Lösenordsskyddad: Bara för dig med personligt lösen: Fredagsmys

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Lösenord:

Read Full Post »

Hjärta av jazz

Ett inlägg om en bok.

Sara Lövestam är inte bara SFI-lärare. Hon är författare också. Dessutom en väldigt duktig sådan. Och även om jag tyckte att hennes senaste bok, Hjärta av jazz, började lite trevande, slutade den desto mer i… crescendo, för att låna en term från musiken. Tack till Fästmön, som gav mig boken i julklapp förra året!

En bok med musikaliska förtecken. Och om mobbning, förr som nu.

Steffi går i nian och är mobbad. Men i musiken finner hon tröst och sin egen väg. Hon finner också Alvar genom musiken. Alvar, som spelade Povel Ramel just när Steffi gick förbi utanför hans öppna fönster på hemmet. Genom boken får vi följa Alvars berättelse om hur han kom till Stockholm för att lira jazz parallellt med Steffis berättelse. De två lite udda existenserna blir vänner, nånting som förändrar bådas liv.

Först undrar jag om jag läser en ungdomsbok. Men det gör jag inte. Mobbning har förekommit i alla tider och i alla åldrar. Allra mest kanske jag ryser när Sveas historia uppdagas.

Steffi förgyller Alvars sista tid i livet och han räddar henne från att gå under och bli offer för mobbarna. (Kanske är det hans katharsis eller rening från skulden den gången, för länge sen, när han inte ingrep och räddade en liten flicka?) Alvar får inte många besök, men Steffi blir en återkommande gäst på Alvars rum på hemmet. Hemmet, som bebos av gamla, snurriga tanter och farbröder som sköts av änglar. Eller vad sägs om denna fina beskrivning av personalen:

[…] Hon har mycket att göra, det vet han och kan se i den bultande ådran på hennes hals. Men han tvingar henne att lyssna tills hon säger ja. Han vet nämligen vilka som söker sig till äldrevården. Änglarna. […]

Om jag skulle anmärka på nånting blir det möjligen texten till Alvars ”bit”. Det är inkorrekt engelska att säga

[…] feel the smell […]

One doesn’t feel a smell, one smells. Feel är nåt taktilt, vilket skulle göra the smell, doften, i det här fallet till en… otäck fis, kanske…

Det här är ytterligare en fantastisk bok, signerad Sara Lövestam. Toffelomdömet kan inte bli annat än det högsta – trots att HBTQ-temat denna gång är ytterst litet. 😉

Läs vad jag tycker om Sara Lövestams andra böcker:

Udda

I havet finns så många stora fiskar

Tillbaka till henne

Livet är kort.

Read Full Post »

Tårtan

Att göra konst är inte det lättaste. Att göra provocerande konst är… skitsvårt. Jag har sett Tårtan. Alltså den tårta som har gjort att man kräver kulturministerns avgång. Den tårta som har gjort att Moderna museet har förlorat en donation från en annan, minst sagt provocerande konstnär, fotografen Elisabeth Olson Wallin.

Konstnären som har gjort tårtan är Makode Linde. Han gör ofta verk på temana rasism och postkolonialism. Han säger bland annat till SvT att han vill förlöjliga vissa föreställningar genom att driva dem för långt.

Moderna museet firade alltså World Art Day med en tårtinstallation. En installation där konstnären själv var en del av den tårta som kulturminister Lena Adehlson Liljeroth tog första biten av. Tårtan föreställde en svart kvinnokropp. Makode Linde var huvudet och han skrek när nån skar i tårtan. Afrosvenskarnas riksförbund har nu anmält museet och kräver dessutom kulturministerns avgång.

Jag tycker att det här konstverket var väldigt provocerande. Trots att konstnären själv är afrosvensk går det inte att komma ifrån att det är mycket starkt. Jag kan förstå syftet, att provocera, att spela på våra fördomar. Men jag är inte så säker på att de som deltog i tårtandet förstod det allvarliga budskapet. De flesta som man ser på filmen i en av länkarna ovan skrattar och flinar nämligen. Och fotar och filmar.

Nej, den här konstnärliga installationen förfelade sitt syfte, anser jag. Konstnären gick för långt. Jag förstår att många är upprörda och tycker att det är smaklöst av kulturministern att delta i detta. Jag kan förstå att Moderna museet nog blir av med en donation eller två, även om jag inte kan låta bli att höja på ena ögonbrynet därför att  Elisabeth Ohlson Wallin var den första att meddela att hon drar tillbaka sin donation till museet.

Vad tycker du???

Läs även andra bloggares åsikter om tårtan

Read Full Post »