Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘bisexuell’

Ett inlägg om en författare jag gillar.


 

Alla vilda

Alla vilda – en dokumentär om Birgitta Stenberg.

I morse hade jag just parkerat mig vid datorn när ett ledsamt tweet dök upp från en av våra större tidningar. Där stod att läsa att författaren Birgitta Stenberg är död. Birgitta Stenberg led av cancer och avled i natt 82 år gammal. Hon var på dagen 30 år äldre än jag. Så nu vet du det. (Jag hör hur Intresseklubben antecknar.)

Som många andra litteraturvetare, bokläsare och HBTQ-människor har jag ett förhållande till Birgitta Stenberg. Även om hennes storhetsperiod kanske var lite före min egen (<== ha ha ha, jag har aldrig haft nån!) gör det henne inte mindre i mina ögon, snarare tvärtom. För det krävdes ett visst mod att leva som bisexuell i en tid när att ha sex med en person av samma kön först var brottsligt (fram till 1944) och därefter en psykisk sjukdom (fram till 1979).

Birgitta Stenberg skrev böcker som jag slukade under min egen komma ut-period. Jag tänker främst på de självbiografiska Kärlek i Europa, Apelsinmannen och de efterföljande böckerna. Den allra sista boken av Birgitta Stenberg som jag läste var Eldar och is, en spännande bok full av överraskningar om Birgitta Stenbergs mormor och mamma.

Nä vet du… Jag tror inte att Birgitta Stenberg har gått bort! Jag tror att hon har gått vidare. Nu sitter hon säkert nånstans på ett moln, blickar ner på oss som är kvar här och funderar på sin nästa roman. Romanen, som kanske ska handla om hur det är att gå vidare..?

Vila i frid från smärtan, Birgitta! I övrigt har jag en bestämd känsla av att du inte har varit nån vilande person!


PS Den här helgen
är det Sigtuna litteraturfestival. DÄR tror jag att Birgitta Stenberg hade platsat perfekt!

PS 2 Här kan du läsa om vad jag skrev när Birgitta Stenberg hade sommarpratat.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Idag hittade jag en intressant artikel hos Dagens Nyheter. Den handlar om provokativ reklam, den reklam som tar till exempelvis ironi och når fram genom bruset.

I artikeln nämns tre reklamkampanjer som provokativa exempel. Det är GIL, Göteborgskooperativet för independent living, som vill lyfta frågan om hur personer med funktionshinder dagligen blir behandlade, Öppna Ögons kampanj mot kvinnovåld samt Stockholm Prides sommarkampanj ”Bli Homo”.

GILs CP-docka i den senaste reklampkampanjen. (Bilden är lånad från Dagens Nyheters hemsida.)


När det gäller GILs kampanj
är syftet att få slut på gullandet och särbehandlingen av personer med funktionshinder. I kampanjen säljs en docka som man kan gulla med i stället för att man gullar med nån som har funktionshinder.

Öppna Ögons kampanj består av affischer med rubriken ”Försvunnen” och en text som handlar om att nåns flickvän har försvunnit efter ett bråk som ledde till våld. Där finns ett telefonnummer som går till sajten Öppna Ögon, på vilken det finns ett manifest mot mäns våld mot kvinnor. Provocerande, tycker många.

Stockholm Prides kampanj ”Bli Homo” går ut på att man med olika slogans ska övertyga heteros om att bli homo, bi, trans eller queer. Ironi och framför allt humor är vapnen här.

Provokationer anses numera av PR-konsulter vara ett sätt att nå igenom bruset. Det gäller att sticka ut, att vara annorlunda. Men får man sticka ut hur mycket som helst? Jag tycker att jag som homosexuell kan driva ganska mycket och långt med mig själv och min läggning, men jag skulle nog inte gilla om nån icke-HBTQ-person gjorde det, varken i reklamkampanjer eller för övrigt. Vad anser du? Får man driva med sexuell läggning, funktionshinder och våld i reklamkampanjer och i såna fall hur mycket?

Read Full Post »

Jag gillar Alexander Bard. Det har jag alltid gjort, även när vi gick på gymnasiet i samma plugg i slutet av 1970-talet. Då var han den mest gulliga kille! Men Alexander Bard har alltid gått sina egna vägar – vill jag tro, i alla fall. Och det är det jag högaktar honom för. Därför studsar jag inte när han säger i Aftonbladet att i princip alla som jobbar är horor. Jag vill tro att jag förstår honom. Citatet i rubriken är från Aftonbladets intervju.


Alexander Bard 1977.

                                                                                                                                                                Vi växte båda upp i Metropolen Byhålan – och tro mig, det var ingen dans på rosor för såna som var annorlunda! Det gällde att skapa sig en riktigt hård hud. Och att se fram emot den dan man blev myndig så man kunde dra. Det är först nu de senaste åren som jag har insett hur mycket och hur ofta jag har saknat och längtat efter att få komma hem till min barndomsstad. Men det är för sent nu.


Jag har längtat hit.

                                                                                                                                                                 I Aftonbladet intervjun berättar Alexander Bard att han redan som tolvåring insåg att han var bisexuell och berättade det för sin pappa. Det var modigt gjort! Jag var 27 när mina föräldrar tvingade fram sanningen ur mig. Vi hade en stor uppgörelse som började med att jag beordrades ”komma hem” (jag hade inte bott i Metropolen Byhålan på nio år då…) och ”prata ut”. Två mot en. Ja, det var inte lätt. Men jag överlevde.

Alexander Bard blev inte kändis förrän han var runt 30. Och då var det som artist i Army of Lovers. Men att han kunde sjunga bevisade han redan när han var med i Kristna skolföreningen och kören Cantemus som tonåring. Nu kan Alexander Bard så mycket mer än bara sjunga och skriva musik. Framför allt har han förmågan att säga vad han tycker. Och det är det jag gillar och avundas!

Read Full Post »