Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘betänksam’

Den senaste tiden har jag ofta slagits av de många och stora, ofta helsides-, annonserna i papperspressen där olika företag flaggar för att de vill köpa din gamla guld. Guldpriset är ju högt nu och vi är nog många som har saker av ädla metaller i skåp och lådor. Men ärligt talat blev jag lite avskräckt för ett av dessa företag, ett lokalt sådant, där det kom fram i en intervju i samma tidning där företaget annonserat, att bakom företaget fanns ett antal tidigare straffade personer. Nu menar jag inte att den som tidigare har varit straffad inte ska få nya chanser, bara det att det att de nya företagarna hade straffats för förseelser inom liknande branscher. Då blir man lite betänksam. Och avskräckt.

Men så hittade jag en sajt på nätet där man kan sälja guld. Om jag ska gå enbart efter hemsidans utseende ger den ett väldigt solitt och trovärdigt intryck. På startsidan, som är snygg och ren utan att vara tråkig, hittar jag det mesta jag behöver – skulle jag vilja bli av med min ädelmetall. Instruktionerna är enkla och tydliga. Här finns också uppgifter kring säkerhet samt kontaktuppgifter med telefontider. När jag kontrollringer blir jag placerad i telefonkö av en elektronisk röst, men efter några minuter svarar en trevlig mansröst.

Det hänger lite ”skrot” runt halsen också… Från vänster: ett hjärta från Anna, ett kinesiskt tecken för kärlek som jag fick i 40-årspresent av vännen M, ett lambdatecken och ett U. I det andra halsbandet hänger ett ryskt kors, min pappas vigselring och min farfars vigselring. Inget av detta är dock till salu!


På sidan noterar jag också
att man kan följa sitt ärende, sin värdering, genom en inloggning med lösenord. Det känns också mycket seriöst. Frågor- & svar-sidan (FAQ) innehåller inte så många frågor och svar, men dock några väsentliga som till exempel åldersgräns, om man tar emot trasiga saker, om det går att skicka smycken med ädelstenar och hur dessa hanteras med mera.

Så nu funderar jag starkt på att göra en vårröjning bland guldet här hemma. Vem vet, det kanske blir till flis..?

Read Full Post »

Stannar till och läser en mycket tänkvärd krönika i Svenska Dagbladet, signerad Negra Efendic′. Den handlar om att Pride är slut och att så många som en fjärdedel av Sveriges HBTQ-människor skuttar in, inte bara i vardagen utan i garderoben, också. En fjärdedel. 25 procent. Det är många, det… Det handlar om att inte våga vara sig själv på jobbet.


Rosa hatt med regnbågshår, DET är annorlunda. Eller mindre vanligt..?

                                                                                                                                                                   Många har åsikter om huruvida man ska vara öppen eller inte på jobbet. Vad har ens sexualitet med jobbet att göra? Inget, vanligtvis. Det är ju inte precis så att man sitter och berättar om vad man gör i sovrummet (ja, inte nödvändigtvis där, men det handlar om sex, alltså!) på jobbet. Det är inte det det handlar om. Det handlar om huruvida man kan/vågar delta i diskussionerna kring fikaborden när man pratar om semestern eller helgen som varit.

Det är inte alltid lätt att vara öppen på jobbet. Personligen har jag aldrig dolt hur jag lever privat. Jag har aldrig gjort några regelrätta ”bekännelser” utan berättat när det har varit läge. Ofta väldigt tidigt på en ny arbetsplats. Det har funkat – vad jag vet. Det snack och annat som alltid försiggår bakom ryggen får man ju ändå aldrig höra.

Det jag däremot fick höra av en av mina senare chefer önskar jag att jag hade reagerat på och faktiskt anmält. Det var vårt första jobbmöte och vi skulle tala om mina erfarenheter inom yrket samt mina utbildningar. Då säger chefen plötsligt

Jag vet att du är homosexuell och det är OK för mig.

Jaha. Skulle jag ha varit nöjd med och glad åt det? Jag vet att jag blev betänksam och kontaktade en av chefens tidigare medarbetare, en person som senare om inte högg mig i ryggen så vände mig ryggen. Medarbetaren svooor på att det enbart var ett sätt att tala om att chefen ”visste”, ingenting annat. Men jag gick ändå och grubblade på vad min homosexualitet hade med min kompetens i jobbet att göra… Alltför sent insåg jag tyvärr att det var första spiken i min kista. Och nu går det inte att göra nåt åt.

Det finns både för- och nackdelar med att vara öppen homosexuell på sitt arbete. Trots det som hände mig vill jag nog säga att jag föredrar att vara öppen. Jag vill inte smussla och smyga med hur jag lever. Men jag har blivit mycket väl medveten om vilka konsekvenser det kan få. Finner jag några liknande tendenser nån annanstans tänker jag inte tolerera dessa. Var så säker.

Till dig som är hetero och vill uttrycka din ”tolerans” mot såna som mig vill jag bara säga:

Sluta att se mig som en apa i en bur. Jag är människa som du. Jag äter, sover, jobbar, älskar. Jag är inte annorlunda, bara mindre vanlig, kanske. Men mångfald berikar! Tänk på det en stund.

Read Full Post »