Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘bibliotek’

Ett inlägg om en film.


 

SevenVisserligen hade jag sett större delen av filmen tidigare, men somnat ifrån. Inte så konstigt, när filmen är över två timmar lång (ännu längre med reklampauser). Men en sån lång film, som dessutom har ett antal år på nacken, var det perfekta valet en ruggig och ensam natt –  en natt som även inkluderade bombhot. Redan när jag på tisdagen läste TV-tidningen markerade jag filmen. Den ville jag verkligen se! Jag kikade på Se7en (1995) som gick på TV4 i natt.

Två poliser, varav den ena endast har dagar kvar till pensionen och den andra spelas av Brad Pitt* (ja, du fattar…), utreder ett märkligt mord. En mycket tjock man har tvingats att äta ihjäl sig. När ytterligare ett mordoffer hittas, en person som tagits av daga på en mycket otäckt sätt, inser Mills och Somerset (poliserna) att det handlar om en seriemördare som mördar människor h*n anser har begått nån av de sju dödssynderna. De kommer ganska snart mördaren hack i häl, men hinner denn* ändå utföra sin plan med sju mord?

Trots att den här filmen kom ut för nästan 20 år sen funkar den. Den är otäck rakt igenom, trots avsaknaden av smartphones. Eller kanske just därför! Fokus ligger nämligen på att jaga mördaren på klassiska sätt, inte så mycket genom att hitta denn* via modern teknik. Det springs, det jagas till fots, det gås till bibblan, det mutas informatörer etc. Slutet är för övrigt riktigt jävla vidrigt.

Toffelomdömet för denna hemska film blir det högsta.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

 

*Brad Pitt fyllde 51 år i torsdags, men i filmen är han förstås betydligt yngre.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en bok.


 

Farlig begåvningFörra söndagen snikade jag fika hos vännerna A och J. Ett annat syfte med besöket – förutom att äta upp deras chokladask – var att jag skulle få gå igenom fem kassar med böcker innan dessa transporterades till Myrorna. HA! A hade lagt ut alla böcker så fint på lit de parade gästsängen. Det blev nästan en hel papperskasse som följde med mig hem till New Village och Myrorna fick bara fyra. En av dessa böcker som flyttade till New Village var Laurie R. Kings Farlig begåvning, en deckare som författaren debuterade med 1993 (den kom ut året därpå i svensk översättning). Det lustiga var, att jag under 1990-talet dels jobbade ihop med A, dels upptäckte Laurie R. King på biblioteket som låg tvärs över gatan från mitt dåvarande jobb. Men debutboken missade jag!

Vaun Adams är konstnär och har suttit i fängelse för att avtjäna ett straff för ett grymt mord: hon mördade en liten flicka som hon satt barnvakt åt. Nu, med sitt nya namn, är hon en populär och hyllad konstnär och bor utanför San Fransisco. Plötsligt börjar det dyka upp mördade barn i området. Polisen Al Hawkin tar med sig nyutexaminerade polisen Kate Martinelli för att lösa fallet. Ett nystande börjar. För plötsligt känns det inte alls självklart att det är Vaun Adams som kan vara skyldig igen… Ett litet HBTQ-tema finns också i boken, i form av polisen Kate som lever ihop med en kvinna, nåt hon inte vill ska komma ut.

Även om historien som rullas upp är otäck, gillar jag både berättelsen och sättet boken är skriven på. Även om jag rätt snart inser att konstnären inte är den skyldiga är det spännande läsning. Och självklart vill jag läsa mer!

När jag googlar på författaren hittar jag endast tre böcker i Kate Martinelliserien som är översatta till svenska: Farlig begåvning, En helig dåre och Med barn. Nu är de första två i min ägo. På engelska finns ytterligare två böcker i serien utgivna: Night Work och  The Art of Detection. Självklart ska jag försöka jaga tag i dessa tre jag saknar i min lilla Laurie R. King-samling!

Toffelomdömet blir naturligtvis det högsta!

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett härligt inlägg.


 

 Mycket folk runt Anna Nilsson Spets

Vi var inte ensamma på Anna Nilsson Spets boksläpp…

Å, vad det är roligt att göra saker som man inte gör så ofta. Åker på boksläpp i Enköping, till exempel. I värsta dimman. Vi kröp dit och vi tog myrsteg hem med Clark Kent*, men sköj var det. Framför allt var det kul att se att så många hade hittat till biblioteket i Sveriges närmaste stad för att vara med om Anna Nilsson Spets boksläpp av Änglarnas tårar. I kväll såg författaren för övrigt boken i tryckt form för första gången.

Nä, vi var inte ensamma på bibblan. Massor av folk bland hyllorna och Sunes band spelade både bosnisk och svensk folkmusik. Medryckande även när det verkade som om musikanterna spelade olika låtar. Fast bäst av allt var det att få krama om ”Sylten” som jag inte hade sett på ett decennium – eller mer… Och så fick jag ett signerat exemplar av boken som naturligtvis ska recenseras på en blogg nära dig så småningom. TACK, Anna!

Vita elefanten grundande vi med lekamlig thailändsk spis före den kulturella. Mystisk förrätt, rikliga portioner, fräscha grönsaker och friterade bananer med både glass och grädde. Fästmön bjöd på maten, TACK! Jag hoppas vi hinner bli hungriga till i morgon kväll när vi ska äta julbord på Odinsborg

 

Här kommer några bilder från vår trevliga kväll:

Detta bildspel kräver JavaScript.

 

*Clark Kent = min lille bilman som inte gnisslade idag

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett litterärt inlägg.


 

Medan mörkret faller och penna

Recension på gång!

Det är en otroligt seg dag, klädd i väntans dräkt. Väntan, väntan, väntan… Jag trodde att jag var en van och tålmodig väntare, men jag har svårt den här gången. Det är mycket som står på spel. Under tiden läser jag en bok som jag ska recensera. Det är en deckare, som nyligen fått ett fint pris.

Jag började läsa idag med blyertspenna (den återförda favoritpennan) och har hunnit ungefär en tredjedel in i boken. Det är en märklig bok, en historisk deckare som utspelar sig här i Uppsala bland lik i Gustavianum och underliga rasbiologer… Märkligt nog är detta den andra boken på kort tid som jag läser och som handlar om både mord och Gustavianum. Den förra var ju Professor Frans Stenberg och det stulna gudahuvudet.

Änglarnas tårar

Änglarnas tårar släpps i kväll i Enköping!

I eftermiddag, när Fästmön har slutat jobba, ska vi ta oss till en annan kommun i länet, Enköping. Det är alltid bra att vidga sina vyer. En bit mat blir det på vägen nånstans innan vi letar oss fram till biblioteket där vi ska bevista boksläpp klockan 19. Belgiska Anna släpper ju den sista delen i sin Bosnien-trilogi och vi är inbjudna av Anna, Vombat (förlaget) och nån som heter Sune. Jag hoppas självklart få recensera även den här tredje delen. Det här är nämligen riktigt bra, men lite otäcka böcker om barn och unga i krig och på flykt från krig.

Och så ska det bli väldigt, väldigt roligt att träffa Anna igen. Jag tror att det var typ tio år sen sist. I ett annat liv för oss båda två. Livet kan ju, som bekant, ändra riktning. Nu hoppas jag bara att Clark Kent* låter bli att gnissla och tar oss säkert både dit i eftermiddag och hem i kväll. Fram till avfärden får jag sällskap i min väntan med litterära lik och knäppa rasbiologer i Uppsala. För jag är ju boktokig.


*Clark Kent = min lille bilman

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om författare med lokal anknytning.


 

Inbjudan till Annas bokreleaseDen här gången hittade den rätt – inbjudan till Anna Nilsson Spets nästa bokrelease. I afton hamnade den upp i inkorgen. Det ska bli extra roligt att försöka ta sig till Enköping i novembermörkret nästa vecka. Inte för att jag gillar att köra när det är kolsvart ute, men vad gör man inte för att få träffa Belgiska Anna, en gammal polare (ja man sa så på den tiden!) från början av 1980-talet.

Anna Nilsson Spets kommer från Enköping – därför hålls det boksläpp på bibblan där. Den bok som släpps är den avslutande delen av Hållplats Sverige – Änglarnas tårar. Tidigare har Vombat förlag gett ut Jag, Almina och Sarajevo 1 000 dagar: Jag, AlmaTrilogin handlar om en bosnisk familjs öde under och efter kriget i det forna Jugoslavien. Anna Nilsson Spets har jobbat som flyktingmottagare under 1990-talet och hon har gjort en del resor till Bosnien.

 

 

Professor Frans Stenberg

På väg in!

Medan jag väntar på att det ska bli den 4 december hoppas jag snart (i morgon?) kunna avnjuta en annan lokal (ja alltså Anna Nilsson Spets bor ju numera i Belgien, men…) författares verk. På ingång för recension är nämligen Mohamed Omars detektivnovell Professor Frans Stenberg och det stulna gudahuvudet. Novellen utspelar sig i Uppsala och på det ursnygga omslaget ser vi Gustavianum. Det bådar gott! Hoppas den landar snart i min postbox.

 

 

 

 

 

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett nytt, listigt inlägg.


 

Jag måste göra en ny önske-/inköpslista. Det behövs mer grejor än sist. Och den ena listan utesluter inte den andra. De kompletterar varandra.

Här är min önske-/inköpslista för dagen:

  • ett många par nya glasögon till Fästmön 
  • tandfixning för både Anna och mig
  • ett munskydd att ha när jag städar (jag får svårt att andas av rengöringsmedlen)
  • en fest för alla arbetsgivare som har mejlat nej till mig – så att de ser vilken urtrevlig och kompetent förmåga de har gått miste om
  • en extra fin och egen fest för alla arbetsgivare som har mejlat nej till mig en fredag så att de ångrar sig lite
  • en dramaten till Anna
  • ett par nya skor till äldsta bonussonen
  • ett hus i skogen – med ett fantastiskt bibliotek och lååångt till närmaste granne
  • en säng som är bättre för våra ryggar (aj!)
  • alla böcker på min inköpslista
  • en ny skrivbordsstol (den knarrar förfärligt och sitsen är verkligen sprucken)
  • ett nytt mejlkonto med en adress som jag väljer helt själv
  • en pedikyr
  • en Maria Lang-vandring i Sko.. Nora tillsammans med FEM och våra respektive

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett listigt inlägg.


 

Uppdaterat inlägg: Kom på ett par saker till…


Vännen FEM och jag
har nyligen läst samma bok och skrivit ner vad vi tycker om den, här och här. Det var visserligen en fransman som fick årets Nobelpris i litteratur, men inte den fransman som har skrivit boken vi läste. Det var synd, för det är en bra liten bok.

Kanske tyckte jag om boken för att jag kände igen en del av mig själv i huvudpersonen. Fast jag har ju varken affär eller storvinst… Däremot gillar jag att skriva listor, precis som Jo. Och också precis som Jo har jag nu skrivit en lista på vad jag ska göra av alla pengar om jag vinner på Triss eller på 987 gram.

Här är min önske-/inköpslista för dagen:

  • en ny höj- och sänkbar säng till min mamma
  • en platt-TV till mamma
  • en utlandsresa till mig och Fästmön 
  • kunna gifta mig med Anna (om hon vill ha mig, vill säga)
  • en fest för alla välgörare och snälla
  • en laserskrivare så jag slipper utnyttja mina släktingar
  • ett hus i skogen med långt till närmaste granne så vi slipper varandra
  • ett bibliotek med sköna läsfåtöljer och -lampor och alla mina böcker i prydlig ordning  – i huset i skogen
  • att slippa skicka ansökningar till och låta mig och mina kompetenser bedömas och värderas samt bli intervjuad av småpojkar och dito flickor som är typ 20 år yngre än jag och som har inkomster 5 x min ersättning från a-kassan och som heter Molly, Edit, Hampus eller Mattias
  • en ny säng (eller i alla fall nya resårmadrasser)
  • alla böcker på min inköpslista
  • en ny skrivbordsstol
  • en miljon till nån som verkligen behöver pengarna
  • fixa tandborstskadorna på mina tänder
  • ett gott Amaronevin
  • champagne- och grädde-te

Sen kommer jag inte på nåt mer. Just nu.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett boende inlägg.


 

istappar

Isigt utanför – och innanför – nummer 13.

Igår kväll, en lördagskväll, fick jag mejl från Uppsalahem. Det var ett år sen, nästan, som jag loggade in på mina sidor där. Nu undrade företaget om jag ville stå kvar i bostadskön. Det ville jag förstås, med tanke på hur saker och ting är. Samtidigt undrar jag i mitt stilla sinne vilket bostadsföretag som vill ha mig som hyresgäst. Ett tag till får jag a-kassa, men till min förvåning har jag inte, trots nästan åtta månaders arbete, fått nya dagar. Därför tickar tiden på rätt fort – jag påbörjade ju a-kassan redan den 1 augusti 2013. Usch, jag bara känner en stor oro när jag tänker på det hela, att jag faktiskt kan stå utan nån som helst ekonomisk ersättning – och det ganska snart.

För att stå kvar som bostadssökande hos Uppsalahem måste man alltså logga in på sina sidor. Det var intressant att se att jag har köat i 24 år i höst. Om enbart själva kötiden skulle ligga till grund för mig för att få en hyreslägenhet skulle det därför säkert inte vara några problem. Men hyrorna…

böcker1

En del av mitt bibliotek i arbetsrummet.

Idag bor jag i en bostadsrätt på fyra rum. Lägenheten i kvadratmeter mätt är för övrigt nog mer närmare en trea. Det kan tyckas stort för en ensam person, men jag har ju min mamma hos mig då och då ganska långa perioder. Då är det skönt med ett gästrum. Jag gillar också att ha ett rum för mina böcker och min arbetsplats. Det känns inte lika jävligt att gå hemma arbetslös dagarna i ända om ett rum kan vara kontor/bibliotek.

Sen är det detta med hyran, eller månadsavgiften, som det heter när man har bostadsrätt. Jag skulle knappt få en tvårumslägenhet som hyres till den hyra/månadsavgift jag idag betalar för min fyra. Hyrorna är ju sanslösa! Jag kan inte låta bli att undra vem som har råd att bo överhuvudtaget… I mitt nuvarande hem ingår även elen än så länge i månadsavgiften. Skulle jag ta en hyreslägenhet måste jag betala elräkningar också.

Nej, jag ser ingen möjlighet att bo nån annanstans än här just nu. Tyvärr. Det var länge sen jag trivdes och jag vet ju att många önskar mig härifrån. Samtidigt finns det de som inte vill att jag ska flytta utan bo kvar för att jag – hör och häpna! – är en god, hjälpsam och pålitlig granne. Men det jag är väldigt ledsen över är att en konflikt har flyttats över från en före detta granne till en efterträdande granne. Det spelar ingen roll hur artig jag har varit, hur vänlig i min ton jag har varit eller hur mycket jag har tackat för ”samarbetet”  och ”förståelsen”- jag är den onda och elaka, dömd på förhand. Jag undrar om inte detta konfliktöverförande skulle klassas som förtal… Det är väldigt tråkigt och det tär och skapar mer olust än vad jag redan dras med.

En dag i somras såg jag ett drömboende på nätet. Det var en vinterbonad och fint renoverad sommarstuga om två rum och litet kök samt en ganska stor tomt. Jag hade gärna flyttat dit omgående om det hade varit möjligt. Nu får jag allt bita i det sura äpplet och bo-ko kvar i nummer 13 ett tag till… Jag har bott här i över 20 år nu.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg som jag tror väcker någon liten avundsjuka hos en och annan FEM-vän…


 

Kommunalrådet i maktens korridorer

Kommunalrådet i maktens korridorer.

Förra våren gjorde Kommunalrådet ett studiebesök på mitt dåvarande jobb. Idag var det dags för det motsatta – jag gjorde ett besök på Kommunalrådets jobb i Stadshuset. Visserligen har jag varit där tidigare, men det är ändå nåt speciellt att få en egen guidad tur i maktens korridorer. Se alla porträtt i guldramar på gråa gamla gubbar – och två (2) kvinnor, till exempel. Och notera att på Kommunal-rådets kontor arbetas det minsann! Där fick jag emellertid inte fota, vilket var helt förståeligt.

Vi skuttade över gatan till Uppsala Stadsteater där man numera kan luncha rättvisemärkt och vegetariskt. Fika kan man också – te eller kaffe serveras – och till det delade vi på en nöthistoria, som var dagens dessert. För själva fikeriet öppnar först om tre veckor, ungefär. Kommunalrådet bjöd på förtäringen, så nästa gång är det min tur.

Det var så roligt att träffas igen – det var ju ett tag sen. Dessutom är det valår i år och ändå tog sig Kommunalrådet tid att träffa en presumtiv väljare! Nyss kommen från valstugan och med fullt av pins med partibeteckningen i posten var det själv klart att prata val för Kommunalrådet. Men det var jag som ställde frågorna, notera! Och det är väl det jag gillar med Kommunalrådet, att det inte tas för givet vissa saker.

Docka vit docka röd

Docka vit docka röd halades fram.

Men vi pratade böcker också. Mest böcker av vår gemensamma författarfavorit Maria Lang. Jag har alla hennes böcker utom två ungdomsböcker hemma i mitt bibliotek; Kommunalrådet har sin samling där nu titlar ”byts ut” mot förstaupplagor…

Så tätnade stämningen och Kommunalrådet halade upp en Maria Langbok. Till mig. Det var Docka vit docka röd, en bok författaren dedicerat till sin systerson Ove Hoffner år 1982. Boken handlar för övrigt om systersonen.

Docka vit docka röd var en bok jag önskade mig och fick till julklapp det året. Jag hade flyttat till Uppsala för att plugga på hösten, men kom hem till föräldrarna för att fira jul. Farmor hade nyligen gått bort och det var väl inte direkt nån uppsluppen julstämning. Jag flydde gärna med min deckare!

Hälsning fr Maria Langs systerson

En hälsning till mig från Ove Hoffner, Maria Langs systerson!


Kommunalrådet vet 
att jag äger alla Maria Langs böcker och att jag har läst dem också, men hon bad mig öppna boken… Och där… På titelbladet… hade Maria Langs systerson Ove Hoffner skrivit en hälsning till mig! Till mig!!! 

Vilken otroligt fin gåva att få! Tusen, tusen tack till Ove Hoffner, systerson och Ilona Szatmari Waldau, kommunalråd! BOKEN ska jag naturligtvis läsa på nytt och skriva om på en blogg nära er. Sen ska den ställas in på hedersplats bland mina Maria Lang-böcker.


PS Kommunalrådet bloggar här!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om tre loppisbesök.


 

Nej då! Det är inte så farligt som det låter i rubriken. Jag såg för övrigt bara en naken tjej och den var uppdragsgivaren inte intresserad av eftersom den var för färggrann. Låt mig förklara från början!

Idag skulle vi åka på studiebesök till Myrornas butik i Boländerna. Det var flera syften med det besöket, bland annat att hälsa på Kronprinsen, som jobbar där tills butiken i stan är renoverad, och att leta efter böcker åt vännen FEM. Samtidigt avhandlades ett par uppdrag av annan art som i förlängningen kan leda till jobb. Alla avhandlingar och kontakter används för övrigt i jakten på jobb, så känn dig aldrig säker på att jag inte har baktankar om jag hör av mig!

Det fanns mycket att titta på i denna cirka ett år unga butik! Där var fräscht och bland böckerna rådde samma ordning som det gjorde i butiken i stan tidigare. Däremot var det alldeles för hög musik och att placera en högtalare bland böckerna är helt fel. Tänk på hur det är på bibliotek: tyst. Fina prylar såg vi, några roliga också. Med mig hem kom en inbunden bok för 20 kronor samt en disktrasa från Ekelunds väveri med Lilla My på.

Nästa stopp blev Återbruket, som ligger i princip ett stenkast bort från Myrorna i Boländerna – fast på andra sidan gamla E4:an. Och det var där vi träffade Fästmöns jobbarkompis J som bad oss kika om vi såg några nakna tjejer – i svartvitt, helst blyerts. Tavlor, alltså. Det enda jag såg var en färggrann och hög bild av en naken tjej. Den var fel.

Lite besviken blev jag allt på Återbruket som nu landat i nya lokaler. Det är till exempel ingen ordning bland böckerna. Det är jättesynd, för i och med att de inte står i bokstavsordning och många dessutom i konstig genreordning blir det svåröverskådligt. Lusten att köpa böcker minskade drastiskt, men jag gjorde ändå två fynd för sammanlagt endast tio kronor! Boken om att vara snäll kanske jag borde ha läst för länge sen, tycker somliga. Boken med snapsvisor läser jag gärna, fast då måste det ju stå snaps på bordet så att prövningen kan bli klinisk.

Sista loppisstoppet blev en second hand-affär i Fyra Mackarnas Hörn. Den heter nåt i stil med Second Hand Social Ekonomi, vilket ju inte är nåt särskilt… säljande namn. Tråkigt och alldeles för långt. Bokavdelningen var liten, men porslins- och husgerådsdelen väldigt fin. Där fyndade somliga, för det var för tillfället halva priset på dessa grejor.

Vi rundade av vårt besök med var sin glass – trots goda intentioner om att upphöra med frosseriet. Men eftersom jag trots allt kom i min baddräkt i storlek 44 i morse, så… Nu gäller det bara att jag tar mig i baddräktsaxelbandet och fixar ett simkort på Centralbadet. Och det kanske jag gör på torsdag när jag har en lunchdejt med en före detta jobbkontakt inne i stan. Fast nu ska vi äta grillad kyckling och sallad till middag. Först. Anna och jag, alltså.

Här är några bilder från vår dag:

Detta bildspel kräver JavaScript.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

« Newer Posts - Older Posts »