Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘bisats’

Ett inlägg om en bok.


 

FyrenFörfattaren PD James tillhör den skara som blev adlad. Om det var för att hon skrev deckare om polisen Adam Dalgliesh (cirka 20 böcker) och privatdetektiven Cordelia Gray (två böcker) eller för att hon arbetade vid inrikesministeriet, för kriminal- och sjukvården, under många år förtäljer inte Wikipedia. Några av hennes böcker hamnade i de enorma bokkassarna från vännen Agneta. TACK! Nu har jag läst Fyren, som till skillnad från Slut hennes ögon, hör till de sista av PD James böcker. PD James gick ju bort 2014, så några fler Dalgliesh-deckare blir det inte.

Från den första Dalgliesh-deckarens herrgård får vi läsare nu följa med till en fiktiv ö utanför Cornwalls kust. Här kan den som har råd att betala för det få en tids lugn och ro i total avskildhet. Det är bara gästerna som får besöka ön, inga andra besökare tillåts. Men den lugna tillvaron går i kras när en av gästerna upptäcks en morgon, hängande och synnerligen död, i fyren. Adam Dalgliesh och hans två medarbetare kommer dit, för det som först såg ut som självmord är i själva verket ett mord. Förhören med personerna på ön har knappt början förrän ytterligare ett mord sker.

Kanske var det för att mina tankar var på annat håll, men jag kom liksom inte riktigt in i boken. Jag tyckte meningarna var långa och fulla av bisatser, det vimlade av korrekturfel (hade inte Wahlström & Widstrand redaktörer som korrade 2006???) och en och annan synpunkt på översättningen hade jag också. Sammantaget drar den sega historien och felen ner totalomdömet.

Toffelomdömet landar på medel (och då är jag tämligen generös).

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en bok.


 

Det som inte dödar ossDen fjärde Millenniumdelen… Nja, jag hade redan i förväg svårt för konceptet att en författare tar över en död författares persongalleri och avslutar en svit om tre romaner med en fjärde. Samtidigt är jag bara människa – och en nyfiken sådan. Jag kunde inte låta bli att köpa David Lagercrantz bok Det som inte dödar oss på bokrean.

Tidskriften Millennium har nya ägare och Mikael Blomkvist verkar liten däven. Lisbeth Salander är med i en hackerattack. Men så ringer en professor till Mikael mitt i natten och vill träffa just honom.  Professorn sitter på viktig information om den amerikanska underrättelsetjänsten. Det han inte nämner är att han hämtat hem sin autistiske son August från modern, där pojken uppenbarligen har farit illa. Och när Mikael anländer till professorn… Mord och kidnappning är ingredienser och Lisbeth den räddande ängeln.

Nej. Jag har svårt att komma in i boken. Ändå läste jag ut de dryga 500 sidorna ganska fort. Märkligt, med tanke på att där vimlar av ofantligt långa meningar. På ett ställe räknade jag till 41 ord i en och samma mening. Bisatser staplas på bisatser och nää… det är svårt att hänga med vad som hände i början av meningen. Dessutom känner jag inte riktigt den där spänningen som jag gjorde när jag läste Stieg Larssons böcker. Det här är faktiskt inte bra.

Toffelomdömet blir lågt och jag är glad att jag inte slösade mer än 79 kronor på den här boken.

rosa toffla minirosa toffla mini

 


Livet är kort.

Read Full Post »