Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘bestämma’

I natt har jag sovit hela natten utan avbrott. Det är väldigt ovanligt. Väldigt. Jag sov från nästan klockan 22 ända till halv sju. Var hyfsat pigg när jag skjutsade Fästmön till jobbet. Hon envisades igår med att säga att hon skulle ta bussen, men här är det jag som bestämmer! (I detta ärende, alltså, inte nåt annat!)

Hemma igen gick jag och la mig. Somnade inte om, men slumrade och såg bilder av målade äggskal framför mig. Jag har aldrig kunnat måla, jag har velat kunna måla. Men det är orden som i stället kom till mig. I viss mån. Min farfar Mansfield kunde måla och hans mamma Mabel kunde måla. Tyvärr tog den där %&¤”! AE minst tre av Mabels tavlor och sålde på en av sina auktioner. DET VAR AFFEKTIONSVÄRDE I DEM, IDIOT! Men jag har kvar lite smått av det farfar målade. Den här oljan gjorde han 1911, när han var elva år:

Farfars verk som elvaåring.


Några år senare,
som 18-åring, gjorde han den här:

Farfar Mansfield var 18 bast när han målade denna. Och jag tror att det är ett Uppsalamotiv!


Nej, jag gick visserligen
och la mig en stund, men händerna domnade så läskigt att jag inte ens kunde läsa. Men Zarah var med mig på nattduksbordet.

Zarah var med. Det var ett h-e med den här bilden, för Photoshop ville inte spara den… Spöken..?


Den här boken
fick farmor och farfar efter att ha träffat Zarah Leander 1973 i samband med en sjukhusvistelse i Norrköping, där farmor och farfar bodde. (Ja hon har signerat den!) Farfar hade just gett ut sin bok, Karl Hurtig – en livsgärning, om sin far, så jag gissar att de bytte! Två synnerligen olika biografier…. Farfars bok innehöll en del av farfars släktforskning, en forskning som förde honom tillbaka till 1600-talet – utan vare sig dator eller internet!

Morgonen har bara svischat iväg. Jag har tagit reda på gårdagens tvätt och förberett en maskin för senare idag. Ska bara bära ut däcken i bilen först och då blir tjockis-svarta fleecejackan smutsigare än den är nu. Lika bra att vänta.

Handdukar i strykhög. Nej, jag har ingen mangel.


Medicinen för nästa vecka
är fördelad. Den ena sortens tabletter var så yttepyttesmå att jag var tvungen att gå och kolla om jag hade fått rätt. De hade ju skrivit ut för låg styrka på mina magtabletter, så… Men det var rätt. Annars hade jag blivit smått irriterad… (dagens litotes).

Mediciner. Fast hostmedicinen längst till höger fördelade jag inte i min Anabox, jag hällde en skvätt i truten, bara.


Växterna ser hur hängiga ut
som helst. Jag tror att de har fått en chock av att det inte drar från fönstren längre. Men palettbladet, en av dem, är väldigt fint på nära håll.

Palettbladet ser väldigt fint ut – på nära håll. 


Igår kväll spelade jag
min första Wordfeud-match med Anna. Nu funderar jag på vem jag ska utmana härnäst. Jag spelade ju ett parti med Inna, men hon gav upp och det förstår jag – jag ledde ju STORT! (retas). Att vinna en match på WO känns inte lika härligt som att vinna den för att man, som jag, bara är bäst! (synnerligen ironiskt!)

Jag trodde verkligen att jag inte skulle kunna gå alls idag på grund av gårdagens irrfärder inne på Stormarknaden. Men faktum är att hälen är rätt OK idag och jag har nästan träningsvärk i stället, i vadmuskeln och ryggen.

Idag händer inte mycket mer än att jag måste över till Tokerian en sväng och så ska jag som sagt knö in däcken i bilen. I morgon, måndag, är vi ju borta på kvällen, så då måste det vara förberett för tisdagens bilservice.

Till middag i kväll har jag tänkt lax med citronsås och kokt potatis. Det känns lite bra att kunna servera nånting hyfsat nyttigt.

Nu blir det en stund med kallt kaffe och lokalblaskan. Kaffet blev kallt eftersom datorn krånglade och Zarahbilden var ovillig. Jag har gått en surfrunda hos mina Kickor & Pluttar, för jag orkade inte det igår kväll – annars är det minst en sån runda om dan! Utan input, ingen output, anser jag! Ni inspirerar mig, med andra ord!

Kaffe och söndagstidningen.


Ska väl så smått klura på
en ny fråga till Tofflan undrar. Den om ensamhet, som jag la ut förra söndagen, lockade många som svarade. Det får mig att undra om människor känner sig väldigt ensamma rent generellt…

Vad har du för dig idag, dårå???


Livet är kort.

Read Full Post »

Det bara regnade, från morgon till kväll. Det blev en lång dag, men också en bra dag.

Vid lunch gav vi oss iväg till vackra Hammarskog på kringelikrokiga vägar. Trist att vädret var så dåligt, även om vi nu främst skulle jobba inomhus.

Intåg.


Vi inledde med
en grön lunch – för alla.

Grönt till lunch.


Passade på att pudra näsan
och upptäckt att det fanns väldigt många luckor överallt…

En lucka i golvet…

…och en lucka i väggen…


Undrar om dessa tapeter
är från 1600-talet som byggnaden, eller? Hur som helst, väldigt grilliga…

Grilliga tapeter.


Idag fick jag bestämma.
Jag delade in kollegorna i grupper, försåg dem med arbetsuppgifter och sparkade igång dem. Sen jobbades det som 17! Själv gled jag omkring och ”störde” då och då. La mig i. Svarade på frågor. Redde ut. Tipsade. Ledde fram. Och så fotade jag.

Ljusbärare.


Man kan säga
att jag kanske var ljusbäraren idag, men medarbetarna gjorde jobbet! Och vilket bra jobb, sen!

Eftermiddagskaffe med hembakat bröd satt fint.

Sockerpåfyllning.


Och i samband med kaksmasket
blev det prisutdelning. Ett sammanträdesrum på jobbet skulle namnges och det namnförslag som fått flest röster var kollegan H:s och mitt – fast var och en hade vi lämnat samma förslag! Vi fick var sin biobiljett och började naturligtvis diskutera vilken film vilka filmer vi ska se. (Vi skojade om att vi skulle gå tillsammans! Jag föreslog den nya Palmefilmen.)

Kaffepaus – med jobbdiskussioner.


Diskussionerna fortsatte under kaffet.
Vad är det vi ska kommunicera? Vilka är våra mål? Har vi nåt övergripande syfte med kommunikationen kring just detta projekt? Hur når vi ut? Vilka kanaler ska vi använda? Vad är skillnaden mellan mål och syfte? Men vågar vi använda sociala medier? Varför finns informationen på så många olika ställen? Jag har inte fått nån information, säger en del. Visioner. Ska vi bjuda in media? Vågar vi stå för resultaten? Finns det resurser??? Mycket på tapeten var det…

Visioner…


Klockan 16 skulle tankarna redovisas.
Alla grupper hade arbetat bra, men lite olika. Presentationerna drog över tiden, men det fick de. Bensträckarövningen blev nämligen senarelagd på grund av en olycka. (Jag vet inte vad som hade hänt… Olustigt!)

Vi skenade runt gruppvis med en padda per grupp och letade kontroller och svarade på frågor. Min grupp kom näst sist, men vi var bara tre varav en dessutom halt (jag). Och regnet bara öste ner… Det är verkligen höst nu…

Höstlig dekoration inomhus.


Det var många som uttryckte
att de var nöjda med dagen, att den hade gett mycket, att det var bra övningar och att det var roligt att få jobba i grupp och med människor man kanske vanligtvis inte jobbar med. Det tar jag till mig. Jag kan ju inte vara säker på att alla var lika positiva, men jag kände att alla jobbade och bidrog på bästa sätt. Alla verkade trivas och det var helt fantastiskt att se all aktivitet idag. Jag har haft en kanondag!

En trerättersmiddag avslutade dagen. Det var små portioner och inte så där vidare värst smakrikt. På slingriga vägar, med regnet ösande ner och dimman som kompanjon snirklade vi oss in till stan, in i bostadsområden jag knappt besökt och ut igen.

Utsikt från herrgårdstrappan.


Nästan prick 21
var jag hemma och nu är jag trött och har ont i huvudet. I morgon tänker ge mig sovmorgon till halv sju. Det är en ny arbetsdag då, men veckans sista för min del. På fredag har jag semester så att jag kan ställa iordning det kaos som råder här hemma.


Livet är kort. Men tack för fina kollegor!

Read Full Post »

Jaa, det blev blått igen! På himlen. Bara för att jag var ute och promenerade haltade till och från Thaistället på lunchen. (Hälen ondare än nånsin, så jag får nog ringa mottagningen.) Jag hade varm luvatröja, tjockis-svart, förstås, på mig, men inga solbrillor. Om jag går i solen utan solbrillor får jag huvudvärk. Bara att vänta på det igen nu då. USCH vad jag gnäller idag!

Blått igen…


Nu är det så
att jag ska vara glad, egentligen – och det är jag! Skit i onda hälar, aliens och annat bjäfs. Jag har fått ett muntligt löfte om att åtminstone få jobba kvar till årsskiftet. Trots att jag alltid vill ha svart på vitt att den typen av löften stämmer, känns det ändå som om detta gör det. Jag har nämligen fått ett antal nya arbetsuppgifter som löper en bra bit in i framtiden. Det handlar om webben och det handlar om information om forskning som ska ses över, först språkligt, därefter utseendemässigt. Det började på nåt sätt på institution nummer två och kom tillbaka till institution nummer ett… Men det är kul att få ordning och reda!

I morgon lär större delen av dan gå åt till att dra upp ramarna för institutionsdagen. Det känns också väldigt kul att ledningsgruppen köpte min idé kring detta! Genom att alla deltar och bidrar i olika grupper får vi garanterat bra acceptans och det blir lättare att genomföra saker och ting. Och om jag vore medarbetare och forskare skulle jag tycka att det var både viktigt och kul att jag får vara med och påverka och bestämma var/när/hur min forskning ska kommuniceras.

Det är verkligen så att jag är glad över att få jobba här, i den här stimulerande miljön, mitt bland alla engagerade och duktiga människor, unga som gamla! Jag är tacksam att jag får vara med om det och tacksam att jag får tillhöra en grupp igen, att jag har fått en social tillhörighet. Jag trodde inte att jag skulle sakna eller bry mig om det, för jag har lärt mig att inte ha några större problem med att vara ensam om dagarna. Men vissa dagar har varit som svarta hål, spelar ingen roll hur mycket jag fyllde dem…


Livet är kort.

Read Full Post »

Jag skrattar gott så morgonkaffet skvätter åt en söt notis i lokalblaskan. Notisen handlar om två 80-åriga ynglingar som rymde från ett av stans sjukhem. De tuffa ynglingarna sparkade sönder ett staket utanför avdelningen och sen stack de. Men tyvärr hittades de redan efter en halvtimma och kunde föras tillbaka. Friheten blev kort! Den ena ynglingen hade dessutom inte ytterkläder på sig och det var ganska kallt och blåsigt här igår kväll.

En sak jag inte skrattar åt är armhålegrejen. Den har ju liksom gått helt överstyr! Hur tjejen ifråga ser ut i sina armhålor är väl för f*n upp till henne? För övrigt drog nån paralleller från ett av mina inlägg till denna märkliga historia. (Kan verkligen inte förstå det.) Det gjorde mig allt annat än glad.

Därför, kära läsare, ska jag här nedan bjuda på en äkta YouTube-rulle ur Tofflans Oscars. En film som jag la ut redan i juni förra året. Jag var alltså först att offentligt visa upp min armhåla! Och nu när jag snart blir halvsekel tänker jag officiellt ta mig friheten att fortsätta skita i att raka mig under armarna. Eller raka mig när jag känner för det. Det är baske mig jag själv som bestämmer.

Read Full Post »

Runt går det. Jorden snurrar runt sin axel och med den snurrar jag. Ibland snurrar jag mer än annars. I natt snurrade jag i sängen, dock inte i vaket tillstånd. Jag drömde att jag skulle skaffa hund och därför hade hundträning med en kvinna. Hon skulle helt enkelt lära mig att gå ut och gå med hunden. Precis som om jag inte skulle klara sånt… Jag undrar vad drömmen står för. Har jag svårt att tygla nånting? Svårt att visa vem som bestämmer? Eller är det kort och gott jag som är hunden och mitt undermedvetna hundägaren???

När jag vaknade doftade det äpplen i lägenheten. Härligt! Gissar att det var äpplena som Fästmön knyckte i söndags kväll i skydd av mörkret. Jag har inte smakat dem än, men de doftar ljuvligt. Det är ju så med mig att jag bara tål äpplen periodvis. Det handlar om en protesterande mage, men också en kliande hals.


Äpplen kan dofta ljuvligt, men jag tål dem bara periodvis.

                                                                                                                                                                                                                                                    På tal om att smaka är jag fetare än nånsin. Jag tycker inte att jag äter mer, men jag tycker att jag rör på mig mer, så ekvationen går inte riktigt ihop. Det är väl bara att acceptera att jag är fet. Lingonveckan är försenad och jag hoppas, hoppas att den uteblir. Den varade ju i mer än tre veckor sist och jag blev mycket trött av blodförlusten.  Myomet känns däremot som det växer och vilar tungt mot min urinblåsa. En hel natts sömn utan toabesök kan jag blott drömma (!) om. Ja, jag vet att jag borde kontakta min läkare, men jag vill inte. Jag föredrar att klaga.

Bilverkstan, däremot, ska jag ringa och boka en tid hos snart. Bromsarna låter inte bra igen och jag undrar vad den där Mekar-Bruden gjorde, egentligen. Clark Kent* har inte varit sig lik sen hon pillade på honom. Jag vet inte om hon har uppfattat vad som har hänt. Hon kanske bara blev sur för att jag inte svarade i mobilen när hon ringde mig under Pride i augusti. Då hade jag sökt henne ett flertal gånger under april och maj och hon hade antingen klickat av mig eller inte svarat. En gång svarade hon på sms och då bad jag henne ringa för jag behövde ett råd. Det tog tre månader innan hon ringde och då bara för att hon fick syn på mig under Pride. Nej, Mekar-Bruden ska vara glad att jag inte sa hennes namn på bilverkstan. De sa med eftertryck att de var glada att den klåpare som hade varit på min bil hade slutat arbeta hos dem. Men hon kanske förstod att det var mer bakom min slöa vinkning i somras och att jag inte stannade när vi sen mötte dem och de rusade fram. Hon har tagit bort Anna som vän på Fejan. Det säger en hel del om vad det innebär att vara vän med nån. På Facebook. Nej, vilken tur att Facebook inte passar mig! Eller också gör det det och jag har ett konto där i hemlighet. Vem vet, vem vet…

Idag är det möte med min arbetsförmedlare M klockan 14. En sorts uppföljningsmöte. Jag vet inte riktigt vad som ska avhandlas, men hon vill väl höra både min och Carls version av hur det går på ”jobbet”. Och gissningsvis hur det blir i fortsättningen… Tänk om det kunde lösa sig… Tänk om…

                                                                                                                                                                                                                                                 *Clark Kent = min lille bil-man

Read Full Post »

« Newer Posts