Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘blänga’

Så vart det kväller i stugan. Det är inte många timmar det är ljust så här års! Och här sitter jag och knaprar på middagen framför datorn. En middag som består av en näve pepparkakor av billighetsmärke från Tokerian. Smular gör jag som f*n i tangentbordet. Kanske tangentbordet är nästa datorpryl att paja, nu när skärmen och den trådlösa musen har gett upp? För övrigt spelar det ingen roll hur många pepparkakor jag äter. Jag blir inte snäll ändå. Fråga Di Humorlöse som blänger på mig varje gång vi ses. Och några till.


Annas pepparkakor äter jag tyvärr inte, men den mikroskopiska bildtexten säger ungefär att det är dessa pepparkakor man ska ta till när inga vanliga hjälper. Så jag äter fel sort, alltså.

                                                                                                                                                              Jag fick en kallelse till vården idag. Varför skickar de ut såna, egentligen? Tiderna passar ju ändå inte. Och dessutom har jag inte råd att gå. Det får räcka med tandläkarbesöket. Nån måtta får det vara på hälseriet. Fast jag borde kanske kontakta doktor Anders om en axelspruta igen, det borde jag nog. Det är ju så skönt när han sticker in en lång ¤%&/# sprutnål där det gör som mest ont i axelleden… Men han gör det fort och bra. Det har hållit i två år inklusive en husrensning och en flytt – det är inte dåligt!

Här ska jag inte bli långrandig. Jag har en strykhög att ta tag i. Och jag orkar inte höra fler kommentarer om varför jag stryker. För mig är det lika viktigt som att tvätta kläderna. Få mig inte att känna dåligt samvete för att jag pressar ner fibrerna i tygerna så att kläderna håller sig rena längre – samtidigt som de blir släta och fina! Jag gör som jag vill och du gör som du vill. För övrigt gillar jag ganska mycket att stryka, för jag brukar stå och tänka så bra då eller glo på nåt intressant program på TV eller så. Musik går inte alls längre, jag har blivit allergisk. Det funkar bara i bilen, men där är jag ju redan galen, så…

Äh, bäst att sätta fart så jag hinner med det jag ska innan det är dags att hämta hem Fästmön från jobbet klockan 20. I morgon bär det av till Himlen även för min del, men först till kvällen eftersom jag jobbar på dan.

PS Jag fick äntligen publicera majoriteten av de forskarsidor på svenska och engelska som jag har jobbat med sen i september. Ett sextiotal sidor är klara av cirka 70 totalt. Synd att jag inte ska vara kvar på jobbet, för då hade jag kunnat lägga en länk från min välbesökta blogg till jobbets hemsida.

Read Full Post »

Äntligen sovmorgon!!! Hur kan man längta så? Jag kan i alla fall! Och Fästmön! Ändå låg vi inte halva dan eftersom Anna började jobba klockan tolv. Tyvärr ända till klockan 21 i kväll… 😦

Lördag means godis! Därför blev första stoppet på väg till Annas jobb Tokerian. Eller nja, vi hade lite andra ärenden där också, bland annat till apoteket. Hur som helst, godis blev det! Och tro nu inte för en sekund att jag tänker ge bort en enda bit till nån utspökad unge som ringer på dörren! Nä! För jag ska sätta på mig värsta masken och skrämma skiten ur dem allihopa! I wish… Tyvärr har jag ingen mask, men en del – läs: jag – är så jävla fula ändå att det går bra att skrämma skiten ur snorungar utan mask. Talangful(l)t!

Talangfull var däremot inte den person bland Tokerians personal som hade fyllt på lösgodiset. Snarare fantasifull. Eller vad sägs om dessa skumma skumbananer?


Skumma skumbananer som mer ser ut som colabåtar i mina ögon.

                                                                                                                                                      Skumbananerna var inte det enda som var skumt.


De syrliga skumshotsen såg mer ut som salta sillar, tycker jag.

                                                                                                                                                                   Ja, den som hade fyllt på godiset kunde nog inte läsa och var säkert färgblind också. Salmiakgodis brukar väl för det mesta vara svarta eller möjligen kamouflagegröna?


Ser mer ut som bilar i vit choklad, men jag kan ju ha fel..?

                                                                                                                                                                 Tur att inte Frida var med, för de sura colanapparna visade sig vara nånting helt annat. Det hade gjort henne grymt besviken.


Ser inga som helst sura colanappar, men däremot röda Ferraribilar.

                                                                                                                                                              Nej, många rätt var det inte idag!.. Tyvärr kunde jag inte fota alla tokerier för folk som var där med sina snoriga och gapiga ungar började blänga som f*n på mig. En sista bild:


Såna här kallas väl ändå inte salta rullar utan kolor???

                                                                                                                                                                Jag suckade och stönade och ojade mig och fotade tills min tejpade mobilkamera (ja, jag har inte fått tummen ur än och bytt!) gav upp en suck och började pipa att batteriet var tomt. Till alla snorungars föräldrars lättnad.

En familj höll på att göra mig fullkomligt galen. Mamman drog varuvagnen, pappan vagnen med en skrikande lillasyster och omkring ekipagen kretsade Daniel*, cirka fyra år. Denne Daniel var ta mig f*n överallt – och helst i vägen för min varukorg. Jag vet inte hur många gånger jag faktiskt oavsiktligt – ja, det är sant! – drämde korgen i huvet på honom – i värsta fru P… nej visst nej, hon har ju bytt namn sen hon gjort sin exman tjänsten att skilja sig från honom, fru Flängört-stil.

Till råga på allt hamnade familjen före mig i utcheckningskassan. Mamman, mager och eländig, skickade kassörskan att hämta ett reklamblad – för att därur klippa en rabattkupong på typ fem spänn!.. (Vid det här laget hade Anna sprungit ut för att köpa lunchsallad i kiosken och klockan sprang iväg närmare tolv än den nånsin hade varit hittills under dan…) Jag säger då det…

Vi hann emellertid till Annas jobb. Jag fortsatte därefter till biltvätten St1, hur det nu uttalas. Skit samma, de som jobbar där är alltid jättetrevliga, men de flesta kunder kan inte köa – varken i affären eller till biltvätten, trots skyltar. (Jag börjar bli riktigt orolig för läskunskaperna hos folk i gemen!) Ingen kö till tvätten idag, emellertid, bara i affären där en hungrig unge avkrävde sin stressade mamma en korvj***l trots att mamman skulle vara nånstans klockan tolv. (Vid det här laget hade klockan passerat tolv, så gissningsvis var mammans framförhållning inte den bästa heller.)

Clark Kent** blev jätteren och fin och jag gnuggade honom torr efteråt med mjukt trassel. Hemma i New Village fick han en invärtes genomgång med dammsugaren. Nu är han så vacker – se själv:


Min vackra bilman!

                                                                                                                                                            Hemma igen kan jag meddela att jag är otroligt sugen på godiset i bunken, men jag försöker intala mig att familjen Galning hade varit på Tokerian före oss och grävt med sina bajsiga fingrar bland godiset (de gjorde ju det en gång när vi var där och försökte handla) – bara för att kunna låta bli att ta mig ett smakprov eller två.

I stället är det dags att slå en signal till mamma och sen traska över till H med ett par klädespersedlar jag har utlovat, men som har legat i sina platspåsar här sen i somras. Ibland är jag inte snabb, mitt efternamn till trots…

Resten av eftermiddagen ska jag ägna åt att läsa ut min bok, om jag hinner. I kväll sen blir det säsongsstart av Downton Abbey klockan 21.30 på SvT1. Det ska jag inte missa!

                                                                                                                                                     *Daniel heter nånting helt annat. 
**Clark Kent = min vackra bilman

Read Full Post »

Medan jag körde min stridsvagn inne på ICA Kvantum och funderade på varför jag gjorde misstaget att åka dit och handla, fick jag vänliga sms från vännen Jerry. Det ljusade upp en kall och svart själ, en Mårra som gick och blängde allt och alla till isskulpturer.

Och så fick jag syn på den! Filmen med stort F! Filmen, som jag bara har på VHS. Den låg där i en hög, bland andra DVD-filmer av lågpriskaraktär. Endast 39 kronor. Endast 39 spänn, inte ens två tjugor, liksom. Klart jag köpte den, min favoritfilm från 1984, Falling in love. Molly (Meryl Streep)  och Frank (Robert De Niro) möts i en bokhandel när de köper julklappar. Det blir ett oförglömligt möte och de blir kära. Men det får bli en platonisk kärlek eftersom båda är gifta. Eller?.. Äh, se den! Den är skitbra!!!


Min favoritfilm gjordes redan 1984.

                                                                                                                                                             PS Den går alldeles utmärkt att böla till!!!

Read Full Post »

Joråsåatte… Nog har ett jehu farit fram här under dagen. Det känns skönt att ha hunnit med det som var tänkt innan det blivit kväll och barnen kommer hem. För det är ju inte så roligt att inte ha tid och ork att sitta ner och prata med dem en stund när man knappt har setts på två veckor.

I morse skuttade jag över till Tokerian strax efter klockan åtta och kom därifrån med fem matkassar. Ehum… jag tog faktiskt bilen över… 😳 På så vis kunde jag lämna kvar två kassar i bagageutrymmet och ta in tre med kylvaror.


Jag rattade en sån här med stil inne på Tokerian.

                                                                                                                                                          Fördelen med att gå och handla mat så där tidigt är att det inte står så många idioter i vägen är så många andra ute och handlar samtidigt. Det går fortare att handla när man slipper trängas vid varudiskarna med andra. Och jag behöver inte tvångsmässigt anteckna idéer till blogginlägg eftersom det är oerhört trista människor ute och storhandlar mat klockan åtta på morgonen. Men jag såg faktiskt en gubbe som tittade jätteargt på mig. Jag log änglalikt tillbaka. Han blängde misstänksamt på mig. (Och det gjorde han ju rätt i…)

Dusch och hårtvätt var underbart skönt vid lunchtid. Men ännu skönare blir det att få barret klippt på tisdag förmiddag!


Jag har inte klippt mig sen 1974.

                                                                                                                                                                På eftermiddagen var det så dags att åka och hämta Fästmöns reparerade cykel. Reparationen blev lite dyrare än tänkt, 719 spänn landade slutnotan på. Farbrorn på Hjulhuset hade nämligen ingen passande begagnad axel, så det fick bli en ny. Annas snälla och jätteförkylda mamma mötte upp och vi knölade in hojen i hennes bil. Men där fick den inte heller riktigt plats utan stack ut en bit. Som tur var hade Annas mamma snöre och en lämplig ögla att binda fast bakluckan med. Jag har varken snöre eller ögla i min bil…

Ett kort samtal till Slaktar-Pojken var allt som behövdes för att den snälla unge mannen skulle komma ut och möta oss och bära in alla matkassar – som nu blivit sex eftersom den nästantinade kycklingen behövde en egen påse. Cykeln kunde vi också ställa in och låsa i cykelrummet eftersom Johan har en nyckelbricka dit – mormor och jag är inte betrodda.

Jag passade på att gå upp med Annas rull-väska som också låg i bilen. Noterade att Johan hade dammsugit, nåt som glädjer både hans mamma och mig enormt eftersom vi inte har nån lust att göra det en fredagskväll. Som lite tack för hjälpen fick Bror Duktig lift till affären-i-Förorten-där-jag-vägrar-handla-sen-en-kärring-påstod-att-de-hade-stängt-trots-att-det-var-fem-minuter-kvar-till-stängningsdag.

Och nu är det dags för mig att vattna mina krukväxter, byta t-shirt och packa ut mig och mina väskor i bilen för att åka och hämta Anna. Sen blir det Förorten den kommande veckan – utom dagtid, för min del.

Tjolahopp!

Read Full Post »

Gårdagskvällen blev som vanligt lugn. Min magvärk vill inte riktigt släppa och den ligger på lur hela tiden.

Det blev därför en del TV-tittande. Är programmen bra tar det bort tankar på hur ont man har för stunden. Jag tittade förstås på Antikrundan, men nån rapport därifrån kommer inte – inte på den här bloggen, i alla fall. Expertkommentatorn fru Hatt aviserade per sms att hon hade annat för sig och vår expertkommentator i väst, Inna, var tyst. Själv satt jag mest och blängde på alla fina saker, på rosa skjortor, konstiga klänningar och en urhäftig gammal hjälm – alltihop från Kalmar. Kalmar är för övrigt en häftig stad (kommun), där jag bland annat tillbringat några vårveckor studerandes intensivt på FOJO. Men eftersom det var på stenåldern kändes det som om vi skrev och skrev och skrev  – för hand. Kursen handlade om informationsteknik…


Jag gick en intensivkurs en vår på FOJO. Då skrev vi mycket. För hand, minns jag.

                                                                                                                                                    Samtidigt som Antikrundan var det säsongspremiär för litteraturprogrammet Babel på SvT 2. Eftersom jag inte har multipla personligheter och inte heller ville springa mellan två TV-apparater, spelade jag in det senare på DVD:n för att titta på troligen under morgondagen. Jag ser fram emot att vila ögonen på en annan programledare än Daniel Sjölin, nämligen Eva Beckman. Sen får vi se om hon är bättre eller sämre på att programleda – och om detta bara var ett tillfälligt inhopp eller inte. På Sveriges Televisions hemsida om Babel hittar jag ingen information i frågan. Men jag har mina förhoppningar, så att säga. Att förnya programledarskapet tror jag inte skadar Babel… Gårdagens program handlade bland annat om Jean M. Auel, Åsa Moberg och Jan Guillou.


The Clan of the Cave Bear, första delen. Jag läste de tre första tegelstenarna på originalspråket. Det var tufft…

                                                                                                                                                    Klockan 21 zappade vi över till Kanal 5 för att glo på Criminal Minds. Det är faktiskt en av de bättre amerikanska polisserierna jämte CSI. Vi vår också spända på premiären av Criminal Minds: Suspect behavior som startade i samma kanal direkt efter Criminal Minds. Här är inriktningen mer mot profilering, men det var en riktigt bra seriestart!

Och efter allt TV-tittande stapplade vi i säng och somnade till nåt gammalt CSI-avsnitt.

I morse vaknade både Fästmön och jag med oro. Jag hade drömt en otroligt stressande dröm om sms-jakt på stan och så låg jag och oroade mig över att Bliwa inte svarat på mitt mejl. Till slut gick jag upp, sparkade igång datorn och mejlade Bliwa, men jag fick ingen ro i kroppen förrän jag hade ringt upp. Det visade sig att min inscannade och mejlade specifikation var inlagd och att pengarna från inkomstförsäkringen kommer nästa torsdag. Tack och lov! Jag har ju betalat alla räkningar med månadens a-kasse-pengar och fick faktiskt ett par hundralappar över. Men sen vill jag ju gärna ha nåt att leva på ett tag också.

Tanken var att vi skulle strutta ut på promenad. Och dagen började bra, vädermässigt sett, med sol. Nu har emellertid molnen tagit över och det blåser snålt och några vita korn flyger omkring i luften. Gissningsvis blir det därför endast en promenad över till Tokerian för att inhandla fredagsmiddagen.

Read Full Post »

Ja, en halv arbetsdag, det vill säga fyra timmar, har vi nu tillbringat på Stormarknaden. Inte konstigt man är trött och slut!..

Mest pengar gjorde jag av med inne på Systemet. Insåg ju att vi hade tullat på vinerna rätt rejält i vinskåpet nu i vinter eftersom Brunnebys ännu inte är tappat och klart. Vinskåpet gapade ganska tomt på flera ställen, men nu fylldes det på igen med några härliga, hoppas jag, röda italienare och nån australiensare. Det vita vinet blev ett Penfolds, men det ligger på kylning nu till kvällens räkor. Och själv softar jag vid datorn med en kall öl. Det tycker jag att jag är värd efter denna shopping…


Påfyllt igen! Notera att flaskorna längst ner är ganska dammiga. Dessa innehåller de riktigt fina vinerna…

                                                                                                                                                         En tur till apoteket gav mig lite fotkräm (inte rabarberkräm) och fluor, med mera och Fästmön insulin och salva till yngste sonen. Jag tog en tur in till Telia-butiken för att kolla möjligheterna till utbyte av mobil, men eftersom jag var puckad nog att nappa på Telias skiterbjudande i höstas om två fria månader mot att jag band abonnemanget på 24, så blir det nog inget av. (Gissa om jag ångrar det klicket… Fick ett erbjudande via mejl som jag uppenbarligen inte läste igenom ordentligt innan jag klickade ja på…) Jag måste ju betala fullpris i såna fall… I vart fall kikade jag på en Nokia N86 som jag gillade, främst för att den har en åtta megapixel kamera. Den skulle gå loss på 4 200 pix. Som hittat när man är arbetslös. Och korkad. Jag frågade faktiskt i butiken om det ”gick att göra nåt”, men är abonnemanget låst så är det. Det tycker jag är lite surt om man ändå vill ha kvar operatören… Men såna är reglerna och jag har klantat mig.


Den svarta är rätt snygg, den… Och bra kamera har den… Och dyr är den…

                                                                                                                                                              Vi avverkade även ett besök på stirriga ICA Kvantum, dit det verkade som om alla Willyspuckon tagit sig denna dag, innan det äntligen blev en fika hos Skuttungekonditorn. Jag trodde för övrigt att denne gått i konkurs, men fiket var öppet som vanligt, tack och lov! Var sin macka och kaffe blev det och söt-Tofflan blev tvungen att ta en russinkaka också. En kaka som var alldeles för platt för att kallas russintopp, men jag gissar att du fattar vilken sort jag menar???


Så här ska en TOPPIG russintopp se ut.

                                                                                                                                                        Efter välbehövlig fika fick vi förstås magknip båda två och DET måste bero på kaffet som smakade allt annat än gott!.. Nåja, vi strosade genom några affärer på bottenplanet. Anna var riktigt i gasen idag med att födelsedagsönska, så nu har jag så gott som avslöjat en av de TRE (3) presenterna jag redan inhandlat till henne!.. Annars hade hon nog varit på väg att hala upp plånboken själv… Vi tittade även på presenter till andra familjemedlemmar. Bland annat har vi ju en student i början av sommaren…

Jag träffade på en person från min förra arbetsplats, IP, som ”alla andra” där tyckte var sur och otrevlig – utom jag! – och hon hälsade HJÄRTLIGT på mig! Det värmde! 😛

Vi var ganska slut i rutan när vi besökte sista affären, Lagerhaus (där de är så snåla på påsar och papper när man handlar). Anna hittade nåt kul och jag hittade… presentpapper.

Väl hemkomna har vi nu tagit fram räkorna ur frysen och lagt det vita vinet på kylning, som sagt. Mötte en TREVLIG närboende (såna finns också!) när jag kört in bilen på gården för att lasta ur, som skulle ha uppskattat min bärhjälp, men som tur var kom jag för sent 😉 Fick i stället en sur bläng av en annan hagga, fast då var jag för trött för att ORKA blänga tillbaka…

Trevlig fredag på dig som läser! Jag finns här heeela helgen, så du behöver inte sakna mig! 😆

Read Full Post »

« Newer Posts