Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘besvara’

Jag blev rätt förbannad nyss. Jag läste nämligen om karln som hade suttit på jobbet och gjort ingenting i 14 år. Anställd inom det offentliga, förstås, dock inte svensk utan tysk. När det var dags för pension mejlade han till sina kollegor på företaget och avslöjade att han inte hade gjort nånting. Man kan säga att han först efter 14 år lyfte ett finger – och det var FU-fingret…

Mannen jobbade på en byggavdelning och har lyft flera miljoner i lön. Att han har klarat sig från att jobba beror bland annat på omorganisationer. Inte särskilt förvånande, if you ask me…

Men faktum är att även svenskar kan knepen för att slippa jobba. Aftonbladet undersökte 37 400 läsare. Av dessa slösurfar en fjärdedel på arbetstid. Andra knep är att ta en mapp och ge sig ut på promenad eller att hälla ut en burk gem på mattan, stänga dörren till kontoret och sova med foten mot dörren. Sen kan man gå på toa och

luftbajsa

eller helt enkelt ta extra långa luncher. Eller varför inte tända skrivbordslampan, lägg ytterplaggen i väskan, lås dörren och gå hem. Kolla sen av meddelanden hemifrån nån gång strax före arbetsdagens slut och besvara de viktigaste.

Uppfinningsrikedomen är det inget fel på, minsann! I undersökningen påstår 45 procent att de jobbar full tid – samtidigt som de har deltagit i en undersökning och svarat på frågan hur de smiter från sina arbetsuppgifter…

Jag skrattar inte ett dugg när jag läser sånt här. Jag blir förbannad! Det finns människor – *PEKAR PÅ EN MIG NÄRSTÅENDE PERSON* – som verkligen vill jobba. Att då läsa om hur en människa smitit undan från att jobba trots att han har haft ett jobb och ännu värre, läsa om hur folk smiter från sina arbetsuppgifter, är ingenting annat än ett stort HÅN! 

Det blir ta mig fan en svart bak igen!

En svart bak för smitare!


För övrigt vill jag tillägga
att jag ofta tidsinställer mina blogginlägg för publicering under en arbetsdag. Det händer att jag skriver ett kortare blogginlägg när jag har rast eller lunch. Bara så du vet.

Read Full Post »

Tisdagen är lik starten på måndagen – kall och grå. Det singlar emellertid bara ner några fina flingor snö, inte som igår riktiga, rejäla lass. Tillbaka på jobbet igen är allt som vanligt. Nästan. Det är skönt att vara tillbaka och att vara efterfrågad! Jag var så slut igår att jag inte orkade läsa mejl och det låg massor i  min inbox. De flesta krävde svar och jag har ägnat cirka en timma åt att besvara alla! Skönt, nu är det gjort!

Omvärldsbevakningen har inte kommit igång igen, så det måste jag kolla upp. Vidare hade jag bjudit över fru Chef2 att prata här på stormötet klockan tio i cirka tio minuter, men det verkar visst bli en hel föreställning. Och en sån är lite svår att få till när vi är runt 40 personer som ska trängas runt tre ovala bord i ljushallen. Förra tisdagen räckte inte ens stolarna till… Vi kan konstatera att här är trångt om saligheten på golvet ibland, men vi har högt i tak! Och det är inte fy skam!

Trångt om saligheten på golvet här, men vi har högt i tak…


Jag känner av halsen lite fortfarande
, fast det är ju inte så konstigt med tanke på den långa orm jag hade ner i svalget och magen. Jag började knapra min magsårsmedicin igår igen och det är lite bättre i magen, även om jag i skrivande stund mår illa. (Jag har ätit frukost bestående av yoghurt med müsli, en skvätt Pro Viva vinbär och en mugg kaffe). Fästmön kände sig trött och seg igår. Det är tuffare att få en förkylning när man har en kronisk sjukdom, vilket somliga som kommenterar inte tycks fatta. Jag fick just ett sms från henne att hon ändå skulle försöka pallra sig iväg till sin tandläkartid idag. Den har redan blivit ombokad en gång och tanden behöver lagas. Vad jag förstår har Anna pratat med mottagningen och berättat att hon är förkyld, men det var ändå OK att hon kommer. Skönt för henne att få det gjort, fast jag misstänker att det blir jobbigt med näsdroppet…

Igår blev jag åter så himla ledsen igen på en som kommenterade här. Jag överväger att för en period stänga av kommentarsfunktionen. Hellre det än att jag ska må dåligt kring bloggen också. Men jag vet inte. Det är mot mina principer om yttrandefrihet. Samtidigt är det här min blogg, min dagbok, mina åsikter. Men om galoscherna inte passar behöver man ju inte hänga här som läsare. Det är ingen som tvingar nån att läsa här, eller hur? Folk som lämnar spydiga och ettriga kommentarer tycks tro att de har all rätt i världen att klampa in i mitt liv när jag mår dåligt. Det gör ont. En del människor gör ont. Det gäller framför allt alla dessa Mycket-Tyckare som av nån anledning inte har en egen blogg utan far fram bland andra bloggare. Get a life of your own!

Read Full Post »

För ett tag sen skrev jag om boken Matthandlare Olssons död av min favoritförfattare Karin Wahlberg. Jag var rätt gnällig och irriterade mig på alla korrekturfel. Men vänliga Karin Wahlberg skrev ett mejl till mig trots att jag var så petig…

Bra men full av korrfel.


Och i början av mars
 skrev jag om Karin Wahlbergs senaste deckare, Glasklart. Karin Wahlberg är en smart författare. Hon inte bara skriver, hon läser. Och hon läser vad folk tycker om hennes böcker – och hon tar sig tid att skriva några rader per mejl. Bättre marknadsföring av sig själv kan man nästan inte göra! Alldeles nyss läste jag följande mejl, något redigerat av mig:

Tofflan!
Ego-surfade just och fann att du läst min senaste ”Glasklart”. Du skrev många snälla saker om den och gav den tofflor i övermått. Och jag blev väldigt glad.
Det var inte heller så många korrfel i denna som i Matthandlaren. Jag sa till på skarpen på förlaget så den är noga genomgången. Det var ju bl andra du som noterade de myckna felen. 
Hälsningar
Karin Wahlberg
Att skriva till sina läsare innebär många plus-tofflor, Karin Wahlberg! TACK! Och så har du svar via mejl, förstås! För jag är en artig toffla som tycker att det hör till vanligt hyfs att besvara brev – och mejl.
Den var skitbra och hade (nästan) inga korrekturfel!

Read Full Post »

« Newer Posts