Kossor flyger inte

Ett inlägg i vilket luften har gått skribenten.

---

 

Det är rea på mitt manus. Har du nåt bud???

De senaste fem månaderna har jag text- och språkgranskat andras texter. Jag har tjänat pengar på det. Idag startar bokrean och jag rear ut mitt eget manus på Instagram, bland annat. (Hittills utan framgång, dock. Folk tycks föredra andras böcker…) Men nu vill jag börja skriva på Tvåan – och att skriva är det jag vill ägna mig åt på riktigt. Att skriva böcker.

 

Det flög inga kossor över månen i morse heller.

En måste emellertid kunna betala räkningar och leva också och några kossor flyger inte över månen lika lite som mirakel sker. Livet är en kamp – och mer behöver jag inte säga om det. Den som förstår vad jag menar förstår. Den som inte fattar får leva i ovisshet för den här bloggen är som ett såll. Och jag vill inte att alla ska veta allt. Men jag tycker att en och annan skulle kunna prova på att leva i ovisshet ett tag bara för att se hur länge h*n skulle överleva och för att kanske lära sig att inte döma andra när man inte har hela bilden. Jag har levt i ovisshet i över sju år nu. Jag vet precis vad det handlar om. Hittills har jag överlevt, men jag har stått vid järnvägen många gånger, så att säga. Det förstår inte såna som du – om du inte har stått där själv.

Nu har jag haft en liten pratstund med Fästmön. Huvudet känns som det innehåller bly och jag är så trött, så trött, så in i döden trött. Jag ska ta en macka och en dusch innan jag telefonerar med mamma. Klockan 21 häller jag ner mig i bästefåtöljen (utan att be om ursäkt för det!) för att se första delen av Palme – sista timmarna på TV4. Det är ju snart 30 år sen Sveriges dåvarande statsminister mördades på en gata i Stockholm. Mina tankar går till hans hustru Lisbeth som var med vid tillfället och som varje år vid den här tiden påminns om det som hände – vissa år lite extra mycket. Samtidigt vill jag – som så många andra och säkerligen även Lisbeth Palme – veta vem mördaren är så att h*n kan straffas.

 

Innan jag går till köket vill jag bara tacka Johanna och Bonniers för boken som hittade vägen ner i min postbox idag!

Detta bildspel kräver JavaScript.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Nu kan jag skylla på… kemikalierna!

Alltså jag är rätt fet. Visserligen gick jag ner tio kilo runt operationen i december och när jag sist vägde mig hade jag inte gått upp ett enda kilo. Men det går inte att säga att jag är smal eller ens normalviktig. JAG ÄR SKITVIKTIG! Äh bara skojar – jag är överviktig.

I de länder som inte räknas som utvecklingsländer utan som låg- och medelinkomstländer har vi under många år sett en alarmerande ökning av så kallade välfärdssjukdomar, till exempel diabetes, fetma, olika cancerformer, sköldkörtelproblem etc. Antalet låga födelsevikter och avbrutna graviditeter har också ökat. Hittills har vi ofta

skyllt på

ärftliga faktorer. Men nu har Världshälsorganisationen (WHO) och FN presenterat en rapport som säger att det faktiskt kan vara kemikalier och inte ärftliga faktorer som gör att vissa sjukdomar ökar – som dem jag nämnde ovan. I studien kopplas nämligen dessa sjukdomar till hormonstörande ämnen. Och såna där hormonstörande ämnen finns det gott om! Till exempel PCB, flamskyddsmedel, bly, kvicksilver, olika bekämpningsmedel med mera. Ändå är det inte så många hormonstörande ämnen som är förbjudna – DDT och bly i bensin är två undantag.

Författare till rapporten är 16 forskare i olika länder, ledda av Åke Bergman vid Stockholms universitet. De menar att det behövs mer forskning på området, men också att man faktiskt kan göra en hel del redan idag. Rapporten riktar sig till politiker och beslutsfattare. Här kan du läsa pressmeddelandet om det! (Och ladda ner rapporten, om du vill.)

Alltså jag tycker att det här är läskigt! Jag har noterat att antalet cancersjukdomar, till exempel, ha ökat drastiskt -bara i bekantskapskretsen. Själv har jag ju haft tumörer som har avlägsnats. Och så är jag ju rätt fet… Så nog behövs det mer forskning. Jag kan ju sluta skylla på generna och i stället skylla på kemikalierna – men jag vill ju självklart veta hur jag ska kunna undvika dem!!!

Livet är kort.

Read Full Post »

Giftiga mobiler

Urrk! Mobiler är giftiga!!! En undersökning av den amerikanska organisationen Ecology visar att mobiler innehåller olika miljögifter som kvicksilver, bly, brom, klor och kadmium. I var tredje mobiltelefon som ingick i testet fanns det kvicksilver.

Giftigast är iPhone 2, men minst giftiga är iPhone 4 och 5. Samsung klarade testerna bäst. Men nya mobiltelefoner blir mindre giftiga. Flera tillverkare använder nu skärmar utan kvicksilver och kretskort utan brom.

Giftig sak, iPhone 2.

Tja, jag får vara glad så länge jag kan använda min Ajfån, för den tillhör kategorin nyare mobiler! Vad har du för mobiltelefon???

Livet är kort.

Read Full Post »

Regn, regn, regn och rusk – och lite rock på finska

Det bara vräkte ner i morse. Så fruktansvärt tröstlöst! Regn och mörker som start på det nya året. Och om jag får gissa lär väl vintern komma framåt mars – april – när vi alla vill ha vår och värme. Jag klagar inte på snöns frånvaro, verkligen inte, men det här regniga och mörka är allt bra trist.

Lite tröttsamt att se såna här skyar… 

Gårdagskvällen blev lugn. Jag var fortfarande proppmätt efter lunchen, så mamma fick som sagt äta äcklig pizza själv. Risken är att det blir likadant i afton, men då får jag väl tvinga i mig lite mat med mamma… Fästmön och Elias kommer på besök och vi ska gå och äta… thailunch. Det serveras bland annat kycklingspett idag och det borde gå hem hos den yngre generationen. Till kvällen tänkte jag servera fiskgratäng, men de var så stora så mamma och jag kanske kan dela på en. Och fiskgratäng är ju ganska lätt att få ner, även om man inte är så hungrig…

I morgon är det halv arbetsdag för det står ju trettondagsafton i våra kalendrar. Det ska bli skönt att sluta klockan tolv. Annars har jag börjat nedräkningen i och skrivande stund, med dagen inräknad, har jag femton och en halv dag kvar att arbeta här. Jag ansökte om de tre semesterdagar jag har innestående, så jag ska vara ledig de sista arbetsdagarna i januari. Behöver ladda för det förnedrande besöket på Arbetsförmedlingen. Jag är lite glad, i alla fall, åt att jag fick behålla min förmedlare som också blev min handläggare. Hon försöker verkligen och hon är rolig, entusiasmerande, inkännande och har temperament. Inte som de andra trötta och tröga tanterna jag har träffat på stället. Tänk om man kunde få jobba en sväng på Arbetsförmedlingen och skaka om stället lite!!! Där finns nog en hel del luft i organisationen. Jag funderar sen länge på att mejla Angeles och leverera en del synpunkter och förslag… Nä, när det gäller Arbetsförnedringen Arbetsförmedlingen jag är inte ett dugg rädd eller blyg av mig!

Fler kära återseenden blev det på jobbet idag! Och fasen, jag inser att jag lär sakna de allra flesta här. Som 17! Många är såna karaktärer! Nu på morgonen fick jag ett smakprov av J på nån sorts spel där kända rock- och poplåtar framförs på finska och i nån sorts humpatakt. Det går förstås ut på att man ska gissa verklig artist och låttitel. Jag klarade faktiskt Smoke on the water, The final countdown, We will rock you och Mrs Robinson. Det där var riktigt roligt! Jag tror att sånt här förhöjer stämningen och stärker arbetsmoralen. Nu kan jag nog kanske jobba en stund eller två!..

Mer musik och dans på jobbet, för det förhöjer stämningen! 

Read Full Post »