Grått eller roligt?

Ett inlägg i vilket Tofflan har landat något, i alla fall.

---

 

Grått… I alla fall är glaset i busskuren vid Centralen i Uppsala det.

Att uppleva saker utanför hemmet är berikande och stimulerande. Sen nekar jag inte till att det är lite skönt att komma hem igen också – även om jag gärna hade stannat ett par dar till. Extra tomt kändes det eftersom Fästmön och jag skildes åt vid Centralen i Uppsala för att ta olika bussar hem. Men idag får jag

låna

henne ett par dygn igen, fast hon ska också göra andra saker än hänga med mig hela tiden när hon är här.

Lite grått är det ändå att komma hem när dagarna har varit fulla av intryck. Dessutom vaknade jag inte till nån blå himmel och sol idag, utan molniga, ljusgråa skyar. Redan en kvart över sex vaknade jag av ett herrans liv borta vid nåt soprum. Kommer verkligen sopgubbarna så tidigt? Det är märkligt, men det är faktiskt mer

livat

här där jag bor än på självaste Ringvägen i Stockholm, där jag bodde i helgen… En intern rapport avslöjade också att det varit stark rökutveckling bland folkmassorna här i söndags. Jag är glad att jag inte var här. Samtidigt är jag glad att nån annan än jag kan

se problemet.

Nu är bara frågan hur jag ska hantera det. Uppenbarligen är ju alla inte pratbara. Det är så många som blir stötta när en uttrycker att de utför störande handlingar och liknande. Jag kan också bli förbannad när nån näpser mig, men om förhållandet hade varit omvänt skulle jag åtminstone ha försökt skärpa till mig. Hur roligt är det att veta att man faktiskt stör andra människor? Det är väl bara [och här tänkte jag skriva ett namn] som gillar det? (Fyll i valfritt namn inom parentesen om du vill. Jag tänker ett specifikt namn och undrar hur somliga mår sen, när den här bloggens utrymme är fullt – vilket det är om tio procent. Vem ska då trakassseras och förföljas, tro?)

ICA:s jumbokräftor brukar jag gilla bäst.

I kväll ska jag försöka att duka på ballen*, för vi ska ha kräftskiva. Det är ett sätt att göra tillvaron lite rolig. Jag har ICA:s jumbokräftor framme på tining. Dessa kräftor har inte alltid varit bäst, men det är ändå dem jag har köpt genom åren.

Till skillnad från somliga har jag ju inte tillgång till nåt fiskevatten,

sa hon grinigt.

Det gäller att hitta saker att se fram emot, träffa människor som tillför nåt och göra roliga saker som helst inte kostar nånting. (Jisses, så bra jag har blivit på det senare!) Framöver ska jag bland annat träffa bloggbekantingen Ewa för bokbyte (vi vann böcker hos varandra!). Vidare ska det bli ett besök på den bästa arbetsplats jag har haft för att träffa före detta kollegor och titta på deras nya, fina lokaler. Visst är jag ledsen att jag inte är kvar där, men vikariat och projektanställningar tar ju slut, de sups inte bort, som vissa puckons partners-när-det-passar påstår, ivrigt påhejade av puckot själv och en och annan trollpacka.

Men att skratta är roligare än att gråta, det tycker väl alla? Igår läste jag en artikel om hur vi skrattar i sociala medier. Det är Fejan som har undersökt amerikaner och hur de garvar i cyberspace.

Så här blev utfallet:

1. ha ha (över 50 procent)
2. en emoji (cirka 30 procent)
3. he he (13 procent)

Fantasifullt språk? Eh..? Det är mer alarmerande att bara 15 procent e-skrattar i veckan, tycker jag.

Nån som fortfarande använder tygpåsar för att skratta?

Här på bloggen lägger jag ofta ut en smiley, vilket torde vara likvärt med emojis, som jag använder när jag är social och skrattar via mobilen. Men hur skrattar DU i sociala medier??? Skriv gärna några rader i en kommentar och berätta!

*ballen = balkongen

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Med i leken..?

Ett något förundrat inlägg och ett inlägg om att söka jobb.

---

 

Det trillar in ett ton mejl varje dag när man är arbetssökande. Fast jag brukar inte sitta naken vid datorn utan ha mysbyxa – enbart hemma, aldrig när jag går utanför dörren!

Knappt hade jag varit ifrån min dator (ett par timmar) på fredagseftermiddagen förrän det hade trillat in två mejl som gjorde mig mycket förundrad. Näst intill stum, faktiskt. Det ena mejlet talade om för mig att jag och 249 andra hade sökt ett och samma jobb.

Fet chans att jag får det, dårå,

tänkte jag modstulet. Men jag är van att få nej och det som gäller är bara att söka igen och igen. En dag blir det napp. Helt fruktlöst har mitt ”arbete” faktiskt inte varit heller, utan att avslöja för många detaljer. Än är jag med i leken, så att säga.

Det andra mejlet gällde ett annat jobb jag har sökt. Mejlet var för att informera mig om att förutsättningarna har ändrats en del sen tjänsten annonserades ut. Kvalifikationerna har skärpts. Den som har sökt behöver inte skriva en ny ansökan, men fler riskerar att sållas bort för att de nu inte har de rätta kvalifikationerna. Till min lättnad (?) noterade jag att jag fortfarande borde vara aktuell för tjänsten, eftersom jag, trots skärpta krav, har det som efterfrågas. Frågan är bara om jag som vanligt har för mycket erfarenhet/kompetens eller är för gammal eller om jag verkligen är med i leken fortfarande.

Jag har en diskussion just nu med en bloggbekanting om hur det är att söka jobb. Eller att vara arbetslös. Vi har väldigt olika erfarenheter och uppfattning om detta. Men jag kämpar som tusan, tro inget annat! Fortfarande. Nu handlar det inte bara om jobbsökeri utan jag har andra saker jag samtidigt måste kämpa emot och med. Det tar liksom aldrig slut. Livet är på det viset. Vad det handlar om reserverar jag för de närmast sörjande i lösenskyddade inlägg. Jag blir så spottad på annars. Och jag orkar inte torka fler spottloskor från folk som bara vill såra mig.

Jag skriver böcker…

När jag inte söker jobb (att söka jobb tar emellertid ganska mycket av min tid – att leta lediga tjänster och skriva ansökningar, fylla i ansökningsformulär som ofta är alltför ”standardiserade” för att fungera optimalt, uppdatera CV, nätverka etc är inget man gör på en kaffekvart) försöker jag hitta annan meningsfull sysselsättning. Jag skriver böcker, till exempel, och jag läser böcker.

Vidare har jag erbjudit mig att utan arvode sköta en webbplats, att läsa för gamla och lite sånt. Allt blir inte av, av olika skäl. Ett skäl är att man inte får jobba med vad som helst som volontär därför att facket anser att det borde vara lönearbete. Inte heller kan jag åta mig för många gratissysslor ifall jag får jobb. Dessutom måste jag orka med det hela också. Min läkare ville sjukskriva mig tidigare i år, men det ville inte jag. Då hade jag blivit SJUK på riktigt. Jag blir friskare av att ha nåt att göra. Däremot måste jag acceptera att jag inte kan göra vad som helst just nu. Men för tillfället är jag fortfarande med i leken – vill jag tro.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Vi handlade lite… skit

Varning för kiss- och bajshumor!!!

Ett inlägg om en shoppingtur i 40-gradig värme.

Idag drog termometern bortåt 40 grader. Då tyckte vi att det var läge att åka till Stormarknaden för en shoppingtur när Fästmön hade slutat jobbet för dagen! Skämt åsido, vi har ett födelsedagsbarn nästa vecka och det behövde handlas en del.

Först tittade vi på lite… kletigt skit…

Kletig hundbajs.

Sen tittade vi på… Fidos bajs…

Fidos hög.

Och så såg jag det! Det sötaste gosedjuret EVER med ögon som råttpickar tefat!

Det sötaste gosedjuret ever!

Men faktum är att ingen av dessa prylar fick följa med hem! För jag vore väl bra korkad om jag avslöjade vad Prinskorven får i födelsedagspresent på onsdag av sin mamma och mammis Tofflan?! Nej, nu får gossen vänta och se, för inte förrän kvällen kan jag leverera mina paket. Sent. Jag måste ju jobba över min sista, jävla arbetsdag… %&#”(]{@*

Vi åt lite onyttig snabbmat emellan affärerna, men annars drog vi in i åtminstone en fem, sex affärer. Hemskt! Min häl protesterade till sist och det var liiite irriterat oss emellan. Fast när vi sen kom hem och perkolerade kaffe och dukade upp med go-fika infann sig friden igen.

Go-fika i form av kanelbulle och havrekaka – för min del. Anna fick eget fikabröd.

I morgon mitt på dan ska jag träffa bloggbekantingen I (vi har aldrig träffats tidigare!) med dotter i Gamla Uppsala. Vi ska fika eller luncha och kanske skena upp och ner för en och annan hög. Jag vill så gärna visa dem Uppsala från höjden, en syn som är… breathtaking! Om inte springturerna upp och ner högarna är det…

Anna ska hem till sina ”barn” i morgon efter jobbet och jag skjutsar så klart ut älsklingen med väskor och grejor. Lite matinköp bör vi kanske göra på vägen också. Helgen ligger sen blank framför oss…

På måndag blir det jobb igen för min del. I övrigt knyter jag kontakter på LinkedIn – idag har jag fått två! Och så söker jag jobb. Det skriver jag inte om så ofta här, men det är faktiskt vad en del av min tid framför datorn går åt till att göra.

Och så gläds jag åt besökare från Kanarieöarna, som visade sig var goa Lilljonnes! 

Vad händer hos dig i helgen??? Skriv gärna några rader och berätta!

*%&#”(]{@ = diverse fula ord

Livet är kort.

Read Full Post »

Näst sista semesterdan/spontandan

Ett inlägg om mina tankar kring den här dan och vad jag ska göra med den.

I morse vaknade jag just innan Fästmön skulle väcka mig. HA! Kände mig trött, men ändå utvilad. Det verkar bli en varm dag precis som igår, men det blåser fortfarande, tyvärr.

Det är min näst sista semesterdag och tillika min näst sista dag i spontanveckan. Denna vecka där jag har varit så arg och ledsen. Inte nån kul vecka, direkt. Så mycket spontant har därför inte blivit gjort – mer än picknicken igår. Och en fundering på att träffa bloggbekantingen I i morgon om vi får till det med tid och så.

Förberedelserna för det spontana nickandet av pick igår.

Dagarna går, tiden försvinner och jag tränar på att försöka fylla dem med vettiga aktiviteter. Men det är svårt. Jag älskar att arbeta och jag vet inte hur det blir efter nästa vecka. Kan bara gissa och spekulera, men det är svarta tankar som jag motar bort just nu. Det enda jag vill är att få jobba.

Det blir en trist avslutning på mitt nuvarande jobb. Jag måste ju jobba över min sista arbetsdag på grund av att man inte kan vika en millimeter på byråkratin. Ärligt talat trodde jag statlig byråkrati var ett sossefenomen. Det är det inte, kan jag meddela! Det fortsätter även utan sossarna.

Övertidsjobb min sista arbetsdag alltså. Trist! Dessutom fyller familjens minsting år då. Varken Prinskorvens mamma eller jag är tillgängliga förrän på kvällen. Blir ju ingen rolig dag för pojken…

Idag har jag skickat efter ett hårt paket till födelsedagsbarnet. Sen finns det lite andra saker i skåpet här som ska slås in. Men idag när Anna har slutat jobba tar vi nog en shoppingtur för att se om vi hittar nåt mer.

Ett hårt paket.

Morgonen i övrigt har jag ägnat åt den fantastiskt roliga sysslan att vika lakan. Jag kan säga att jag har utvecklat vissa tekniker kring detta, eftersom jag ju har varit ensam om själva vikandet i princip hela mitt vuxna liv. Alla som har vikt lakan, framför allt dubbelunderlakan, vet att armarna inte räcker till – varken i längd eller antal. Men med lite envishet och ett och annat f-ord får man till det. Det går. Det måste ju gå. Man kan ju inte ha en massa ovikta lakan här och var i sitt hem, heller!

Skrivit, bäddat och diskat har jag också gjort. Och hostat upp slem, i fall du ville veta. Annars är det Anna som hostar just nu. Väldigt mycket, väldigt torrt! Tänk om det är nåt skit på kontoret som ger henne hosta?

Inte ett moln ser jag på himlen, men det är lite disigt ute. Kanske ska jag ta min bok och gå och sätta mig nånstans? Nej, det är inte jag. Jag gör inte sånt ensam. Kanske går det att sitta på ballen* senare, om det inte är för livat åt det hållet till. Då står jag inte ut.

Nej, det blir nog en mugg java till och kanske en surfrunda. Det här med nyheter är nåt jag glömmer bort på sommaren. Finns ju inte mycket att läsa som intresserar mig. Men, jag ska ta en tur får vi se om det inte blir ytterligare ett inlägg, rentav!

Vad händer hos dig idag??? Skriv gärna en rad och berätta!

*ballen = balkongen

Livet är kort.

Read Full Post »

Spontanveckan är här!

Ett inlägg i vilket Tofflan skriver om en vecka utan inbokningar.

Äntligen är spontanveckan här! Det vill säga den vecka på semestern när jag inte har nånting alls inplanerat. Det enda jag gör, och det gör jag så gärna och frivilligt, är att skjutsa Fästmön till och från jobbet när hon är hos mig i New Village. That’s it!

Det fanns en grej inskriven i kalender den här veckan, men det var nåt jag hade glömt att stryka: köpa en ny mobil. Och sen måste jag fixa lite papper till a-kassan och förbereda mig inför besöket på Arbetsförnedringen nästa vecka. Jag har ännu inte fått mina intyg från arbetsgivaren, trots att jag pratade med dem före midsommar och de lovade att skicka dem i god tid. Då får jag lita på att de gör det – det är ju inte kris ännu!..

Papper, papper, papper…

Jag har varit inne i administrationssystemet på jobbet och kollat så att jag verkligen har semester. Blev så osäker, för M på jobbet skrev igår att

Vi ses nästa vecka

Ja, vi ses nästa vecka, men igår var ju nästa vecka den här veckan. När jag kollade stod det tydligt och klart att  jag har semester, hela veckan. Det blir en bra lön också, den här månaden. Ungefär det jag en gång hade, för fyra och ett halvt år sen, i månadslön…

En bloggbekanting (vi har aldrig träffats) ska befinna sig i närheten av Uppsala under torsdag-fredag. Det vore kul att ses, men jag vet inte om vi får till det. Det kanske är så många som vill träffa den bloggbekantingen. Jag och Anna hade ju också pratat om att åka uppåt och hälsa på Gunilla en helg i sommar, men den helg som hade passat bäst var den gångna och då var damen ute på vift. Samtidigt är det inte längre än att vi kan åka en helg framöver. Det vore inte fel att ha nånting att se fram emot…

I augusti ska jag träffa en Twitterbekanting också, i Stockholm! Vi har fått kontakt via Bengt Littorins (Havspappan) fina webinarserie och eftersom vi båda jobbar med kommunikation känns ett möte både roligt och angeläget. Snart står vi båda två dessutom till arbetsmarknadens förfogande. Kanske kan vi ta fram en gemensam strategi för hur vi ska tackla det… Och Havspappans webinarer tänker jag förstås fortsätta följa hemifrån! Då slipper jag ju sitta med hörlurar och sätta upp skyltar på dörren med texten

Jag är upptagen just nu, men återkom efter klockan 12.30.

Text, som ingen läser…

Slipper hörlurar hemma.

Annars ser jag verkligen inte fram emot dagar utan arbete. Om det inte dyker upp nåt snart kommer jag att gå under. Jag älskar att jobba, det är det som ger vardagen mening – förutom kärlek, förstås. Utan den hade jag inte suttit här idag.

Men nu har just min Spontanvecka inletts. Lite nytta ska jag göra, trots allt, denna första dag. Jag tänkte tvätta en maskin tjockis-svart. I övrigt ska jag läsa, har jag bestämt mig för. Tror knappt jag har suttit/legat ner längre än fem minuter och läst på hela semestern… Just nu läser jag Siri Hustvedts Sorgesång. Det är ingen enkel bok att läsa, för den handlar om en pappas bortgång. På onsdag är det sju år sen min egen pappa gick bort. Det känns i hjärtat. Saknaden har byggt ett bo där.

Livet är kort.

Read Full Post »

Tröttung

I morse var jag som en sten. Lika kompakt, tung, tom. När mobillarmet kvillrade igång sov jag som bäst – efter en mindre helvetesnatt med täta turer till ett visst ställe. Inga mattor som blev förstörda i natt eller i morse i alla fall. Tröttheten är lika stor som den teoretiska stenens densitet. Eller har stenar densitet? Nåja, det jag menar är att mitt huvud känns som om det väger 50 kilo och tillvaron utanför ögongloberna gungar och snurrar. Men det är bara mesar som är hemma när de är sjuka, en dag till ska jag väl klara? Sen är det ju helg och två dagar ledigt.

Tröttung som en Sten Tolgfors?

Nej, men nu blev det ju fel bild. Jag menade en helt annan sten. Typ en sån här:

En rätt stor sten.

Jag har en bloggbekanting som ofta skriver att hon är trött som ett snöre (ja, hon skriver mycket annat också! Läs!) Den liknelsen förstår inte jag riktigt. För mig är ett snöre nånting lätt, nånting böjligt och nånting starkt. Men vi har alla olika referensramar och känner min bloggbekanting sig trött som ett snöre ska jag inte ifrån henne det. Själv är jag alltså tröttung som en sten.

I natt sprang jag för övrigt inte enbart omkring hemma i halvvaket tillstånd. Jag var på konferens också. Nånstans. Jag skulle resa söder om Stan och jag skulle ha en halvtimmas framträdande, jag skulle föreläsa om missbrukare (!) och jag hittade inte. Av nån anledning hade jag tagit ett hotellrum för några timmar. Plötsligt insåg jag att jag verkligen inte visste vart jag skulle och hur jag skulle ta mig dit. Då ringde jag till Fästmön, men det var hennes telefonsvarare (hon har ingen IRL, tror jag!) som gick igång. Till sist kom en städerska som jag kastade mig på för att fråga var stället jag skulle till låg. Och just då vaknade jag. Därför vet jag inte om jag hittade dit, om jag hann i tid och hur min föreläsning gick. Du fattar att jag känner mig rätt slut idag, va..?

Den här fredagen har inte alltför många måsten, men jag påbörjade en sammanställning av intervjuer och åtgärdsrekommendationer för ”nya” institutionen igår och den ska jag fortsätta jobba med. Jag har gjort en skiss med ett förslag på nya startsidan och nu ska jag försöka få till den i verktyget också så att man får en bättre och mer verklighetstrogen bild av den. Skapa en kopia av startsidan och jobba i kopian, alltså. Vill ju inte riskera att klicka Publicera innan jag är färdig…

På lördag åker jag ut till Himlen. Jag hoppas att vi kan hitta på nåt i helgen, men med det här märkliga vädret vi har är det ju svårt att planera nåt. Det får bli vad det blir. Lördag-söndag-helgerna är för korta, jag varken orkar eller hinner med det jag borde hemma. Nu väntar en strykhög igen.

Igår pratade jag semester med mamma. Det blir nog så att jag åker och hämtar henne den 20 eller 21 juli, sover över nån natt och sen åker vi upp hit. Mamma var inne ett slag på att vi skulle stanna i Metropolen Byhålan och det hade jag gillat, för jag får aldrig nån sommarsemester där numera. Men så blir det inte. Mamma stannar hos mig nån vecka och jag skjutsar hem henne söndagen den 29 eller måndagen den 30. Den 31 är det nån i familjen som fyller år och den 1 åker vi till Pride. Hoppas jag. Om nu inte nån kirurg som hatar sommarsemester får för sig nåt…

Read Full Post »