Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘bilköer’

Det var ett tag sen, men nu är det dags igen för en titt ut i omvärlden. Jag har fått smak på livet utanför hemmet för idag har jag jobbat min första arbetsdag efter fyra veckors semester.

Som vanligt är det frivilligt att hänga med på min titt. Den som tycker att inlägget är tråkigt eller dåligt eller både och är inte på nåt sätt tvingad utan kan stanna kvar hemma hos sig. Och vara tråkig och dålig eller bara grinig. Vad vet jag, vad vet jag. Övriga, häng på!

[…] Det är dålig journalistik att haka upp sig på en mening på 415 sidor i en bok som handlar om allt annat än detta […]

  • De vänsterhänta blir allt fler! Idag den 13 augusti är det De Vänsterhäntas Dag. Ungefär tio procent av alla barn som föds blir vänsterhänta. För tidigt födda är ännu oftare vänsterhänta. Och kanske är det förklaringen till att de föds fler vänsterhänta barn – allt fler barn föds nämligen för tidigt. Vänsterhänthet kan vara ärvd eller en följd av en störning när hjärnan utvecklas under graviditeten. Störningen kan bero på droger eller miljögifter eller alkohol, dårå. Själv känner jag flera vänsterhänta – och alla är synnerligen intelligenta…
  • Lars blir hjälplös 19 timmar om dygnet. Fy fan, säger jag! MS-sjuke Lars Schelin i Stockholm får sin personliga assistans nedskuren till fem timmar per dygn. Detta innebär såväl praktiska problem som isolering och ensamhet. Lars kan inte ens gå på toa utan hjälp. Sverige, 2012. It sucks!
  • Dalmatiner adopterade lamm. Men så en lite solskenshistoria, från Australien. När ett litet lamm förlorade sin mamma hoppade gårdens dalmatiner in som adoptivmamma. Hur gulligt som helst, ju!
  • Färg ska få fart på klädbranschen. Den regniga sommaren till trots såldes inte mycket kläder. Nu hoppas klädbranschen att mer färg ska locka shoppare i höst. Själv fortsätter jag tills vidare att hålla mig till… tjockis-svart. Jag är ju fortfarande… tjock.
  • Krock på Tycho Hedéns väg. Som vanligt, på min väg hem från jobbet. Och varför krockas det? Gissningsvis för att man inte håller avstånd i bilköerna i rusningstid och för att man kanske blabbar i mobilen. Vad vet jag, vad vet jag. Jag vet bara att två bilar blockerade ena körfältet och förarna gjorde inget för att flytta på sina fordon utan pratade – i var sin mobiltelefon.
  • Sociala medier gör kultur till ekonomi. En intressant och tänkvärd aritikel signerad Ellinor Skagegård om Uppsalaforskaren Christian Christensen. Särskilt intressant är det att läsa om hans syn på Twitterkontot @sweden
  • Årets Stjärnorna på Slottet. Dags för den sjunde upplagan av programmet. Expressens Anders Björkman tror att Lill-Babs tårar fyller slottet. Övriga deltagare är Robert Gustafsson, Claes Malmberg, Philip Zandén och Ewa Fröling. Ett spännande gäng, tycker jag, och struntar i eventuella tårar.


Livet är kort.

Read Full Post »

Idag var det städning på schemat efter jobbet. Eller i alla fall lite. Inget att be för, jag satte igång så snart jag hade svidat om. Kom hem i ganska skaplig tid, eftersom asfalteringsarbeten och annat skit inte pågick. Fast jag upptäckte att en betydligt längre sträcka, ner mot Dofternas Bro, nu är av-asfalterad, så det lär bli ett helvete framöver. Där är det nämligen alltid bilköer ändå, asfalteringsarbeten eller inte.

Efter städningen åt jag middag, en Päronsplitt, och sen skrapade jag en av trisslotterna jag hade fått av mamma. Jag hade kunnat vinna två miljoner, men det gjorde jag förstås inte. Jag har tur i kärlek i stället, jag, och det är mer värt än alla pengar i hela världen!

Middag.


Mamma ringde och grattade
och pratade i en timma. Men jag förstår att hon har behov av det – hon har ju ingen blogg att skriva av sig i och ingen man att prata med. Hon är fortfarande sugen på Foppatofflor, nåt jag inte tänker köpa i födelsedagspresent till henne. VÄGRAR! Men jag vet fortfarande inte vad jag ska köpa.

Däremot har jag nätshoppat lite hårda paket till en annan person i familjen som också fyller år den här månaden. Och ner i varuvagnen slank också Två soldater, Roslund och Hellströms senaste.

Två soldater slank ner i varuvagnen.


Idag fick jag nämligen ett namnsdagspresentkort
från CDon på 50 kronor att utnyttja före den 18 juli. Och dessa tior kunde jag inte låta frysa inne! Nu har jag två spännande böcker på väg, häromdan beställde jag ju I stundens hetta från klantföretaget som också bjussade på 50 pix.

I stundens hetta …köpte jag böcker både häromdan och i kväll…


Alltid kul med hårda paket,
tycker jag, och strösslar gärna med såna till vänner, bekanta och familj. Och mig själv…

Nu ska jag ramla ner i fåtöljen och avnjuta första delen av sex av Tyst vittne. Bara jag nu står ut med TV4:s (och jag tänker inte länka för nya hemsidan är så seg och man hittar ingenting) reklampauser…

Read Full Post »

Varning för lite kiss- och bajssnack!


Min Fästmö
skämmer bort mig.
Hon påstår att jag slarvar med maten i vanliga fall. Nu har hon lagat nyttig mat åt mig två kvällar i rad. Det är helt fantastiskt att komma hem, slut och trött efter en arbetsdag i full fart och därpå följande bilköer från Dofternas Bro*, och mötas av verkliga väldofter som Hemlagad Mat. Igår var det broccoligratäng. Och idag… När Anna messade mig och frågade vad jag ville ha, svarade jag lite skämtsamt

Rotmos och bajskorv.

Det är ett citat ur Bajsboken som jag och Elias brukar köra med. Mest jag. Elias har vuxit ifrån kiss- och bajsåldern.

Och när jag kom hem stod Anna vid spisen och rörde i grytorna. Det doftade onekligen lite åt… skithållet, men det var kålrot. Älsklingen hade verkligen gjort rotmos!!! Underbart gott! Till det blev det stekt kycklingkorv med senap samt för min del, en Christer Lindarw**. Tack snälla älskling!!!

Rotmos är gott och dessutom sniggt orange


Man kan helt klart säga
att jag föredrar Annas nyttiga mat framför alla glassar i världen. Men det klart att jag gillar glass också. Och kakor… På tal om kakor kan du vara med i Fatous kaktävling och vinna smaskiga Ballerina-kakor med chokladpluppar eller bara choklad i. Du kan vinna hela sex paket – om du tar förstapriset. Fast det tänker ju jag göra, för jag kan inte äta nyttigt 24-7. Men du kanske kniper andrapriset och det är inte så dåligt det heller: fyra kakpaket! skynda, skynda och klicka på länken och tävla!

 

*Dofternas Bro = en väg över Fyrisfloden där det alltid stinker
**en Christer Lindarw = ett glas mjölk

Read Full Post »

Det var länge sen jag tråkade ut dig genom att berätta vad jag gör på jobbet. För trots allt försöker jag hitta kraft att åstadkomma nånting där även om jag naturligtvis inte satsar 200 procent längre – jag blir ju bara kvar januari ut. Mitt vikariat blev förlängt en månad och det är jag tacksam för! Men det löser inte mina problem på lång sikt…

Tills vidare försöker jag njuta av arbetsdagarna – för hur det än är älskar jag det jag gör! Den här veckan har det varit en hel del webberier. Jag har publicerat ytterligare ett par forskarsidor och gjort ett antal finjusteringar av sidorna på webben kring ett av våra större projekt. Vidare har jag jobbat en del i In Design. Jag kan inte förstå att jag har varit så rädd för det programmet, nånstans finns ju mina kunskaper uppenbarligen! Det tog till exempel inte lång tid innan jag kom på ett kortkommando för att snabbt röra mig mellan sidor… Så ärligt talat har det varit brister i självförtroende och självkänsla, inte i kunskaperna. Min hårdaste domare, jag själv, dömer mig hårt och ofta…


Om man ständigt får höra av sin hårdaste domare, sig själv, att man inte kan, så kan man inte heller… 

                                                                                                                                                           Den här veckan jobbar jag också med ett nyhetsbrev som ska vara klart före jul. Det är inte många dar att spela på, eftersom jag går på ledighet från den 22 december. Nu är alla texter skrivna och originalproduktionen är mer än till hälften klar. Bara huvudartikel och ledare ligger för granskning hos fru Chef1.

Det var lite ledsamt igår och i morse, för Fästmön och jag insåg att det lär dröja innan vi ses igen. Jag ska visserligen åka ut med julklappar, men det blir inte förrän den 23:e. Nyåret firar vi inte heller tillsammans – jag har ju mamma på besök och Anna har barnen hos sig. Nej, det är inte roligt att fira storhelgerna på var sitt håll, men sånt är vårt läge och såna är våra liv just nu.

Som vanligt var det bilköer i morse. Jag stod uppe i korsningen i säkert en kvart medan jag väntade på att få köra över vägen och in på området. Idag är det annars fredagsstämning på jobbet. Ett lite bedrägligt lugn före stormen, för de allra flesta har ju saker de behöver bli färdiga med före helgerna. Många är lediga och förmiddagens viktigaste ärende på agendan var husets fredagsfika. Idag bjöds det underbart gott bröd med goda ostar – skinkan dissade jag, förstås.

I kväll efter jobbet ska jag handla lite mat och gott till mammas ankomst i morgon. Därpå blir det städning, förstås. Strykningen sparar jag till i morgon förmiddag, för mammas Riksfärdtjänst – eller Riskflärdtjänst som Jontas  nog skulle uttrycka det – lär inte landa utanför förrän tidigast klockan 16. Det blir lite skönt att få en hel dag för sig själv. Lugnet före stormen… Eller bara ett bedrägligt sånt det också?..


Ett bedrägligt lugn före stormen..? 

Read Full Post »

Fantastiskt skönt med sovmorgon i morse! En hel timma längre fick jag sova och även om jag vaknade tidigare än mobillarmet tyckte att jag skulle upp var det skönt. Jag fick ligga kvar en stund till och bara slappa. Ute var det frostigt som 17, hela 0,9 grader. Jag undrar om jag möjligen behöver byta till vinterdäck tidigare än beräknat…

På tal om bilåkande hade jag jordens tur igår när jag efter ”jobbet” gjorde en avstickare för att inhandla det guldiga paketet. Hade jag åkt hem så var chansen ganska stor att jag hade hamnat i en bilolycka med fyra bilar inblandade… Ibland har man änglavakt!.. Detta förklarade utryckningsfordonen och de långa bilköerna!

Idag var det smidigare att åka, för det var ju senare. Klockan nio hade jag bokat in mig och fick träffa trevlige J. Det tänkta fotooffret hade fått åka hem, så inhoppare blev Trixie, en riktig filmstjärna enligt husse. För mig framstod hon mest som vettskrämd…


Här ser Trixie ändå rätt lugn ut.

                                                                                                                                                                                                                                                 Det visade sig att den stackars flickan var livrädd för att klorna skulle klippas! Och hur vi än talade lugnande till henne och mutade med godis ville den lilla inte sluta darra. Men på bilden ovan ser hon ändå ganska lugn ut. Bilden var en av de sista jag tog. Varvade mellan jobbkameran och min tejpade mobilkamera och den här bilden har jag tagit med den senare. Den duger för min blogg.

Jag har fört över bilderna till min jobbdator, men se Photoshop vill inte vara med! Programmet har hakat upp sig på diverse inställningar och nu går det till exempel inte att beskära ens. Eller det går inte att beskära som jag vill… Carl gick också bet på det hela, men vi ska kika på det när han kommer tillbaka efter lunch.

Uppdaterat: Och ja just det! Skälet till att jag fotade med två kameror är att jobbkameran krånglar… Teknik…

Read Full Post »

Den gångna veckan har Tofflan suttit en hel del i bilköer på väg till och från ”jobbet”. Detta var en av anledningarna till att Tofflan undrade hur du tar dig till jobbet eller skolan. Så här fördelade sig de 36 inkomna svaren:

36,11 procent (13 personer) svarade: Jag cyklar.  

22,22 procent (åtta personer) svarade: Jag åker bil.  

16,67 procent (sex personer) svarade: Jag jobbar inte/går inte i skolan.

11,11 procent (fyra personer) svarade: Jag tar bussen.  

8,33 procent (tre personer) svarade: Det blir tåget för mig.

5,56 procent (två personer) svarade: Jag använder apostlahästarna, det vill säga jag går.

Ingen svarade Jag flyger. eller Jag grenslar motorcykeln eller moppen.

Stort TACK till dig som klickade ett svar! Jag hoppas att du kollar in den nya frågan här intill i högerspalten och svarar igen.

Read Full Post »

Här sitter jag. Det är kväll. Jag är trött. Konstigt, ovant trött. Jag är glad. Konstigt, ovant glad också. Och lite ledsen. Det har varit första dagen i mitt nya liv och jag håller fortfarande på att landa.

Jag tog gott om tid på mig i morse, men allt gick snabbt och bra, även bilresan. Den vägen jag åkte har jag delvis åkt till ett tidigare jobb, så jag vet att bilköerna i rusningstid kan vara långa och sega.

Dagen ägnades mest åt introduktion – av stället, folket och uppgifterna. Det blev ett maffigt avbrott på förmiddagen för torsdagsfika med fantastiska cupcakes, det är annat än landstingsskorpor det…


Det fanns några med blåbärssmak…

                                                                                                                                                            Ganska typat, eller vad säger du? Jag hade nämligen bestämt mig för att börja ett nytt och mer hälsosamt liv från och med idag. Det gick i stöpet direkt. Man å andra sidan har jag inte ätit varken lunch eller middag än idag, så… Lunch är nåt jag ska äta om arbetsdagarna, men idag var det en ovanlig dag på flera sätt, så den måltiden hoppade jag över. Nu i kväll blir det kanske en kycklingburgare eller nåt annat mindre nyttigt. Jag orkar inte ställla mig vid spisen och hitta på nåt.

Från det ena till det andra, jag tog ingen blåbärscupcake, utan en sån här. Det fanns nämligen flera sorter att välja mellan och den här smakade ljuvlig citron…


Dessa smakade ljuvligt citron.

                                                                                                                                                            Men åter till det seriösa. Jag tog bilen in till Domkyrkan en kvart över tio och hade tur att få en parkering strax intill. Vädret var strålande, så jag pallade inte att sitta kvar i bilen utan promenerade upp till kyrkan med min ros i handen. Jag skymtade där utanför både kreti och pleti, men bara en kom fram och hälsade, den käre L. Övriga i före detta-gänget hade ju inte hört av sig till mig och frågat om jag ville gå med dem eller om jag ens skulle dit, så vi höll oss på var sin kant. Det var bäst så. Min rygg var rak, men jag undvek att se på dem. Jag orkade inte möta stängda blickar. Jag hade Gunillas önskeord i huvudet, dem som prästen just läst upp:

Ni måste hålla sams!

Jag tror att bästa sättet att hålla sams är att hålla avstånd. Var sak har sin tid. Vissa vänner och bekanta och arbetskamrater likaså.

Begravningen i sig var mycket välbesökt och jag noterade att jag satt mitt emot Elsie Johansson. Det fanns fler kända ansikten, men jag satt inte precis och kändisspanade. Det var en känslosam stund, ändå ljus. Och jag kände att den glada och flickaktiga Gunilla fanns bland oss. Ett tag såg jag henne nästan dansa till flöjtmusiken runt sin egen kista… Det låter märkligt och kanske inte så respektfullt av mig. Den som kände Gunilla vet att hon mycket väl skulle kunna dansa som en ung älva på sin egen begravning…

Prästen sjöng förskräckligt illa, men när vi sjöng den första psalmen, Blott en dag, trillade mina tårar.

Mina sista ord till Gunilla blev

Kotimatka pitkä niin, men nu har du kommit hem!

Mina steg var raska när jag ut från Dômen, ut i regnet. Ja, för till och med Gud och alla änglarna hade börjat gråta.

Tillbaka ute på arbetsplatsen hann jag knappt samla mig innan det var dags att fortsätta introduktionen med en rundvandring och fler handskakningar. Jag har nog aldrig blivit så väl mottagen på en arbetsplats nånsin! Allas ansikten var öppna och glada och jag kände att här är det trivsamt att arbeta.

Jag har redan fått två uppgifter som ska vara klara i nästa vecka och jag darrar inombords för jag tror ju förstås inte att jag klarar av att utföra dem till belåtenhet. Men jag måste våga lita på folk igen och jag måste våga ta kontakt med folk igen. Och så ska jag skriva och skriva om en annans text, jag ska samarbeta med en helt okänd person. Och så ska jag presentera det jag har skrivit ihop på ett snyggt sätt.

Min jobbdator saknade vissa program och så behövde jag göra om vissa inställningar. Jag hoppas att den fungerar i morgon! Skrivbordsstolen jag hade fått var livsfarlig, av så kallad katapultmodell, men den fick jag utbytt under dan. Och så har jag fått nycklar till det ställe där jag ska vara ett tag framöver nu… Om jag vågar. För jag är fortfarande totalt skräckslagen. Totalt!

När jag kom hem hade jag haft hantverkarbesök, så det första jag fick göra var att städa efter dessa. Jag har sms:at med Fästmön och ska ringa henne senare. Mamma har jag ringt och pratat med nyss. Nu ser jag ett blinkande mejl från mammakusinen B som också undrar hur dagen har avlöpt.

Jag ska landa lite nu. Eller försöka. För jag är inte riktigt säker på att jag kan. Det har varit en sån kontrastfylld dag, en dag med både glädje och sorg. Nu är jag trött. Så där sunt och skönt trött som jag har längtat efter så länge.

Den första dagen i mitt nya liv är snart slut. Jag fattar knappt att den har varit. Tack till alla som har tänkt på mig och hållit tummarna och som tror att jag klarar det här! Jag är faktiskt inte riktigt övertygad än…

Read Full Post »

Mitt svar på frågan i rubriken är ett rungande

Nej!

Jag blir så förbannad idag när jag läser en notis i lokalblaskans papperstidning med rubriken Timslånga köer på E4. (På hemsidan är rubriken förminskad till Långa köer på E4.) Av notisen framgår att ett vägarbete på E4 söder om Uppsala orsakade långa köer under måndagseftermiddagen. Och värst av allt är, och nu citerar jag notisen:

[…] och domarna i basketmatchen mellan Uppsala och University of California fastnade i kön med försenad matchstart som följd.[…]

Men stackars dem!!! Och stackars spelarna och stackars de 1 821 personerna i publiken…

Men… alla andra då? Alla som var på väg till jobbet eller hem för att hämta småbarn eller på väg till flyget? Nej, sport är uppenbarligen det viktigaste.

Klart man tycker att Trafikverket kanske borde planera bättre. Men när är det bäst läge för beläggningsarbete? Vad jag förstår pågår en del av arbetet även på natten. Så jag säger stackars vägbeläggare som får ta skit av sura bilister, lokalblaskan, domarna i en basketmatch som inte kom fram i tid och för att arbetsgivaren kanske, eventuellt hade kunnat planera lite bättre. (Nån av kommentatorerna till UNT-artikeln tyckte att beläggningsarbeten skulle genomföras under semestertid. Jaha, så nu behöver beläggningsarbetare inte semester heller! Och jag undrar hur populärt det hade varit bland alla semesterbilister…)

Read Full Post »

Eftermiddagens och kvällens lilla åk- och shoppingtur blev väldigt lyckad på många sätt för mig! Det tristaste var att skjutsa Anna till jobbet och sen åka. 😦

Först fick jag ju träffa Elias – det har ju inte varit så mycket träffande den senaste tiden. Sen fick jag träffa hans fröken och hälsa på henne och presentera mig. Hon verkar snäll och spontant kände jag att det där är en fröken som är duktig!

Elias och jag tuffade in till stan med Clark* och det var jordens bilköer. Jag hade sagt 15 minuter till Jerry, men det blev 20. Det var köer överallt, på alla vägar och gator. Tänk att jag redan har glömt bort hur det är att köra bil i rusningstrafik… 

Ute på IKEA var det emellertid ganska tomt med bilar. Killarna sprang in och handlade det de skulle och jag satt i bilen och läste och blundade också en liten stund.

Nästa projekt blev att chansa och inhandla två nya bläckpatroner till min skrivare. Dessa gick loss på över 600 pix och jag bad en stilla bön att Canon hade fel och Jerry rätt…

Färden gick så tillbaka ut till Förorten där grabbarna O och deras kassar och väskor släpptes av. Synd att de inte glömde sina geléhallon i bilen, det hade varit nåt gott att smaska på! 😛

Jag hoppas nu att det Jerry handlade räcker till. Själv är jag ju av den uppfattningen att det ska vara Rejäla Doningar, medan Jerry gick ner tio centimeter… Så vi får se, vi får se… Jag har messat, men ännu ej fått nåt svar…

Så blev det en tur hem till Anna för att hämta ett papper, vattna och prata lite med Slaktar-Pojken. Han hade inte sett mitt sms, så han blev nog lite förvånad när jag stod i hallen och ropade

Hallåååååååå!..

I vart fall var han vaken och klädd och det var ju bra.

Åter hemma hos mig hade jag bestämt mig för följande: jag sätter i den svarta och billigaste patronen först och gör sen en svart utskrift. Om skrivaren inte vill göra som jag vill skulle jag fortfarande ha möjlighet att byta den patronen som var dyrast, den med färg.

Och HEPP så bra det blev! Först skrev jag ut denna kom-ihåglista:

030081 Lang, Maria
Ögonen
Stockholm:P A Norstedt & Söners Förlag, 1964.
030220 Lang, Maria
Fyra fönster mot gården
Stockholm:P A Norstedt & Söners Förlag, 1983.
030828 Lang, Maria
Dödligt drama på Dramaten
Stockholm:P A Norstedt & Söners Förlag, 1986.

Texten blev hur svart som helst!.. Så höll jag andan en stund och bytte färgpatronen, klickade på skriv ut och HEPP så kom denna ut:


Hur färgrik som helst blev denna när jag skrev ut den!!!

                                                                                                                                                                  Så nu är jag mycket stolt över att min skrivare fungerar som den ska, jag kommer hädanefter att ALLTID lyssna på Jerry i datorfrågor och inte tillverkarna, jag är mycket trött, tämligen slut och lite yr och borde värma min thaisoppa nu…

                                                                                                                                                         *Clark = Clark Kent, min lille bil

Read Full Post »

« Newer Posts