Narkolepsi endast från vissa vaccinleveranser

Den som har läst min blogg längre tillbaka i tiden vet nog vad jag har för åsikt om vaccinationer – att de ska göras måttligt. När det gäller masshysterin kring svininfluensan var jag skitförbannad. Det piskades upp rykten om pandemi och Gud vet allt, men ingen inom den verksamhet i vårt län tog sitt ansvar och informerade om sånt som biverkningar och risker. (En frågor-och-svar-funktion anordnades… av lokalblaskan här..!) I stället gick man ut med stoooora annonser där såväl vuxna som barn uppmanades att vaccinera sig. Själva tog de ansvariga tjänstemännen och politikerna en gräddfil till vaccinationerna  – för de ansåg sig tillhöra RISKGRUPPER (?!) – medan vanligt folk, uppskrämda förstås, köade flera kvarter för att få den eftertraktade spiken i armen.

Uff! Nålar och jag är ingen bra kombo!

En biverkning som ganska snart konstaterades var narkolepsi, framför allt bland barn. Det handlar om mer än 220 svenskar, som fick narkolepsi som biverkning av vaccinering med Pandemrix mot svininfluensa. En undersökning har nu visat att alla som fick narkolepsi fick vaccin från tolv av 35 sändningar. Tolv av 35. Det är Narkolepsiföreningen Sverige som har gjort undersökningen som nu överlämnas till Läkemedelsverket. Läkemedelsverket har ju tidigare viftat ifrån sig och sagt att det inte finns nåt samband narkolepsi – vissa vaccinsändningar. HA! Hade det inte varit mer korrekt om verket undersökt detta i stället för att en patientförening gjorde det? Kanske hade varit bra att veta innan man gick ut med ett sånt tvärsäkert

Nej, det finns inga samband.

Eller? Läkemedelsverket, som borde ha otroligt mycket mer resurser än en patientförening. För att inte tala om hur stort ansvar man borde ha insett att man faktiskt hade/har…

I vissa delar av Sverige finns det särskilt många barn som fick  narkolepsi av vaccinet. Ett område som är drabbat är Uppland. Där för övrigt Läkemedelsverket finns, i Uppsala.

Totalt vaccinerades mer än en halv miljon svenskar mot svininfluensan från hösten 2009 till våren 2010. Då kan 220 svenskar, de flesta barn, låta lite. Men faktum är att narkolepsi är en livslång sjukdom och drabbar individen mycket hårt, framför allt socialt.

Radio Uppland har flera intressanta webbartikar och inslag om detta!

Read Full Post »

Ansvar?

Idag läser jag på Radio Upplands hemsida att den verksamhet i vårt län som ansvarar för vård stäms av en privatperson. Det handlar om ett TV-program som gick på en av reklamkanalerna under flera säsonger.

Det är Centrum för rättvisa som nu ska driva målet som en pilotfall med skadeståndskrav från de anhöriga. De anhöriga är i det här fallet en dotter som cirka en månad efter sin fars frånfälle plötsligt får se honom kämpa för sitt liv. På reklam-TV. Familjen visste inte om att pappan blivit filmad. Även om man inte såg hans ansikte gick det  att känna igen röst och kläder. Juristen menar att det handlar om brott mot tystnadsplikten.

Jag var en trogen följare av programmet, trots att det på sätt och vis var en dokusåpa. Skälet var att jag vid den tiden arbetade inom organisationen. Däremot vet jag att det fanns flera chefer som borde ha kollat men valde att strunta i det. Programmet var intressant och spännande och gav verksamheten bra marknadsföring. Men jag funderade då och då hur det var med tystnadsplikten. Var detta verkligen OK? För även om man döljer folks ansikten kan man ju uppenbarligen uppfatta vem det är. Och även om man som patient ger sitt medgivande kan man ju fundera över om man alltid är så klar och redig att man menar det. Hade jag själv varit patient skulle jag ha vägrat få en kamera i nyllet. Det räcker så bra med alla nyfikna kandidatögon som det ibland är svårt att orka med – även om jag de flesta gånger sa ja till deras närvaro eftersom jag tycker att utbildning i verkligheten är viktigt!

Nästa grej som jag känner mig fundersam över och där samma organisation har ett ansvar är HPV-vaccineringarna. Unga tjejer erbjuds alltså att vaccinera sig mot ett virus som kan orsaka livmoderhalscancer. Nu har nån startat en motaktion och delar bland annat ut trycksaker till tjejer på stan. Enligt lokalblaskan står det i broschyren att vaccinet har orsakat dödsfall och allvarliga sjukdomar.

Vaccinera sig eller inte? Var finns korrekta fakta?

Eftersom det är oklart vem som är avsändare kan jag inte göra nån bedömning vad gäller dessa fakta. Men jag har i färskt minne att vaccinet mot svininfluensa orsakade svåra biverkningar hos en del unga. Biverkningar som man inte kände till när man gladeligen erbjöd barn och vuxna att vaccinera sig.  Därför kan jag förstå att en del av oss bär på en viss skepticism mot vaccin. Att inte bara tacka och ta emot utan skaffa sig kunskaper och fakta först är smart. Fast då gäller det förstås att de fakta som presenteras är korrekta. Och hur vet man det när inte ens den organisation som var huvudansvarig för svinvaccinet kände till de svåra och livslånga biverkningar som drabbade en del?

Vems är ansvaret? Vem tar ansvaret? Inga lätta frågor… Har du några tankar?

Read Full Post »

Blek morgon och att kasta vaccin mot svin

Det är en blek morgon. Dimmigt och immigt och snorhalt. Jag är så trött att jag nästan inte orkar stå eller gå, det känns ganska obehagligt. Får hoppas att det går över under dan. Tills vidare skyller jag på att det är fredag.

Dagens första möte blir en kombinerad intervju och diskussion kring webb och intranät. Säkerligen ett intressant möte som lär ge mig mera jobb. Det gillar jag! Jag hugger på allt! (Åtminstone allt som jag tror att jag klarar av…)

Stoppa sprutnålen i nåt dött i stället för i mig! 

Vårt konferensrum har i skrivande stund besök från företagshälsovården. Det vaccineras, mot influensa, tror jag. Jag gillar inte vaccin som känns onödiga. Se bara hur det gick med svininfluensavaccineringarna! Visst, sex liv räddades, men hur många fick svåra och livslånga biverkningar? Var är dessa siffror från de ansvariga??? Kan man lita på siffrorna i media? Och jag som varnade flera gånger här på min blogg att det var bristande information från den som är ansvarig för vården i vårt län och dåliga möjligheter till kommunikation. För övrigt var de ansvariga först med att vaccinera sig – trots att de inte tillhörde några som helst riskgrupper. Pinsamt! Om jag inte minns fel var det lokalblaskan som skötte frågor och svar här och inte den verksamhet som är ansvarig för vård i länet… Nu visar det sig att ingen riktigt kände till vad man pådyvlade svenskarna…

Solen tittar fram. Jag ska förbereda mitt möte och inte gå igång på idioti i vården.

Read Full Post »

Vitatankar om livslångt

En vit dag är det idag. När vi tittar ut har vintern kommit tillbaka. Det snöar mycket och snön lägger sig som ett tjockt täcke över gårdagens is. Den här vintern känns ändlös eller åtminstone livslång.

Vita. Livet. Livlsång…I morse ringde sköterskan hos doktor Anders och berättade att provsvaren var bra. Detta innebär att jag måste stå på en livslång behandling med mina vitaminer. Det känns jättebra att slippa sprutor som alla så gärna och ofta pratar om i sammanhanget. Jag hatar nämligen nålar och blod. Det är två sorters vitaminer jag ska äta och jag får inga biverkningar, vilket naturligtvis är skönt. Så är det. Det är bara att äta. Livslångt. Jag är glad att det inte är svårare behandling än så.

Vita. Liv. Livslångt. Livets träd?

                                                                                                                                                               Det är alltid lite pinsamt att bli väckt av nån som arbetar när man själv inte arbetar och råkar ta en sovmorgon. Nu var det mest för Fästmöns skull vi tog sovmorgon, men jag kan ju inte neka till att det var skönt. Den här veckan har hon ganska många sovmorgnar eftersom hon mest jobbar kvällar. Igår var det dagtur, emellertid, och dessa är tuffa. Så det blev ett bra test av orken efter julförkylningen. Och det gick bra!

Idag har jag en del små projekt att utföra, några av helt privat karaktär så då skriver jag förstås inte om dem på den här bloggen. Mindre känsligt är väl att berätta att jag ska skjutsa Anna till jobbet klockan 13 och handla hem middag till mig själv på vägen hem. Anna jobbar till klockan 20 och får ta med sig nån matlåda.

I morgon ska jag skjutsa Anna till Sjukstugan i Backen där hon ska på nån kontroll. Jag tänker inte sätta min fot innanför några dörrar där, så jag tar väl en tur med bilen under tiden. Vi ska också försöka byta ett par jeans till Slaktar-Pojken på vägen hem. Men det blir som sagt i morgon. Idag jobbar min sköna böna och jag ska ägna mig åt lite skriverier, läsning och kanske nån film som jag har spelat in på DVD:n.

Read Full Post »

Massvaccinering mot svininfluensa gav barn narkolepsi

Redan innan svininfluensehysterien bröt ut förra året var jag skeptisk. Skeptisk mot vaccinering, mot massvaccinering. Och alla märkliga regler och framför allt, konstig information.

Det började med en debatt redan på sommaren om huruvida vaccinet skulle vara gratis eller inte. Politikerna i riksdagshuset ville INTE betala för gemene mans vaccin. I augusti började man diskutera hur farlig svininfluensan var egentligen och om det verkligen var nödvändigt att vaccinera sig. Så småningom kom vaccinet. Och först ut var den enda av Socialstyrelsen prioriterade gruppen, den svårt sjuka gruppen… vårdpersonal..? Men..? Politikerna på riksnivå började ge med sig och bestämde sig för att ge lite ”fickpengar” till länens vaccin.

Men så dröjde vaccinet och det dröjde med information om vaccinet. En person avled och nu började allmänheten bli orolig. Men var var informationen? När vaccinet väl kom köade folk flera kvarter för att få ”en spik i armen”. Då skedde det märkliga att man i vårt län införde en förunderlig gräddfil av personer som gick före i vaccinationskön: politiker och ”nyckelpersoner” bland dem som arbetar administrativt med vård i vårt län. Jag trodde inte det var sant när jag läste om det, men det var det. Folk vaccinerade sig till exempel av det skälet att de har småbarn. Men hallå! Är småbarn en svår och/eller kronisk sjukdom? För en sån prioritering – att de med vissa svåra och/eller kroniska sjukdomar skulle få vaccin först – vore ju den rimliga – när man nu insåg att vaccinet inte skulle räcka. Efter en del debatt i lokal media gjordes en omprövning av det lokala beslutet, men då var det ju massor av de tidigare prioriterade, typ småbarnsföräldrar, som hade hunnit få vaccin…

Gräddfil har jag i matlagningen. Andra typer av gräddfiler avskyr jag.

                                                                                                                                                       Sen insåg man plötsligt att man kanske skulle informera allmänheten om vaccinationen. För kanske var det så att de allra flesta, inklusive mig själv, ganska snabbt insåg att man faktiskt inte behövde ta vaccinet. Är man normalt sett fullt frisk för övrigt, så… I vart fall kom märkliga annonser i stort format. Själv blev jag bara förvirrad när jag läste. Och när jag, som omfattades av gruppen ”alla”, fick möjlighet att vaccinera mig var det inte särskilt svårt att avstå. Vaccinet tog ju slut då, dessutom. (Och gräddfilen till vaccinet kunde inte utredas på grund av lagen om kommunalt självstyre. Men gräddfilen BLEV ändå anmäld.)

Okejrå, jag ÄR rädd för nålar, men varför ska en fullt frisk Toffla vaccinera sig när det finns människor med svåra och/eller kroniska sjukdomar som bättre behövde vaccinet?!

                                                                                                                                                           Efter allt detta ståhej kring nåt som mig veterligen aldrig blev nån pandemi (och jag vägrar att tro att detta beror på att man vaccinerade sig, jag känner faktiskt ingen som vaccinerade sig förutom mamma och Fästmön, båda med kroniska sjukdomar) blir jag därför beklämd när jag läser några föräldrars insändare i Svenska Dagbladet. Ett gäng föräldrar, som lät vaccinera sina barn. Barn, som nu drabbats av narkolepsi – en livslång plåga. Hos Läkemedelsverket finns ett femtiotal anmälningar om narkolepsi som biverkning till vaccinet. Föräldrarna, som känner sig lurade av informationen – eller ska vi nu inte enas om att det var desinformation? – kring vaccinationerna och kräver att staten som ansvarig ser till att barnen får hjälp. Problemet är tyvärr att några biverkningar räknade man inte med och därför kan föräldrarna/barnen inte heller räkna med skadestånd för livslångt elände. Kan de räkna med annan hjälp, tro???

Personligen är jag glad att jag inte vaccinerade mig. Jag är trött ändå, men av andra orsaker. Och myndigheters dumheter, gräddfiler och diverse annat krångel gör mig inte direkt piggare…

Read Full Post »