blogg orkade jag inte följa. Cancer är en jävla sjukdom. Det spelar ingen roll hur och vad och vem och hur gammal man är. Cancer sucks!  När jag orkar ska jag lyssna på Kristian Gidlunds sommarprogram. Jag gör inte det just nu. Många varma tankar går till Kristian Gidlunds familj idag. 


Ledamöterna ”lurade” Reinfeldt.
Modern svensk politik kallar Dagens Nyheter det faktum att våra politiker sitter i riksdagen och grejar med sina mobiler. Jag undrar hur mycket de tar in av det som sägs i riksdagen, där de väl får arvode för att delta..?

 

pekfinger

Skäms!

Vårdpersonal misstänkt för lönefusk. Personalen på ett gruppboende på en ort i Dalarna har ljugit om hur mycket de har jobbat. Inte så lite, heller. Typ fyra miljoner under kanske tio års tid. Vem drabbas av detta då? Omsorgsförvaltningen? Jo förvisso, men naturligtvis är det tredje man som drabbas allra hårdast. De fyra miljonerna kunde ha använts för de boende. SKÄMS! Om ett par veckor ska Anna och jag besöka orten ifråga. Vem vet om vi inte gör ett studiebesök på boendet..?


Mystisk clown skrämmer folk i Northampton.
Som taget ur en Stephen King-bok (It)! En clown står lite här och var i Northampton. Det gör folk rädda. Men är det ett brott att stå? Ja, så sent som på 1980-talet var det faktiskt ett brott att bara stå på gatan i England. Jag tror emellertid inte att polisen tar så allvarligt på det idag… Hur som helst, clownen bara står. H*n gör inget. Det enda han gör är att skriva på sin Facebooksida att han vill bli sedd. Han syns på Twitter också via #northamptonclown

 

Clark Kent

My Toyota is fantastic!

Byggde upp Toyota – blev 100 år. My Toyota is fantastic! Today Tomorrow Toyota. Ja sannerligen! Mannen som byggde upp Toyota, Eiji Toyoda, avled fem dagar efter att han fyllt 100 bast. Lika seglivade tycks bilarna ha. Min pappa körde sin Corolla i 22 år för att sen lämna in den för skrotning. Några dagar senare rullade bilen på Metropolen Byhålans gator igen, denna gång med en ung tjej vid ratten…


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en husdröm. Eller ett drömhus.


Ibland får man tillåta sig att drömma.
Du vet, alla de där gångerna jag önskar att de omkringboende vore… lite tystare. Eller att jag själv kunde få låta lite mer än jag gör.

Jag har bott hela mitt vuxna liv i lägenhet. Först i studentlägenheter, sen i en bostadsrätt. I en bostadsrätt kan man göra en hel del förändringar, men inte helt. Lägenheten är ju som den är…

Som barn bodde jag i hus mellan sju års ålder och upp till 18, när jag blev myndig. När Anna och jag träffades bodde hon i hus. Vår gemensamma dröm är kanske att en gång få ett enda boende tillsammans, kanske ett litet hus i skogen.

Till skillnad från mig är Anna händig, men att bygga ett hus från grunden klarar nog ingen av oss. Tänk den som vann på Lotto och kunde lägga vinsten på en totalentreprenad hos till exempel Trivselhus… Jag tycker bara namnet på företaget låter så… gott!

exteriör mammas hus juli 09

Ett gult hus som jag bodde i en gång.


Tänk att få se sina drömmar
gå i uppfyllelse… Tänk att få det där köket jag har sett i mina drömmar…  Tänk att få vara med och planera sitt eget hus…

För min del behöver det inte vara nåt stort hus, det skulle räcka med ett litet hus i skogen. Fast Anna har ju fyra barn och det vore ju roligt om det fanns plats även för dem – av och till.

Öppen planlösning är jag allergisk emot. Jag tycker att det är viktigt att var och en har en dörr att stänga om sig, att var och en har ett ställe som de kan kalla sitt eget. Men ”barnen” börjar ju bli stora nu och med tre unga vuxna står det väl inte på förrän de flyttar hemifrån.

Så ett lagom hus skulle räcka bra. Ett litet hus i skogen. Med dörrar. Och en köksträdgård utanför.


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en av änglarna som jobbar med våra äldre.


För ett tag sen hittade jag en ängel på nätet.
En ärkeängel, till och med. Gabriel. Fast Gabriel är ju förstås inte ängelns riktiga namn. Det hade inte varit möjligt att skriva under ett riktigt namn. Gabriel bloggar nämligen om hur jävligt det är i äldrevården. För Gabriel är inte bara en ängel bland äldre, Gabriel är människa av kött och blod också. En männsika som jobbar med äldre.

ängel
Gabriel, en ängel bland äldre.


Gabriel började skriva om missförhållanden i äldrevården
så sent som i maj i år. Det första inlägget handlade om skillnaden mellan offentliga huvudmän och privata. Gabriel konstaterar torrt att det inte är nån större skillnad. Det finns dåliga boenden av båda sorter, boenden där man bara vill tjäna pengar eller boenden där man vill göra ett bra jobb – trots sparbeting.

De kommande inläggen handlar om små och stora missförhållanden – vanvård eller bara slarv, ofta orsakat att stress och brist på personal. Det kan vara bortglömda kissflaskor som sprider dålig lukt, smutskläder och rena kläder i en enda röra. Ett inlägg som berör mig särskilt är det om Hilma, som egentligen heter nånting annat. Hon som är kristallklar i knoppen, men vars kropp inte lyder. Och för det fick hon inte nåt kaffe den dagen – en i personalen vägrade att köra ut hennes rullstol till matsalen. Som svar på Gabriels fråga om skälet till denna vägran fick Gabriel höra att Hilma bara utnyttjar personalen. En svag, 94-årig, rullstolsburen tant utnyttjar personalen… Det köper jag inte!

Detta ständiga upphandlande av vem som ska driva verksamheter och boenden för äldre är ett kapitel i sig. Visst är det bra att allt inte löper på i gamla spår år ut och år in. Men att göra upphandlingar med korta intervaller och enbart i syfte att spara på pengar på våra äldre kan aldrig vara bra. Gabriel berättar om vaktmästartjänster som försvann, liksom aktiviteter för de boende. Bemanningen minskar, medan sjukfrånvaron bland personalen ökar.

I de senare inläggen läser jag om sparkrav på toalettpapper, skitiga tandproteser, sammanbrott, värdegrunder som inte efterlevs, obytta blöjor, felvända blöjor…

Det går inte att låta bli att bli berörd. Detta handlar om våra äldre. Skulle vi ta hand om våra barn på det här sättet? Nej. Jag blir förbannad! Och tycker att Gabriel är modig och gör rätt. För vi kan inte hålla tyst längre bara för att cheferna struntar i personalens avvikelserapporter!


Här kan du läsa Gabriels blogg!


Livet är kort.

Read Full Post »

Frågan om vad man får skriva om jobbet i sociala medier, alltså på Fejan, i bloggar, på Twitter och liknande, har jag tagit upp här tidigare. Jag tycker att det inte är en helt enkel fråga att besvara. Vissa fall är givna – man får ju naturligtvis inte skriva saker som har med sekretess att göra. Klart olämpligt är det naturligtvis också att skriva om patienter och boende i vård och omsorg och liknande.

Vad som gäller är inte helt solklart. Men nu finns det åtminstone fem domar att studera. Och dessa domar visar att många arbetsgivare har varit för snabba med att kicka eller omplacera nån som har skrivit i sociala medier- en del till och med negativt om sitt jobb! 

Det verkar som om detta att vara lojal mot sin arbetsgivare har övertolkats – av arbetsgivarna. Arbetsgivare som främst finns inom det offentliga, i tre fall av fem. Dessa tre hade bloggat, två om politik, den tredje obscent…

Två av fallen kommer från den privata sektorn. Men trots att lojalitetsplikten vanligen går före yttrandefriheten i såna fall, har domstolarna dömt arbetsgivarna till att betala skadestånd till de anställda.

Här är de fem domarna. Källa är TCO-tidningen på nätet:

Sexrektorn: Rektor för friskola som visade att han gillade sex på Facebook. Sas upp, fick 100 000 kr + 32 månadslöner (AD).

Israelvännen: Migrationsverkschef som hade Israelvänlig blogg. Omplacerades, fick 100 000 kr + 32 månadslöner (Tingsrätten).

Yngwie Malmsteencitat-fallet: Två Unionen-medlemmar skämtade om hot, eller hotade, chefer. Sas upp, fick 200 000 respektive 90 000 kr (förlikning, stadfäst av AD).

Farbror Blå: Polisman från Skåne som drev frispråkig/fantasifull blogg. Omplacerades, fick 125 000 kr + 8 månadslöner (AD).

Sverigedemokraten: Praktikant på ambassad som hade SD-blogg. Praktiken avslutades i förtid, fick 30 000 kr ( JK).

Jag tycker att det här är en svår fråga.Det klart att man ska ha yttrandefrihet, men frågor och problem som har med jobbet att göra bör man nog helst lösa på sin arbetsplats. Samtidigt tycker jag att det är OK att man ventilerar arbetsrelaterande saker på till exempel sin blogg – om arbetsgivaren inte går att identifiera. Skriver man positivt och håller sig inom sekretessens ramar, tycker jag att det är helt OK att blogga om sitt jobb – det visar ju vilken bra arbetsgivare man har.

Om man skriver om andra saker än sitt jobb och som arbetsgivaren inte tycker är lämpliga är frågan svårare. Vi har till exempel förtroendevalda som är fritidspolitiker. Självklart tycker jag att dessa får blogga och twittra politiskt – på sin fritid. Men vad tycker DU???


Livet är kort.

Read Full Post »

Förskräckt tar jag mig för min panna idag när jag åter läser om ytterligare ett seniorboende med märkliga regler och intervjuer som liknas vid förhör. Tidigare har ju Ekeby Hus i Uppsala fått uppmärksamhet för sina märkliga urvalsmetoder när det gäller lägenhetsköpare. (Tyvärr hittar jag inte artikeln på tidningens hemsida! Man tycker tydligen att det är viktigare att lägga ut artiklar om åsnor i Vänge…) Den här gången handlar det om Skogsblommans seniorboende i Sävja utanför Uppsala. Inte heller här får man vara sjuklig. Anonyma röster berättar i lokalblaskan om

[…] kontroversiella stadgar och regler […] tuffa, inofficiella hälsokrav och att man inte ens får ha rollator när man flyttar in. […] Styrelsen skrämmer bort folk! […]

Vidare krävs att man är aktiv i nåt som kallas Väntjänsten. Det innebär att man måste vara tillräckligt rask så att man kan ta sig fram i trappor och hjälpa folk som larmar. Däremot krävs inget läkarintyg på Skogsblomman, vilket man kräver på Ekeby Hus.

Intervjuerna med tänkbara lägenhetsköpare upplevs emellertid som kränkande även på Skogsblomman. En del tycker att intervjuerna mer liknar förhör. Frågorna upplevs påträngande.

Dottern till paret som startade Skogsblomman för 18 år sen säger sig vara mycket besviken på hur det hela har utvecklat sig. Väntjänsten var ursprungligen frivillig. Hon får många samtal från personer som inte köpt nån lägenhet på Skogsblomman eftersom de upplevt intervjuerna som obehagliga.

Visst begriper jag att det en bostadsrättsförening måste ha regler med mera, men hur kan några personer tillåtas att välja/skrämma bort folk genom att hålla förhörsliknande intervjuer? På bilden i lokalblaskan står tre gubbar och flinar in i kameran. Man undrar om det är pengar eller titlar eller vad som styr deras val av medlemmar…


Har du en sån här kompis är du inte välkommen att köpa seniorlägenhet i varken Ekeby Hus eller Skogsblomman.

                                                                                                                                                       Pengar kan styra i rätt riktning och reda ut problem. Det tror i vart fall ordföranden i ett av de stora facken som organiserar vårdpersonal när hon kommenterar löneutvecklingen för direktörer inom verksamheten. Direktörer som fått höjd lön med 100 procent på tio år. Detta medan vanlig vårdpersonal fått mindre än hälften. Personligen tycker jag INGEN är värd 115 000 kronor i månaden för att styra ett lokalt ”företag”. Jag tycker att det är ett HÅN mot de anställda som alltid får höra att det inte finns några pengar när det är dags för lönerevision eller besparingskrav. Fackordföranden som tycker att detta är OK skulle jag se till att byta ut om jag var medlem.


Jobbigt att gå uppför, men somliga har ju ekonomisk gräddfil i yrkeslivet…

                                                                                                                                     Konsumentverket har räknat ut hur mycket en vuxen ensamstående bör göra av med i pengaväg varje månad och vecka på de vanligaste hushållsutgifterna. Bland annat ska en dags alla måltider och mellanmål kosta 55 kronor. Det låter som om Konsumentverket varit på en annan planet och gjort sina beräkningar!..


Undras om fackordföranden får nån reaktion från medlemmarna efter sitt uttalande.

                                                                                                                                                           Men kvinnor runt 40 ska tydligen klara hushållsbudgeten – som inkluderar mat, kläder, hygien, fritid, förbrukningsvaror, hemutrustning, media och hemförsäkring – på 4 500 spänn i månaden. En man i samma ålder beräknas behöva 400 kronor mer. Men det klart… Medräknat i detta är inte basala utgifter som boende, barnomsorg, högtider och födelsedagar, transporter med mera. Då kan man ju inte hjälpa att man funderar över VARFÖR beräkningen gjordes överhuvudtaget..?

Read Full Post »

« Newer Posts