Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘betonggolv’

Ett trots allt ganska nöjt inlägg.


 

Idag hade jag en dejt med min Fästmö. Jag plockade upp henne där hon stod intill vägen och liftade just hade hoppat av bussen. Vårt mål var… IKEA. Jag trodde faktiskt att vi inte skulle vara ensamma där, men vi var nästan det. Där var inte alls många människor – förrän det var dags att betala…

Tjock gubbegosedjur

Jag såg nog ut så här eftersom vi blev så uttittade.

IKEA i Uppsala är ganska nytt och väldigt stort. Jag har ännu inte lärt mig hitta. Men idag blev det en och annan genväg… Det var nämligen så att vi provade öronlapps-fåtöljer. I samband med detta blev vi uttittade av ett par. De försökte till och med fånga vår uppmärksamhet genom att kyssas. Som om vi skulle vara intresserade av ett annat lesbiskt par (än vi själva) som GLOR så att ögona nästan trillar ur ska’n… Jobbiga typer, tyckte vi.

Men vi glömde strax de kontaktsökande flatorna nästan helt när vi upptäckte vårt drömrum. Där stod fåtöljerna vi nyss provsuttit inklusive fotpallar på en stor, underbar matta. Det uppbyggda rummets väggar var klätt av bokhyllor och bokskåp. Läslamporna var tända. Det var bara… SÅ FINT…

Anna i vårt drömrum

Anna i vårt drömrum, ett hemmabibliotek.


Men dröm är inte verklighet 
och vi hade andra byggplaner än att bygga vårt eget bibliotek. Vi var så effektiva och rafsade åt oss det vi skulle – när vi äntligen hittade hylla 0 (IKEA har inte så bra ordning på siffrorna, tycker jag…). Clark Kent* blev fullastad när vi tuffade mot New Village. Där lastade jag av en del av inköpen, medan Anna släpptes lös på Tokerian – det är ju chipskväll i kväll för somliga.

Montering av IKEAmöbel

Montering av IKEAmöbel…

Till sist for vi ut till Himlen. Stärkta av gott kaffe som äldsta bonusdottern fixat samt var sin cinnamon bun grep vi oss an Annas paket.  Vi blockerade dörren till Elias rum. Först samarbetade vi om en möbel. Vi blev inte osams, men det var ineffektivt. Anna påbörjade därför den andra. Jag sa ett visst fult ord flera gånger när jag höll på att montera en låda. Anna sa detsamma när hon skruvade, för det gjorde ont i händerna på henne. Men till sist blev vi färdiga och jag tror att Anna blev nöjd.

Trätrall hos Anna

Trätrallat hos Anna, gjort av Linn.

Under tiden hade äldsta bonusdottern påbörjat balltralleriet**. Hon var så noggrann och städade av först och det gick riktigt undan. Först. Sen blev det väldigt varmt. Och som alla hantverkare gör avbröt hon arbetet efter ungefär en tredjedel.

Det var fullt av skräp och kartonger i Annas hall när jag åkte därifrån. Men Anna hade inte tid att gå till soprummet, för det skulle ju lagas mat. Själv har jag totalt glömt bort mat idag. Jag har ätit frukost, en glass och en bulle. Tror att jag har en choklad i köksskåpet. Får väl låtsas att det är middag.

I New Village var det för en gångs skull lugnare än i Himlen, där en del akoholpåstrukna samlats hos en granne till Anna. Här var det ganska tyst, bara mina hyresgäster pep. Det vill säga de yngsta. Men de fick några bitar ost av mig innan jag grep mig an mitt balltrallande.

Trätrall på min balkong

Jag började i ena hörnet…

Jag tog fram sågen jag hade fått av pappa, men den kunde jag inte använda. Bästa redskapet blev i stället min sekatör! Den var finfin att klippa plast med på undersidan av trallplattorna! Sen klurade jag lite på hur jag skulle göra med stativet till markisen. Så satte jag igång. Det gick riktigt bra. I början – det gör det nästan alltid. Det är sista raderna som är svårast att lägga.

Bäst av allt var att jag kunde riva ut den überäckliga, gröna mattan! Delar av den var så vidrig, bland annat för att den trampats av fötter som aldrig mer får komma i närheten av mig eller mitt hem.

Balkongen med trall

Balkongen med trall från ena hållet…

Trallen är laserad och förbehandlad. Man bör förbättra laseringen efter nåt år. Rengör gör man med såpa och vatten. Så såpa ska jag inhandla i morgon! Under vintertid bör trallen helst förvaras inomhus eller under nåt som håller vatten/snö borta. Jag har en gigantisk presenning som jag tänker svepa in hela ballen i, så det lär inte bli några problem med den saken. Plast vill jag INTE ha. Det ska vara trä. Jag älskar trä! Det har jag nog i generna från min morfar Snickaren.

Balkongen med trall 2

… och från andra hållet.

Den innersta raden blev inte alls bra, men jag har kilat fast den med lösa bitar och hoppas att det funkar. Det blir ju inte så snyggt om man skulle skymta betonggolvet en decimeter, eller hur? Jag la till och med lösa bitar på kortsidan längst bort – trots att man egentligen inte ser den sidan när man sitter på balkongen.

Även om det inte blev perfekt är jag nöjd. Nu funderar jag på att skaffa en matta av nåt slag . Kanske. Golvet i sig är ju faktiskt väldigt fint att titta på som det är… Tycker jag, dårå, och är helt slut efter den här arbetsdagen. Men ändå glad att jag faktiskt balltrallade!


*Clark Kent = min lille bilman

**balltralleriet = lägga trätrall på balkongen.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Det är så sällan Fästmön och jag kan göra saker på egen hand. När Anna inte har barnen jobbar hon väldigt mycket och alltid helg. Och själv jobbar jag ju mer än heltid* just nu. Därför blir våra dejter extra speciella!

Igår kunde vi ha en liten lördagsdejt, för Anna slutade jobba redan klockan 14. Jag åkte och hämtade hem henne och på vägen stannade vi till och inhandlade lördagsgodis. Men vi smockade inte i oss alltför mycket, för filmen började klockan 18.30 och vi ville köpa biljetter och äta innan.

När jag hade kollat i förväg på dan fanns det över 150 lediga platser kvar i salongen. Vid 17-tiden var antalet betydligt lägre, men vi lyckades få var sin biljett. Jag är emellertid fortfarande sur över det så kallade 3D-tillägget på 30 kronor. SF ska inte lansera sina presentkort på biobiljetter genom att ange att ett presentkort ska täcka kostnaden för en biobiljett när det inte gör det!

Vi styrde kosan mot Fugu, en av stans äldre kinakrogar, på Drottninggatan. Jag gick ofta hit för att luncha när jag jobbade i närheten. Nu blir det betydligt mer sällan – jag har ingen större lust att träffa på folk som inte vågar möta min blick eller som knappt hälsar. (Men så gör väl folk när de skäms..?)

Ingen av oss är stadd vid kassa, men buffén såg fräsch ut och var mycket prisvärd: 90 kronor, endast, för mat, måltidsdryck (alkoholfri), kaffe/te och friterade bananer med glass. På buffébordet fanns även sushi och det var inte anslaget nånstans att sushi skulle kosta mer, vilket det gör på andra ställen.

Restaurangen verkade vara ganska nyrenoverad. Så nyrenoverad att Anna noterade att det inte fanns nåt golv på betonggolvet under vårt bord… Men de äckligt dammiga kinalamporna över borden var sen länge borttagna. Stället var nästan kalt, men det ska väl vara modernt? De flesta växterna/blommorna var konstgjorda, vilket förstärkte kalheten.

Men maten!.. Suveränt god – fast inte riktigt varm, konstaterade vi. Ajsan bajsan!


Mycket friterat, men också en het och god kycklinggryta hamnade på min tallrik.

                                                                                                                                                            Buffén bestod av mycket friterat, men för mig, som inte äter annat kött än kyckling och kalkon, fanns grönsaker och en het och god kycklinggryta. Vi lyxade med var sin starköl till maten, jag hade ju lämnat bilen hemma. Jag käkade förstås med pinnar. Vi vet inte, men det kom en kvartett asiater och slog sig ner vid bordet bredvid oss och i alla fall mannen eyeballade oss på ett nästan fräckt sätt. Var det på grund av pinnarna eller för att Anna är så söt? Eller för att han var jävligt nyfiken?


Anna åt med god aptit, men tyckte också att maten kunde vara varmare.

                                                                                                                                                              Vi avslutade förstås med bananer och glass och det var två tanter med stinna magar som traskade ut från Fugu. Fugu, som faktiskt ska få lite betyg av mig. Fyra tofflor av fem möjliga – det missade toppbetyget för att maten inte var riktigt varm!

Vi gick en sväng ner mot floden för att få lite frisk luft och ta några bilder på de häftiga ljusslingorna i träden, bilder som aldrig blir bra vilken inställning man än testar på sin tejpade mobilkamera. 😦 Därför får man photoshoppa lite i efterhand…


Anna tittar ut över ån. I träden glittrar det vackert av kommunens nyligen uppsatta ljusslingor.

                                                                                                                                                                   Så blev det dags att gå till bion och vad som hände där och vad jag tyckte om filmen kunde du läsa här redan igår. Vi köpte inget biogodis…

                                                                                                                                                                  *Det blir det långa vardagar på mitt vikariat. En del kvällar har det blivit kvällsjobb där också, men också kvälls- och helgjobb för min andra arbetsgivare Blogvertiser.

Read Full Post »

Promenaden Tokerian tur och retur var ungefär vad jag klarade av innan jag kollapsade ovanpå bädden. Vilken tur att jag strax fick sällskap av en synnerligen god vän – per telefon, dårå. (Vad trodde du??? Fästmön jobbar faktiskt och jag är monogam!)

Sen var jag redo för matlagning. Dagen till ära, med stor omtanke om mig själv, hade jag valt en fryst pizza. Från Dr Oetker. Vegetarisk. Jättegod! Tog den vanliga, inte den stenugnsbakade som visserligen är större men också dyrare. Kompletterade pizzan enligt bilden nedan med ketchup, sweet chili sås och Bluffen. (Bokmärket är fortfarane signerat Milo Lilja och en julklapp från Anna, men tyvärr har jag tappat den lilla lappen med mitt namn på.) Tänkte att en doktor kan ju aldrig vara fel när man är så sjuk, så sjuk som jag är! 😳 *rodnar av feber*


Pizza från den käre doktorn, mjölk och Bluffen utgjorde dagens middag.

                                                                                                                                                             Och nu några fler ord om omtanke. Det är ju ett populärt ämne att blogga om. Jag har själv skrivit om det ett antal gånger och varit tydlig med vad jag anser vara omtanke. Jag har skrivit att omtanke till exempel kan vara en kram. Det kan räcka så!

Min blogg är mitt virtuella vardagsrum, kan man säga. Här är lite stökigt ibland, välorganiserat och städat vid andra tillfällen. Hade det varit mitt verkliga vardagsrum, emellertid, gissar jag att ingen av mina gäster hade kommit på tanken att fälla synpunkter på det. Synpunkter på hur jag har det i mitt rum. Men i cyberspace är det annorlunda. Där tar man sig friheter. Bara det att den så kallade omtanken inte blir nån omtanke ibland utan bara skriverier på näsan.

Som vardagsrummets ägare känner jag mig trampad på tårna, klappad på huvudet, betraktad som lite dum och inte så lite negativ… Jag har inte bara bloggat, jag har talat om detta också åtskilliga gånger. Ibland är det som att man inte vill lyssna på värdinnan. Man vill bara lyssna till sin egen röst. Då slår värdinnan bakut och protesterar. Uppfattar man det som att man trillar i ett betonggolv kanske man borde granska sig själv lite utifrån och in. Man blir lite… för mycket. Och övriga gäster i mitt vardagsrum blir oroliga. Här blir inte trivsamt. För övrigt har jag parkett i mitt vardagsrum. Det står jag för!

Det händer att jag efterfrågar tankar och idéer om hur jag kan möblera och inreda mitt virtuella vardagsrum – och mitt verkliga liv. Jag gör det inte ofta, för se det var länge sen jag var en liten flicka, jag är faktiskt tant nu. Men jag gör det ibland. Jag är inte fullkomlig. Då tar jag ödmjukt och tacksamt emot.

Ingen kan leva eller förstå en annan människas liv till hundra procent. Ingen har heller alla fakta. Det kanske är så att alla fakta inte lämpar sig att lyftas fram eftersom personer i närområdet kan känna sig utlämnade. I min värld är det omtanke att inte lämna ut. Att visa hänsyn och respekt.

Jag har två regler vad gäller umgänget i mitt virtuella vardagsrum: Jag svarar på allt tilltal, men jag publicerar inte allt tilltal. Tilltal som är kränkande mot andra eller en grupp av människor är exempel på sånt jag inte publicerar. Till exempel

Du fröken Fräken är så jävla inskränkt och mossig.

eller

Såna där bögare och flätor tycker jag ska bosätta sig i Narrland. Där är det i alla fall ingen annan som vill bo.

Däremot har jag börjat publicera tilltal som är kränkande mot mig. Jag ska inte skonas. Om mina… mindre välkomna gäster ser hur hedersgäster uppför sig kanske de lär sig ett och annat. Och kanske mina hedersgäster ser en del av skälen till att jag tycks knuffa omkull dem på det hårda golvet ibland. I själva verket försvarar jag min rätt att vara mitt virtuella vardagsrums enväldiga värdinna. Jag visar omtanke. Omtanke om mig själv.

Read Full Post »

Någonstans hör jag ett skrik. Det är ett genomträngande skrik. Ett ljud som kryper in i mina öron, skär genom trumhinnorna och klyver hjärnan i två delar, känns det som. Det upphör inte. Det avtar inte, varken i styrka eller i volym. Det bara låter. Högt. Skär.

Jag ser mig omkring och jag är ensam. Det är mitt eget skrik jag hör. Och det är det sista jag hör innan benen viker sig under mig och jag faller stumt ner på betonggolvet. Då först blir det tyst. Tvärtyst.

Read Full Post »