Ett grått inlägg.
Grått…
Fy vilken trist dag att vakna till! Det är grått, grått, grått ute och vinden blåser svagt och gör säkert att plusgraden känns som minusgrader. Flera minusgrader. Det är Alla Hjärtans Dag och den borde kännas röd, varm och kärleksfull. Men livet är inte rättvist, som bekant.
Min intention var att sova lite längre. Det satte ryggen stopp för. OK, jag har inte mer ont än igår, men heller inte mindre ont. Jag gör mina övningar. Sent ska syndaren vakna. Jag borde ha gjort övningarna varje dag. Det är en till som har ont i ryggen i familjen. Det är värre, det, för då går det inte att hantera människor. Jag ska ta en tur och kolla läget, kanske behövs det handlas nåt. En blind leder en blind, du vet.
Till och med sura citroner kan vara gråa…
Den Sura Mannens företag, han som blev så störd över att jag skickade ett sms en lördag förmiddag efter klockan tio för ett tag sen, skickade ett uppdrag till mig per sms mellan halv två och två i natt. Dessutom var det ett uppdrag av arten jag särskilt har angett att jag inte vill ha. Jag tackade nej i morse. Jag funderar på att sluta. Det känns som om det orsakar problem snarare än ger mig nåt, ärligt talat. Min situation är trängd, jag sitter mellan två som klämmer mig: å ena sidan Myndigheten som kräver intyg för fem arbetade timmar på sex månader (Jag har efter varje uppdrag ärligt uppgett att jag utfört uppdrag mot betalning, jag har inte undanhållit något. Dessutom har jag skattat för de fem timmarnas inkomster.), å andra sidan en snudd på oförskämd arbetsgivare (det är inte första gången jag får höra att mina sms utanför kontorstid stör. Hört (!) talas om ljudlöst..? Det är för övrigt dåligt med uppdrag. Dåligt med uppdrag som känns seriösa. Och igen: vill man ha missnöjda arbetstagare är man otrevlig och inkonsekvent. Sur som en citron, en grå sådan.
En annan person, från en myndighet här i stan, en person som jag själv har varit lite sur på, ringde mig igår. En och en halv månad försent, men jag fick i alla fall en ursäkt. En del byråkrater är inte genombyråkratiska. Jag själv var inte det när jag arbetade som byråkrat. Det vinner man på i längden – det vill säga med enkla och humana medel få nöjda kunder. Jag avgav dessutom rapport till ”min” byråkrat och kände att jag skulle kunna få viss lättnad i uppdraget om jag behöver. Vidare blev jag lite lugnare efter att ha fått klart för mig – på ett ungefär – vad som händer om ett par, tre månader. I värsta fall. I värsta gråa scenariot. Om jag överlever så länge ska jag väl klara av det också.
Idag är det sista dagen i Vänliga veckan. Den började ju alltså i söndags och räcker i sju dagar. Jag har försökt vara lite vänlig och i början av veckan skrev jag om det här också. Den senare delen av veckans vänligheter från min sida har bestått av…
- födelsedagsfirande med familjen – jag bråkade inte med nån! 😉
- en bokbeställning på bokrean till min kära
- att jag säger tack när människor är snälla och vänliga mot mig
- att jag berömmer den som jobbar hårt för nåt
Men idag, på vänliga veckans sista dag, vill jag lyfta fram alla de människor som visar sån omtanke och som bryr sig. De människor som har läst och kommenterat gårdagens lösenskyddade inlägg. Det var länge sen jag fick sån respons. Ni är dessutom modiga, ska ni veta! TACK!
I eftermiddag åker jag ut till min kära för ❤ ligt fika. Utöver det är min helg blank. Jag ska läsa (jag har ju lite att bita i nu…) och jag ska naturligtvis se på Melodifestivalens andra deltävling från Malmö. Förra lördagen var det så fruktansvärt dåligt, så i kväll måste det väl bli bättre, eller? Denna gråa lördag till trots..?
Jag hoppas att du får en fin helg! Som vanligt gillar jag om du skriver några rader och berättar vad du gör eller ska göra!
Livet är kort.
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - en tragisk komedi 