Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘bo ihop’

Ett inlägg om oljud i tillvaron.


Tänk att det aldrig är tyst där jag bor!
Så klart att människor måste få höras och låta, men nu börjar det gå till överdrift. Att de omkringboende har partaj på sin uteplats en onsdagskväll och -natt i juli är nåt man bara tycks få acceptera. Och stänger man alla fönster och balledörren* och sätter på TV:n hyfsat högt står man ut. Fast inte riktigt. När det inte finns nåt man vill se på TV känns det lite jobbigt. Och framför allt känner man sig så jävla ensam medan andra umgås och har roligt. Fast folk som (fyll)skrattar åt sina egna skämt kan jag klara mig utan, det kan jag. Särskilt när det kommer från en person som går omkring och fånler dagarna i ända.

två tomflaskor i gräset

Ingen som fyllskrattar idag, i alla fall…


Redan när jag kom hem från min dejt
var det livat i luckan. Ska jag acceptera att ha en studsmatta precis utanför mitt arbetsrumsfönster? Vad tycker du? Jag har haft flera besökare här som menar att jag ska prata med BRF-styrelsen. Det justaste hade väl varit att prata med ägarna till eländet, men de är ju inte pratbara sen fyra (4) år tillbaka. De har i stället försökt få mig vräkt för att jag har delgett andra mina åsikter – eftersom det inte gick att kommunicera muntligt med dem. Tänk att människor inte känner till Sveriges grundlagar, där yttrandefrihet är en av de mest unika delarna!

Somnade bortåt två, halv tre i natt. Jag var trött och jag mådde inte bra efter den förskräckliga bussfärden med UL in till stan. Yrseln och illamåendet satt i länge! Ändå åt jag bra, tänkte att det kanske var mat som fattades. Det hjälpte inte.

I morse vaknade jag runt klockan åtta. Då hade nästa omkringboende fått spel. Igår vaknade jag av att nån slängde brädor omkring sig utomhus, i morse sågades det med elektrisk såg. Precis mitt emot mitt sovrum, där fönstret står öppet – det är ju sommar och varmt. Fan, när vi renoverade här sågade vi minsann varken utomhus eller på ballen**, det gjorde vi inomhus. Och varje gång det skulle borras under den första renoveringen fick vi säga till i huset eftersom där fanns småbarn. Jorå, en del av oss kan stava till hänsyn. Just nu sågas det inte utomhus. Det verkar som om det är roligast att göra det tidiga morgnar. Jag bara undrar vad de som bor i huset utanför vilket sågningen pågår tycker om det hela. Det låter säkert bra inomhus också, när man renoverar…

verktygsbälte

Handverktyg tycks vara ett minne blott…


Ibland undrar jag om människor
är renoveringsgalna, helt enkelt. Den lägenheten som nu åtgärdas inköptes för ett par år sen av ett ungt par som renoverade den från golv till tak. Det säger jag inget om, för gissningsvis behövde de riva ut allt med tanke på vem som bott där tidigare. Men nu, två år senare, undrar jag verkligen om behovet är så stort att man måste renovera igen och uppenbarligen lägga nya golv eller vad det nu är man sågar till. Kan en familj om tre personer, varav den ena var ett mycket litet barn, slita golv så hårt?

En lägenhet i mitt hus kallar jag för Skilsmässohemmet, för varenda familj som har bott där har splittrats i skilsmässa. Nu är jag ju inte en fluga på väggen så jag hör och ser allt som pågår hemma hos andra, men som närboende hör man i alla fall… att det renoveras. Typ hela tiden. Om jag bodde ihop med en som renoverade hela tiden skulle jag också tröttna och vilja skiljas…

Suck, jag klagar som 17, men sen vet jag att jag själv borde ta ett rejält tag i mitt eget hem. Pratade om det senast igår med Kitty. Jag köpte ju en tavla av henne i höstas och den sitter på ett jätteundanskymt ställe. Men grejen är att jag skulle behöva hänga om alla mina tavlor – efter att först ha tapetserat om… Det ena ger det andra, liksom…

Kitty med Just nu vill jag leva

Kitty med tavlan ”Just nu vill jag leva” som jag köpte i höstas när jag fått diagnosen c.


Nej, om nåt ska göras här
är det till att börja med städning av förrådet. Och det blir förhoppningsvis nästa vecka. På tisdag, eventuellt, ska jag och Lucille åka och köpa en enkel hylla som vi ska ha i den gemensamma delen av vårt förråd. (Se, jag kan umgås och samarbeta med närboende också, det trodde du inte, va?!..) Lucille och äldsta barnet höll på i sitt förråd igår – passade på medan pappa Samlaren arbetade. Jag blev inspirerad. Det finns ungefär en fyrkant att gå på inne i mitt förråd nu. Lucille tyckte att deras förråd innehöll fler grejor. Då sa jag:

Men hallå! Ni är fyra personer. Titta vad jag som ensam har åstadkommit!

Lucille stängde raskt sin lilla mun och nickade medhåll.

Så därför, kära omkringboende, nästa vecka blir det inte heller lugnt, för då ska jag städa mitt förråd! Lucille har för övrigt berättat hur det funkar med containern och grovsopor numera, så nu kan jag inte skylla på att jag inte vet.

plastsäck

Många såna här ska det bli när jag är färdig.


Fasen…
Jag tror bestämt att det är tyst och lugnt på båda sidor om huset just nu! Dags att rista ett stort kors i taket? Nej, bevare oss väl, ett sånt måste jag ju skrapa bort sen. Eller nu. För nu började sågningen igen. Tjolahopp, underbara sommarmorgon, din skönhet klyvs av en ilsken elektrisk såg… Vilken tur att h*n som sågar har hörselskydd… Vi andra får ta till..?


*balledörren = balkongdörren
**ballen = balkongen


Livet är kort.

Read Full Post »

Andra delen – andra dagen av säsongens Stjärnorna på Slottet var Christer Lindarws. Tyvärr missade jag början eftersom jag fick besök, men sen kastade jag mig i TV-fåtöljen och insöp Chrippe & co!


Christer Lindarw, dagens stjärna och en gång utsedd till Sveriges snyggaste kvinna.


Jag hade verkligen sett fram emot
kvällens avsnitt, så det var synd att jag missade början. Enligt mamma pratade Christer då mest om sin uppväxt med en ensamstående mamma. Sen berättade han förstås om hur han kom in på den yrkesbana han gjorde och hur det kunde bli succé.

Christer visade sig vara ett stort fan av småkakor, så förmiddagens aktivitet visade sig vara bakning av sju sorters kakor…  Men först fick vi se de övriga deltagarna stappla fram på högklackat, iförda var sin rosa boa. Christer gav dem slutligen en lektion.

Dagens roligaste var när Christer lurade de andra att de skulle göra nån sorts bungyjump på en pulka nerför taket på slottet. Kvartetten såg mycket tveksam ut, rentav livrädd. Men när en av männen slutligen erbjöd sig att testa avslöjade Christer att det var ett skämt – och så gick de och fikade.

Till kvällen sminkades damerna till Anita Ekberg, medan herrarna klädde sig i mörka kostymer, smala slipsar och solbrillor.

Jag tyckte veckans program var bra mycket bättre än förra veckans, men det kanske har att göra med att jag tycker att Christer Lindarw är en mer intressant person än Kim Anderzon. Däremot tycker jag att en timma känns kort! Jag skiter rätt mycket i vilka aktiviteter stjärnorna ägnar sig åt. Det roliga och intressanta är när de berättar om sig själva, kanske avslöjar nåt man inte hade haft en aning om. I Christers fall har jag ofta funderat över att det trots att han är så känd aldrig har florerat några rykten om kärleksaffärer kring honom. Han avslöjade i kväll att det hade funnits såväl kärlekar som flirtar i hans liv – varav en del rätt kända personer. Men det var ganska sorgligt när han berättade att han aldrig hade bott ihop med nån, att han varit en typisk ensamvarg hela sitt liv…

Christer Lindarws dag får högt betyg för att den var intressant – trots att de, enligt Christer, skulle ägna sig åt att göra inget. Men tyvärr är de personliga samtalen och berättelserna för korta – alternativt hårt klippta.

Näst vecka är det Louise Hoffstens dag och den ser jag också fram emot!!!

Read Full Post »