Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘besiktningsman’

Alltså jag börjar allvarligt undra om det är ett kontrakt ute på mig. Ett kontrakt att ha ihjäl mig. På vägen hem från jobbet är det alltid nån idiot som gör nåt vansinnigt i trafiken. Idag var det en galning som körde en blå firmabil från Wikmans elektriska som körde slalom – och in rätt framför Clark Kents* nos. Näru, det företaget tänker jag varna

alla

för just nu. Det ligger inte bra till i min bok av förorättelser. (Heter det så i plural?)

Och uppe på Tycho Hedéns väg var bilköerna kilometerlånga och det var i princip tvärstopp. Inte svårt att gissa varför – det hade naturligtvis smällt nånstans. Nåt pucko hade väl glömt att blinka, gjort nån halsbrytande omkörning eller helt enkelt inte hållit avstånd. Man tänker att även om man inte är rädd om andras liv i trafiken borde man kanske vara det om sitt eget. Eller åtminstone sin bil…

Som vanligt körde en massa bilar omkring enögda också. Just den här säsongen gör det ju inte så mycket, men när en strålkastare är trasig, brukar den andra lysa starkt och bländande. När jag var på besiktningen pratade besiktningsmannen och jag just om detta och jag undrade om glödlamporna hade blivit sämre eller om folk bara var lata som inte byter det som är trasigt. Men besiktningsmannen svarade att det är så mycket elektronik som drar ur lamporna i nya bilar. Lamporna går stup i ett. Själv var jag till verkstan och lät byta en strålkastare för första gången i våras. Nej, för att jag har liksom inte aparmar med gripklo i änden, trots att jag är så ful. På verkstan, däremot, har de bra verktyg för lampbyten…

Jag lyckades i alla fall ta mig helskinnad till Stormarknaden där jag inhandlade en platta malt och vinkade till en mobiltelefonerande GH, en kollega från förr i tiden. Det är så märkligt, för jag såg GH så sent som i morse, på cykel. Innan dess är det många år sen sist.

Hemma i New Village möttes jag av brädor i trapphuset. Jorå, om det inte är ungar som skriker så väggarna vibrerar så är det folk som renoverar. Just den här familjen har renoverat i typ åtta månader. Man undrar om de bygger ett helt nytt hus i lägenheten eller vad.

Men jag har snälla och normala människor omkring mig också. Igår kväll plingade Lucille, som Fästmön kallar henne (Lucille heter nånting heeelt annat), på för att låna en kopp socker. Jag gav henne visserligen det, men var väldigt stressad eftersom jag var

strängt upptagen

med nåt

mycket viktigt

(en Alfapetmatch på nätet med Anna). I kväll när jag just hade torkat mig och smort in fötterna efter en dusch ringde det på dörren igen. Jag tänkte först skita i att öppna, men så beslutade jag mig för att kolla i ögat vem det var. Det ringde nämligen två gånger, så det verkade angeläget. Jag svepte om mig handduken och halkade ut i tofflorna i hallen. Det var Lucille som bjöd mig två bitar lettisk ostkaka till frukost!!!

Lettisk ostkaka à la Lucille.


Lucille är inte alls lettiska,
men kakan är det. Och den ska jag visst äta till frukost i morgon! Jag ska ju sen passera labbet och lämna prov på väg till jobbet och då kan man få vänta. Bäst att vara mätt och nöjd då.

Jag har bäddat rent och tvättat och hängt en maskin tvätt. Kvällen till ära – och för att jag ska lämna prov i morgon – har jag ätit tre (3) knäckemackor med LEVERpastej (snacka om kvasi-vegetarian!..) och smörgåsgurka till middag. Jag firar att jag överlevde den fruktansvärda hemfärden, ingenting annat, typ…


*Clark Kent = min lille bilman

Read Full Post »

Nu har vi kommit hem från den årliga hälsoundersökningen av Clark Kent*, jag och Clark Kent. Jag är lika nervös varje gång (detta är den tredje med Clark) och jag menar verkligen nervös som i spyfärdig. Men allt gick bra och vi lämnade Librobäck med det här pappret, som du bara får se en del av!

Notera att det står ”Fordonet har godkänts vid kontrollbesiktning.” till höger i bild!


Den enda som fanns att anmärka på
var inställningen på vänster strålkastare, men den snälle besiktningsmannen tog fram en mejsel och justerade det direkt. Snacka om service! I övrigt hittades inga prickade barn eller så på nån kofångare. Nä, till och med jag har som sagt mina gränser vad gäller elakhet.

Idag hann jag delta i introduktionen för nyanställda i cirka en timma och en kvart – varav en halvtimma ägnades åt kaffe och macka. Sen blev jag tyvärr tvungen att rusa iväg eftersom min närvaro var önskad annorstädes. Med tyvärr menar jag att jag ju inte kan vara på två ställen samtidigt – för övrigt var det inte alls nåt tyvärr.

Jag skulle dra min kommunikationsplan för ledningsgruppen och det var en trevlig upplevelse. Av nån anledning var jag inte ett dugg nervös, trots att jag vet att så gott som alla som var i rummet har betydligt högre och finare examina än jag. Jag fick bra återkoppling på det jag skrivit. En del bitar kring till exempel mål ska formuleras om och kompletteras, men efter en första justering ska planen mejlas ut till alla anställda på institutionen. Efter midsommar ska ledningsgruppen samlas igen och ta en diskussion om huruvida planen ska antas eller inte. Tanken är också att ha en halvdagsövning i höst där alla anställda får vara med och tycka, komplettera, diskutera (kring) innehållet. Jag är faktiskt nöjd med såväl plan som presentation, men mest av allt med mottagandet – även om alla inte var överens. Några vill börja jobba med/enligt planen genast, medan andra vill fnula lite mer. Slutsatsen blev i alla fall att även denna plan var härliga papper – men du får ingen bild på den eftersom det är arbetsmaterial!

Efter min show på ledningsgruppen var det ingen idé att gå tillbaka till introduktionen för en halvtimmas sittning och därefter lunch, så jag jobbade lite i stället. Bröt för lunch och intog grekisk sallad, helt perfekt en het dag som denna! Men till kvällen blir det kokt kalkonkorv med bröd och jag tror jag slår på stort och sköljer ner den med en öl!

Fick en hel del gjort trots den korta tiden – nu funkar ju min dator som den ska igen. Besiktningstiden var 14.40 och jag körde förstås nästan vilse dit, som vanligt. Men jag hann fram i god tid. Dessutom fick jag vänta i gassande sol. Ungefär 20 minuter försent körde jag in i hallen och runt halv fyra körde jag där ifrån med det härliga pappret ovan.

Hemma i New Village var postboxen överfull. Där låg TVÅ buntar reklam, en från posten och en från jag vet inte var. Nej, torsdagar är det aldrig nån intressant post. Idag var det ett rejält bottennapp och hela den här högen gick direkt till pappersinsamlingen. Vilket slöseri!

Slöseri!


Det enda som är läsvärt
i dagens hög är Uppsalatidningen. Men frågan är om bytet tidningen gjorde av utgivningsdag, från fredag till torsdag, var så smart. Tidningen slinker lätt med övrig reklam som lätt kastas i pappersinsamlingen direkt. Nu ska jag i alla fall bläddra i den en stund innan jag hoppar in i duschen. Jag är SÅ VARM!

Det enda läsvärda i postboxen idag.


PS
Som grädde på moset
har nån idiot säljare försökt ringa mig två dar i rad på mobilen. Jag har kollat upp numret så jag vet att det är ComHem som försöker nåt sälja nåt skit till mig. Därför trycker jag helt sonika av när numret dyker upp. Och alldeles nyss kom ett sms från Telia om att jag kan få ett gratis refillkort med ett års surf och 100 pix att ringa för. Men hallå! Jag har ju för fan ett abonnemang på mobilen… Varför skulle jag vilja ha ett refillkort då??? Puckon!


*den årliga hälsoundersökningen av Clark Kent = besiktningen av min bil-man

Read Full Post »

« Newer Posts