I natt trodde jag att jag skulle dö

Ja, det är sant som rubriken sammanfattar det:

I natt trodde jag att jag skulle dö

Jag fick väldigt svårt att andas på eftermiddagen och det blev inte bättre under kvällen. Dessutom fick jag väldigt, väldigt ont på vänster sida, vid revbenen.

Lungor och hjärta på väg att paja!

tänkte jag direkt.

Det var svårt att hitta en ställning som var bekväm att sitta eller ligga i. Ångestskapande bara det! Jag har aldrig haft dödsångest förut och till sist gick det över. När jag hade lagt mig i sängen tänkte jag

Om det är meningen att jag ska dö nu i natt så är det meningen, inget jag kan göra nåt åt.

Och tro det eller ej, jag somnade – OCH vaknade i morse!

Jag har fortfarande ont i vänster sida och jag har fortfarande svårt att andas, men det är lite bättre än igår kväll. Febern är nog borta också, för jag känner mig inte lika medtagen. Det jag har kommit fram till är att jag möjligen kan ha sträckt mig! Idiotiskt, men sant! Och fruktansvärt ont och ångestskapande, jag lovar!

Från sjukhuset fick jag med mig en blåspip som jag andas i då och då. Då känner jag att andningen blir lättare, att jag kan ta in mer syre. Mot den eventuella sträckningen kan jag inget göra, jag måste ju använda vissa delar av kroppen när jag reser mig etc.

Blåspipen är den där röda saken till höger i bild.

Det som slog mig var att det inte var ett dugg svårt att vara ensam mitt i allt detta. Jag hade på olika sätt talat om för ett antal personer att jag hade svårt att andas, att jag hade ont etc. Men eftersom ingen reagerade blev det inte upptrissat på nåt sätt utan jag insåg kort och gott att om jag skulle dö så skulle jag dö ensam.

Men ett tag till tänker jag kämpa på! Jag tänker försöka blunda för de ord vännen skrev igår om att det är värre när unga människor drabbas av cancer än äldre. Det tog jag som en direkt spark på mitt operationssår. Och jag blev både ledsen och arg, för även tanter på 50 år har rätt att leva. Faktiskt!

Man kan nämligen inte säga att det är värre när det drabbar en ung än en person som har levt i 50 år utan att 50-åringen känner sig riktigt jävla sårad. För även om jag mår skit just nu och trodde att jag skulle dö i natt har vissa saker och ting redan blivit så mycket bättre: till exempel att jag kan sova en hel natt utan att behöva rusa upp för att jag läcker nånstans ifrån. Det handlar om livskvalitet och överlevnad och att säga att det är värre när unga människor drabbas är som att ge oss äldre (!) rejäla sparkar där vi har som mest ont. För jag är inte färdig med mitt liv på länge än, var så säker på det.

I natt trodde jag att jag skulle dö. Men jag överlevde. Hade somliga varit med och bestämt om prioriteringar i vården hade jag väl blivit petad sparkad ur operationskön för min ålders skull (50 år). Vad är det för människosyn???

Jag har blivit av med ett monster på 13 centimeter i diameter – samt lite organ därtill. Jag är på väg att få ett helt nytt liv. Fast om jag skulle dö på vägen var detta i alla fall värt ett försök. Och när jag dör, då lovar jag att jag ska göra det ensam. Sorti. Ridå.

Livet är kort. Blanda inte äpplen och päron.

Read Full Post »

På väg tillbaka: Dag två hemma

Idag har det varit en ont-dag. Jag gissar att det måste komma ett antal av dem också. Inte mycket att göra åt, har man blivit överkörd av Morfars traktor så kan det… göra lite ont. Jag har svårt att hitta en bekväm ställning att sitta eller ligga i. Orkar inte stå mer än en kort stund. Har problem med andningen.

Aptiten är det inte mycket med. Jag försökte fresta mig med allt möjligt idag på förmiddagen. Till sist lyckades jag! Det blev mild lättyoghurt med Mamma-Kusinen B:s blåbär från Djurö. Det var underbart gott!!! Och det gör inget att jag har dålig aptit, viktminskningen på nio kilo hittills blir klädsam sen.

Yoghurt med blåbär från Djurö var underbart gott!

Dagens jobbigaste var att duscha och tvätta håret. Men jag klarade av det också på förmiddagen. Och den andra utmaningen var att gå nerför trappan till postboxen. Jag kan säga att det var värt besväret! Jag hittade massor av reklam, ett julkort från släkten i Finland och en räkning.

Julkort från släkten i Finland och en räkning.

Ingen av släktingarna vare sig i Finland eller England vet nåt om trista läget här. Jag orkar inte skriva och förklara. Och inte ett enda julkort har jag skickat i år, inte ett enda!!!

Men det var mer värt att tömma postboxen idag, för lite snäll har jag visst varit. Tomten i Motala hade skickat ett grönt paket!!! Stort TACK till Tomten!!! 😛

Ett grönt paket från Tomten i Motala.

Vad har hänt mer idag? Jo jag utmanade tre vänner på Wordfeud och har lyckats spela en match – som jag förlorade mot Hortellskan. Jag har betalat två räkningar. Sen blev jag så trött att jag måste vila. La mig på gästsängen och hade just slumrat till när telefonen ringde. Tog en evighet innan jag kom upp och kunde svara. Det var från Interflora, jag skulle få blommor! Vid det här laget var klockan 13 och jag bara längtade efter natten, så jag blev förstås glad! Sen dröjde det två och en halv timma innan leveransen, men vad gjorde det?! Jag blir så glad av blommor! TACK snälla tant Raffa!!!

Fina blommor från Tant Raffa!

Jag tittade lite i min låda i köket och hittade en kalender som jag ska ha till min anslagstavla. Jag bara älskar hundar och hoppas att jag en dag får ha en i min familj igen!

Titta så söt!

Svärmors lussekatt sjöng på sista versen och jag tryckte i mig den med lite kaffe. Mådde ganska illa…

Svärmors lussekatt och eget kaffe.

Strax före klockan 15 anlände Fästmön med middag (nyponsoppa) och TV-tidning och för att sticka mig. Hon fick en halv mugg nyperkolerat kaffe innan hon rusade vidare, den stackaren! Anna hade med sig posten upp – ja, här kommer ju posten två gånger. Dels är det Posten-Posten, dels Bring-Posten. Nu hade jag fått ytterligare julkort! Först ett från mamma till både Anna och mig med var sin trisslott…

Änglakort från mamma till Anna och mig.

Dels ett kort från Tant Raffa…

Tant Raffa skickade inte bara blommor idag utan också ett julkort.

Fy så jag skäms! 😳 Inte ett enda julkort har jag skickat, jag som brukade skicka så många…

Nu har jag glott i TV-tidningen och markerat vad jag ska glo på i jul. Inte var det mycket att se på, jättetrist! Men det blir lite Kalle, lite julfred, lite ABBA, lite Läckberg och lite Palme blir det i alla fall.

Inte mycket på TV i jul. Grejen till höger är min blåspip som jag blåser i för att få lite fart på andningen. Den, andningen, alltså, har varit rätt kass idag.

Nu har jag inte ett gram kraft kvar utan ska tillåta mig att kollapsa på kökssoffan en stund och bara vara…

Vad har du gjort idag, dårå??? Skriv några rader så jag har nåt intressant att läsa efter kollapsen!

 

Livet är kort.

Read Full Post »